Hur mycket har vi gemensamt?

Vi har ju en del kristna som anser att det auktoritära synsättet borde gälla för alla i kyrkan. Det skulle i så fall innebära att allt är färdigtänkt och att vi inte behöver göra mera än att böja oss för den allmänna kyrkliga uppfattningen. Jag är inte säker på att det klassiska synsättet, alltså det som kallas för klassisk kristendom verkligen är så entydigt. Nej jag tror att det även bland dem som förespråkar detta synsätt finns en vilja att inkludera andra oliktänkande människor.

Så här skriver Samuel Johansson i kommentarerna på en blogg som du kan läsa här i sin helhet. Jag citerar:

” Det råder begreppsförvirring om vad klassisk kristendom är, om vad som är orsak och verkan i kristen syn på människors lika värde. Moralkonservatism är inte evangelium och därmed inte klassisk tro. Evangeliet befriar oss till att förstå, förlåta och älska människor som Gud ser, förlåter och älskar människan. Henne han gudomligförklarat.

Det är med det klassiska evangeliet om Kristi liv och passion Gud visar vilket värde, vilken status, han ger människan: det absoluta värde, den höga status, Kristus visste sig äga som barn till den högste och därför kunde ge vidare i mötet med de understa i sin tid – de underkända kvinnorna – och så till oss alla.

Det absoluta värdets höga status får inte fråntas en enda människa med hänvisning till vare sig moraliska bestämningar, genetiska skillnader eller kulturella gränssättningar. Om Gud är god mot samtliga människor på ett sätt som inte kan missförstås eller villkoras, med vilken rätt sätter vi oss till doms över människors skilda livsstilar – är det inte Gud som givit oss vår potential för skilda preferenser?”

De flesta kommer väl ihåg Jesusmanifestet, som lyftes fram av pingstvänner och katoliker år 2003. Detta manifest lyfte fram just det klassiska synsättet.

Å andra sidan har vi dem som anser att det bör finnas rymd i samtalet. Till dem hör ju som bekant den förre ärkebiskopen KG. Hammar. Han menar att det är ett livslångt äventyr att tolka bibeln och språket som användes är poetiskt och når bortom kategorierna sant och falskt.

”Vi behöver inte känna att vi måste tala som människor under antiken, utan vi får tala som de människor vi är i dag, med de kunskapsförutsättningar och erfarenheter vi har. Och vi får reflektera över vad det betyder att Gud kommer oss till mötes i Jesus Kristus.”(KT16/17 2003)

Som många minns så svallade känslorna över detta uttalande i månader på tidningssidor och i tv-soffor. Av vilken anledning kan man fråga? Vårt land anses ju vara ett av de mest sekulariserade i hela världen. Hur kunde intresset vara så stort?


Rowan Williams som är ärkebiskop för 80 miljoner anglikaner har samma uppfattning som KG Hammar om att kyrkan inte skall styras på ett auktoritärt sätt. Han har under detta år deltagit i en gudstjänst tillsammans med påven Benedictus XVI, där de tillsammans bett om enhet mellan katoliker och anglikaner trots att det finns allvarliga skillnader dem emellan. De har också haft ett ganska livligt samtal om behovet av att ansluta kristen teologi till mänskliga rättigheter och "behovet av att grunda den på en robust syn på Guds avbild i människan"