I en av mina tidigare inlägg har jag beskrivit hur jag upplever ”en Gud som är frånvarande.” Vägen till denne Gud, hur långt han än kan tyckas vara ifrån oss, är fylld av upplevelser. ”Ingen har någonsin sett Gud”, skriver Johannes i sitt evangelium. Hur vet vi då att han finns? Vi vet det genom de upplevelser vi möter på vägen.
Mose fick uppleva Guds röst i en eldslåga på en buske ute i naturen. Det blev för honom en hjälp i den gärning han kallades till. Mose sökte säkert inte efter upplevelsen i sig. Det var Gud som uppenbarade sig för honom.
Om vi jagar efter upplevelser av Gud blir vi säkert besvikna många gånger, ja kanske till och med lurade. Om vi däremot vill lära känna Gud, så går vi till källan.
I bönen och i det goda gudsordet lär vi känna Gud genom en kunskap som övergår allt förstånd. Innebär detta att vi skall koppla bort förståndet? Givetvis inte. Jesus menar att det viktigaste budet är: ”Du skall älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.” Här är förståndet en viktig del av innehållet.
Jag citerar vad Torsten Åhman skriver i tidningen Dagen: ”Vi ska inte förakta kunskap. Gud har naturligtvis gett oss vårt förstånd för att vi skall använda det. Richard Dawkins har alldeles fel när han säger att ”riktiga vetenskapsmän tror inte på Gud.” Hans påstående vederläggs av en annan vetenskapsman, en av världens främsta naturforskare, Francis S Collins, som själv blivit troende från att ha varit ateist. Men vi ska komma ihåg att tron får vi som en gåva, antingen vi är lärda vetenskapsmän eller olärda barn. Den ges som en gåva till den som är öppen för att Gud kan ge oss något som vida övergår vad vårt förstånd kan fatta, som inte stängt för gudsverkligheten. ”
Bibelns undervisar oss att förståndet inte är tillräckligt. Det är inte genom förståndet vi når Gud. Det är genom tro. Denna tro får vi som en gåva och en uppenbarelse när vi söker Gud i bön och på annat sätt. Den kommer till oss utan att vi behöver jaga efter den. Mose ville springa fram till busken och se själva fenomenet, men han blev hindrad: ”Kom inte närmare, ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Vi behöver inga förklaringar på de sätt Gud uppenbarar sig, men vi behöver komma in på denna heliga mark där det sker. Detta vill jag sträva efter. Vill du vara med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar