Kan man bli salig på sin egen tro?

Det är ganska vanligt att den frågan ställs, men det är ganska meningslöst att försöka svara på frågan. Jag skulle gärna vilja uppehålla mig kring begreppet en egen tro. Det vore ju ganska bekvämt om alla hade exakt samma tro, men det är inte önskvärt. När man försöker att kartlägga alla religioner och trosuppfattningar så uppstår genast stora problem. De gränser man ställer upp är verkligen inte saliggörande, men orsakade av vår bristande förmåga att uppfatta det som är äkta. Om någon kommer till mig och säger att jag måste böja mig för den sanning som uppfattas som den enda rätta, så ifrågasätter jag detta. Ingen kan ha sådana anspråk.

Jag tror att den absoluta sanningen finns, men vi har bara sett skymten av den. Ibland kanske den finns där vi minst anar. Jesus som en gång sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet” visade oss människor en skymt av den absoluta sanning som ingen kan se. ”Den som har sett mig har sett Fadern”, sa han till sina lärjungar.

Som kristen bekännare av tro på Gud har jag accepterat denna del av sanningen och den ger mitt sinne en stark förtröstan på att jag är på rätt väg. Jag kan på sätt och vis påstå att jag är salig i denna tro, men måste samtidigt inse att det finns en mångfald av trosuppfattningar och religioner som vi måste respektera och absolut inte nedvärdera. Om vi hävdar att det bara är genom kristendomen som vi finner Gud, så isolerar vi oss och hemfaller till introspektiv och exklusiv tro. Detta bidrar till att öka klyftorna i världen och det kan aldrig vara Guds vilja.

När vi hävdar att det är bibeln eller kyrkan som är auktoriteten för vår tro, så hamnar vi genast i konflikt i vårt förhållningssätt till andra människor. Jag tror att vi måste anpassa oss till den integrerade värld i vilken vi lever. Dialog och samförstånd med människor av andra trosuppfattningar än den egna är absolut nödvändig. Det handlar inte om att ge avkall på den egna övertygelsen utan att befinna sig i en process som hela tiden rör sig framåt.

Så har även kristendomen förändrats när vi gör en historisk tillbakablick. Vem har sagt att vi skall återvända till uråldrig tid. Sanningen måste i stället föra oss framåt. Ja men vi skall vara rädda om det vi har säger någon vän av god ordning. Vår tro måste väl vara förankrad i Guds ord. Javisst jag håller med om att Gud bor i sitt ord, men det innebär inte att vi skall tolka allt som om det gällde oss i vår tid. Det var någon som uppfann ordet historiens skräpkammare och det tycker jag han gjorde rätt i.

Bibeln är trons näringslära, men det finns även andra inspirationskällor som kan befrämja min kristna tro och ge mig en skymt av den absoluta sanning som inte låter sig gripas i ett enda ögonblick. Det finns inga enkla sanningar som säger att var och en blir salig på sin tro, men när vi funnit sanningen så skall vi givetvis vara rädda om den. Vi ska varken lägga till eller dra ifrån. Men vi måste ödmjukt inse att det finns flera som har andra uppfattningar, men som också sett en skymt av sanningen från sin horisont. Indien behöver inte importera Sveriges tro och Sverige behöver inte importera Indiens, men Gud är densamme i både Indien och Sverige.
Kan religionerna inklusive kristendomen bidra till en bättre värld? Detta vill jag både tro och hoppas, men ibland tvivlar jag när jag betraktar alla religiösa inbördeskrig, inte minst här på internet.

Du ska va rädd om den absoluta sanningen i Guds heliga ord, och du ska inte lägga till, inte dra ifrån. Sanningen ska segra till sist. Sanningen, jag vet att sanningen, ska göra er fria, ska göra er fria.