Lördagen den 25 april 2010 blev en underbar och minnesrik dag för Ulla-Britt och mig. På fredagkvällen kom Rosmarie, Christer, Isabelle och Kalle till oss. Något annat hade vi inte planerat, men det hade våra kära barn gjort. Rosmarie sa plötsligt: ”Vi är bjudna till Susanne och Johan i morgon.” Jaha, svarade jag, det blir ju kul, men då kanske jag stannar hemma och vilar mig lite. Nej hör du gör inte det, sa Rosmarie. Jag vill att du ska vara med oss. Jag funderade inte så mycket på anledningen till att hon var så angelägen, men eftersom jag är ganska svag för sådana påtryckningar, så beslutade jag mig för att följa med.
Utan att jag hade några som helst aningar anlände vi.Det skulle bli roligt att träffas en liten stund omkring en kopp kaffe. Ulla-Britt anade vad som var i görningen.
Men vad nu då? Dörren öppnas och därinne känns atmosfären laddad av förväntan. Levande ljus, musik från 1960-talet och en svag doft av mat får mig att förstå.Något särskilt händer. Värdinnan Susanne kommer emot oss och ler välkomnande. Vi tar några steg in mot rummet och plötsligt står de där allesammans, våra kära barn och barnbarn och så börjar de att sjunga och utropa fyrfaldigt leve. Glädjetårade ögon och ilningar far genom min kropp och jag känner att jag älskar dem så innerligt. Vår sammanhållning är en ofattbar nåd. Dessa underbara telningar hade ordnat en fest för oss. En riktig medelhavsbuffé med underbara små rätter stod dukade på bord med ljus, vitsippor och andra dekorationer. Vi letar upp våra särskilda platser där det finns små hjärtan med våra namn skrivna. Det sorlar av röster. Vi är alla väldigt pratglada i vår familj. Moster Anna busar med Kalle och Isabelle. Ljudvågorna kan ibland bli väldigt höga, men atmosfären är glädjefylld.
Efter maten går de yngre herrarna in i salongen och ser på hockeymatchen. Vi sitter kvar vid bordet. Barnen går ut på gräsmattan i vårsolen och leker. Innan desserten serveras blir vi uppmanade att vara med om en liten frågesport med anledning av vårt 45 års jubileum. Det blir ett Nostalgikryss med frågor från 1960-talet. Vår familj har stor pedagogisk kompetens, vilket ofta visar sig både i teori och praktik. (Exempel på titlar i familjen: "Scenpoet, Förskollärare, Gymnasielärare, Ingenjör, Rektor.") Så ni förstår frågorna blir avancerade. Makarna det vill säga Ulla-Britt och jag blev grillade, men klarade av uppgifterna med nästan alla rätt. Som om inte allt detta skulle vara nog blev vi också uppvaktade med presenter och ett fantastiskt konstnärligt utformat collage gjort av Anna. Vi känner en stor tacksamhet till Gud för att vi fått leva tillsammans i vår familj under så lyckliga omständligheter. Vi är även tacksamma för våra barn med sina respektive och våra barnbarn. Vår uppgift som föräldrar är numera att omsluta dem med våra förböner och de vet att vi alltid finns och vill hjälpa dem så gott vi kan och orkar och så länge vi lever. Detta är en fantastisk tillgång och den vill vi vara rädda om.
Bilder från festen har jag satt in på Bildgalleriet och på Familjebloggen. Du som glömt dina inloggningsid. Skriv så får du nya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar