Jag har gjort mig sårbar

Jag har i mina två senaste inlägg i Ökenkällan gjort mig sårbar i min upprördhet över den strid som på går i KD. Jag har använt ord som inte är riktade till någon enskild person, men som ändå är opassande i detta sammanhang. Orden "galenpannor" och "fy skäms gamla gubbar" är givetvis inte tillåtna i sådana sammanhang. Jag är impulsiv och har lätt att gå över gränsen ibland, vilket man inte får göra i en saklig debatt. För detta vill jag uppriktigt be mina läsare om ursäkt!

De vill torpedera KD

Högerextremism är samhällsfarlig och får inte sammanblandas med det som är den egentliga värdekonservatismen. Vi måste protestera emot att en del galenpannor just nu håller på att få oss att tro det. Det finns de som kallar sig värdekonservativa, som egentligen borde kallas högerextrema och fanatiska. Deras motiv är att skada inte att bevara. De är ute efter att torpedera Kristdemokraterna för att i stället bli ett alternativ till Sverigedemokraterna.

Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor har visat prov på mod och styrka att trots förrädiska påhopp ifrån en del missnöjda inom partet, slå vakt om frågor som kan föra partiet framåt i stället för bakåt. KD är fortfarande ett parti som slår vakt om den kristna etik som bör vara vägledande i samhället.

Det finns mycket i den högerextrema så kallade värdekonservativa riktningen som leder bort ifrån det som kallas kristna värderingar.

Om Kristdemokraterna inte skall bli ansett för ett antiintellektuellt parti, så är det nödvändigt att rätt profilera de viktigaste samhällsfrågorna.

Det kanske finns andra frågor än frågan om kärnfamiljen, abortfrågan, synen på homoäktenskap, Israelsfrågan, där man ensidigt ställer sig bakom Staten Israel, som man borde prioritera

De extremister som nu vill skada partiet befinner sig på kanterna och hör inte hemma i partiet. Om de lyckas med sina förrädiska planer så skadar de alla de trogna politiska arbetare och kristna förebilder, som följer sin vision om ett bättre samhälle.

Denna extremism kallar jag för storhetsvansinne och alla som läser det här har ett ansvar att protestera emot att detta får ske.

Vi skyddar oss inte med att ”värna vårt eget, hålla flyktingar och behövande på behörigt avstånd och köpa enkla nationalistiska och själviska politiska lösningar eller genom att sminka själviskheten med lite antiabort, kärnfamilj och liknande så att samvetet är fredat.” (Delvis omskrivet citat av Eric Carlsson i tidningen Dagen)

Fy skäms gamla gubbar!

Jag blev så glad när jag läste vad Ebba Busch Thor skrev i den här artikeln. Glädjen varade inte länge, när jag senare fick läsa de gamla värdekonservativa männens bedrövliga angrepp på sitt parti och sin partiledare, som de tidigare varit med om att stödja. En del kallar mina debattinlägg i denna fråga för larviga påståenden om att EBT är kvinna och på grund av detta blir utsatt på detta vis. Jag skulle vilja påstå att hon dessutom är en ung kvinna och det är grymt att bli utsatt för påståendet att hon skulle vara styrd av RFSL. Fy skäms gamla gubbar!

Läs artikeln här  

Är Staten Israel ett tidstecken?

För många av mina kristna vänner är detta ett axiom. De har färdiga svar om hur allt kommer att bli i den yttersta tiden. Det tydligaste tidstecknet är Staten Israel. Att ifrågasätta detta anses kränkande. Så skulle jag själv ha uppfattat det för många år sedan. Numera har jag i ett flertal artiklar bestämt tagit avstånd ifrån en del av den eskatologi, som jag tidigare trott på. När jag gjort detta har en del betraktat mig som teologiskt liberal.. Jag har då känt mig som en katt bland hermeliner, det vill säga inte tillräckligt rumsren. Detta känns inte helt okay för mig, men tyvärr måste jag finna mig i att bli betraktad som sådan. För att mina läsare skall förstå vad jag menar vill jag hänvisa till den 

redovisning av Lewi Pethrus bokJesus kommer, som jag publicerade redan år 2010.

