”Hur lätt bli människornas kinder heta! De döma snabba fast de litet veta…” Så börjar en dikt av Verner von Heidenstam
Så här säger Jesus i Luk. 6:27-29
”Älska era fiender gör gott mot dem som hatar er. Välsigna den som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra.”
Jag har funderat över om jag har några fiender att älska. Det är nämligen så att jag inbillar mig att man kan vara vän med alla, vilket är bäst om det går. När jag en gång betygade min solidaritet med den chef jag hade, så svarade han att det var nog bäst för mig själv för i annat fall sågade jag av den gren jag satt på. Det var väl lite stöddigt sagt av honom, men det var i alla fall sant. För sin egen del behöver man undvika konflikter, men ibland uppstår situationer då det behövs civilkurage.
Civilkurage innebär ibland att man utsätter sig för risken att få fiender. Det innebär att man vågar stå upp för sanning och rättvisa och att man tar sig an de som är utsatta i vår värld. Detta borde vara en av våra främsta uppgifter som kristna, men det innebär ofta att man blir obekväm, därför att fienden känner sig hotad. Det behöver inte vara en avsiktlig provokation, men den kan orsaka fiendskap och få mig att framstå som stridbar
En del personer säger att jag är modig som vågar skriva min mening i Ökenkällan och gå emot de högljudda åsikter som finns i vissa kretsar. Hur det är med den saken har jag svårt att bedöma. Jag är nog precis som alla andra ganska sårbar
Jag träffade en man som arbetade i ett kyrkligt sammanhang. Han kände sig sårad och motarbetad. Det är ju inte ovanligt att det förekommer samarbetssvårigheter i kyrkan och jag har funderat över vad det kan bero på. Jag försökte få honom att förstå att kyrkan är en plats där en kampsituation pågår mellan det onda och det goda. Det talas mycket om detta i Bibeln.
I Efesierbrevet skriver Paulus: ”hämta nu styrka hos Herren av hans oerhörda kraft” och vi ska ta på oss Guds rustning. Anledningen till detta är den kampsituation som pågår. ” ty det är inte mot varelser av av kött och blod vi har att kämpa” skriver han. Det vill säga att det inte handlar om en kamp mellan människor. Det är viktigt för oss att inse att de människor vi har att göra med inte behöver vara våra fiender. Ofta sitter fiendskapen på andra ställen än man förstår. När Paulus skriver till Efesierna talar han om vilka fiender vi har att kämpa emot. Han kallar dem för ondskans andekrafter i himlarymderna. I Luthers lilla katekes användes orden:”Djävulen, världen och vårt eget kött.”Många konflikter i kyrkan skulle kunna lösas om vi insåg att kampen inte är mot människor. Vi är involverade i en andlig kamp. Just därför behöver vi en andlig utrustning. Det är inte bara präster och pastorer som behöver denna rustning. Den behövs även hos de förtroendevalda och hos lekmännen, ja hos alla som har en uppgift i kyrkan.
KAIROS PALESTINE
1. Tänkvärda ord Rolf!
SvaraRaderaI en bok för länge sedan mötte jag hållningen att ”De som vill göra sig till mina fiender är som barn som har blivit fråntagna något eller kränkta och inte längre vet vem som har tagit något ifrån dem eller kränkt dem.” Jag har försökt att göra denna hållning till min med växlande uthållighet. Nu skall jag ta vara på tanken och vårda den som en andlig skatt.
Nils Andreasson
Nu vill jag komplettera med att berätta att själva länken till den svenska översättningen av Kairos Palestina, ett dokument som syftar till försoning mellan israeler och palestinier är lättare tillgänglig än tidigare i
SvaraRaderaKristna nätverket för Palestina.