Twingly statistik

söndag 10 december 2017

Splittrad bibelsyn om Guds rike

Om vår bibelsyn delar oss i förkunnelsen om Guds rike, så är vi illa ute.

Så här börjar Markus evangelium:

"Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus Guds son." Mark 1:1

Så här sa Jesus själv om detta:

"Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." Mark. 1:15

När han sa att Guds rike var nära, så menade han nära i tiden. Trots att Jesu budskap var så tydligt om Guds rike, så var det så obegripligt för den tidens människor. Varför var det så? Därför att de väntade på något helt annat. In i det sista hoppades de och väntade på en förändring av det världsliga läget. De väntade på att Israels skulle återupprättas som kungarike. Den samtida judiska uppfattningen var att Messias vid sitt framträdande omedelbart skulle befria sitt folk från yttre förtryck och ställa det i spetsen för en rättvis världsordning.

Jesus svarade dem på deras fråga om det var nu som Israel skulle återupprättas som kungarike:

"Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7-8

"När tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen." Gal. 4:4

När Jesus blev människa var tiden inne för Guds rike. Därför kan vi säga att Guds rike redan har kommit till oss. Guds rike är här och nu, men Jesus förklarar skillnaden mellan det rike de väntade på och det rike som kom när tiden var inne:

"Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av ett annat slag" Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till denna världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen hör min röst." Joh. 20:36-37

Jesus förklarade tydligt vem han var och vad som skulle hända just vid denna tid: "Ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."

Jesus är Messias och Guds Son, men han är också människa, kommen från himlen till jorden, korsfäst, död och begraven, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

"Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himmelen. " Ps. 11:4

"Jag bor i helighet uppe i höjden, men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande." Jes. 57: 15

Herren är alltså i himmelen, men samtidigt nära. Han vill bo i oss och råda över våra liv. Det är då Guds rike tar gestalt i världen.

Jesus är himmelrikets konung och är i allra högsta grad verksam i det som sker här på vår jord

Paulus ger oss ett sammanhang i 1.Kor. 15, som handlar om ett nytt liv efter döden genom Kristi uppståndelse. Det handlar inte enbart om vårt nuvarande liv utan också om vårt liv efter detta.

"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning; först Kristus och därefter vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1.Kor. 15:20-27

I det här bibelordet finns inget som tyder på att det handlar om ett jordiskt rike. Det handlar inte heller om flera tillkommelser, utan om enda ankomst. Det handlar om Herrens dag så som Petrus beskriver det i sitt andra brev

"Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr.3:13

Det är så här jag hoppas att vi kristna är överens, eftersom det är vad vi läser i framför allt nya testamentet. Jag välkomnar dem som kan övertyga mig om något annat när det gäller vad jag här har skrivit, men så långt jag förstår är detta en tolkning som många delar med mig.

Så här skriver Professor emeritus Bo Johnson i sin bok "Judendomen i kristet perspektiv."sidan 103-104:

"Ortodox judendom håller fast vid tron på kroppens uppståndelse på den yttersta domen och den tillkommande världen, en ny himmel och en ny jord, där de rättfärdiga skall leva. Uppståndelsen är knuten till Olivberget (Oljeberget) öster om Jerusalem, och därför vill man gärna bli begravd där. De döda tänks också bli samlade dit genom tunnlar. Men hoppet om det himmelska paradiset tycks inte inta samma centrala plats som det har gjort inom åtminstone traditionell kristendom. Kanske hänger detta samman med att det återupprättade gudsriket på jorden hela tiden är med i perspektivet. För flertalet icke-ortodoxa ligger tyngdpunkten i denna världen. Uppgiften är att förverkliga allt som gör att den tillkommande världen framträder. Tanken på ett liv efter döden tonas bort. Man lever vidare i minnet, i följande generationer, i det verk man utfört - alltså tankar som blir vanligare också i den allmänna västerländska uppfattningen."

Jesus - konungarnas konung och herrarnas herre! I judendomen tror man på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skall sätta sig på Davids tron i Jerusalem. Man tror på framtiden "Herren skall då" vara konung över hela jorden, så som det står skrivet i Sakarja 14:9. Edvin Wirén har skrivit sin bok "När han öppnade boken", som en kommentar till denna vers:

"Profetian genombryter här det nationella omhöljet på ett sätt, som låter det naturliga Israel uppgå i ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling i världen, som sträcker sig till alla jordens folk, släkter och tungomål." (s.225)

Bibeln säger att Jesus "redan nu" är konung och sitter på sin tron i himmelen. Det står inte att han "skall bli," det står att han "är" herrarnas herre och konungarnas konung, evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden. Just därför har jag svårt att tro att det Messianska riket skulle vara ett jordiskt rike som en gång skall bryta in. Nej det är ett himmelskt rike, som redan nu existerar och dit vi får komma om vi hörsammar Herrens kallelse och tar emot Jesus Kristus.

Den strid som nu pågår är en andlig strid, inte mot varelser av kött och blod, härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.

Denna strid som är osynlig pågår i allra högsta grad och vi anar att vi närmar oss slutet på den, då Jesus skall komma tillbaka. "Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.

torsdag 7 december 2017

Att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad

Att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

President Donald Trump har bestämt sig för att flytta den amerikanska ambassaden till Jerusalem och samtidigt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Det var inte oväntat, men sorgligt att en del kristna stöder Trump i denna fråga. Vad beror det på? Är det en teologisk fråga med religiös anknytning, eller är det enbart en politisk, nationalistisk fråga? Den frågan är långtifrån enkel att besvara. Att Jerusalem är en helig stad för tre världsreligioner innebär att både israeler och palestinier ser staden som sin.

Jerusalem är den heligaste staden främst inom judendomen, men också för kristendomen. För islam är den också helig även om den inte är den heligaste. Tempelberget i Jerusalem är den plats där Abraham nästan offrade sin son Isak. På samma plats började Muhammed sin himmelsfärd, enligt islamisk tradition. På tempelberget finns också Al-Aqsamoskén som uppfördes år 638. 

"Östra Jerusalem anses vara ett ockuperat territorium, även om israelerna har annekterat det. (införlivat det i Israel). Det internationella samfundet, inklusive USA, erkänner inte annekteringen." (Sören Wibeck, Ett land - två folk.). 

Även EU anser området som ockuperat av Israel och menar att en genuin fred förutsätter att Jerusalems status som framtida huvudstad i två stater avgörs genom förhandlingar. 

Jag hör till dem som tycker att alla det måste finnas plats för alla etniciteter även i Jerusalem. Frågan är inte som av teologisk eller religiös karaktär. Den är i högsta grad nationalistisk och politisk. 

Det finns många kristna som anser att Jerusalem till varje pris måste tillhöra Israel. Man använder gärna gammaltestamentliga bibeltexter som stöd för detta, vilket jag för min del anser vara ett felaktigt sätt, Låt mig ta en text som exempel. 

"Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och det skall vara en helig plats, och Jakobs hus skall åter få råda över sina besittningar. Då skall Jakobs bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall bli som strå, och de skall antända det och förtära det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus, ty så har Herren talat. och Sydlandets folk skall ta Esaus berg i besittning, och Låglandets folk skall ta filistéernas land, ja också Efraims mark skall man ta i besittning, likaså Samariens mark. Och Benjamin skall ta Gilead, och de bortförda av denna Israels barns här, de som bor i Kanaan, ända till Sarefat, likaså de bortförda från Jerusalem, de som lever i Sefarad, dessa skall ta Sydlandets städer i besittning. Och en frälsare skall dra upp på Sions berg till att döma Esaus berg, och så skall riket vara Herrens" Obadja ver 17 - 21 

Att denna profetiska bibeltext handlar om en period i Israels historia är helt klart, men den handlar också om det som är slutmålet för all historia i Bibeln, nämligen att riket skall vara Herrens. Herrens rike är inte ett jordiskt rike. Det är ett himmelskt rike. 

Sions berg är inte enbart ett berg i det nuvarande Jerusalem, även om det kan anses vara ett heligt berg även i vår tid. Nej, Sions berg är den levande Gudens stad. 

"Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels blod." Hebr. 12:22-24 

Jesus är den Frälsare, som dragit upp till Sions berg för att en gång i framtiden döma Esaus berg. "På Sions berg skall det finnas en räddad skara." Det är alla dem som i tron på Jesus har fått förlåtelse för sina synder. Både judar och hedningar. 

