torsdagen den 8:e mars 2012

Att se Guds härlighet

Mina ögon föll på orden i Johannesevangeliet 11:40, där Jesus säger till Marta: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet” Martas bror Lasaros hade legat död i fyra dagar och det var sannerligen inte så lätt att tro att han skulle få liv igen. Det som skulle ske var ett led i Guds plan. ”v3 Den sjukdomen leder inte till döden, utan skall visa Guds Härlighet.”

Behovet att se Guds härlighet borde vara lika stort i dag som på Bibelns tid.
Det är ett tema i hela Johannesevangeliet att Jesu uppgift på jorden var att visa Guds härlighet.

Människan ägde från början denna härlighet, men miste den genom syndafallet. ”alla har gått miste om härligheten från Gud.” Rom 3:23. Ingen kunde se Guds härlighet, men när Jesus kom inträffade det som förändrade allt.
I Joh. 1:14 står det: ”Ordet blev människa och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader.” Den osynlige Gud tar gestalt i en människa och Guds härlighet blir synlig. ”v.18 Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.”
I 2.Kor. 3:14 talas om en slöja som döljer Guds härlighet. ”Det är genom Kristus den försvinner.” Det har redan skett, men det är också något som skall ske. ” 2.Kor. 3:18: ”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.” Det är alltså genom Jesus som människan får återglansen av Guds härlighet tillbaka.

Hur skall man kunna se det här? När Paulus skriver detta brev till församlingen i Korint så använder han metaforer för att beskriva det. Han skriver att de är brev från Kristus, skrivna inte med bläck, utan med den levande Gudens ande. Detta brev är känt och läst av alla människor.

Guds härlighet skall inte döljas eller gömmas undan för världen. Jesus säger i sin bergspredikan i Matt. 5:14: ”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa, sätter man den inte under sädesmåttet, utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.”Detta är meningen med vårt liv. Att vi skall återspegla Guds härlighet, så att den blir synlig för våra medmänniskor. Det finns inte någon slöja som döljer den. Därför behöver jag leva så att Guds härlighet blir synligt i mitt liv. Behöver du det? Det handlar inte om något som jag själv kan åstadkomma, men jag måste tillåta Gud att få utföra sitt verk genom mig. 2.Kor4:6-7: "Ty Gud som sade: "Ljus skall lysa fram ur mörkret", har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus. Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig."

Det står också talas om den Guds härlighet, som skall ges till Guds barn i Rom. 8:19-21. Då handlar det om framtiden.: ”Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.”

Sammanfattningsvis vill jag skriva att vi kan se Guds härlighet, eftersom Jesus har uppenbarat den för oss. Att se Guds härlighet innebär att genom tron förenas med honom redan här och nu, men det innebär också att vänta på den befrielse som sker vid tidens slut när Guds härlighet blir synlig på ett fullkomligt sätt.
”……och snart den slöjan brister som dolt det för min syn….”(Strof ur sången Jag vet en väg som leder)

Nu vill jag betona att det jag skrivit här är mina formuleringar av den tro som jag har. Det är viktigt för mig att också förstå att andra kanske söker efter andra formuleringar där jag får vara beredd att både lyssna och förstå.

Så här skriver KG Hammar i sin bok "Ecce homo efter två tusen år." sidan 95:
"Varje människa tiderna igenom bör ha rätt att få möta Jesus som människa ansikte mot ansikte. Tolkningar som förutsätter ett långt livs gemenskap med denne Jesus och som helt och hållet gåva får inte framstå som några trons`måsten´. Kyrkan måste framstå som växtplatsen, där vi i en fri rymd byter erfarenheter med varandra och tillsammans inspireras av evangeliernas mångfasetterade skildringar och trosbekännelser. Ingen hållbar jordisk kunskap kan vara fiende till tron. Det är upp till Gud att ständigt på nytt göra sig synlig i Jesus Kristus, (min markerade fetstil)mötesplatsen och vägen. Och detta sker ständigt"

torsdagen den 23:e februari 2012

Lovsång och inlevelse i kyrkan

”Gospelglädjen känns i hela kroppen”, läser jag i Kyrkans tidning och ”gospel är rena rama friskvården”. Detta är väldigt positivt. När ungdomskörerna som sjunger gospel växer så beror det på att det är musik som berör. ”Det handlar mer om hängivenhet än perfektion”, säger en av skribenterna.

Det är denna hängivenhet och inlevelse som jag efterlyser både hos mig själv och hos andra. En av körledarna tror att det är glädjen och det enkla budskapet som lockar människor till kören men han är också angelägen att blanda olika genrer.

Det blir ensidigt om man bara ägnar sig åt en genre. För Svenska Kyrkan handlar det om den klassiska körsången, men för frikyrkorna kan det vara andra musikstilar.

Detta är mycket viktigt, eftersom många äldre har svårt att sjunga med hela kroppen på ett naturligt sätt. Vi är inte vana med nya tillåtande sätt att sjunga i gudstjänsten och skulle därför behöva mera variation i utbudet av sång och musik. Många saknar den sång och musikstil som fanns förr då strängmusiken var vanlig i frikyrkorna. Man vill se både sångare och instrumentalister i alla åldrar i gudstjänsten.

Att vara engagerad sångare och musikant i en församling har en bevarande funktion. Så minns jag själv hur det var i min ungdoms frikyrkoförsamling, där jag fick vara med i en församling med ett rikt sång och musikliv. Det var med glädje man gick till kyrkan. Inte bara för att sitta ned och lyssna utan också för att själv få delta.

När det gäller lovsång så handlar det inte enbart om ”en” musikstil. Det handlar om inlevelse. Att med sång och musik få ge uttryck för det man känner av både glädje och sorg och låta känslorna ta form i tillbedjan.

Lovsången kan vara en psalmsång till orgel likaväl som när ett lovsångsteam leder den. Det kan vara både stilla lovsång men också rytmisk dans. Ja variationsformerna är många och vi borde tillåta ett större utbud där vi kan låna det som är bra från andra kristna traditioner.

Svenska Kyrkan har under senare tid lånat mycket av den frikyrkliga sång och musikskatten, men Svenska Kyrkan har också många nya sånger och psalmer som är mycket tilltalande. Sångerna från Taizé och Iona är ju exempel på sådana fina stilla lovsånger som är lätta att sjunga och som inbjuder till andakt och tillbedjan

Jag menar inte att vi ska renodla musik som passar de äldre respektive de yngre, men vi ska ha en mångfald av sånger som berikar alla åldrar. Det kanske finns vissa musikstilar som vi inte tycker om, men då tror jag vi ska undvika att vara kritiska. Låt oss i stället vara generösa och tillåta ungdomarna att använda sin musikstil.

Det handlar om vilken inställning jag har till det som sker i gudstjänsten. Kan jag inte leva med i det som sker så behöver jag nog fundera på om jag hamnat på rätt plats. Brister och tillgångar finns i alla kyrkor, men om vi tar vara på tillgångarna så tror jag att vi får uppleva större inlevelse.

Till sist vill jag påminna om orgelns betydelse. I Svenska Kyrkan ingår det ofta i Kyrkomusikerns arbetsinstruktion att utbilda unga människor i orgelspelet. Man har lyckats med att få orgelspelet lustbetonat för yngre människor. Om man ska lära sig att spela orgel så är det lättare att få in koordinationen i både armar och ben medan man är ung. I den pingstkyrka jag senaste tiden besökt i Motala finns en mycket förnämlig orgel, men tyvärr inga tillräckligt intresserade ungdomar som vill ta chansen och lära sig. Detta tycker jag är synd. Här finns ju resurser som borde tillvaratas. Jag tror säkert att församlingen skulle erbjuda yngre musikelever att få lära sig på det fina instrumentet.

lördagen den 18:e februari 2012

Det finns mycket som vi inte kan förklara.

Fortsättning på föregående inlägg om Andligt liv i Sverige. Kommentarer efterlyses!

Min kristna tro bygger på vad jag har upplevt. De erfarenheter som livet gett mig har stärkt min tro på Gud. Inte så att jag fått allt jag bett om och att livet har blivit en framgångssaga. Det vore lögn att påstå det. Min tro på Gud ger mig framför allt tröst, inspiration och motivation till att möta livet jag får uppleva varje dag. När jag sedan lägger denna erfarenhet bakom mig kan jag precis som många andra troende människor konstatera. Någon gick tillsammans med mig, någon bar mig, någon hjälpte mig igenom de mörka passen. Jag kan inte förklara varför saker och ting händer. Den som inte vill tro på Gud kan kalla mig drömmare eller fantast, men min tro är personlig.

Det går inte att förklara Gud. Vi kan bara ha en uppfattning om vem han är. Den som vill ha bevis för Guds existens kan aldrig få det och det är inte heller nödvändigt. Den som vill uppleva Gud i sitt liv måste våga tro att han finns och att han lönar den som söker honom. Se Hebr. 11:6: ”Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar den som söker honom”

Min tro på Gud bygger alltså på en uppfattning om honom, vilket i sin tur har att göra med den bild jag fått av honom. Jag har fått en positiv bild av Gud. Har man fått en negativ bild av Gud försöker man hela tiden att bortförklara honom och förneka hans existens. Detta kan inte vara något att eftersträva.

Så här skriver Keith Ward en av Englands främsta filosofer och teologer i sin bok ”Den farliga religionen”: ”Det verkar som om den religiösa tron i grunden inte är några försök att förklara varför saker händer. Frågar vi tänkande troende i vår egen tid vad som är grunden för deras tro får vi många olika svar, men bara i sällsynta fall är svaret att deras tro förklarar varför saker och ting händer. Ett svar, och jag tror det är ett mycket viktigt sådant, hänvisar till en översinnlig makt, ett översinnligt värde, av större betydelse och moralisk kraft än något mänskligt.”

Boken går att beställa på Verbum.

Jag vill gärna göra ett tillägg till vad jag tidigare skrivit i detta inlägg. Tillägget är gjort måndag den 27 februari:
"Det finns tydliga tecken som stärker min uppfattning om Guds existens, men tyvärr finns det människor som aktivt bekämpar denna sanning. Hur kan jag påstå något sådant?. Jag gör det med de ord som Paulus använder när han talar om hur farligt det är att hindra denna sanning. Se Romarbrevet 1:18-20: "Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. DET MAN KAN VETA OM GUD kan de ju själva se. Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga"
Guds egenskaper är därför osynliga, men de kan ändå uppfattas av den som vill leva genom tron."

tisdagen den 14:e februari 2012

Andlighet i Sverige

Så här definieras ordet "andlighet"på Wikipedia
Stämmer detta med din upplevelse av andligheten. Ser gärna fram emot din kommentar, men vill gärna att du fortsätter att ta del av den information som finns i nedanstående inlägg:
1. Här ett avsnitt från Stanley Sjöbergs webbkyrka:


2. Här ett avsnitt från TV4:
%22Andligheten%20inte%20har%20n%C3%A5gon%20plats%20i%20kyrkan%22

3. LÄS HÄR OM ANDLIGHETEN I BURMA

Har vi blivit skrämda i Sverige av all så kallad andlighet. Håller vi på att mista något av den värdefulla betydelse som andligheten borde ha i våra kristna kyrkor?
Ge mig kommentarer på detta inlägg och berätta gärna om dina andliga upplevelser.

måndagen den 13:e februari 2012

Guds röst kan vara tankar om aftonen

Så här skriver Domprost Åke Bonnier på sin blogg:
”Vår kyrka är en reformatorisk kyrka där evangeliet om Jesus Kristus som förkroppsligar Gud på ett helt unikt sätt, som undervisat i ord och handling om Guds rike och som själv förkroppsligar det riket samt som har dött och uppstått för var och en av oss och som genom den heliga Anden är närvarande mitt ibland oss, får vara i centrum. När vi lever i den fortgående reformationen gör vi det med Guds Ord som grund och vägledning men som måste tolkas i varje ny tid. Guds Ord är levande i den bemärkelsen att det berör och påverkar i nutiden. Guds Ord är präglat av Guds kärlek – en kärlek som inte ser till gränser, en kärlek som innesluter snarare än utesluter, en kärlek som upprättar snarare än trycker ned, en kärlek som bekräftar snarare än förnekar. Denna Guds kärlek, som Guds Ord är uttryck för och måste vara ett uttryck för, har sina tydligaste brännpunkter i inkarnationen och försoningshandlingen på korset.”
......"Vårt fokus måste vara hur vi på många olika sätt, med många olika uttrycksformer kan hjälpa människor att upptäcka friheten i Jesus Kristus. Här behöver vi än mer ta vårt reformatoriska arv på allvar och se hur vi, än mer, kan tolka bibelordet in i vårt samhälle och vara angelägna röster mitt i ett samhälle och sammanhang där så många längtar efter livsmening, där så många känner sig utanför, där så många lever ett ytliv. Vad hjälper ett ”tjusigt” liv när tillvaron brakar? Vad hjälper allt det myckna ägandet, stiliga karriärer o s v, när livet gör en illa på djupet? Kyrkan (och då menar jag Svenska kyrkan) måste bli än tydligare med det befriande och bärande budskapet men översatt (i sann reformatorisk anda) så att dagens människor i dagens samhälle med dagens problem och glädjeämnen kan förstå, ta till sig och påverkas. Vår utmaning är att låta Bibelns ord få vara just levande Ord bland levande människor. Det är en enorm utmaning, men en utmaning som vi måste ta, både som kyrka och som enskilda kristna..."
LÄS HELA ARTIKELN HÄR

lördagen den 11:e februari 2012

Guds röst i vår tid

Psalmförfattaren J.O. Wallin hade hört Guds röst i naturen. Han uttrycker det så här i Sv.ps 305:3: ”Jag hör hans röst där sommarvinden susar, där lunden sjunger, och där floden brusar; jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala och mig hugsvala”Hela denna psalm uttrycker diktarens önskan att få komma nära själva källan men att den är fördold här i tiden. Trots detta kan man i sitt inre kan uppleva och förnimma det som hjärtat längtar efter och bli hugsvalad.
Låt mig ställa en närgången fråga! Vill du höra Guds röst? Jag tror att han vill tala till dig. Frågan är då Vad gör du när du hör honom tala?
Hebr. 3:7 ”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan.”
Hebreerbrevet inleds med att beskriva det sätt på vilket Gud har talat till oss vid denna tidens slut. Det är genom sin son Jesus Kristus som han har talat Lägg märke till verbets tidsform: ”har talat”. När jag nu skriver detta inlägg så är det på uppdrag av min Frälsare Jesus Kristus som jag upprepar det budskap som redan är uttalat en gång för alla. Det är detta budskap han vill att du ska hörsamma. Jag vet inte hur du reagerar när du läser det här. Kan du höra honom ibland alla röster? Så här har Nils Ferlin skrivit: ”Kan du höra honom komma- ej i buller och gny, ej i tordönets sprakande dunder. Nej han vandrar i sin örtagård lik himmelens sky, i morgonens solstänkta lunder. Kan du höra honom komma, att han kommer som en psalm- så mjuk och så drömmande stilla, han vandrar dig till mötes i dagarnas kvalm och han vill dig inte alls något illa. Ty han talar ej latin- som den grå teologin, vilken halkat på sin egen halhets halka- Men han talar som en ton ur en mjuk violin och han talar såsom aftonens svalka.”
Du kanske har hört hans röst på ditt eget speciella sätt eftersom det står att Gud talade på många sätt. Budskapet är ändå detsamma. Det handlar om räddning i en tid där allt går mot sin upplösning. Det handlar om vår eviga destination. Livets mening är att få rätt kurs innan det blir för sent. Hebr. 2:1 ”Därför måste vi desto mer ge akt på det vi fått höra, så att vi inte tappar kursen.”
Det finns en del som slår dövörat till för det här och kallar det religiöst svammel, men jag för min del kan inte låta bli att tala om vad jag har sett och hört. Hur gör Du? Så här skrev Allan Törnberg i en sång: ”Varför stänger du ditt hjärta för Jesus, Han som led och dog för dig på Golgata? Ingen älskar dig som han, ingen annan frälsa kan. Varför stänger du ditt hjärta för Jesus. Varför stänger du ditt hjärta för Jesus? Han allena ger ditt hjärtats längtan svar. O den frid som du åtrår, Du hos ingen annan får. Varför stänger du ditt hjärta för Jesus? O så öppna då ditt hjärta för Jesus. Innan nådens sol för evigt har gått ned. Hör han kallar dig ännu! Varför tvekar dröjer du? O så öppna då ditt hjärta för Jesus!”
OM DU KLICKAR HÄR KOMMER DU TILL MITT BIBELPUSSEL