Joel Halldorfs ledare i Dagen 1 oktober 2019 handlar om Centerns beslut att verka för förbud mot omskärelse av barn, vilket i praktiken leder till att judiskt och muslimskt liv i Sverige förbjuds. Halldorf menar att detta beslut beror på att förståelsen av religionsfriheten håller på att urholkas.
Man kan tycka att ett förbud mot omskärelse av barn är riktigt, men tänker inte på vilka konsekvenser det får för religionsfriheten. Är det staten som bestämmer formerna för religiös påverkan av barn även i andra former så kan det även leda till andra förbud. Så här skriver Halldorf:
"Vi blir dem vi är genom de människor och sammanhang som omger oss. De formar oss långt innan vi kan göra några egna så kallade fria val. Naturligtvis ska en person kunna välja bort denna identitet när åldern är inne, men staten bör inte hindra föräldrarna från att ge den vidare om det inte handlar om grymma praktiker."
Om föräldrar och skola hindrar barnet från religiös påverkan, så är det i praktiken ett religionsförbud. Är det inte brist på respekt när staten lägger sig i föräldrars rättighet att påverka sina barn?
Det är varken staten eller kyrkan som skall bestämma över hur en annan människa skall formas. Inte ens föräldrarna har denna rättighet. Den frihet där vi är oss själva kan bara skapas genom relationer och absolut inte genom förbud. Varje människa måste få möjlighet att påverkas i rätt riktning redan som barn. Det är fel när vi hindrar dem ifrån detta. Där är kyrka, skola, föräldrar och lärare förebilder, inte auktoriteter. Jag fick gå i söndagsskola som barn. Där blev jag sedd, känd och älskad. Jag hade troende föräldrar som visade hur verklig kristendom var, genom sina egna liv. Inte helt perfekta, men ändå tydliga i sitt föredöme. Om inte vi visar barnen hur de ska leva, så kommer de ändå att utsättas för påverkan från annat håll. Där bör vi få möjlighet att förebygga de destruktiva krafter som finns i samhället. Vi lever i en ny tid, individualismens tid. Alla måste få samma möjligheter att välja redan ifrån början. Det får inte vara religionerna som väljer åt, eller som tvingar oss till felaktiga val. Det bör i stället vara vi som väljer vad vi skall tro på och framför allt vem vi skall tro på. Här har kyrkor, skolor och föräldrar ett stort ansvar att framför allt genom föredömet visa hur en människa ska leva. Som kristna anser vi att det är genom kärleksfulla relationer, som vi kan föra människor till Jesus. Vi ska inte återvända till den tid då
"maktbegär och själviska syften styrde valet av "så säger Gud" eller "så säger Bibeln" och "så säger Kyrkan"" (K.G.Hammar)
Det fanns en tid då man i i Guds namn ägnade sig åt judeförföljelse och förföljelse av oliktänkande. Dessutom förtryck och förstörelse av andra kulturer. Detta är ingenting vi kan känna oss stolta över och återvända till.
Du och jag har en uppgift. Inte att själva vara auktoriteter genom att bestämma över våra medmänniskor där vi kräver deras tilltro. Vi kan bara vara dem vi är och genom kärlek visa varandra hänsyn och respekt. Om vi lever så skriver Paulus i sitt andra brev till korinthierna det tredje kapitlet är vi brev skrivna av Kristus med den levande Gudens ande, kända och lästa av alla människor.
Kyrkan på jorden är felbar och otillförlitlig. Det är först i himlen den är fullkomlig. Därför är det fel att påstå att Kyrkan har makt. Den tiden är förbi när det var på det sättet. Då levde folket i förtryck. Jag lever i tron på att det är som det står i Ps. 62:12 "Hos Gud är makten" Jesus har vunnit den. Han har all makt i himlen och på jorden. Gud är min enda auktoritet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar