Tankar jag har om orden i 2. Kor. 4:e kapitlet som jag läste i dag.
Jag ber till Gud för dig som läser detta, att du redan nu ska få se den härlighet som Paulus här beskriver. Det råder ingen tvekan om att det tyvärr är som det står att:
”Denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild.”
Jag frågar dig: Ser du eller har du låtit Djävulen, som är denna världens gud förblinda dina ögon?
”Ty Gud som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret.” har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.”
Tacksam för att jag har upptäckt detta ljus och att det fyller hela min tillvaro med glädje hopp och förtröstan.
”Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner, förnyas min inre människa dag för dag. Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande eviga härlighet de bereder åt mig som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”
Detta härliga hopp ger mig en underbar frid, och jag vet att för varje dag som går, närmar jag mig målet. Därför har jag min blick riktad mot det osynliga som är evigt. Hur har du det min vän?
Bön: ”Benåda oss med den frid som ej världen kan ge, som är en försmak av himlen på jorden. Låt detta ske medan detta livs oroligheter sorlar oss förbli”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar