Peter Hallström i "När livet vänder"

Det var smärtsamt att se TV-programmet "När livet vänder" med musikern Peter Hallström.

Mina tankar gick till min bror Örjan som i likhet med Peter Hallström hade blivit skrämd av sin barndoms väckelserörelse och den förkunnelse som då fanns, som handlade om Jesu tillkommelse och hur människor skulle bli kvarlämnade på jorden. Detta kunde uppfattas mycket skrämmande av ett känsligt barnasinne. Så var det för min bror Örjan och för många andra. Detta var naturligtvis inte avsikten med förkunnelsen. För mig var det annorlunda. Jag upplevde tidigt en dragning till det glada innehållet om en ljus framtid för den som i tro tar emot Jesus. För mig var det skönt att få sjunga och tala om himlen och allt det underbara som Gud hade berett. Här följer ett utdrag ur ur min bok "Vem ville vårt liv.", som handlar om min bror Örjan:

"Örjan som var tre år äldre än jag, var ensamstående under hela sitt liv. Han var elev vid Vadstena Folkhögsskola och blev därefter Skötare vid Birgittas sjukhus i Vadstena. Han gjorde uppror mot sin barndoms väckelserörelse. Vi var ju barn av samma väckelserörelse, med en Gud som ville ha vår totala hängivenhet. Detta blev för mycket för Örjan. Jesus skulle ju snart komma tillbaka och döma oss. Pappa hade hängt upp en plansch i vårt lilla rum som skildrade de sju tidsåldrarna, en eskatologisk och mycket spektakulär plansch med dramatiska bilder, bland annat en bild på helvetets eld, så som man antog att det stod om den i Bibeln. Författaren till denna plansch var en pastor och missionär i Indien som hette C.A. Chader Denna eskatologi, som skapat så mycket förvirring har tyvärr orsakat mycket stor skada, och många är det som genom denna grymma villfarelse blivit skadade i sitt trosliv. Inte nog med detta. Den har också skapat ångestneuroser, ja till och med psykoser hos en del människor, som har anlag för det.

Örjan hade läst boken ”Dom över Sverige.”, som sades vara en profetia. Den skildrade en förestående militär invasion. Han blev apatisk och vägrade göra sina läxor. Han sa till sin lärare: Det är ingen idé, det ska ju bli krig i Sverige.

I vuxen ålder skrev han en del om sina tankar om livet. Örjan trodde på Gud, men han tog avstånd ifrån de gudsbilder som utmålats för honom i hans barndomstid.

"Varför vände jag Gud ryggen? Varför trodde jag inte på min barndoms Gud? Varför trodde jag inte på mina föräldrars Gud? Varför trodde jag inte på kyrkans Gud och deras förkunnelse? Var det för att jag tyckte att så många gömde sig bakom sin tro i stället för att leva efter den?" (Ur ”Minnen” av Örjan Eriksson) "Församlingen sjöng: ”O sällhet stor som Herren ger, ren här på denna jord.” Jag kände ett hål min själ. Jag grät. Inga tårar. Jag grät inombords. Var är du ”min sällhet stor?” Gud har du glömt bort att jag finns till? Jag har en stor längtan, men jag vet inte vad jag längtar efter. Är det längtan efter att få möta Gud, eller är det längtan efter en slags upplevelse utanför den jordiska tillvaron?" (Ur ”Minnen” av Örjan Eriksson)

"Åren gick vidare. Jag flydde mer och mer. Dränkte min ensamhet, ångest, oro och mina tankar. Många gånger försvann jag in i andra världar. Världar som inte existerar. Världar som endast var fantasifoster av min hjärna. Abstinens efter veckor av drickande. Ur de mörka skuggorna växte skräckbilder fram projicerade av mitt omtöcknade huvud. Delerium.. Jag levde i en skrämmande värld. Det var röster som hånfullt skrattade från rummets alla hörn. Du skall aldrig tillhöra de lyckligas skara Paradiset kommer aldrig att bli din arvedel. Lösgjorda figurer ur skuggorna närmade sig. Jag drog filten över huvudet och blundade, men de fanns ändå kvar där i mörkret. De ropade åt mig hånfullt, och jag kunde inte utestänga deras röster. Aldrig ska du få tillhöra de himmelska skarorna. Jo, det ska jag, ropade jag. Aldrig, aldrig, svarade de ur skuggorna, Du tillhör oss. Från rummet hörde jag sånger och röster med ett annat innehåll. Sånger om räddning och frälsning, om det himmelska paradiset, som jag skulle få till arvedel. Alltsammans var så verkligt. En skrämmande mardröm bortom allt sådant som i verkligheten finns. En hallucinatorisk upplevelse, som var så verklig att jag i flera dygn levde i denna skräckfyllda skuggvärld, där jag slets mellan de två värderingar av den andliga världen, som jag byggt upp under mitt liv." (Ur ”Minnen av Örjan Eriksson)

Örjan hade behövt omformulera sin tro på ett nytt sätt och göra sig fri ifrån de religiösa grubblerierna, och den felaktiga gudsbild som han tyvärr hade fått med sig från sin barndomstid"