Hotfulla budskap om jordens undergång

En av mina vänner på Facebook Henna skriver: ”Kommer jorden gå under den 23 september 2015 som dom säger?” Jag tror inte att Henna menar att någon har svaret på hennes fråga. Varifrån påståendet om jordens undergång den 23 september än kommer, så skapar den existentiell ångest hos många, ja till och med hos dem som har sin trygghet i Jesus. Henna hör till de modiga personer som vågar erkänna sin ångest inför en sådan fråga. Hon inser säkert liksom många av dem som kommenterar att det är orimligt att veta något om detta. Tro för all del inte något annat, ty det är att kränka henne. Hon är säkert trygg i sin tro på Jesus, men hon har drabbats av det som kallas generaliserad ångest och det är en sjukdom som en del av oss bär med oss. De allra flesta människor bär på denna ångest inför en okänd framtid, men har förmågan att förtränga det. Det är absolut inget fel att Henna ställer denna fråga, men det är fel med alla dem som sprider skräck med sina hotfulla budskap om vad som skall ske i framtiden. Detta sker av och till från kyrkornas predikstolar, tyvärr. Många, däribland Holger Nilsson med sin tidskrift Flammor utnyttjar människors rädsla och tjänar pengar genom att i tryck förmedla sina hotfulla visioner Ingen vet hur morgondagen ser ut oavsett hur man försöker utforma orden.

Megakyrka eller husförsamling

På vilket sätt skulle Du vilja vara med och förändra den församling som Du tillhör, på den plats där du bor? Skulle du vilja förändra den så att den växte och blev större, så att ni hade råd att expandera verksamheten, eller skulle skulle du i stället önska att den vore mindre, så att alla blev mer beroende av dig? I en levande församling är vi inte konsumenter utan vi är alla producenter. Paulus skriver om detta och om ordningen vid de kristna sammankomsterna i 1.Kor.14:26:

”När ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttydning.”

Jag tror inte att det är storleken på en församling, som avgör hur livskvalitén ser ut. Även i en liten församling kan livet växa. Vi oroas när besöksfrekvensen inte är så stor i den kyrka vi tillhör, men kom ihåg att det finns inget som säger att livskvalitén skulle vara bättre i en fullsatt kyrka. I en stor församling kan vi lätt frestas till att bli bekväma och passiva. Vi gömmer oss och litar på att andra uträttar det vi själva borde göra. I en liten församling kan det tvärtom vara så att arbetet kan kännas betungande för de få som är verksamma. Det kan vara svårt att prioritera, när uppgifterna står på kö och när arbetarna är få. Då är det precis så som Jesus säger:

”Skörden är stor men arbetarna är få” Matt 9:37

Jag minns hur det var för länge sedan när jag som ung evangelist arbetade i en församling där vi hade två små utposter. En av medlemmarna på utposten beklagade sig en dag och menade att det var alldeles för dyrt att upprätthålla verksamheten. Man skulle vara med i delunderhållet för mig och man skulle betala för värmekostnaderna etc.

”Vi är så få här i gruppen, och det är bara några familjer som har möjlighet att ge sitt offer. Jag har räknat ut hur mycket varje sammankomst kostar” sa mannen och såg dyster ut.

Det värsta var inte att jag blev bedrövad den gången. Det värsta var att Guds Ande troligtvis blev bedrövad. Paulus kallar sådant för ofruktbart prat i Ef. 4:29:

”Öppna inte munnen för ofruktbart prat, utan säg bara sådant som tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det blir till välsignelse för dem som hör på Gör inte Guds heliga ande bedrövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag.”

Det handlar om vad vi gör i trohet och kärlek till Jesus. Det behöver inte vara så storslaget. Vi önskar ibland att det skulle vara större tillväxt och vi ber om väckelse, men vi glömmer att det handlar om kvalité. Detta innebär att tillväxt inte får ske på vilket sätt som helst. Guds församling är inte ett företag som måste gå med ekonomisk vinst. Vi har ett ansvar och det är att vinna människor.

I vår församling har vi ett motto:

”Vi vill föra människor till Jesus, genom kärleksfulla relationer.”

Observera att det är två delar i detta motto:

1.Att föra människor till Jesus.

2.Genom kärleksfulla relationer.

Det ena får aldrig utesluta det andra. Det är visserligen sant att man kan ha kärleksfulla relationer utan att föra en enda människa till Jesus, men man kan aldrig föra en människa till Jesus utan kärleksfulla relationer. 

