Sunt, kritiskt och kristet religiöst

Mina tankar i detta inlägg är delvis en återupprepning från inlägg jag skrev år 2010. Detta med anledning av att en god vän till mig skrev att det finns politiska partier som strävar hårt för ett helsekulariserat samhälle utan tro över huvud taget. Ett sådant påstående får mig att ställa frågan om vårt samhälle redan är sekulärt, det vill säga världsligt eller inte. Min uppfattning är att vårt samhälle är sekulärt - världsligt.

Det fanns en tid i vårt land då kyrkan var knuten till Staten. Väldigt mycket av skolväsendet var knutet till kyrkan och kristendomen hade en dominerande plats. Som samhället såg ut vid denna tid var det naturligt att människor i allmänhet hade respekt för kristna värden och att barn skulle uppfostras efter de riktlinjer som finns i den kristna tron. Trots detta kan man inte säga att vårt samhälle då var mera kristet än det är i dag. Vårt samhälle är och förblir sekulärt vill jag påstå och det skall vi vara väldigt tacksamma för. Sekulärt är inte detsamma som ateistiskt. I ett sekulärt samhälle kan religion utövas fritt.

Det pågår i vår tid en debatt som förs av dem som är rädda för ”religionens återkomst till samhället.” Den rädslan är berättigad när det gäller religionens makt i politiken. I de länder där religionen utövas i politiska sammanhang sker ofta många övergrepp och människor har inte längre frihet att fatta sina egna beslut. Religionernas betydelse för samhällsutvecklingen i världen, åtminstone i västvärlden, har visserligen minskat, men intresset för det andliga är fortfarande mycket stort, ja man talar till och med om religionernas återkomst i det nya seklet.

Självklart borde vi som kristna vara tacksamma för detta och utnyttja det på rätt sätt för att göra Jesu kärleksfulla budskap känt för dem vi möter, men här har vi den andra sidan som påstår att samhället blir mer och mer sekulärt och detta i negativ bemärkelse.

Som kristna behöver vi bli sunt kritiska i vårt tänkande annars förlorar människorna förtroendet för oss. Richard Dawkins, som blivit känd för sin religionskritiska bok "Illusionen om Gud", säger där att om alla kristna varit sunda kritiskt tänkande personer, skulle han aldrig ha skrivit den boken. Anledningen var just att de högerkristna fundamentalisterna blivit lite väl högljudda på sistone, tycktes han mena.

Jag håller med humanisterna när de menar att staten inte skall lägga sig i mina religiösa val. Varje människa skall ha frihet att få ha sin egen tro.

Jag har svårt att tro att det finns politiska partier som strävar efter ett samhälle utan tro, där man skulle förbjuda människor att ha en egen religiös uppfattning. Sådana samhällen finns i världen, men sådant är inte vårt svenska samhälle. Vi har religionsfrihet i vårt land och det innebär att vi har frihet att utöva vår tro antingen vi är kristna eller har annan religiös tro

Jag tycker att det är viktigt att hålla isär religion och politik. Den kristendom som påverkat oss i värderingar och traditioner i mera än 2000 år skall vi givetvis vara mycket rädda om, men den kan inte stå över demokratin. Kyrkan kan inte och bör inte vara styrande i politiken, men de kristna värderingarna skall alltid finnas med. I Sverige har vi religionsfrihet, vilket innebär att vi har rättighet att tro vad vi vill. Denna frihet är något vi ska vara rädda om. Öppenheten och toleransen är stor, vilket också kan skapa problem. Problem uppstår exempelvis när respekten för det som står i bibeln står över stiftade lagar i samhället. Samma sak gäller för de Sharialagar som styr muslimer. Det finns anledning att reagera mot de förbud som finns inom ramen för dessa om det leder till förtryck och förbjuder människor att vara klädda på visst sätt eller att delta i det kulturutbud som finns i det svenska samhället. 

Just därför kan inte Bibeln, Koranen eller någon annan religiös urkund få styra över demokratiska beslut. I Samhället finns kyrkan och möjligen andra byggnader för andra religioner, men i allt är det friheten som skall råda. Kyrkan får aldrig bli en maktstruktur i samhället.