Jag vill dela med mig av ett samtal mellan KG Hammar och Anders Ahlberg på följande länk ifrån Kyrkans tidning.se med rubriken ”Efter valet.”
”Om vi ska överleva måste vi inse att vi är beroende av varandra.”
Ja vilket är viktigare för oss: Att leva eller att tänka Gud?
Är vi beredda på förändring och vill vi påverka rörelsen. Jag tror att något nytt skall komma och att vi i vårt lilla land Sverige kan bli exempel på en rätt människosyn. Vi får inte skrämmas av tillfälliga företeelser varken politiska eller andra. Alla människors lika värde borde stå först på vår agenda. Här är samtalet:
måndag 18 oktober 2010
torsdag 14 oktober 2010
Till någon
Du kanske har hört sagan om Den lille herrn som gick till Mäster Skräddare med ett tyg som till att börja med skulle bli en rock, men som efter flera turer slutade med att det inte blev någonting av tyget. ”Det bidde ingenting”, sa Mäster Skräddare.
Vem kunde tro att det blev som det blev? Vi söker efter en förklaring till det som sker när våra förhoppningar går sönder. Det måste finnas någon som är skuld till det som skett. Den som bär ansvaret vet alltid vad som är bäst, även när vi ingenting begriper.
”I den sista kurvan ned mot dalen tappade han herraväldet över vagnen. När den slungades ut över vägbranten var hans enda tanke; Så har jag då gjort mitt – Hans enda trötta lyckliga tanke.
Det blev inte så: han skulle fortsätta livet. Men icke denna resa. När världen åter tog gestalt omkring honom hade han svårt att hålla tillbaka tårarna – av självmedlidande och besvikelse att semesterplanen slagits i stycken.
Den ena reaktionen var icke mindre än den andra. Vi kan vara färdiga att vända livet ryggen men klagar ändå som barn om det icke fyller våra önskningar.
(Ur Vägmärken av Dag Hammarskjöld.)
”När livet inte blir som vi har tänkt oss. Vad gör vi med vår bitterhet och skam? Om hoppets Gud får bära oss igenom, kan trots allt något nytt få växa fram. Vi ska springa fram mot nya möten och bli lurade minst en gång till. Men tilliten som Kristus vunnit åt oss, är större än all makt och ondska vill”
(Ylva Eggehorn Sv.ps 779:1)
Vårt liv styrs inte alltid av våra egna önskningar, hur mycket vi än försöker. I svåra stunder är vi kanske färdiga att säga som Mäster Skräddare med det misslyckade tyget: ”Det bidde ingenting.” Egentligen vet vi ingenting om det. ”Vårt liv är inneslutet i ett större sammanhang. . ”Vi har vårt ursprung i Gud.” ”Det är i honom vi lever, rör oss och är till.” (Apg. 17:28-29)
Vårt liv kan bli trasigt, men det är ändå vårt liv, fyllt med både brustna och uppfyllda förhoppningar. ”Det bidde någonting.”
Vem kunde tro att det blev som det blev? Vi söker efter en förklaring till det som sker när våra förhoppningar går sönder. Det måste finnas någon som är skuld till det som skett. Den som bär ansvaret vet alltid vad som är bäst, även när vi ingenting begriper.
”I den sista kurvan ned mot dalen tappade han herraväldet över vagnen. När den slungades ut över vägbranten var hans enda tanke; Så har jag då gjort mitt – Hans enda trötta lyckliga tanke.
Det blev inte så: han skulle fortsätta livet. Men icke denna resa. När världen åter tog gestalt omkring honom hade han svårt att hålla tillbaka tårarna – av självmedlidande och besvikelse att semesterplanen slagits i stycken.
Den ena reaktionen var icke mindre än den andra. Vi kan vara färdiga att vända livet ryggen men klagar ändå som barn om det icke fyller våra önskningar.
(Ur Vägmärken av Dag Hammarskjöld.)
”När livet inte blir som vi har tänkt oss. Vad gör vi med vår bitterhet och skam? Om hoppets Gud får bära oss igenom, kan trots allt något nytt få växa fram. Vi ska springa fram mot nya möten och bli lurade minst en gång till. Men tilliten som Kristus vunnit åt oss, är större än all makt och ondska vill”
(Ylva Eggehorn Sv.ps 779:1)
Vårt liv styrs inte alltid av våra egna önskningar, hur mycket vi än försöker. I svåra stunder är vi kanske färdiga att säga som Mäster Skräddare med det misslyckade tyget: ”Det bidde ingenting.” Egentligen vet vi ingenting om det. ”Vårt liv är inneslutet i ett större sammanhang. . ”Vi har vårt ursprung i Gud.” ”Det är i honom vi lever, rör oss och är till.” (Apg. 17:28-29)
Vårt liv kan bli trasigt, men det är ändå vårt liv, fyllt med både brustna och uppfyllda förhoppningar. ”Det bidde någonting.”
tisdag 12 oktober 2010
Är Sverige sekulärt?
Sverige anses vara ett sekulariserat samhälle, eftersom det är neutralt i trosfrågor. Svenska kyrkan är inte längre en statskyrka. Det finns krafter i samhället som vill avskaffa allt kristet och religiöst inflytande. De som gör det påstår också att Svenska kyrkan är en sekulär kyrka. Ett sådant påstående är naturligtvis osant och måste bemötas.
Först av allt kan vi konstatera att de religiöst troende blir fler trots påståendet om motsatsen, men den religiösa kartan förändras. Det är positivt att Sverige är ett föregångsland för religiös mångfald. Se mina tidigare inlägg.
Ur tidskrift nu citerar jag följande ur en artikel som har rubriken: ”Religiöst, sekulärt, postsekulärt” av Magnus Ringgren
”Men bilden av religionslösheten och ateismen som statsreligion är lika falsk som den av fädernas kyrka i Sveriges land. Livsåskådningarna är fortfarande ett slagfält. De förut så beskedliga humanetikerna har fått entreprenörsmässig och retorisk skjuts under namnet Humanisterna, och de försöker lägga åsiktsmarknaden under sig med diverse dyra kampanjer. Den senaste hette Gud finns nog inte och visade Davidstjärna, halvmåne och kors i gult på blå botten. Det såg snarast ut som en välmenande plaidoyer för ett mångkulturellt Sverige. De två tre tankeled som skulle föra från bilderna till beslutet att bli ”humanist” föll bort i den yviga visuella gesten. Denna retoriska miss får väl skyllas på det alltför stora och röstförvrängande patos som, enligt min och många andras mening, utmärker Humanisterna.
Precis som Humanisternas blågula bilder visar finns religionen kvar i det svenska samhället. Kyrkorna är inte nerlagda. De fungerar som meditativa rum för långt fler än de troende. Det byggs idag långt fler moskéer än kyrkor. Många av det sekulära samhällets riter kan tolkas religiöst som exempelvis alla dessa minnesplatser som spontant skapas efter brott och olyckor. Och allt fler i offentligheten bekänner sig som sagt till någon av de stora religionerna.”
Även om jag här menar att religiös mångfald är en nödvändig del, så inser jag också att vårt kristna trosarv är något som måste få en betydande plats särskilt i våra skolor, precis som Jan Björklund tydliggjort den senaste tiden. Sedan må Humanisterna ryta hur mycket som helst. Deras argument håller inte. Vår kulturhistoria kan inte förstås utan denna särskilda kunskap
Läs gärna hela artikeln där jag hämtat ovanstående citat
LÄS ÄVEN EN ARTIKEL I DAGEN OM CHRISTER STURMARKS UTTALANDE
Först av allt kan vi konstatera att de religiöst troende blir fler trots påståendet om motsatsen, men den religiösa kartan förändras. Det är positivt att Sverige är ett föregångsland för religiös mångfald. Se mina tidigare inlägg.
Ur tidskrift nu citerar jag följande ur en artikel som har rubriken: ”Religiöst, sekulärt, postsekulärt” av Magnus Ringgren
”Men bilden av religionslösheten och ateismen som statsreligion är lika falsk som den av fädernas kyrka i Sveriges land. Livsåskådningarna är fortfarande ett slagfält. De förut så beskedliga humanetikerna har fått entreprenörsmässig och retorisk skjuts under namnet Humanisterna, och de försöker lägga åsiktsmarknaden under sig med diverse dyra kampanjer. Den senaste hette Gud finns nog inte och visade Davidstjärna, halvmåne och kors i gult på blå botten. Det såg snarast ut som en välmenande plaidoyer för ett mångkulturellt Sverige. De två tre tankeled som skulle föra från bilderna till beslutet att bli ”humanist” föll bort i den yviga visuella gesten. Denna retoriska miss får väl skyllas på det alltför stora och röstförvrängande patos som, enligt min och många andras mening, utmärker Humanisterna.