”Ingen har någonsin sett Gud, men om vi älskar varandra, är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss av sin ande och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.” 1.Joh.4:12-13

Jag beundrar Micael Grenholm, som driver bloggen Hela pingsten. Han skriver ett inlägg där med rubriken ”Att förändrasynen på vår kyrka är livsviktigt”

Jag kan inte hålla med om allt i detta inlägg, även om jag tycker mycket är bra. Jag anser att det är fel att ställa den etablerade kyrkan i motsats till de små husförsamlingarna. Så här skriver han bland annat:

”Gud bekänner sig till en kyrka som inte är en institution utan en innerlig gemenskap. Den kan man hitta i det lilla sammanhanget, i de små husförsamlingarna där kvalitet går före kvantitet. Där behövs inga lovsångsteam, dyra instrument, dyra lokaler, trädgårdsmästare och fastighetsskötare. Där är alla präster och ledarskapet kommer naturligt i en liten församling som inte överstiger 10 st.

När jag talar om denna lösning reagerar en del på att vi är konstiga att vi vill dra oss undan världen och isolera oss. Tvärt om! Faktum är att jag aldrig i den institutionella kyrkan fått träffa så många icke frälsta människor och fått berätta om  Jesus som nu! Vi bjuder in människor till vår gemenskap på en bit mat eller en kopp kaffe. Vi samtalar och de kommer tillbaka om och om igen för att de kan inte få nog, nog av vår innerliga, öppna, enkla församling. Eftersom vi underordnar oss varandra i vår församling så är vi alla ledare och utan någon inbördes hierarki eller konstigheter. Det faller sig bara naturligt.”

Jag tycker inte att man etablerar en församling hur som helst. Framför allt tycker jag att det är fel att man överger den församling man redan tillhör, därför att man lockas av att betet skulle vara frodigare på andra sidan stängslet. I Hebr. 10:25 i den gamla översättningen står det:

”Låt oss inte övergiva vår församlingsgemenskap.”

Det lilla encelliga djuret amöba fortplantar sig genom delning. Detta är inte något att eftersträva i Guds församling. Där handlar det i stället om enhet. Jag har sett hur församlingar splittrats på grund av att en del människor ansett att de inte fått utrymme för sin längtan i den församling de tillhört.

Jag kom som medarbetare till en sådan församling, strax efter att en sådan splittring hade skett. Det var sorgligt att få höra att de mest hängivna ungdomarna i församlingen hade lämnat på grund av detta. Vid ett tillfälle träffade jag en av ungdomarna som hade en ledande roll i den nya gruppen och jag märkte att han var mycket kritisk till sin gamla församling och menade att han funnit den rätta gemenskapen i den nya gruppen. Jag tror inte att någon vinner på en sådan splittring, varken de som går eller de som är kvar.

Det är lätt att göra förhastade analyser när vi bedömer det andliga läget. En del tycker att vi lever i en död tid i vårt sekulariserade land. Då är det lätt att ge upp. Vi säger som mannen jag minns från min ungdom. Det kostar alldeles för mycket. Vi har inte råd Det är ingen idé att vi håller på som vi gör. Men Jesus säger:

”Lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd.” Joh. 4:35

”Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat och ni får lönen för deras möda.” Joh. 4:38

Det är inte vi som ska ha framgång. Det är Ordet som har framgång. Den som sår ska få skörda. Det är inte vi som ska ha äran för det som Gud gör. Det är Gud som ska ha äran.

Stjärnkult och auktoritetstro

Det finns inget som är så sorgligt, som när människor vänder sig bort ifrån Jesus, och följer andra auktoriteter. Jesus fick uppleva detta under sitt liv på jorden. Det fanns människor, som följde honom till att börja med, men de trodde inte på honom. De drog sig tillbaka och ville inte följa honom. Detta trots att de hade sett vad Jesus gjorde. Jesus visste vilka det var som trodde på honom. De hade fått tron som en gåva. Det står att många av hans lärjungar drog sig tillbaka och ville inte längre följa honom. Jesus säger då till de tolv: ”Inte vill väl också ni gå er väg?” Simon Petrus gör sig själv till talesman för de tolv när han säger: ”Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och vi förstår att Du är Guds helige.” Jesus visste att det också i den skaran fanns en som inte trodde, som senare skulle förråda honom.

