Rubriken är hämtad från Bibeln, den heliga skrift som är oss given av Gud till vägledning för att vi ska kunna förstå den tid i vilken vi lever just nu. Den är skriven också för folk i alla tider. Därför kan man inte använda ord som gällde för den tid som förflutit i vår tid. Vad som är intressant i detta sammanhang är att läsa om de profetior som redan gått i uppfyllelse. Dessa profetior är värdefulla tidsdokument inskrivna i den bibliska historien för oss som lever nu. När vi läser dem så stärks vi i vår tro på Gud.
Om vi förvränger det som står skrivet och etablerar läror som avviker, genom att använda bibelord som gäller en annan tid, så skymmer vi sanningen.
Sanningen är den att Jesu uppståndelse vilken vi nu påminnes om i påsktiden talar om att vi alla en gång kommer att uppstå till evigt liv. Det gamla är förgånget och något nytt har kommit. ”Jesus dog, då dog vi alla” sjunger vi i en av påskens psalmer. Detta innebär att världen i vilken vi nu lever bara är ett skal, så även vår kropp. Jesu seger innebar att den här världen gick under, blev tillintetgjord. Du och jag tillhör inte världen som redan gått under Det är bara skalet som återstår.
Trots detta skall vi alla vara rädda om den värld i vilken vi nu lever och göra den så beboelig som möjligt, medan vi väntar på att den skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen. I detta slaveri lever vi alla här på jorden, men förvandlingen har redan skett och en gång kommer vi att se alltsammans i ett nytt ljus Detta är bibelns sanna lära.
”Mina kära, nu är vi Guds barn, men det är ännu inte uppenbart vad vi kommer att bli.” skriver Johannes i sitt första brev 3:2
Ett annat löftesord hämtar jag ifrån Romarbrevets 9:onde kapitel från sjätte versen till den åttonde:
”Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Det heter ju: Det är Isaks ättlingar, som skall föra ditt namn vidare, det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom. Det är löftets barn som räknas som hans efterkommande.”
Vilka är då löftets barn?
Den bibliska historien talar om för oss att löftets barn tidigare var Israels barn från vilket Jesus härstammade. Gud behövde ett folk för att hans son skulle bli född. Därför vakade han över detta folk och gav dem särskilda löften och privilegier. Nu ställer vi frågan: Har Gud förskjutit sitt folk Israel? Svaret återfinner vi i Romarbrevets elfte kapitel. Läs det. Jag ger ett kort svar: Nej, Gud har aldrig förskjutit någon och framför allt inte det folk som han tidigare utvalt. Men vi lever nu i en ny tid. Det är löftets barn som räknas som hans efterkommande.
Petrus ger oss svaret i sitt tal på pingstdagen återgivet i Apostlagärningarna 2: 39
”Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla.” Därför vill också jag instämma i Petrus vädjan i detta kapitel. ”Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.”
Det är Guds vilja att alla ska bli räddade. Det är därför han kallar oss med sin kärleksfulla stämma. ”Kom hem, kom hem, du som är sargad kom hem. Jesus nu väntar och bidar och kallar. Kallar den trötte; Kom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar