Twingly statistik

fredag 14 april 2017

Långfredag år 2017

TILL DIG SOM MÅR DÅLIGT AV EMMA ANDERSSON IFRÅN "HELA PINGSTEN"
Det är många som mår dåligt och är rädda i vår tid. Det är inte något man behöver skämmas för.
Carina Glenning skriver i sin krönika i Motala tidning, torsdag den 13 april: "Man kan inte säga åt en människa att inte hysa en känsla. Är man rädd så är man rädd. Är man ledsen så är man ledsen. Att säga "var inte rädd" är lika dumt som att säga "var inte lycklig". Det man känner är äkta och det som är äkta är sant. Alltså blir en uppmaning att inte känna det man känner en osanning och därmed går trovärdigheten förlorad. Dessutom: Det är skillnad på paralyserande rädsla och sund vaksamhet." (slut citat)
Vi måste våga tala om våra rädslor utan att skämmas och känna underlägsenhet. Vi behöver inte vara så tuffa i vår attityd. Att betrakta Niagarafallen för att se något som är större än de problem man har är absolut inte att rekommendera för den som lider av paranoid ångest.
I dag tänker vi på den ångest som Jesus upplevde på korset när han utropade: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
Vem har sagt att tron är ett lyckopiller, att frälsningen befriar oss från lidandet i den här världen? Detta är inte sant. Skapelsen som vi tillhör suckar och våndas i sin träldom under förgängelsen.
Med andra ord, du behöver inte vara lycklig. Du har rättighet att vara rädd, deprimerad och må dåligt även om du är frälst. Det är i det tillståndet vi blir beroende av någon som bryr sig om oss. Någon som är villig att lyssna och förstå utan att tycka att vi är egotrippade.
Jag önskar dig som läser detta: "Guds frid som övergår allt förstånd, som bevarar ditt hjärta och dina tankar i Jesus Kristus vår Frälsare och herre."

tisdag 11 april 2017

Följ mina senaste i Motala & Vadstena tidning

Den ursprungliga insändaren av Yngve Gurer med titeln "Håll religion borta från barn."
Mitt svar med titeln: "En sund religion ger hopp."
EN SUND RELIGION GER HOPP
I MVT 31/3 har Yngve Gurer skrivit en insändare om vikten av att FN:s barnkonvention blir svensk lag och att den förändras till barnens bästa. Ja, barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Den innehåller fyra viktiga punkter:
1. Att barn har samma rättigheter och lika värde.
2. Att barnens bästa skall beaktas vid alla beslut som rör barn.
3. Att alla barn har rätt till liv och utveckling.
4. Att alla barn har rättighet att uttrycka sin mening och få den respekterad..
Så långt är jag helt överens med Yngve Gurer, men jag kan inte hålla med honom i allt. Hans text får inte bli oemotsagd eftersom den innehåller mycket fördomar och är mycket religionsfientlig.
Han skriver:
"Man ska inte få göra hur man vill bara för att man är religiös och har tappat allt förnuft." "Det är bara upplysning, debatt och politiska beslut som kan ändra på mörka tankegångar."
Frågan inställer sig vilken upplysning det är som han vill sprida i vårt land. Naturligtvis vill jag hålla med om att det i en del religiösa sammanhang kan handla om sådant som strider emot förnuftet och som kan vara till skada för barnen. Som exempel tar han upp frågan om omskärelse av små pojkar grundat på föräldrarnas religiösa tro och om tvånget för flickor att bära barnslöja. Ja det är faktiskt sant att religionen kan bli farlig när den strider emot förnuftet. Den blir också farlig när den piskar upp hat och intolerans, eftersom den då strider mot sina egna grundprinciper. Stämmer det att alla religiösa trosövertygelser är förnuftsvidriga? I så fall vill jag påstå att det inte bara är religionen som är det, utan även andra övertygelser. Då har vi lagt förnuftets ribba alldeles för högt.
Gurer slänger ut barnet med badvattnet. Jag anser att barn som tidigt får en kristen undervisning, till exempel genom söndagsskola eller annan kristen barnverksamhet får näring för sin medfödda religiösa tro. De barn som på detta sätt får en sund religiös påverkan utvecklas till goda samhällsmedborgare och hamnar sällan i konflikt med rättvisan. Högljudda företrädare för den religionsfientliga inställning Gurer representerar har alltför länge fått härja i vårt sekulariserade land. De är ute på farligt vatten och tror att de är ensamma tolkare av filosofi och naturvetenskap, men förnekar ofta att det finns en andlig dimension att bli medveten om.
Jesus prioriterade barnen: "Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig. Himmelriket tillhör sådana som de." Om vi hindrar barn från att komma till Jesus, så kommer andra att fånga deras intresse. Det finns mycket farliga tendenser i den riktningen. Att försiktigt leda en ung människa rätt strider inte emot FN:s barnkonvention. Utan en sund religion skulle mänskligheten vara betydligt värre än den nu är och det skulle finnas mycket litet hopp för framtiden.
Rolf Ericson

Yngve Gurers svar på min insändare
Mitt svar:
Yngve Gurer försöker att komma bort ifrån det ursprungliga ämnet genom att tolka mina citat på ett felaktigt sätt. Det är en ohederlig debattstil tycker jag. Jag har väl aldrig förnekat det sunda förnuftets betydelse, men jag har skrivit att vi lagt förnuftets ribba alltför högt om vi vi påstår att alla religiösa trosövertygelser är förnuftsvidriga. Jag har inte heller som Gurer påstår någon teori om att alla icke troende skulle vara känslokalla. Var får han det ifrån? Gurer menar i sitt första inlägg att barn skall skyddas ifrån all religiös påverkan, medan jag anser att barn genom kristen undervisning kan få näring för sin medfödda religiösa tro. Det är möjligt att vi kan hindra barn ifrån religiös påverkan, men vi kan aldrig utesluta barns egen förmåga att ta intryck av allt de ser och hör. Det hör väl till sunt förnuft att föräldrar på olika sätt vill påverka sina barn på det sätt de själva anser vara rätt och vem ska kunna hindra dem ifrån detta. Menar Gurer att man skall förbjuda föräldrar och lärare ifrån att uppfostra och undervisa sina barn till att bli goda människor? Det kan jag inte tro. I Ordspråksboken 22: 6 står det: "Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån när han blir gammal." Att vänja en ung människa genom att själv vara ett föredöme tror jag är den allra bästa metod både för föräldrar och lärare.
Rolf Ericson

lördag 8 april 2017

Husvagn bortskänkes

Vi vill gärna ge bort vår husvagn, som vi använt som gästutrymme vid vårt sommarställe. Den är för närvarande avställd och har därför körförbud. Det går att transportera den ifrån den plats där den nu står och man får då ställa på fordonet och man har då rättighet att transportera den kortast möjliga väg, innan man på nytt avställer den. För mera upplysningar Ring telefon 0141-41617 och tala med mig eller min fru. Rolf och Ulla-Britt Ericson Motala Om husvagnen som saknar vanlig husvagnsinredning skall användas för transport, så måste den besiktigas

torsdag 6 april 2017

Min insändare publicerad i MVT i dag

En sund religion ger hopp

En sund religion ger hopp

I MVT 31/3 har Yngve Gurer skrivit en insändare om vikten av att FN:s barnkonvention blir svensk lag och att den förändras till barnens bästa. Ja, barnkonventionen innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Den innehåller fyra viktiga punkter: 1. Att barn har samma rättigheter och lika värde. 2. Att barnens bästa skall beaktas vid alla beslut som rör barn. 3. Att alla barn har rätt till liv och utveckling. 4. Att alla barn har rättighet att uttrycka sin mening och få den respekterad..

Så långt är jag helt överens med Yngve Gurer, men jag kan inte hålla med honom i allt. Hans text får inte bli oemotsagd eftersom den innehåller mycket fördomar och är mycket religionsfientlig.

Han skriver:

"Man ska inte få göra hur man vill bara för att man är religiös och har tappat allt förnuft." "Det är bara upplysning, debatt och politiska beslut som kan ändra på mörka tankegångar."

Frågan inställer sig vilken upplysning det är som han vill sprida i vårt land. Naturligtvis vill jag hålla med om att det i en del religiösa sammanhang kan handla om sådant som strider emot förnuftet och som kan vara till skada för barnen. Som exempel tar han upp frågan om omskärelse av små pojkar grundat på föräldrarnas religiösa tro och om tvånget för flickor att bära barnslöja. Ja det är faktiskt sant att religionen kan bli farlig när den strider emot förnuftet. Den blir också farlig när den piskar upp hat och intolerans, eftersom den då strider mot sina egna grundprinciper. Stämmer det att alla religiösa trosövertygelser är förnuftsvidriga? I så fall vill jag påstå att det inte bara är religionen som är det, utan även andra övertygelser. Då har vi lagt förnuftets ribba alldeles för högt.

Gurer slänger ut barnet med badvattnet. Jag anser att barn som tidigt får en kristen undervisning, till exempel genom söndagsskola eller annan kristen barnverksamhet får näring för sin medfödda religiösa tro. De barn som på detta sätt får en sund religiös påverkan utvecklas till goda samhällsmedborgare och hamnar sällan i konflikt med rättvisan. Högljudda företrädare för den religionsfientliga inställning Gurer representerar har alltför länge fått härja i vårt sekulariserade land. De är ute på farligt vatten och tror att de är ensamma tolkare av filosofi och naturvetenskap, men förnekar ofta att det finns en andlig dimension att bli medveten om.

Jesus prioriterade barnen: "Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig. Himmelriket tillhör sådana som de." Om vi hindrar barn från att komma till Jesus, så kommer andra att fånga deras intresse. Det finns mycket farliga tendenser i den riktningen. Att försiktigt leda en ung människa rätt strider inte emot FN:s barnkonvention. Utan en sund religion skulle mänskligheten vara betydligt värre än den nu är och det skulle finnas mycket litet hopp för framtiden.

Rolf Ericson

onsdag 29 mars 2017

Peter Hallström i "När livet vänder"

Det var smärtsamt att se TV-programmet "När livet vänder" med musikern Peter Hallström.

Mina tankar gick till min bror Örjan som i likhet med Peter Hallström hade blivit skrämd av sin barndoms väckelserörelse och den förkunnelse som då fanns, som handlade om Jesu tillkommelse och hur människor skulle bli kvarlämnade på jorden. Detta kunde uppfattas mycket skrämmande av ett känsligt barnasinne. Så var det för min bror Örjan och för många andra. Detta var naturligtvis inte avsikten med förkunnelsen. För mig var det annorlunda. Jag upplevde tidigt en dragning till det glada innehållet om en ljus framtid för den som i tro tar emot Jesus. För mig var det skönt att få sjunga och tala om himlen och allt det underbara som Gud hade berett. Här följer ett utdrag ur ur min bok "Vem ville vårt liv.", som handlar om min bror Örjan:

"Örjan som var tre år äldre än jag, var ensamstående under hela sitt liv. Han var elev vid Vadstena Folkhögsskola och blev därefter Skötare vid Birgittas sjukhus i Vadstena. Han gjorde uppror mot sin barndoms väckelserörelse. Vi var ju barn av samma väckelserörelse, med en Gud som ville ha vår totala hängivenhet. Detta blev för mycket för Örjan. Jesus skulle ju snart komma tillbaka och döma oss. Pappa hade hängt upp en plansch i vårt lilla rum som skildrade de sju tidsåldrarna, en eskatologisk och mycket spektakulär plansch med dramatiska bilder, bland annat en bild på helvetets eld, så som man antog att det stod om den i Bibeln. Författaren till denna plansch var en pastor och missionär i Indien som hette C.A. Chader Denna eskatologi, som skapat så mycket förvirring har tyvärr orsakat mycket stor skada, och många är det som genom denna grymma villfarelse blivit skadade i sitt trosliv. Inte nog med detta. Den har också skapat ångestneuroser, ja till och med psykoser hos en del människor, som har anlag för det.

Örjan hade läst boken ”Dom över Sverige.”, som sades vara en profetia. Den skildrade en förestående militär invasion. Han blev apatisk och vägrade göra sina läxor. Han sa till sin lärare: Det är ingen idé, det ska ju bli krig i Sverige.

I vuxen ålder skrev han en del om sina tankar om livet. Örjan trodde på Gud, men han tog avstånd ifrån de gudsbilder som utmålats för honom i hans barndomstid.

"Varför vände jag Gud ryggen? Varför trodde jag inte på min barndoms Gud? Varför trodde jag inte på mina föräldrars Gud? Varför trodde jag inte på kyrkans Gud och deras förkunnelse? Var det för att jag tyckte att så många gömde sig bakom sin tro i stället för att leva efter den?" (Ur ”Minnen” av Örjan Eriksson) "Församlingen sjöng: ”O sällhet stor som Herren ger, ren här på denna jord.” Jag kände ett hål min själ. Jag grät. Inga tårar. Jag grät inombords. Var är du ”min sällhet stor?” Gud har du glömt bort att jag finns till? Jag har en stor längtan, men jag vet inte vad jag längtar efter. Är det längtan efter att få möta Gud, eller är det längtan efter en slags upplevelse utanför den jordiska tillvaron?" (Ur ”Minnen” av Örjan Eriksson)

"Åren gick vidare. Jag flydde mer och mer. Dränkte min ensamhet, ångest, oro och mina tankar. Många gånger försvann jag in i andra världar. Världar som inte existerar. Världar som endast var fantasifoster av min hjärna. Abstinens efter veckor av drickande. Ur de mörka skuggorna växte skräckbilder fram projicerade av mitt omtöcknade huvud. Delerium.. Jag levde i en skrämmande värld. Det var röster som hånfullt skrattade från rummets alla hörn. Du skall aldrig tillhöra de lyckligas skara Paradiset kommer aldrig att bli din arvedel. Lösgjorda figurer ur skuggorna närmade sig. Jag drog filten över huvudet och blundade, men de fanns ändå kvar där i mörkret. De ropade åt mig hånfullt, och jag kunde inte utestänga deras röster. Aldrig ska du få tillhöra de himmelska skarorna. Jo, det ska jag, ropade jag. Aldrig, aldrig, svarade de ur skuggorna, Du tillhör oss. Från rummet hörde jag sånger och röster med ett annat innehåll. Sånger om räddning och frälsning, om det himmelska paradiset, som jag skulle få till arvedel. Alltsammans var så verkligt. En skrämmande mardröm bortom allt sådant som i verkligheten finns. En hallucinatorisk upplevelse, som var så verklig att jag i flera dygn levde i denna skräckfyllda skuggvärld, där jag slets mellan de två värderingar av den andliga världen, som jag byggt upp under mitt liv." (Ur ”Minnen av Örjan Eriksson)

Örjan hade behövt omformulera sin tro på ett nytt sätt och göra sig fri ifrån de religiösa grubblerierna, och den felaktiga gudsbild som han tyvärr hade fått med sig från sin barndomstid"

måndag 20 mars 2017

Skall vi visa vår psykiska ohälsa?

Låt mig först få länka till programmet "Fråga doktorn" som i dag handlade om ångest.

"Hur kan man hantera sin ångest och var går gränsen för när den blir sjuklig?"

Ibland får vi frågan hur vi mår. Det är inte säkert att den som frågar vill höra svaret och vi undviker att ge ett ärligt svar därför att vi inte vill bli missförstådda.

I vissa sammanhang anses det vara fult att tala om att man mår dåligt. Då anses man vara självupptagen och ha svårt att se något annat än sina egna problem. Ibland kan man få höra att en troende människa inte skall behöva lida av psykisk ohälsa. En sak är säker. Den som är frälst och har sin tro på Jesus behöver inte vara rädd hur det än kan kännas.

Låt mig då först få säga att det finns olika typer av ångest och rädsla. I en del fall är rädslan förknippad med straff och den handlar då om våra existentiella villkor. Om livet och om döden. Om vi känner oss dömda och misslyckade, så kan vi ändå vara frimodiga inför Gud, eftersom det är han och inte vi själva som har frälst oss. Den vissheten fördriver rädslan. "Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära om hjärtat inte dömer oss, kan vi stå frimodiga inför Gud." 1.Joh. 3:20-21.

Det finns andra typer av ångest och rädsla, som inte handlar om livet eller döden. Till exempel panikångest, prestationsångest, generaliserad ångestsyndrom, ångest som är kopplad till neurotisk personlighet osv. All omotiverad ångest och rädsla kan bli av sjukdomsvalör och då är det viktigt att vi vågar visa vår ångest för andra. Vi behöver inte skämmas för att vi drabbas av sådan psykisk ohälsa antingen vi är troende eller inte.

Jag skulle vilja uppmana dig som läser det här att inte tveka att tala med andra om dina problem. Det är inte säkert att alla förstår, men det finns många som har erfarenhet av psykisk ohälsa, som kan vara till hjälp. Du behöver inte känna dig ensam. Det finns hjälp och sök den i tid.

måndag 13 mars 2017

Bristfällig kunskap om Israel-Palestinakonflikten?

"Kunskapen om nutidshistoria brister på många håll och den som intresserar sig för Israel-Palestina-konflikten bör noga läsa FN-deklarationen från 1922. För trots en absurd situation med många resolutioner från flera av FN:s organ så är de israeliska rättigheterna till Gaza och Västbanken obestridliga."

Så skriver Berndt Ekström i Göteborgsposten

Detta är bara en del av sanningen, som jag anser vara mycket bräcklig. Den vilar också på en bristfällig kunskap. Den andra delen som jag här vill belysa handlar om den del av det Osmanska riket som kallades Palestina.

Mina uppgifter hämtar jag i huvudsak från Sören Wibecks bok: "Ett land, två folk, Israel-Palestinakonfliktens historia.

Palestina var fram till första världskriget bebott av araber. Det fanns vid den tiden bara ett fåtal judar i regionen. För de araber som fanns i Palestina blev det viktigt att kunna identifiera sig som palestinier, men detta skedde först efter den framväxande sionismen och idén om att bilda en judisk stat. Ett judiskt nationalhem.

Palestina blev år 1922 ett mandat under Storbritannien. Detta mandat skulle utvecklas till en judisk självständig stat utan att det gick ut över arabernas medborgerliga eller religiösa rättigheter. Araberna däremot ville inte gå med på detta. De ville ha en enda arabisk stat. Judarna utgjorde ju endast en tredjedel av befolkningen vid denna tid. Av denna anledning sa de nej till ett delat Palestina. De betraktade Palestina som sitt land och kunde inte acceptera att judarna hade rätt till det.

Berndt Ekström anser att det råder brist på kunskap om nutidshistoria av dem som intresserar sig för Israel-Palestinakonflikten. Jag tycker nog att han är alltför ensidig i sin bedömning av detta. Just därför ville jag här belysa med ovanstående välunderbyggda information en mera fullständig bild av en anständig sanning.

Det är väl ingen brist på kunskap som talar om att palestinier under hela den 70 åriga historien om staten Israels bildande blivit fördrivna från sina hem och fått sina bostäder förstörda. Har staten Israel legal rättighet till detta? Fördrivningen pågår fortfarande. Men den började 1948, då staten Israel bildades. Palestinierna kallar det för Al Nakba, Katastrofen. när över750000 palestinier fördrevs från sina hem och staten Israel utropades. Jag frågar om Ekström och andra Israelsvänner anser att det är bristfällig kunskap att tala om detta.