Öppet brev till Daniel Persson: Om bibeltolkning, ansvar och kyrkans gemenskap An Open Letter to Daniel Persson: On Biblical Interpretation, Responsibility, and Church Community

 Tack för ditt förtydligande i vårt samtal på Facebook, Daniel. Jag vill börja med att försäkra dig om att jag har hört vad du säger och att jag inte missförstår dig.

Jag förstår den känsla du ger uttryck för: att du upplever att du och andra som vill hålla fast vid en traditionell bibeltolkning hamnar i marginalen, och att ni blir betraktade som orosstiftare eller splittrare så fort ni inte vill "gå med strömmen". Jag förstår också att du skriver utifrån din personliga oro och inte som en officiell talesperson för de församlingsledningar du sitter i.

Det är just därför jag vill skriva detta öppna brev till dig. Inte för att kritisera dina känslor, utan för att jag genuint vill förstå vad som är ditt huvudsakliga syfte när du lyfter dessa frågor på det här sättet. Vart vill du föra oss som församling och gemenskap?

Tolkningsarbetet är ett uppdrag – inte ett avfall

I mitt förra inlägg påminde jag om 2 Korintierbrevet 3:6 – att Gud har gjort oss till tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstav utan Ande. Våra pastorer Linnea och Mattias Sennehed uttryckte det väldigt väl nyligen i tidningen Dagen: "Tolkningsarbetet är en risk som Gud är villig att ta." De visade på hur Jesus själv ger sina lärjungar förtroendet att tolka och tillämpa budskapet i helt nya sammanhang.

När bibelordet och teologin bearbetas handlar det alltså inte om att "plocka isär" Bibeln för att göra den obetydlig. Det handlar om att söka Bibelns centrum – Guds kärlek och försoningens budskap – framför dess periferi. Precis som när Paul Peter Waldenström 1872 utmanade den dåvarande försoningsläran och först sågs som en villolärare, måste kyrkan i varje tid våga pröva sin praxis utan att vi anklagar varandra för att ge upp Guds ord.

Polariseringen hotar vår gemenskap

Jag har under flera år – ända sedan jag skrev om detta på Ökenkällan 2016 – känt en djup oro för den tilltagande polariseringen inom kristenheten. Vi ser hur krafter och rörelser går till hårda, ibland fördömande, angrepp mot teologer och skribenter (som exempelvis religionshistorikern Joel Halldorf) och mot ledare inom frikyrkan.

När du uttrycker att "det som var rätt i två tusen år nu är fel" och att ni som håller fast vid traditionen blir sårade, riskerar vi att hamna i skyttegravar där vi ställer "bibeltrogna" mot "tidsanpassade".

Därför vill jag frågvis och i all välmening ställa dessa frågor till dig, käre Daniel:

1. Vad är ditt huvudsakliga syfte med att väcka denna debatt i dag? Är din avsikt att skapa en trygg dialog om hur vi lever med olika tolkningar, eller upplever du att vi har nått en gräns där gemenskapen inte längre bär?

2. Hur kan vi tillsammans motverka polariseringen? Hur ser du att vi som församling kan bevara kärlekens band och söka Bibelns centrum, även när vi landar i olika slutsatser i etiska och teologiska frågor?

Det är inte våra enskilda åsikter som bygger församlingen, utan vår gemensamma insikt och vår vilja att ställa Kristus – inte oss själva – i centrum. Jag ser fram emot ditt svar och fortsatta samtal i all ödmjukhet.

Med varm hälsning,

Rolf Ericson

Note for international readers: The following is an open letter to Daniel Persson, a local church leader, regarding biblical interpretation, unity, and church polarization in Sweden.

Thank you for your clarification in our conversation on Facebook, Daniel. I want to begin by assuring you that I have heard what you are saying, and I do not misunderstand you.

I understand the feeling you are expressing: that you experience yourself and others who wish to hold fast to a traditional biblical interpretation as being pushed to the margins, viewed as troublemakers or dividers as soon as you choose not to "go with the flow." I also understand that you are writing out of personal concern, not as an official spokesperson for the church leadership teams you serve on.

This is precisely why I want to write this open letter to you. Not to criticize your feelings, but because I genuinely want to understand what your primary purpose is when you raise these issues in this way. Where do you wish to lead us as a church and a community?

The Work of Interpretation is a Calling—Not an Apostasy

In my previous post, I recalled 2 Corinthians 3:6—that God has made us competent as ministers of a new covenant, not of the letter but of the Spirit. Our pastors Linnea and Mattias Sennehed expressed this very well recently in the newspaper Dagen: "The work of interpretation is a risk that God is willing to take." They pointed out how Jesus Himself entrusted His disciples to interpret and apply what they had learned in entirely new contexts.

When Scripture and theology are carefully wrestled with, it is not about "dismantling" the Bible to make it irrelevant. It is about seeking the core of the Bible—God’s love and the message of reconciliation—over its periphery. Just as when Paul Peter Waldenström in 1872 challenged the prevailing doctrine of atonement and was initially labeled a heretic, the Church in every age must dare to test its practice without accusing one another of abandoning the Word of God.

Polarization Threatens Our Community

For several years—ever since I wrote about this on Ökenkällan in 2016—I have felt a deep concern regarding the growing polarization within Christendom. We see forces and movements launching harsh, sometimes condemnatory attacks against theologians and writers (such as church historian Joel Halldorf) and against leaders within the free church movement.

When you express that "what was right for two thousand years is now wrong" and that those who hold to tradition are being hurt, we risk falling into trenches where we pit the "biblically faithful" against the "culturally adapted."

Therefore, in all goodwill, I want to ask you these questions, dear Daniel:

1. What is your primary purpose in raising this debate today? Is your intention to create a safe dialogue on how we live with differing interpretations, or do you feel we have reached a point where our unity can no longer bear it?

2. How can we together counteract this polarization? How do you see us as a congregation preserving the bonds of love and seeking the core of Scripture, even when we arrive at different conclusions on ethical and theological matters?

It is not our individual opinions that build the church, but our shared insight and our willingness to place Christ—not ourselves—at the center. I look forward to your response and continued conversation in all humility.

Warm regards,

Rolf Ericson