KLICKA FÖRST HÄR OCH SEDAN PÅ VARJE BILD.....
Fortsättning följer...
måndag 23 januari 2012
söndag 22 januari 2012
Test av min blogg
Jag gör här ett nytt testinlägg för att ta reda på om min kommentatorfunktion är OK
lördag 14 januari 2012
Kinderna blir heta
”Hur lätt bli människornas kinder heta! De döma snabba fast de litet veta…” Så börjar en dikt av Verner von Heidenstam
Så här säger Jesus i Luk. 6:27-29
”Älska era fiender gör gott mot dem som hatar er. Välsigna den som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra.”
Jag har funderat över om jag har några fiender att älska. Det är nämligen så att jag inbillar mig att man kan vara vän med alla, vilket är bäst om det går. När jag en gång betygade min solidaritet med den chef jag hade, så svarade han att det var nog bäst för mig själv för i annat fall sågade jag av den gren jag satt på. Det var väl lite stöddigt sagt av honom, men det var i alla fall sant. För sin egen del behöver man undvika konflikter, men ibland uppstår situationer då det behövs civilkurage.
Civilkurage innebär ibland att man utsätter sig för risken att få fiender. Det innebär att man vågar stå upp för sanning och rättvisa och att man tar sig an de som är utsatta i vår värld. Detta borde vara en av våra främsta uppgifter som kristna, men det innebär ofta att man blir obekväm, därför att fienden känner sig hotad. Det behöver inte vara en avsiktlig provokation, men den kan orsaka fiendskap och få mig att framstå som stridbar
En del personer säger att jag är modig som vågar skriva min mening i Ökenkällan och gå emot de högljudda åsikter som finns i vissa kretsar. Hur det är med den saken har jag svårt att bedöma. Jag är nog precis som alla andra ganska sårbar
Jag träffade en man som arbetade i ett kyrkligt sammanhang. Han kände sig sårad och motarbetad. Det är ju inte ovanligt att det förekommer samarbetssvårigheter i kyrkan och jag har funderat över vad det kan bero på. Jag försökte få honom att förstå att kyrkan är en plats där en kampsituation pågår mellan det onda och det goda. Det talas mycket om detta i Bibeln.
I Efesierbrevet skriver Paulus: ”hämta nu styrka hos Herren av hans oerhörda kraft” och vi ska ta på oss Guds rustning. Anledningen till detta är den kampsituation som pågår. ” ty det är inte mot varelser av av kött och blod vi har att kämpa” skriver han. Det vill säga att det inte handlar om en kamp mellan människor. Det är viktigt för oss att inse att de människor vi har att göra med inte behöver vara våra fiender. Ofta sitter fiendskapen på andra ställen än man förstår. När Paulus skriver till Efesierna talar han om vilka fiender vi har att kämpa emot. Han kallar dem för ondskans andekrafter i himlarymderna. I Luthers lilla katekes användes orden:”Djävulen, världen och vårt eget kött.”Många konflikter i kyrkan skulle kunna lösas om vi insåg att kampen inte är mot människor. Vi är involverade i en andlig kamp. Just därför behöver vi en andlig utrustning. Det är inte bara präster och pastorer som behöver denna rustning. Den behövs även hos de förtroendevalda och hos lekmännen, ja hos alla som har en uppgift i kyrkan.
KAIROS PALESTINE
Så här säger Jesus i Luk. 6:27-29
”Älska era fiender gör gott mot dem som hatar er. Välsigna den som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra.”
Jag har funderat över om jag har några fiender att älska. Det är nämligen så att jag inbillar mig att man kan vara vän med alla, vilket är bäst om det går. När jag en gång betygade min solidaritet med den chef jag hade, så svarade han att det var nog bäst för mig själv för i annat fall sågade jag av den gren jag satt på. Det var väl lite stöddigt sagt av honom, men det var i alla fall sant. För sin egen del behöver man undvika konflikter, men ibland uppstår situationer då det behövs civilkurage.
Civilkurage innebär ibland att man utsätter sig för risken att få fiender. Det innebär att man vågar stå upp för sanning och rättvisa och att man tar sig an de som är utsatta i vår värld. Detta borde vara en av våra främsta uppgifter som kristna, men det innebär ofta att man blir obekväm, därför att fienden känner sig hotad. Det behöver inte vara en avsiktlig provokation, men den kan orsaka fiendskap och få mig att framstå som stridbar
En del personer säger att jag är modig som vågar skriva min mening i Ökenkällan och gå emot de högljudda åsikter som finns i vissa kretsar. Hur det är med den saken har jag svårt att bedöma. Jag är nog precis som alla andra ganska sårbar
Jag träffade en man som arbetade i ett kyrkligt sammanhang. Han kände sig sårad och motarbetad. Det är ju inte ovanligt att det förekommer samarbetssvårigheter i kyrkan och jag har funderat över vad det kan bero på. Jag försökte få honom att förstå att kyrkan är en plats där en kampsituation pågår mellan det onda och det goda. Det talas mycket om detta i Bibeln.
I Efesierbrevet skriver Paulus: ”hämta nu styrka hos Herren av hans oerhörda kraft” och vi ska ta på oss Guds rustning. Anledningen till detta är den kampsituation som pågår. ” ty det är inte mot varelser av av kött och blod vi har att kämpa” skriver han. Det vill säga att det inte handlar om en kamp mellan människor. Det är viktigt för oss att inse att de människor vi har att göra med inte behöver vara våra fiender. Ofta sitter fiendskapen på andra ställen än man förstår. När Paulus skriver till Efesierna talar han om vilka fiender vi har att kämpa emot. Han kallar dem för ondskans andekrafter i himlarymderna. I Luthers lilla katekes användes orden:”Djävulen, världen och vårt eget kött.”Många konflikter i kyrkan skulle kunna lösas om vi insåg att kampen inte är mot människor. Vi är involverade i en andlig kamp. Just därför behöver vi en andlig utrustning. Det är inte bara präster och pastorer som behöver denna rustning. Den behövs även hos de förtroendevalda och hos lekmännen, ja hos alla som har en uppgift i kyrkan.
KAIROS PALESTINE
måndag 9 januari 2012
70 åringen
Jag har lyckats passera min 70 årsdag utan större uppmärksamhet vilket jag är tacksam för. Fira tänker jag göra, men på vilket sätt vill jag återkomma till. Det kommer att ske enkelt och tillsammans med de allra närmaste. Tack för alla telefonsamtal, kort, sms och mail med grattishälsningar. Särskilt tack till dem som sjöng för mig i telefon. Tack till Susanne som kom till oss på födelsedagen med en stor bukett tulpaner.
onsdag 4 januari 2012
Hur skall vi be och förvänta Guds under?
Detta är en central fråga vi möter i Bibeln och den är mycket viktig. För att vi ska bli trovärdiga i vår förkunnelse måste vi räkna med att Gud kan göra under. Detta tror jag absolut, men förkunnelsen har ofta blivit missbrukad och skrämt en del människor till att ta avstånd från sådana tankar. Min önskan är att få aktualisera frågan på nytt och jag tar hjälp av Micael Grenholm på hans blogg Hela Pingsten som jag kan rekommendera.
Jag skrev till Micael Grenholm på hans blogg Hela Pingsten och återger både detta och det svar jag fick. BE OM MIRAKLER
”I Markusevangeliet 16:20 står det att ”de gick ut och predikade överallt och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.” De under som skedde var ett tecken på att deras förkunnelse var i överensstämmelse med deras överlåtelse och inte var något falskt budskap. Det var inte miraklen som stod i centrum. Det var ordet. Människors förundran över mirakler kunde missbrukas även vid denna tid. Exemplet finner vi i Apostlagärningarna 8 där Simon trollkarlen erbjöd pengar för att få makt så att dem han la händerna på skulle få helig ande. Om det funnits flygplan vid denna tid kanske han ägt ett sådant, eftersom han säkert var rik genom den trolldom han utövat. Han hade ett felaktigt motiv, men kunde ändå få folket i Samarien att häpna över sin verksamhet. Jag tror att vi måste få gåvan att urskilja precis som apostlarna vid detta tillfälle. Att avslöja det som är falskt och lägga fokus på att predika ordet. Då skall för att använda den gamla översättningen ”Herren stadfästa ordet genom under och tecken.” Vi kan inte göra tvärtom. Det vill säga predika under. Nej vi skall förkunna ordet som är det glada budskapet. Ett budskap som skapar hopp och befrielse.”(RE)
Micaels svar:
· "Håller verkligen med om att fokus ska vara evangelisation så att människor blir frälsta, miraklerna är till för att bekräfta de glada nyheterna. Se gärna min predikan om hur vi sprider Evangeliet enligt Bibeln":
· "Dock tycker jag inte man kan säga att vi inte ska predika under. Evangeliet får naturligtvis aldrig ersättas med att bara tala om under, men Evangeliet i sig innehåller ju budskapet om Jesu uppståndelse från de döda, och att förkunna Herrens gärningar är en del av att förkunna Evangeliet. När Petrus berättade vem Jesus var i Apg inledde han med att säga att Gud bekände sig till Jesus genom tecken, under och mirakler.
Gud välsigne dig!"
Jag skrev följande:
"En fråga inställer sig ofta. Vad är anledningen till att Gud gör ett helande under? Är det för att hans namn skall bli förhärligat eller är det för att han ser till ett specifikt behov? Kan det möjligen vara så att han vill pröva vår uthållighet och iver i vår bön? Det står vill jag minnas om Jesus att han botade alla som var sjuka, ja han till och med uppväckte döda. Om detta skedde i större utsträckning skulle det inte råda någon kris i kyrkorna. Det har hänt att Den Helige Ande manat mig att ta med oljeflaskan till någon sjuk och bedja för denne och Gud har gripit in. Det har i sådana fall varit genom ett tydligt tilltal och fastän jag känt stor bävan har jag fått nåd att lyda Herren och gå".
Micael svarade:
"Helande är mångbottnat. Det är alltid ett bevis på Guds allmakt, alltid ett bevis på Hans kärlek och alltid ett bevis på vikten av bön. Jag älskar att läsa om hur Petrus kallar helandet för en välgärning i Apg 4:9, det är något som gör gott mot människor och som har sitt ursprung i Kristi barmhärtighet. Jag kan tipsa om ännu en predikan jag har hållit, om hur helande och fattigdomsbekämpning vilar på samma grund, från Norrköpings Baptistkyrka:"
TALET OM DET ÖVERNATURLIGA
Jag skrev till Micael Grenholm på hans blogg Hela Pingsten och återger både detta och det svar jag fick. BE OM MIRAKLER
”I Markusevangeliet 16:20 står det att ”de gick ut och predikade överallt och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.” De under som skedde var ett tecken på att deras förkunnelse var i överensstämmelse med deras överlåtelse och inte var något falskt budskap. Det var inte miraklen som stod i centrum. Det var ordet. Människors förundran över mirakler kunde missbrukas även vid denna tid. Exemplet finner vi i Apostlagärningarna 8 där Simon trollkarlen erbjöd pengar för att få makt så att dem han la händerna på skulle få helig ande. Om det funnits flygplan vid denna tid kanske han ägt ett sådant, eftersom han säkert var rik genom den trolldom han utövat. Han hade ett felaktigt motiv, men kunde ändå få folket i Samarien att häpna över sin verksamhet. Jag tror att vi måste få gåvan att urskilja precis som apostlarna vid detta tillfälle. Att avslöja det som är falskt och lägga fokus på att predika ordet. Då skall för att använda den gamla översättningen ”Herren stadfästa ordet genom under och tecken.” Vi kan inte göra tvärtom. Det vill säga predika under. Nej vi skall förkunna ordet som är det glada budskapet. Ett budskap som skapar hopp och befrielse.”(RE)
Micaels svar:
· "Håller verkligen med om att fokus ska vara evangelisation så att människor blir frälsta, miraklerna är till för att bekräfta de glada nyheterna. Se gärna min predikan om hur vi sprider Evangeliet enligt Bibeln":
· "Dock tycker jag inte man kan säga att vi inte ska predika under. Evangeliet får naturligtvis aldrig ersättas med att bara tala om under, men Evangeliet i sig innehåller ju budskapet om Jesu uppståndelse från de döda, och att förkunna Herrens gärningar är en del av att förkunna Evangeliet. När Petrus berättade vem Jesus var i Apg inledde han med att säga att Gud bekände sig till Jesus genom tecken, under och mirakler.
Gud välsigne dig!"
Jag skrev följande:
"En fråga inställer sig ofta. Vad är anledningen till att Gud gör ett helande under? Är det för att hans namn skall bli förhärligat eller är det för att han ser till ett specifikt behov? Kan det möjligen vara så att han vill pröva vår uthållighet och iver i vår bön? Det står vill jag minnas om Jesus att han botade alla som var sjuka, ja han till och med uppväckte döda. Om detta skedde i större utsträckning skulle det inte råda någon kris i kyrkorna. Det har hänt att Den Helige Ande manat mig att ta med oljeflaskan till någon sjuk och bedja för denne och Gud har gripit in. Det har i sådana fall varit genom ett tydligt tilltal och fastän jag känt stor bävan har jag fått nåd att lyda Herren och gå".
Micael svarade:
"Helande är mångbottnat. Det är alltid ett bevis på Guds allmakt, alltid ett bevis på Hans kärlek och alltid ett bevis på vikten av bön. Jag älskar att läsa om hur Petrus kallar helandet för en välgärning i Apg 4:9, det är något som gör gott mot människor och som har sitt ursprung i Kristi barmhärtighet. Jag kan tipsa om ännu en predikan jag har hållit, om hur helande och fattigdomsbekämpning vilar på samma grund, från Norrköpings Baptistkyrka:"
TALET OM DET ÖVERNATURLIGA
måndag 2 januari 2012
En glad nyhet
I kväll fick vi det glada beskedet att en dotter blivit född till Anna och Thomas och att allt gått bra. Må Gud välsigna det lilla barnet och hennes föräldrar.
söndag 1 januari 2012
Gott Nytt År i Jesu namn!
Var inte rädd
”Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig i kväll- en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg: från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit.” Text Ylva Eggehorn
Temat i kyrkorna för nyårsdagen är ”I Jesu namn”
Vilken förmån det är att få bekänna det namnet i förvissning om att han är med i allt det nya som vi kommer att möta. I kväll har jag lyssnat på ett underbart budskap i Pingstkyrkan Motala i den ekumeniska gudstjänst som flera församlingar anordnat. Budskapet i tal och sång handlade om namnet Jesus. De tre punkterna i predikan var 1. Det finns makt i Jesu namn. 2. Det finns kraft i Jesu namn. 3. Det finns liv i Jesu namn. Det kändes mycket äkta och det var så roligt att se kyrkan så väl fylld av människor både unga och äldre. Talaren undrade vad vi ansåg om det Motala är känt för. Han önskade att Motala skulle bli känt för att man i kyrkorna fick attraktionskraft så att människor upptäckte det vi tror på. Det handlar inte i första hand om vilka sångstilar vi har om lovsången leds av gitarrer eller orgel. Nej först av allt handlar det om vi vill vara överlåtna åt Gud och låta honom få bestämma över våra liv. Då kommer Motalaborna att upptäcka var makten, kraften och livet i namnet Jesus finns. Det var en uppmuntrande och inspirerande förkunnelse och personligen önskar jag att mitt liv skall få vara överlåtet åt Gud under detta nya år. Det har brustit många gånger när det gäller den saken, men jag önskar att Guds kärlek skall få prägla mitt liv så att jag inte bara lever för min egen skull. Vi är alla med i ett skeende där vi är beroende av varandra. Kanske det väntar nya utmaningar. Det handlar inte om egna prestationer. Det handlar i stället om att få följa i de fotspår där han har gått före. Då behöver man inte längre vara rädd.
”Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig i kväll- en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg: från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit.” Text Ylva Eggehorn
Temat i kyrkorna för nyårsdagen är ”I Jesu namn”
Vilken förmån det är att få bekänna det namnet i förvissning om att han är med i allt det nya som vi kommer att möta. I kväll har jag lyssnat på ett underbart budskap i Pingstkyrkan Motala i den ekumeniska gudstjänst som flera församlingar anordnat. Budskapet i tal och sång handlade om namnet Jesus. De tre punkterna i predikan var 1. Det finns makt i Jesu namn. 2. Det finns kraft i Jesu namn. 3. Det finns liv i Jesu namn. Det kändes mycket äkta och det var så roligt att se kyrkan så väl fylld av människor både unga och äldre. Talaren undrade vad vi ansåg om det Motala är känt för. Han önskade att Motala skulle bli känt för att man i kyrkorna fick attraktionskraft så att människor upptäckte det vi tror på. Det handlar inte i första hand om vilka sångstilar vi har om lovsången leds av gitarrer eller orgel. Nej först av allt handlar det om vi vill vara överlåtna åt Gud och låta honom få bestämma över våra liv. Då kommer Motalaborna att upptäcka var makten, kraften och livet i namnet Jesus finns. Det var en uppmuntrande och inspirerande förkunnelse och personligen önskar jag att mitt liv skall få vara överlåtet åt Gud under detta nya år. Det har brustit många gånger när det gäller den saken, men jag önskar att Guds kärlek skall få prägla mitt liv så att jag inte bara lever för min egen skull. Vi är alla med i ett skeende där vi är beroende av varandra. Kanske det väntar nya utmaningar. Det handlar inte om egna prestationer. Det handlar i stället om att få följa i de fotspår där han har gått före. Då behöver man inte längre vara rädd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)