Precis som Humanisternas blågula bilder visar finns religionen kvar i det svenska samhället. Kyrkorna är inte nerlagda. De fungerar som meditativa rum för långt fler än de troende. Det byggs idag långt fler moskéer än kyrkor. Många av det sekulära samhällets riter kan tolkas religiöst som exempelvis alla dessa minnesplatser som spontant skapas efter brott och olyckor. Och allt fler i offentligheten bekänner sig som sagt till någon av de stora religionerna.”
Även om jag här menar att religiös mångfald är en nödvändig del, så inser jag också att vårt kristna trosarv är något som måste få en betydande plats särskilt i våra skolor, precis som Jan Björklund tydliggjort den senaste tiden. Sedan må Humanisterna ryta hur mycket som helst. Deras argument håller inte. Vår kulturhistoria kan inte förstås utan denna särskilda kunskap
Läs gärna hela artikeln där jag hämtat ovanstående citat
LÄS ÄVEN EN ARTIKEL I DAGEN OM CHRISTER STURMARKS UTTALANDE
måndag 4 oktober 2010
JESUS- Nya testamentets centralgestalt
Det har forskats i över tvåtusen år om den historiske Jesus. Han är utan tvekan genom tiderna, världens största stjärna. Det man inte vet om honom är egentligen inte värt att veta och trots allt man vet finns det ingen ny forskning av rang, som kan förändra den bild evangelierna och apostlarna ger honom i Nya testamentet.
Är det över huvud taget möjligt att få ett hållbart svar ifrån den teologiska forskningen omkring den historiske Jesus? Vilken betydelse har i så fall ett sådant svar för den kristna tron?
När man under upplysningstiden började ifrågasätta kyrkans lära om Jesus och tron på Bibelns ofelbarhet började betvivlas, så handlade det inte så mycket om ett rent historiskt intresse. Det finns mycket som talar för att det historiska intresset för Jesusgestalten använts i kampen för frigörelse ifrån kyrkans lära. Denna kamp har varit på både gott och ont.
Den liberala teologin behöver inte vara på fel väg, så som många tror. Den har uträttat mycket genom att skapa frihet och rymd i tolkningen av de bibliska texterna om Jesus. Framför allt har detta gällt den etik som finns i Jesu lära. Kan vi inte enas om något annat, så är ju detta i alla fall det viktigaste, nämligen att Gud är alla människors fader och att vi, det vill säga alla människor är bröder och systrar och varje människa har ett okränkbart värde Vad är viktigast att veta om Jesus?
Det är väl viktigare att veta vem Jesus är i stället för att krampaktigt hålla fast vid vad kyrkan har gjort honom till.
När man försökt att frigöra forskningen omkring den historiske Jesus ifrån kyrkans lära om honom, så tror jag att man gjort det i gott syfte, men denna kunskap får inte leda oss bort ifrån evangeliernas och apostlarnas förkunnelse. Det är så lätt att vi rycker bort Jesus ifrån den värld han levde i och skaffar oss en egen anpassad Jesusreligion. En modern västvärldens Jesusgestalt som passar i den kultur vi lever i.
Historia innebär förändring. Att vara troende år 2010 är annorlunda än det var när våra förfäder levde. Därför är vår tro på Jesus präglat av vår tids förutsättningar och med ett nytt språk. Trots detta kommer det alltid att finnas en gräns där det som är andligt inte kan uppfattas på ett världsligt sätt. När man läser Nya Testamentet så är inte enheten där en dogmatisk lära. Där handlar det om vad som skett mellan Gud och människor, nämligen att korset och uppståndelsen står i centrum för den kristna tron.
Det finns en tendens att överbetona forskningens betydelse. I vetenskapen måste man klarlägga och bevisa allt. Där blir tron överflödig.
Frågan som gäller för tro eller otro handlar om ett personligt ställningstagande till det nytestamentliga budskapet om Jesus från Nasaret. Detta budskap räcker och leder oss också fram till en personlig upplevelse. Det är min absoluta övertygelse.
Källa: Nils Tägt;"Tro och liv nr 5 1961"
Är det över huvud taget möjligt att få ett hållbart svar ifrån den teologiska forskningen omkring den historiske Jesus? Vilken betydelse har i så fall ett sådant svar för den kristna tron?
När man under upplysningstiden började ifrågasätta kyrkans lära om Jesus och tron på Bibelns ofelbarhet började betvivlas, så handlade det inte så mycket om ett rent historiskt intresse. Det finns mycket som talar för att det historiska intresset för Jesusgestalten använts i kampen för frigörelse ifrån kyrkans lära. Denna kamp har varit på både gott och ont.
Den liberala teologin behöver inte vara på fel väg, så som många tror. Den har uträttat mycket genom att skapa frihet och rymd i tolkningen av de bibliska texterna om Jesus. Framför allt har detta gällt den etik som finns i Jesu lära. Kan vi inte enas om något annat, så är ju detta i alla fall det viktigaste, nämligen att Gud är alla människors fader och att vi, det vill säga alla människor är bröder och systrar och varje människa har ett okränkbart värde Vad är viktigast att veta om Jesus?
Det är väl viktigare att veta vem Jesus är i stället för att krampaktigt hålla fast vid vad kyrkan har gjort honom till.
När man försökt att frigöra forskningen omkring den historiske Jesus ifrån kyrkans lära om honom, så tror jag att man gjort det i gott syfte, men denna kunskap får inte leda oss bort ifrån evangeliernas och apostlarnas förkunnelse. Det är så lätt att vi rycker bort Jesus ifrån den värld han levde i och skaffar oss en egen anpassad Jesusreligion. En modern västvärldens Jesusgestalt som passar i den kultur vi lever i.
Historia innebär förändring. Att vara troende år 2010 är annorlunda än det var när våra förfäder levde. Därför är vår tro på Jesus präglat av vår tids förutsättningar och med ett nytt språk. Trots detta kommer det alltid att finnas en gräns där det som är andligt inte kan uppfattas på ett världsligt sätt. När man läser Nya Testamentet så är inte enheten där en dogmatisk lära. Där handlar det om vad som skett mellan Gud och människor, nämligen att korset och uppståndelsen står i centrum för den kristna tron.
Det finns en tendens att överbetona forskningens betydelse. I vetenskapen måste man klarlägga och bevisa allt. Där blir tron överflödig.
Frågan som gäller för tro eller otro handlar om ett personligt ställningstagande till det nytestamentliga budskapet om Jesus från Nasaret. Detta budskap räcker och leder oss också fram till en personlig upplevelse. Det är min absoluta övertygelse.
Källa: Nils Tägt;"Tro och liv nr 5 1961"
fredag 1 oktober 2010
torsdag 30 september 2010
Om religion och politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna
Ifrån Svenska Kyrkans scen "Se människan" vid Bokmässan i Göteborg:
Uppsnappat citat: "Jag kan inte vara fundamentalist för jag har ju rätt."
Uppsnappat citat: "Jag kan inte vara fundamentalist för jag har ju rätt."
torsdag 23 september 2010
Evangelium enligt.......?
Vi har samtalat i en liten grupp i kyrkan över Jonas Gardells bok ”Om Jesus.” Jag får uppfattningen att Jonas vill bli ifrågasatt lika mycket som han själv ifrågasätter. Han kastar ut kontroversiella påståenden i syfte att få människor att reagera. Avsikten med det han påstår skall inte tolkas bokstavligt, lika litet som han själv utger sig för att vara bokstavstroende
Vi skall ta Jonas Gardell på stort allvar. Han är troende och han har mycket att säga till människor som vanligtvis inte lyssnar till kyrkans folk. Men vi ska väga det han säger och själva bilda oss en uppfattning om vem vi tror på
Ja, vilken Jesus är det egentligen som vi bekänner oss till. ”Vi tror på Jesus, Kristus, hans enfödde son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus..” Vi tror naturligtvis också på allt det som Jesus gjorde och lärde precis så som evangelisterna beskriver, var och en på sitt sätt. Jesus, mannen från Nasaret hade ett budskap som revolutionerade. Det är detta budskap vi tror på. Ett livsförvandlande och räddande budskap.
Hur Jesus såg ut har underordnad betydelse. Det finns en del forskare som menar att han inte ens dog på ett kors, trots att korset har en central symbolisk plats i kristendomen. Om detta är sant eller inte, spelar ingen roll för mig. Det enda jag vet, det är att han dog och att han uppstod och det tror jag på inte för att Jonas Gardell skriver så utan för att det står i Bibeln.
En bild som alltid tilltalat mig är bilden av den törnekrönte Frälsaren. Denna bild blev jag bekant med redan under min barndomstid. Det var mamma som inpräntade bildens budskap. ”Du förstår Rolf, att när du ser bilden av den lidande och törnekrönte Frälsaren, så skall du komma ihåg att Jesus dog i vårt ställe. Han fick utstå korsets lidande för att vi skulle räddas från en evig död.”
