Falska profeter?

Apostlagärningarna skildrar inledningen till den kristna församlingens historia. De gärningar som där berättas kan upprepas eftersom vi lever i samma tidsålder. Vi kan känna igen vår uppståndne Frälsare när han verkar genom den helige Ande även i vår tid.

I en av berättelserna kan vi läsa att Paulus som då kallades Saul och Barnabas var på Cypern. I Pafos träffade de en trollkarl Elymas, Han var inte trollkarl officiellt, men han hade en trolldomsande. Alla trodde att han var en profet och han hade lyckats i sitt uppsåt att få uppmärksamhet.

Det är inte helt lätt att hantera en situation som den som skildras i denna berättelse. Det fanns ingen som kunde avslöja hans rätta identitet. Den var dold bakom en religiös förklädnad.

Paulus och Barnabas hade fått gåvan att skilja mellan olika andar. Det berättas i Första Korintierbrevets 12:e kapitel om denna gåva.

Det är inte skönt att ha den gåvan och det är inte lätt att hantera den på rätt sätt i konfrontation med andevärlden. Det är en kamp först och främst mot furstarna och väldigheterna som råder här i mörkret, skriver Paulus till Efesierna i sitt brev.

Den här mannen umgicks med en romersk ståthållare som var en klok man. Denne ståthållare hade kallat till sig Paulus och Barnabas för att få höra Herrens ord Detta var anledningen till att de kom i kontakt med honom.

Det var säkert en mycket ömtålig uppgift att avslöja denne trollkarl och det måste ske med stor försiktighet och inte av vem som helst. Något liknande var det med trollkarlen Simon i Filippi, som hade fått folket i Samarien att häpna. Han gav sig ut för att vara något stort och han fick alla med sig, hög som låg och de sade: ”Han är Guds stora kraft.”

Det som kännetecknade Elymas var att han motarbetade Paulus och Barnabas. Det står att han sökte förhindra ståthållaren att komma till tro.

Det finns även i vår tid människor som vill förhindra att människor kommer till tro på Herren Jesus. De uppträder ofta med tron att de har majoriteten med sig i sin förstörelselusta. Om de får som de vill så vill de helst se kyrkan krackelera, för att sedan bygga upp något som passar deras smak. De har också en färdig uppfattning om det andliga läget. Resultatet av deras diagnos är alltid ”negativt.”och saknar förslag på lösning av problemen

Vem kan ställa rätt diagnoa på det andliga tillståndet i vårt land?.

Det finns en del ”förstå sig påare” som menar att ”Det andliga tillståndet i Sverige är oroande.” ”Kristna i väst är försoffade av bekvämlighet, apati och andlig ljumhet.” För att bedöma detta har de ofta fått hjälp av så kallade megastjärnor från andra länder

Jag vill inte förneka att det kan vara så, men ibland litar jag inte på den som ställer diagnosen, inte ens när man utger sig för att budskapet är profetiskt. Jag skall försöka förklara anledningen till det.

Om den som utger sig för att vara profet har ett budskap som förlöser kraft, hopp och inspiration, så har jag förtroende för profetens budskap. Om budskapet är uppmuntrande och leder till att slå vakt om människans värde och värdighet då vill jag lyssna och ge akt på budskapet. Gud varnar ibland, det tror jag på, men han visar också på lösningar och bereder en utväg ur det som kan se hopplöst ut. Han har resurser som han ställer till vårt förfogande. Guds budskap är befriande och lyfter människan från hopplöshet och förtvivlan

Om det däremot visar sig att profetens kuvande budskap leder till förtvivlan, resignation, måste jag avslöja falskheten. Om man bara kan tala om att tillståndet är dåligt utan att ha något gott att erbjuda så uteblir resultatet och tillståndet förändras inte. Då förlorar människor sitt förtroende för budskapet. Detta kallas i bibeln för villfarelse

Vi måste vara ödmjuka och ärliga när vi bedömer det andliga läget.

När Paulus konfronterades med Elymas fylldes han av helig ande. Han spände blicken i honom och sade: "Du djävulens son, full av list och fräckhet och fiende till allt rättfärdigt, skall du aldrig sluta med att göra Herrens raka vägar krokiga.”
Herrens vägar leder till befrielse och inte till fångenskap.

Nu menar inte jag med det jag här skrivit att vi skall angripa dem som motarbetar oss. Vi kan också gripas av ett slags förföljelsemani och tro att alla som inte delar våra tankar är fiender till Herren och falska profeter. Så är det givetvis inte.

Vad vi först av allt behöver göra är att ta itu med oss själva. Precis som det står i Psaltarpsalmen: ”Herre du utrannsakar mig, och känner mig. Vare sig jag sitter eller står, vet du det. Du förstår mina tankar fjärran ifrån, vare sig jag går eller ligger utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen…”
Vi har rättighet att pröva allt och behålla det som är gott, men ibland måste vi få lov att varna för den falskhet som mer och mer infiltrerar och förstör. Jag tror också att det andliga läget i vårt land är oroande, men jag tror att Gud har en utväg och jag vill förtrösta på hans gudomliga ledning och beskydd. Läget är verkligen inte hopplöst.