Twingly statistik

lördag 20 oktober 2018

Var finns du Gud?

"Jag vill söka honom som min själ har kär. Jag sökte honom men fann honom inte." Höga visan 3:2

Den som söker Gud för att i första hand finna en gemenskap ibland trevliga människor kan förr eller senare bli besviken. En sådan gemenskap kan man finna i vilken förening som helst.

Den som tror att allt livet blir lättare när man följer Jesus kan också bli besviken i motstånd, bekymmer och prövning.

Men den som söker Gud för att finna Jesus kommer aldrig någonsin att bli besviken. Den som gör så har en följeslagare genom livet. En vän i nöden att lita på

Jag vet att om jag än vandrar dödsskuggans dal, så följer mig en vän och jag hör hans röst. Det är min tro och den vilar på Guds löften.

"Söken först Guds rike, så skall allt det andra tillfalla er", sa Jesus.

"Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag tog honom fatt, och jag släppte honom inte.." Höga visan 3:4

fredag 19 oktober 2018

Fientliga angrepp mot S

Det fientliga angrepp som riktas mot S, mot vår regering och tyvärr även mot Svenska kyrkan är ovärdigt. Jag måste högljutt få protestera mot detta. Det fräter kristendomen inifrån. Hur kan ledande pastorer och andra få fortsätta med en sådan nedbrytande verksamhet. Jag plågas djupt i mitt inre av detta. Det är mycket värre förföljelse mot sund kristendom än det angrepp som kommer ifrån antikristna. Det finns ingen ovänskap mot Israel varken i S, regeringen eller i Svenska kyrkan. Det är lögnpropaganda. Ovänskapen mot Sverige däremot skulle kunna kallas för antisverigeism

Jag blir även bedrövad över att en del kristna tidningar, Dagen och Världen i dag spär på dessa angrepp. Det är ovärdigt och djupt kränkande.

NEJ S LADE INTE GRUNDEN TILL ANTISEMITISM LÄS HÄR EN LÄNK IFRÅN EXPRESSEN

Upplevelse av bönens kraft

När jag blev godkänd som kantor i Svenska kyrkan för många år sedan fick jag ett examensbetyg. Rektorn vid Oskarshamns folkhögskola talade om för oss kantorer att vi hade fått behörighet att öva oss i orgelspelets svåra konst. Ni är inte färdiga sa han, men ni får fortsätta att öva er. Jag måste få säga att jag är inte färdig än, så när någon frågar mig om jag kan spela orgel, så brukar jag svara att jag försöker.

Så är det också med min erfarenhet av bönens kraft. Jag tror på den, har upplevt den och praktiserar den. Det är ett pågående verk och jag har förhoppningen att Gud som har börjat ett gott verk i mig skall också fullfölja det. Jag har svårt att bedöma hur långt processen gått och färdig är jag definitivt inte.

"Hindren äro många. Gör motstånd min själ. Satan dig nåden ej unnar. Träng dig fram om allt som vill hindra ditt väl, övergiv världenes brunnar. Lyd ej deras röst som ropar följ med oss! Ty min dyra själ, du måste då förgås. Nej för Jesu kärlek, jag råder och ber: Strid i Guds kraft för din krona. Härlighetens himmel är värd all din flit, värd all din bön och din längtan....." (Sv. ps. 265:2)

Jag vet inte så mycket om Alda Wistrand, som skrivit inlägget på bloggsidan "Hela pingsten", med rubriken "Mitt liv förvandlades när jag upptäckte bönens kraft.", men det hon skriver stämmer väldigt bra med min upplevelse:

"Att leva med Jesus betyder inte att livet fylls till bredden med glädje, behag och framgång. Tvärtom så varnar Bibeln själv oss för att det kristna livet innebär förföljelse. Jag har fått försvara min tro för klasskamrater, och argument om varför Bibeln är otrovärdig eller ”en god Gud kan inte finnas” har kastats i ansiktet på mig. Men jag vill tro ändå, därför att jag har upplevt Gud och känner honom. Valet att lägga mitt liv i Jesu händer beror inte på hoppet om att få det perfekta livet, det vore en missuppfattning… nej, därför att jag efter ett personligt möte insett mitt desperata behov efter honom.

När mitt liv stormar, ofta på grund av mycket plugg eller dagar då allting går i ett och jag har lovat lite för mycket ansvar, då finns det inget som lugnar mig så som lovsång och bön gör. Till en början känner jag mig egoistisk när jag avböjer att fika med en kompis, men så inser jag att det inte finns något mera värt än en investering i tid med Gud. Missförstå mig rätt, fika är sällan fel! – men tid med Gud är alltid rätt!!