Jesu blod talar starkare än Abels blod. 

Abels blod ropade och ropar alltjämt på hämnd och krig och lust till att erövra och ockupera jordiska områden. Detta leder enligt profeten Obadja till Edoms undergång och skuld. 

Edom är alla de som befinner sig på Esaus berg. Det är den fientliga världsmakten som är fiende till Guds folk. Gud har byggt en bro mellan Esaus berg och Sions berg. På Sions berg fanns tidigare bara plats för det gamla förbundets folk, det vill säga judarna. Utan Kristus var vi alla tidigare utan medborgarskapet i Israel. Vi var utan hopp och utan Gud och det fanns en skiljemur som utestängde oss ifrån det löfte, som är Guds löfte till oss människor. Men Gud byggde en bro till oss när han sände Jesus. Därför kan vi nu nalkas Gud med frimodighet. 

"Men nu tack vare Kristus Jesus har ni som en gång varit långt borta kommit nära, genom Kristi blod." Ef.2:12-13 

Det himmelska Jerusalem är mitt Jerusalem. Där såg Johannes i sin uppenbarelse: 

"en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar, länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen och hos Lammet." Upp.7:9-10. 

"Det finns en värld en annan värld, men ej av detta slag, en värld så full av sol och ljus och av Guds välbehag. Nu bävar vi i oviss tid, men efter denna kris, skall människor få flytta hem till Herrens paradis. Det finns ett land ett annat land, men ej som länder här. Där gränser dras som man strider om med makt och militär. Ett gränslöst land, ett allas land, dit folk av alla slag skall samlas i Guds stora hägn. O underbara dag." (Rodney Åsberg) 

Rolf Ericson

söndag 3 december 2017

Det gamla och det nya förbundet; Ersättningsteologi

Ersättningsteologi

Innebär att kyrkan skulle ha ersatt Israel som arvtagare till de löften som Gud utlovat till dem i gamla testamentet..

Gud har inte förskjutit sitt folk. Det finns ingen anledning att tro detta. När vi läser vad skriften säger i exempelvis Romarebrevets elfte kapitel så är det ju tydligt att Gud definitivt inte har förskjutit sitt folk. Därför kan vi avfärda ersättningsteologin.

Man kan inte heller tro att att gamla testamentets tid skulle vara en förberedelsetid, en gudsfolkets barndomstid, som när tiden var fullbordad, inte längre skulle gälla, utan ersättas med något nytt. Nej den gammaltestamentliga uppenbarelsen var inte felaktig. Den var bara begränsad, bristfällig och ofullkomlig. Det ingick i Guds frälsningsplan att det gamla skulle förvinna och något nytt komma i dess ställe.

I Hebreerbrevets läser vi om detta nya förbund. Vår överstepräst, som är Jesus, sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och förrättar tjänst i helgedomen i det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. Det står att han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat.

Det nya förbundet skulle definitivt inte utesluta Israel. Tvärtom, men det nya förbundet skulle omfatta även hedningarna.

Skillnaden emellan det gamla och det nya förbundet är att i det gamla förbundet förrättades tjänsten i den jordiska helgedomen och i det nya förbundet förrättas tjänsten i den himmelska helgedomen I gamla förbundet frambar man brännoffer och syndoffer. I det nya förbundet behövs inte detta eftersom Jesu Kristi kropp blivit offrad en gång för alla.

"Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade." Hebr. 10:14

lördag 2 december 2017

Går mot uppståndelseljuset

"Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle. "Sakarja 9:9

Denna profetia handlar om Jesus och beskriver det som gick i uppfyllelse när han före sitt lidande, sin död och uppståndelse red in i Jerusalem och mottog folkets hyllning.

"Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignad vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!" "(Mark. 11:9-10.)

Deras kunskap om det som skulle komma var ofullständig, precis som vår kunskap är om det som ligger framför. De var inställda på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skulle vara konung, men Jesus visste att något annat väntade på att gå i uppfyllelse.

"Går mot lidandet döden, går mot uppståndelsen, ljuset, hem till Gud, och hos Gud, beder du alltid för oss. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung. Hosianna vi nu, sjunger som barnen en gång." (Sv.ps.443:3 Anders Frostensson)

Det som såg ut som ett nederlag var i själva verket den största seger som någonsin vunnits, men i världens ögon uppfattades och uppfattas fortfarande korsets seger som en dårskap, men för dem som räddas är det en Guds kraft.

"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1. Kor. 15:20-26

Förkunnelsen om Jesu Kristi död och uppståndelse är grundfundamentet för vår kristna tro.

Jesus blev lydig ända till döden på korset och därefter upphöjde Gud honom över allt. Han har intagit sin plats i den himmelska helgedomen.

"Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla, trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena, så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det förra förbundet." Hebr. 9:15

Jesus är nu Konung och Överstepräst i den himmelska helgedomen. Därifrån väntar vi att han skall återkomma i makt och härlighet

"Se han kommer med molnen, och varje öga skall se honom." Upp.1:7

"Man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet." Matt. 24:30

"Vill du från syndernas börda bli fri? I blodet finns kraft, frälsande kraft. Vill över synden du segrare bli? I blodet finns underbar kraft. Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar. Uti Guds Lammets blod. Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar, uti Lammets dyra blod." "Det blod som Jesus göt en gång. Det skall aldrig mista sin kraft."

fredag 1 december 2017

Herrens dag kommer

Herrens dag kommer

Jag har under den senaste tiden skrivit fyra artiklar om den yttersta tiden och det som bibeln talar om i samband med att Jesus kommer och denna värld går mot sin undergång. Eskatologi är läran om de yttersta tingen. Detta får bli den femte, men med en ny rubrik:

Vi kristna väntar på att vår Messias, Jesus skall återkomma och i judendomen väntar man på att Messias skall komma för första gången och återupprätta gudsriket på jorden.

Ortodox judendom håller fast vid tron på kroppens uppståndelse, men hoppet om ett himmelskt rike har inte samma plats som hos oss kristna.

"För flertalet icke-ortodoxa ligger tyngdpunkten i denna världen. Uppgiften är att förverkliga allt som gör att "den tillkommande världen framträder". Tanken på ett liv efter döden tonas bort. Man lever i minnet, i följande generationer, i det verk man utfört - alltså tankar som blir allt vanligare också i den allmänna västerländska livsuppfattningen. På samma sätt förhåller det sig med väntan på Messias. Bakgrunden till tanken på Messias, "den smorde", är konungen av Davids ätt på Jerusalems tron. När konungen inte motsvarade förväntningarna och tronen slutligen störtades av fienderna, flyttade de messianska förväntningarna längre och längre mot framtiden. Messias var den Konung man väntade på; han var den Befriare som skulle driva fienden ut ur landet och föra det förskingrade folket hem igen till sitt eget land. Han skulle styra folket i rätt och rättfärdighet." (Bo Johnson, Judendomen i kristet perspektiv sidan 102-103)

Medan vi kristna tror på ett himmelskt rike så tror man i judendomen på ett jordiskt fridsrike och i denna tro finns också tanken om att återuppbygga templet i Jerusalem och med allt vad det innebär när det gäller införandet av den gammaltestamentliga tempeltjänsten. Detta är för mig en främmande tanke, men det finns även kristna som delar denna tro med judendomen.

Denna tro fanns också hos Jesu lärjungar. Efter Jesu uppståndelse medan han ännu var kvar hos dem, så uppstod denna tanke på nytt.

"De som då hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike." Apg. 1:6

När Jesus svarade på deras fråga, så gav han dem en annan version av den verklighet som låg framför dem

"Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7

Gudsriket som de väntat på hade redan kommit och evangeliet om detta rike skulle spridas över hela världen. Det var inget jordiskt rike med geografiska gränser.

Det är i denna tid som vi nu lever. Vi väntar på att Jesus skall komma tillbaka så som han har lovat.

"Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån och himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människorna gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:9-13

tisdag 28 november 2017

Träffpunkten i Pingstkyrkan Motala


Rolf Ericson, dragspel, digitalpiano och sång, tillsammans med Olle Persson, dragspel och sång och Maj-Britt Rittne, sång.
Torsdag den 30 november klockan 14 i Pingstkyrkan Motala, Varmt välkomna!

torsdag 23 november 2017

Eskatologi och teologi del 4.

Jesus - konungarnas konung och herrarnas herre! I judendomen tror man på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skall sätta sig på Davids tron i Jerusalem. Man tror på framtiden "Herren skall då" vara konung över hela jorden, så som det står skrivet i Sakarja 14:9. Edvin Wirén har skrivit sin bok "När han öppnade boken", som en kommentar till denna vers:

"Profetian genombryter här det nationella omhöljet på ett sätt, som låter det naturliga Israel uppgå i ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling i världen, som sträcker sig till alla jordens folk, släkter och tungomål." (s.225)

Bibeln säger att Jesus "redan nu" är konung och sitter på sin tron i himmelen. Det står inte att han "skall bli," det står att han "är" herrarnas herre och konungarnas konung, evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden. Just därför har jag svårt att tro att det Messianska riket skulle vara ett jordiskt rike som en gång skall bryta in. Nej det är ett himmelskt rike, som redan nu existerar och dit vi får komma om vi hörsammar Herrens kallelse och tar emot Jesus Kristus.

Den strid som nu pågår är en andlig strid, inte mot varelser av kött och blod, härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.

Denna strid som är osynlig pågår i allra högsta grad och vi anar att vi närmar oss slutet på den, då Jesus skall komma tillbaka. "Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.

Sakarja - Hoppets profet del 1.

Profeten Sakarja har blivit kallad hoppets profet, därför att hans profetior handlar om Messias och hans rikes seger över alla världens makter. Sakarja skall inte läsas som en domsbok. Nej det är en tröstebok, som handlar om konungen som kommer. ”Fröjda dig storligen du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” Sak.9:9

Det finns ingen tvekan vem det handlar om. Det handlar om vår Messias, om Jesus vår Frälsare. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung….

Uppfyllelsen av denna profetia har redan skett. Han ”är konung”. Det står inte att han”skall bli konung.”. Det står att ”han är konung.” ”han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran den eviga makten.” 1.Tim. 6:15-16 Det stod redan dessförinnan i Sakarja om det rike över vilket han skulle bli konung. Det var verkligen inget litet fjuttigt rike där inte alla fick plats. Inga skulle heller behöva kastas ut ur det riket. Där skulle finnas plats för alla folk. ”hans herradöme skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens ändar.”Sak.9:10 I denna hoppfulla profetia talas också om ett förbund, om en återupprättelse där fångar skulle släppas fria. Dessutom talas här om ett förbundsblod. Det nya förbundets blod. Det som vi påminner varandra om när vi som kristna firar Herrens heliga nattvard.

”För ditt förbundsblods skull vill jag också släppa dina fångar fria ur gropen där inget vatten finns.” Sak 9:11. 

Vem handlar det om? Kära vänner som läser detta: ”Det handlar faktiskt om oss. Om dig och mig. Vi var tidigare fångar eftersom det gamla förbundet bara gällde judar. Alla hedningar var utanför. ”Men nu tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.” Ef. 2:13 Den konung som vi här och nu får ta emot i våra hjärtan. Redan nu får vi ingå ett förbund med honom. Det är betydelsefullt att vi gör det och att vi blir medvetandegjorda om att han ”är” konung. Han vill ta emot vår hyllning precis som han gjorde med barnen som ropade Hosianna när han kom ridande på en åsna in mot Jerusalem.

Sakarja Hoppets profet del 2.

Låt mig påminna mina läsare om att jag absolut inte gör anspråk på att kunna skriva en uttömmande artikel om profeten Sakarjas bok. Det är bara några reflexioner jag gjort med anledning av de iakttagelser jag gör av den del av denna profetia som kan gälla för vår tid, som vi också brukar kalla den Messianska tiden. Jag har hämtat en del av mina tankar ur Edvin Wirén, När han öppnade boken, men det mesta ur Bibeln där jag tar med olika citat.

 Se din konung kommer. Detta är det stora temat i Sakarja bok. Profetian har gått i uppfyllelse, Guds rike har kommit. Konungen har redan satt sig på högra sidan om den tron där Gud härskar  ”tills han har lagt alla fiender under sina fötter.” 1.Kor.15:25. 

Det pågår ett krig, som vi inte kan se. Det är inget jordiskt krig med nationella gränser. Alla de som tillhör Herren är inblandade i detta krig. 

”Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning..” Ef.6:12 1. Det finns redan ett gudomligt herravälde genom Jesus Kristus och vi uppmanas i Skriften att söka detta rike först av allt. 2. Men profetian syftar också på det rike där Gud skall återta sitt herravälde, som rubbats av ondskans makt. Guds rike är det tillstånd som då upprättas.

Därför beder vi i bönen Fader vår: ”Tillkomme ditt rike, ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” 

”Hela skapelsen ropar ännu som i födslovåndor….vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.” I hoppet är vi räddade.” skriver Paulus i Rom. 8:22-24  Profeterna använder ett språk som visserligen handlar om det nationella Israel, men det är helt klart att profetian syftar på ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling som sträcker sig till alla jordens folk.. 

Sak. 14:9 ”Herren skall vara konung över hela jorden, ja på den tiden skall Herren vara en och hans namn ett.”

Det finns ingen anledning till att spekulera om särskilda tidpunkter för detta. Förkunnelsen om Guds rike är däremot mycket viktig. Det står om Jesus att han efter sin uppståndelse under fyrtio dagar visade sig för sina lärjungar och talade med dem om Guds rike. 

”De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.”

De väntade på ett återupprättat Israel som kungarike, och hade svårt att förstå vad profetian handlade om: nämligen ett rike med helt andra gränser. 

När fariseerna frågade Jesus i Luk. 17:20 

”när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: ”Här är det”, eller: ”Där är det”. Nej Guds rike är inom er.”

Om det nu är så som vi har sagt att Jesus Kristus, Messias är konung och att hans herradöme omfattar allt, hur kan det då komma sig att det ser ut som det gör på vår jord?.

Det finns ingen anledning för mig att konstruera ett eget svar på denna fråga. I Bibeln finns så många löften om det som skall ske när Gud återtar sitt herravälde. Det är inga skräckfyllda löften för dem som tagit sin tillflykt hos honom. Det är löften som innehåller tröst, hopp och tillförsikt. 

Ett nyckelord återfinner vi i Första Korinthierbrevets femtonde kapitel:  ”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.” Det står i Hebreerbrevets tolvte kapitel att Jesus sitter nu till höger om Guds tron, och vi uppmanas där att ha blicken fäst på honom. Det är så lätt att vi blir upptagna med det som sker runtomkring honom, men det är bättre att se och förtrösta på honom. Det herravälde som upprättas just nu är det som sker inom oss, när han får bli herre i våra liv.

Gud startar inga krig på jorden. Han sanktionerar inte till våld ockupation hat och förtryck. När Petrus skulle försvara Jesus och högg av örat på översteprästens tjänare så säger Jesus:

”Stick tillbaka ditt svärd, den som griper till svärd skall dödas med svärd..” Om vi tror att vi kan använda de profetiska skrifterna som verktyg för felaktiga läror om detta så är vi ute på farlig mark. Någon skrev på en blogg. Gud är inte pacifist. Ett sådant påstående ger felaktiga signaler. Var de signalerna kommer ifrån är inte svårt att förstå.

Vi har alla rättighet att ifrågasätta de felsteg som begås inte bara av staten Israel utan också av andra nationer. Låt oss inte blanda in profetiska uttalanden som försvar för våld och förtryck. Det är att missbruka Guds namn

Vi kan inte tolka orden i Sakarja 12 som handlar om hur Jerusalem skall bli gjord till en lyftessten för folken på ett bokstavligt sätt för att försvara sådant som sker i staten Israel i vår tid. Nej som jag har skrivit tidigare handlar profetian om det andliga Israel både här och på andra ställen i Skriften. 

Har jag stöd för detta påstående i Skriften? När det i Gamla testamentet talades om Guds folk, så handlade det om dem som han hade slutit ett förbund med. Vi brukar kalla det för det gamla förbundets folk. Men i den Messianska tiden i vilken vi nu lever talar vi om det nya förbundets folk. Vilka är det? Det är det andliga Israel, alla dem som tillhör Herren Jesus. Dem han har återlöst med sitt eget blod när han gav sitt liv för att rädda oss. Det gamla förbundets folk och det nya förbundets folk är nu ett och samma folk.  Se Gal 3:26-29 ”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus, är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”