Sedan tog hon fram gitarren och sjöng sången: ”Hela vägen vill jag följa Frälsaren, jag vill gå den stig som han har valt åt mig. Jag vill tjäna honom här, ty min bäste vän han är, hela vägen vill jag följa Frälsaren.” Jag förstod så liten jag var, att tron på Jesus var inte något man begrep utan ett liv i efterföljelse.
Jesus hade verkligen ett budskap som var avsett för mig, precis som han hade ett som var avsett för Jonas Gardell. Hur kan jag påstå detta? Jo, det står att Jesus innan han lämnar sina lärjungar ger dem följande ord: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.”
Detta är evangelium enligt Matteus.
Här ett litet klipp med intervju som gjordes i TV med Jonas Gardell:
Jonas menar att man har teologiska idéer om varför Jesus dog för våra synder, men själv har han uppfattningen att de inte stämmer. Självklart är ett sådant påstående kontroversiellt, men håll med om att det är en fördel att alla själva tar reda på vem Jesus är och vad han betyder. Så långt har Jonas Gardell lyckats göra en god insats. Jonas har rätt i att det inte finns någon som har tolkningsföreträde i vad vi vet om Jesus.Han har också rätt i att vi inte kan vara objektiva till Jesus och hans budskap. Vi måste ta ställning för eller emot. Därför angår detta budskap alla människor. BUDSKAPET OM JESUS!
Vi skall ta Jonas Gardell på stort allvar. Han är troende och han har mycket att säga till människor som vanligtvis inte lyssnar till kyrkans folk. Men vi ska väga det han säger och själva bilda oss en uppfattning om vem vi tror på
Ja, vilken Jesus är det egentligen som vi bekänner oss till. ”Vi tror på Jesus, Kristus, hans enfödde son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus..” Vi tror naturligtvis också på allt det som Jesus gjorde och lärde precis så som evangelisterna beskriver, var och en på sitt sätt. Jesus, mannen från Nasaret hade ett budskap som revolutionerade. Det är detta budskap vi tror på. Ett livsförvandlande och räddande budskap.
Hur Jesus såg ut har underordnad betydelse. Det finns en del forskare som menar att han inte ens dog på ett kors, trots att korset har en central symbolisk plats i kristendomen. Om detta är sant eller inte, spelar ingen roll för mig. Det enda jag vet, det är att han dog och att han uppstod och det tror jag på inte för att Jonas Gardell skriver så utan för att det står i Bibeln.
En bild som alltid tilltalat mig är bilden av den törnekrönte Frälsaren. Denna bild blev jag bekant med redan under min barndomstid. Det var mamma som inpräntade bildens budskap. ”Du förstår Rolf, att när du ser bilden av den lidande och törnekrönte Frälsaren, så skall du komma ihåg att Jesus dog i vårt ställe. Han fick utstå korsets lidande för att vi skulle räddas från en evig död.”
Sedan tog hon fram gitarren och sjöng sången: ”Hela vägen vill jag följa Frälsaren, jag vill gå den stig som han har valt åt mig. Jag vill tjäna honom här, ty min bäste vän han är, hela vägen vill jag följa Frälsaren.” Jag förstod så liten jag var, att tron på Jesus var inte något man begrep utan ett liv i efterföljelse.
Jesus hade verkligen ett budskap som var avsett för mig, precis som han hade ett som var avsett för Jonas Gardell. Hur kan jag påstå detta? Jo, det står att Jesus innan han lämnar sina lärjungar ger dem följande ord: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er.”
Detta är evangelium enligt Matteus.
Här ett litet klipp med intervju som gjordes i TV med Jonas Gardell:
Jonas menar att man har teologiska idéer om varför Jesus dog för våra synder, men själv har han uppfattningen att de inte stämmer. Självklart är ett sådant påstående kontroversiellt, men håll med om att det är en fördel att alla själva tar reda på vem Jesus är och vad han betyder. Så långt har Jonas Gardell lyckats göra en god insats. Jonas har rätt i att det inte finns någon som har tolkningsföreträde i vad vi vet om Jesus.Han har också rätt i att vi inte kan vara objektiva till Jesus och hans budskap. Vi måste ta ställning för eller emot. Därför angår detta budskap alla människor. BUDSKAPET OM JESUS!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)