Peter Hallström i "När livet vänder"

Det var smärtsamt att se TV-programmet "När livet vänder" med musikern Peter Hallström.

Mina tankar gick till min bror Örjan som i likhet med Peter Hallström hade blivit skrämd av sin barndoms väckelserörelse och den förkunnelse som då fanns, som handlade om Jesu tillkommelse och hur människor skulle bli kvarlämnade på jorden. Detta kunde uppfattas mycket skrämmande av ett känsligt barnasinne. Så var det för min bror Örjan och för många andra. Detta var naturligtvis inte avsikten med förkunnelsen. För mig var det annorlunda. Jag upplevde tidigt en dragning till det glada innehållet om en ljus framtid för den som i tro tar emot Jesus. För mig var det skönt att få sjunga och tala om himlen och allt det underbara som Gud hade berett. Här följer ett utdrag ur ur min bok "Vem ville vårt liv.", som handlar om min bror Örjan:

"Örjan som var tre år äldre än jag, var ensamstående under hela sitt liv. Han var elev vid Vadstena Folkhögsskola och blev därefter Skötare vid Birgittas sjukhus i Vadstena. Han gjorde uppror mot sin barndoms väckelserörelse. Vi var ju barn av samma väckelserörelse, med en Gud som ville ha vår totala hängivenhet. Detta blev för mycket för Örjan. Jesus skulle ju snart komma tillbaka och döma oss. Pappa hade hängt upp en plansch i vårt lilla rum som skildrade de sju tidsåldrarna, en eskatologisk och mycket spektakulär plansch med dramatiska bilder, bland annat en bild på helvetets eld, så som man antog att det stod om den i Bibeln. Författaren till denna plansch var en pastor och missionär i Indien som hette C.A. Chader Denna eskatologi, som skapat så mycket förvirring har tyvärr orsakat mycket stor skada, och många är det som genom denna grymma villfarelse blivit skadade i sitt trosliv. Inte nog med detta. Den har också skapat ångestneuroser, ja till och med psykoser hos en del människor, som har anlag för det.

Örjan hade läst boken ”Dom över Sverige.”, som sades vara en profetia. Den skildrade en förestående militär invasion. Han blev apatisk och vägrade göra sina läxor. Han sa till sin lärare: Det är ingen idé, det ska ju bli krig i Sverige.

I vuxen ålder skrev han en del om sina tankar om livet. Örjan trodde på Gud, men han tog avstånd ifrån de gudsbilder som utmålats för honom i hans barndomstid.

"Varför vände jag Gud ryggen? Varför trodde jag inte på min barndoms Gud? Varför trodde jag inte på mina föräldrars Gud? Varför trodde jag inte på kyrkans Gud och deras förkunnelse? Var det för att jag tyckte att så många gömde sig bakom sin tro i stället för att leva efter den?" (Ur ”Minnen” av Örjan Eriksson) "Församlingen sjöng: ”O sällhet stor som Herren ger, ren här på denna jord.” Jag kände ett hål min själ. Jag grät. Inga tårar. Jag grät inombords. Var är du ”min sällhet stor?” Gud har du glömt bort att jag finns till? Jag har en stor längtan, men jag vet inte vad jag längtar efter. Är det längtan efter att få möta Gud, eller är det längtan efter en slags upplevelse utanför den jordiska tillvaron?" (Ur ”Minnen” av Örjan Eriksson)

"Åren gick vidare. Jag flydde mer och mer. Dränkte min ensamhet, ångest, oro och mina tankar. Många gånger försvann jag in i andra världar. Världar som inte existerar. Världar som endast var fantasifoster av min hjärna. Abstinens efter veckor av drickande. Ur de mörka skuggorna växte skräckbilder fram projicerade av mitt omtöcknade huvud. Delerium.. Jag levde i en skrämmande värld. Det var röster som hånfullt skrattade från rummets alla hörn. Du skall aldrig tillhöra de lyckligas skara Paradiset kommer aldrig att bli din arvedel. Lösgjorda figurer ur skuggorna närmade sig. Jag drog filten över huvudet och blundade, men de fanns ändå kvar där i mörkret. De ropade åt mig hånfullt, och jag kunde inte utestänga deras röster. Aldrig ska du få tillhöra de himmelska skarorna. Jo, det ska jag, ropade jag. Aldrig, aldrig, svarade de ur skuggorna, Du tillhör oss. Från rummet hörde jag sånger och röster med ett annat innehåll. Sånger om räddning och frälsning, om det himmelska paradiset, som jag skulle få till arvedel. Alltsammans var så verkligt. En skrämmande mardröm bortom allt sådant som i verkligheten finns. En hallucinatorisk upplevelse, som var så verklig att jag i flera dygn levde i denna skräckfyllda skuggvärld, där jag slets mellan de två värderingar av den andliga världen, som jag byggt upp under mitt liv." (Ur ”Minnen av Örjan Eriksson)

Örjan hade behövt omformulera sin tro på ett nytt sätt och göra sig fri ifrån de religiösa grubblerierna, och den felaktiga gudsbild som han tyvärr hade fått med sig från sin barndomstid"

Skall vi visa vår psykiska ohälsa?

Låt mig först få länka till programmet "Fråga doktorn" som i dag handlade om ångest.

"Hur kan man hantera sin ångest och var går gränsen för när den blir sjuklig?"

Ibland får vi frågan hur vi mår. Det är inte säkert att den som frågar vill höra svaret och vi undviker att ge ett ärligt svar därför att vi inte vill bli missförstådda.

I vissa sammanhang anses det vara fult att tala om att man mår dåligt. Då anses man vara självupptagen och ha svårt att se något annat än sina egna problem. Ibland kan man få höra att en troende människa inte skall behöva lida av psykisk ohälsa. En sak är säker. Den som är frälst och har sin tro på Jesus behöver inte vara rädd hur det än kan kännas.

Låt mig då först få säga att det finns olika typer av ångest och rädsla. I en del fall är rädslan förknippad med straff och den handlar då om våra existentiella villkor. Om livet och om döden. Om vi känner oss dömda och misslyckade, så kan vi ändå vara frimodiga inför Gud, eftersom det är han och inte vi själva som har frälst oss. Den vissheten fördriver rädslan. "Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära om hjärtat inte dömer oss, kan vi stå frimodiga inför Gud." 1.Joh. 3:20-21.

Det finns andra typer av ångest och rädsla, som inte handlar om livet eller döden. Till exempel panikångest, prestationsångest, generaliserad ångestsyndrom, ångest som är kopplad till neurotisk personlighet osv. All omotiverad ångest och rädsla kan bli av sjukdomsvalör och då är det viktigt att vi vågar visa vår ångest för andra. Vi behöver inte skämmas för att vi drabbas av sådan psykisk ohälsa antingen vi är troende eller inte.

Jag skulle vilja uppmana dig som läser det här att inte tveka att tala med andra om dina problem. Det är inte säkert att alla förstår, men det finns många som har erfarenhet av psykisk ohälsa, som kan vara till hjälp. Du behöver inte känna dig ensam. Det finns hjälp och sök den i tid.

Bristfällig kunskap om Israel-Palestinakonflikten?

"Kunskapen om nutidshistoria brister på många håll och den som intresserar sig för Israel-Palestina-konflikten bör noga läsa FN-deklarationen från 1922. För trots en absurd situation med många resolutioner från flera av FN:s organ så är de israeliska rättigheterna till Gaza och Västbanken obestridliga."

Så skriver Berndt Ekström i Göteborgsposten

Detta är bara en del av sanningen, som jag anser vara mycket bräcklig. Den vilar också på en bristfällig kunskap. Den andra delen som jag här vill belysa handlar om den del av det Osmanska riket som kallades Palestina.

Mina uppgifter hämtar jag i huvudsak från Sören Wibecks bok: "Ett land, två folk, Israel-Palestinakonfliktens historia.

Palestina var fram till första världskriget bebott av araber. Det fanns vid den tiden bara ett fåtal judar i regionen. För de araber som fanns i Palestina blev det viktigt att kunna identifiera sig som palestinier, men detta skedde först efter den framväxande sionismen och idén om att bilda en judisk stat. Ett judiskt nationalhem.

Palestina blev år 1922 ett mandat under Storbritannien. Detta mandat skulle utvecklas till en judisk självständig stat utan att det gick ut över arabernas medborgerliga eller religiösa rättigheter. Araberna däremot ville inte gå med på detta. De ville ha en enda arabisk stat. Judarna utgjorde ju endast en tredjedel av befolkningen vid denna tid. Av denna anledning sa de nej till ett delat Palestina. De betraktade Palestina som sitt land och kunde inte acceptera att judarna hade rätt till det.

Berndt Ekström anser att det råder brist på kunskap om nutidshistoria av dem som intresserar sig för Israel-Palestinakonflikten. Jag tycker nog att han är alltför ensidig i sin bedömning av detta. Just därför ville jag här belysa med ovanstående välunderbyggda information en mera fullständig bild av en anständig sanning.

Det är väl ingen brist på kunskap som talar om att palestinier under hela den 70 åriga historien om staten Israels bildande blivit fördrivna från sina hem och fått sina bostäder förstörda. Har staten Israel legal rättighet till detta? Fördrivningen pågår fortfarande. Men den började 1948, då staten Israel bildades. Palestinierna kallar det för Al Nakba, Katastrofen. när över750000 palestinier fördrevs från sina hem och staten Israel utropades. Jag frågar om Ekström och andra Israelsvänner anser att det är bristfällig kunskap att tala om detta.

Reagera starkt när Sverige beskrivs som ett land i sönderfall

Mörka krafter livnär sig på vår rädsla.

Jag och många andra reagerar starkt, "när Sverige beskrivs som ett land i sönderfall", skriver Journalisten Johan Sivers i MVT fredag 3 mars 2017.

"Den högernationalistiska världsbild där den svenskfödde mannen ser sig som en högre stående varelse än kvinnor, utlandsfödda och HBTQ-personer." "Den hetsar människor på varandra och livnär sig på vår rädsla."

Reacting strongly when Sweden is described as a country in decay

Dark forces feeding on our fearing. http://www.mvt.se/asikter/kronikor/kaosteorin-gynnar-morka-krafter-om4527821.aspx

I and many others feel strongly, "when Sweden is described as a country in decay," writes journalist Johan Sivers in MVT Friday, March 3, 2017. "The right nationalist worldview where the Swedish-born man sees himself as a superior being than women, immigrants and LGBT -people." "It excites people to each other and feed on our fear."