För mig finns det bara en auktoritet. Det är Jesus. Det är honom jag tror på, och jag är så tacksam att jag redan i min tidiga barndom fick lära känna Jesus, och bestämde mig för att följa honom. Jesus är min enda stjärna. ”Jag vet vem jag tror på”, skriver Paulus till Timoteus, och jag vill gärna instämma i denna trosbekännelse. Så här skrev jag för mer än ett år sedan i Ökenkällan:

”Det är Jesus som är min ledsagare genom livet. Jesus ger mig mer rörelsefrihet än någon annan. Det är Jesus som har visat mig vägen till Gud. Visserligen har människor också haft sin betydelse i mitt liv, men jag har själv fattat de beslut som har bestämt färdriktningen i Jesu efterföljelse.”

Det finns inga andra stjärnor bredvid Jesus, men tyvärr så finns det en stjärnkult, som är osund. Det är när människor upphöjer sig själva och gör sig till auktoriteter. Ofta känner man igen dem på att de skryter om sig själva och helt oförblommerat talar vitt och brett om vad de uträttar. Allt för att människorna skall lägga märke till dem. Detta har vi inte rättighet att göra, eftersom det är Gud som skall ha äran för det han gör. Det är inte vi som skall ha framgång med det vi gör för Herren Jesus. Det är Guds ord som skall ha framgång. Om detta står det i Jesaja 55:11: ”Ordet som utgår ur min mun, det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag hade sänt ut det till.”

När Jesus sände ut sina lärjungar så gav han dem makt att driva ut demoner i sitt namn. Glädjen hade berusat dem över sin makt och de frestades att tänka stort om sig själva. Jesus varnade dem och sa till dem att de inte skulle glädja sig över denna förmåga. ”Gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.”

När Jesus ger oss uppdraget att tjäna honom, så vill han själv stå i centrum eftersom detta är Guds vilja. Det är så det ska vara. Om vi placerar oss själva i centrum för vår verksamhet, så går det galet förr eller senare. Det finns anledning för oss alla som vill tjäna Gud att fråga: ”Vem är det jag sätter i centrum? Är det mig själv eller är det Jesus?”

Det berättas om en man som i ett möte skulle avlägga sitt vittnesbörd. Han gick upp till estraden med högt buret huvud, med stor självsäkerhet och med brist på ödmjukhet. Väl framme vid talarstolen började han stort, men efter en stund tappade han målföret och kände sig fullständigt misslyckad när han lämnade podiet. Mötesledaren kommenterade: ”Om den här mannen hade gått upp till estraden, så som han gick ner, så tror jag att han hade fått gå ner så som han gick upp.”

Så här skrev Peter Stenumsgaard i en artikel i tidningen Dagen:

”Jesus var särskilt noga med att betona det kritiska tänkandet i religiösa spörsmål så att man inte lät sig luras av självutnämnda profeter som med dogmatiska ordalag gjorde anspråk på blind auktoritetstro av sina efterföljare. Jesus själv uppmanar således människor att ha ett kritiskt förhållningssätt och noga pröva olika budskap som framförs. Detta för att människan inte ska bli fången i auktoritetstro och därmed missa den frihet som varje människa är ämnad att finna.”

Idoldyrkan är väldigt vanlig i vår tid. Vi hyllar ofta människor i stället för att låta Jesus vara vår lysande stjärna.

Att stjärnkulten finns i den profana världen är inte något som vi kan göra något åt. Det hör till att man höjer människorna till skyarna, men när idoldyrkan tränger sig in i Guds församling, då är det fara på färde.

När vi utväljer vissa människor, som vi tycker har karisma, som förebilder och auktoriteter, exempelvis i media, då finns det anledning att höja på ögonbrynen. Om en sådan människa råkar falla i synd, eller på annat sätt visar sin mänskliga svaghet, så är allmänheten färdiga att riva ner personen ifrån sin höga piedestal. Det är mycket sällan vi låter nåd gå före rätt för den människan, som vi själva varit med om att höja till skyarna. Här ser vi alltså exempel på hur farligt det är med stjärnkulten i Guds församling. Jesus har sagt att ”den som är störst bland er skall vara den andres tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Jag har tidigare skrivit om Stjärnkult i Ökenkällan: ”Läs gärna här!”