Under det senaste året har jag utforskat bön. När jag gick i söndagsskolan upptäckte jag bön, att kunna viska ett hej, önskan eller berätta om en rädsla för Gud. Helt fantastiskt, någon som lyssnade och inte skvallrade. Men sedan årets nyårsfirande på Unite-festivalen med temat ”Be” så har jag fått utforska bön, vad det gör med mig och den här världen. Det undervisades mycket om bön, och trots att bön inte var något nytt för mig så var det något då som slog rot i mig på nytt, fast starkare och djupare. Jag bestämde mig för att 2018 skulle vara ett år som jag gjorde tillsammans med Jesus och i bön.

Aldrig har ett nyårslöfte gått så bra att hålla! Jag började lära känna Jesus på ett sätt jag inte tidigare visste existerade. Det låter inte så speciellt att säga det, jag har hört det hundratals gånger, men precis som att lära känna en ny människa så krävdes det att jag prioriterade tid tillsammans med Gud för att bygga en relation med honom, och att jag var mig själv.

Tidigare var bön något som skedde i kyrkan för mig, förbön till exempel, men när jag själv tog tid för att ”slöprata” med Gud, alltså berätta om min dag eller vad jag ärligt tycker är jobbigt, så har jag märkt hur han tröstar, gläder och möter mig i det. Jag vill inte påstå att jag är någon expert på bön, men utifrån min ”böneresa” så är jag övertygad om att bön är en gåva från Gud, ett lättillgängligt verktyg som alla kan använda, vare sig ålder, namn, eller favoritfärg.

Bön har inte bara fört mig närmare Gud, utan även dragit mig närmare mig själv och världen. Jag menar att bön ändrar hur jag ser på saker. Och märk ändrar, för än är jag inte i mål på min resa! Hur som helst så har jag alltid haft perioder då jag, mer eller mindre, tvivlat på min identitet och mitt värde, också hur världen funkar och vad syftet med allting egentligen är. Det finns inga lätta svar på dem frågorna, inte heller Google vet konkret, men bön har lett mig i att upptäcka och utforska svaren sakta men säkert.

Till exempel att i bön uppleva Guds ledning i att bjuda med någon till tonårshänget i kyrkan, att sedan se en växande nyfikenhet och tacksamhet hos denne gläder mig, det får mig att fortsätta vilja växa i lärjungaskap, plus att det för mig bekräftar relationen jag och Gud har, och det ger mitt liv en mening. Jag vill inte tro i hopp om att själv få ett bra liv, utan för att ge liv till dem som ännu inte funnit det, och det påstår jag även är svaret som Gud ger mig när jag ifrågasätter min identitet, värde och världen.

Slutet gott, allting gott? Nej det är inte alltid enkelt att sprida evangeliet när man möts av teorier som vill försöka motbevisa Guds existens. Men bönens kraft är större, och det löfte Gud har gett till oss likaså. Han har lovat att alltid vara oss nära, oavsett förföljelse och motstånd. Missionsbefallningen i Matt 28:18-20 till exempel, den är väldigt tydlig, ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut”.

Genom bön kan jag leva i en nära relation med Jesus, att ha honom vid min sida får mig att våga möta motstånd för hans rikes skull." (Alda Wistrand)

måndag 15 oktober 2018

Till redaktionen för Världen i dag

Till redaktionen för Världen i dag! Jag har funderat mycket på det ni skriver om medias tystnad om Elidas Israelsbesök.

Finns det verkligen anledning att uppmärksamma detta när staten Israel har frusit sina relationer till Sverige? Det skrivs ofta tvärtom att det är Sverige som frusit sina relationer med Israel, men detta är inte sanning. Denna medvetna lögn hjälper ni till med att sprida medan sanningen är att Sverige gång på gång har försökt att medla mellan Israel och Palestina, men resultatet av denna strävan är att den svenska utrikesministern blivit portad, eftersom hon på ett opartiskt sätt har kritiserat de övergrepp som staten Israel har begått mot sina grannar. Vad som skrivs är att Elida seglar för Jesus, men Jesus ägnade sig inte åt världslig politisk konfrontation. Om Elida seglar för Jesus borde besättningen ha sökt upp alla de kristna som finns i Palestina.

Med vänlig hälsning Rolf Ericson

lördag 15 september 2018

Ska vi be till Gud om en ny regering Anders Gerdmar?

Docent Anders Gerdmar som är evangelisk karismatisk teolog vill att vi som är Guds folk ska ändra på de demokratiska principerna genom att be till Gud om ett regimskifte i vårt land.

Så här skriver han i tidningen Dagen:

"Vi behöver ett regimskifte, både andligt och politiskt. Och genom bön kan vi få det! För man kan inte skilja politik och tro från varandra. Daniel säger om Herren att ”Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar” (Dan 2:21). Gud är intresserad av Sveriges inriktning och öde. Inte så att det ena eller andra partiet skulle kunna lösa Sveriges problem. Alla partier har idéer och politik som är mer eller mindre främmande för biblisk kristendom. Men vi behöver ett regimskifte bort ifrån en ideologi som grundläggande är antikristen, socialismen."

Genom detta uttalande får man intrycket av att Anders Gerdmar redan vet vad Gud vill. Jag tillåter mig att ifrågasätta detta och anser att han tar allt för stora ord i sin mun.

Det är väldigt olyckligt att sammanblanda religion och politik, så som Gerdmar gör. Detta är också typiskt även för andra högerextrema rörelser ibland en del så kallade kristna.

Jag kan inte hålla med om att socialismen skulle vara antikristen. Att påstå sådant är inte sant. Jag tycker att det finns väldigt många beröringspunkter mellan kristendom och socialism. I båda fallen handlar det mycket om att ta ansvar för varandra, att jag inte har rätt att leva i lyx och överflöd medan min broder svälter. Kärnan i socialismens och kristendomens budskap är alltså densamma

Det går inte att jämföra socialism med marxism-leninism, vilket Gerdmar gör när han påstår att socialismen är grundläggande antikristen.

lördag 8 september 2018

Religiös beröringsskräck

Den tidigare partiledaren för KD Alf Svensson har uttalat sig om beröringsskräck för religion i Sverige och menar att trenden har vänt. "Sällan har religiösa frågor diskuterats i en valrörelse så flitigt som i år, framför allt när det gäller böneutrop och konfessionella friskolor." Det finns människor som kommit fram till honom och sagt att "Krist" borde betonas i Kristdemokraterna.

Att det finns goda religiösa värderingar som har betydelse för politiken borde alla politiker bejaka, men detta innebär inte att de politiska partierna kan vara religiösa. Jag tycker att det är nödvändigt att sära på begreppen religion och politik.

Politiken handlar om hur människor skall kunna leva tillsammans här på jorden. Religionen har i allmänhet en helt annan dimension i synnerhet den som är knuten till den kristna tron.

Jesus har sagt: "Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av ett annat slag."

Det fanns alltså även vid denna tid en religiös beröringsskräck omkring Jesus. Den berodde på att man förväxlade människors rike med Guds rike. Den politiska maktkampen var i gungning då precis som nu.

Det fanns en tid då man prioriterade att människor skulle vinnas för Guds rike. Det var en tid då man inte var så upptagen av de världsliga frågorna. Man blev hånad och föraktad för att man valt att gå i Mästarens fotspår.

Jag säger inte att det är fel att kristna engagerar sig i politiken. Tvärtom. Jag tror att det har stor betydelse att vi har många duktiga kristna politiker, som genom sin kristna tro kan genomsyra de politiska beslut som fattas både i riksdag, kommun och landsting.

Men jag tror att det blir fel om politiken styr i kyrkan och vice versa om kyrkan styr i politiken. Där finns enligt min uppfattning en helt berättigad religiös beröringsskräck.

Vi lever nu i en ny tid där våra "omistliga kristna värderingar" finns tillsammans med andra religiösa trosuppfattningar. Vi måste lära oss hur vi på bästa sätt skall förhålla oss till dessa och finna gemensamma riktlinjer för att bygga en fredlig värld utan rädsla för nya infallsvinklar.

Vår huvudsakliga uppgift som en kristen kyrka är att först av allt arbeta för att vinna människor för Guds rike. Den uppgiften består intill "slutet när han (Jesus) överlämnar riket åt Gud."

onsdag 29 augusti 2018

Ingen kristendomsfientlighet i S.

Jag skrev ett brev till justitieminister Morgan Johansson

Jag skrev ett brev till justitieminister Morgan Johansson för att få veta den exakta sanningen bakom ett illvilligt rykte, som har sitt ursprung ifrån ett uttalande av pastor Stanley Sjöberg. I ryktet påstods att Morgan Johansson har sagt att han under sin mandatperiod vill utrota kristendomen ifrån vårt land. Ett sådant uttalande ifrån en socialdemokratisk utrikesminister är naturligtvis osannolikt. Trots detta har många använt detta illvilliga rykte som belägg för att det råder kristendomsfientlighet i vår socialdemokratiska regering.

Jag har nu fått ett svar ifrån Morgan Johansson, genom en sekreterare på Justitiedepartementet att ryktet inte stämmer.

Det råder ingen kristendomsfientlighet i det socialdemokratiska partiet. Det är extremt att påstå sådant. Tvärtom vill S betona religionsfriheten som viktig med tanke på människor som även har annan tro. Lika viktig som friheten att inta ha någon särskild tro. Detta i motsats till andra partier som menar att människor med annan religiös tro skall anpassa sig till de förhållanden som råder i vårt land, vilket lätt kan tolkas som viss religionsfientlighet.