Jesus kommer!

Mitt inlägg handlar denna gång om Jesu Kristi ankomst, som innebär att vi skall församlas hos honom. Man behöver inte veta tid och stund för detta, eftersom det inte finns någon tidtabell. Dagen då det skall ske kan inte överraska den människa som väntar att han skall komma. Natten och mörkret kan verka skrämmande, men ljuset som lyser är starkare än mörkret. Kärleken kommer att övervinna hatet, närhelst det sker. Jag väntar inte på domen. Min väntan har sitt fäste i Jesus, inte i den här materiella tillvaron. Jag önskar att även du som läser detta skulle förstå hur innerligt Jesus älskar Dig och ta emot honom som Din Frälsare.

Hoppet att få möta Jesus fyller mig med glädje, antingen det sker före eller efter min död.
Så här skriver Paulus i sitt andra brev till Thessalonikerna 2:1: 
”När det gäller vår herre Jesu Kristi ankomst, då vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte alls tappa fattningen och bli uppskrämda, om man hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag är här. Låt er inte luras på något vis..”
Det fanns tydligen redan vid denna tid falska profeter som på ett oanständigt sätt använde förkunnelsen om Jesu ankomst som något skrämmande och hotfullt. Det har i alla tider funnits händelser som pekat på destruktiva företeelser i tiden. När människor använt sig av dessa för att göra en tidtabell som beskriver dagen då han skall komma, kan vi avfärda detta, eftersom bibeln varnar för detta. Se bl.a. i Apostlagärningarna 1:7 
”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt…”
Jesus säger själv i Matteusevangeliets 24:e kapitel, 24:36:
”Dagen och timmen känner ingen, inte ens himmelens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.”
Allt är under Guds kontroll, så vi behöver inte spekulera.

Under min tid som predikant i Pingströrelsen predikade jag om Jesu andra tillkommelse, ofta med en tolkning av den yttersta tidens händelser i relation till det som hände i Mellanöstern. Att se händelserna där både år 1948 och 1967 var då för mig tydliga bevis för att Jesus inom en mycket kort tid skulle komma tillbaka. Jag minns att jag efter sexdagarskriget blev ivrigare än någonsin att förkunna budskapet. Det fanns något panikartat i min iver och det togs inte alltid emot på ett sätt som var positivt. Vid ett besök hos min äldre syster manade jag dem ivrigt om att bli frälsta eftersom tiden härefter var mycket kort, Jag försökte att överföra min egen upplevelse genom att tala. Jag glömde en mycket viktig sak. Respekten mot dem jag talade till. Mitt budskap var en monolog. Jag hade inte den rätta förmågan till att lyssna och förstå. Om jag hade kärlek så var det mera till mitt budskap än till dem som skulle få det. 

Mitt religiösa budskap skapade problem eftersom det var både spekulativt, extremt och fanatiskt. I dag vågar jag ifrågasätta det jag gjorde, trots att jag är medveten om att jag handlade i god tro.

Min tro är att vi var och en kan fatta beslutet att bekänna Jesus Kristus som Herre i våra liv. Detta innebär inte att vi blir perfekta och ofelbara, men utan denna tro, eller låt mig säga tillit, är det omöjligt, ty så här står det i Hebreerbrevet 11:6:

”Utan tro kan ingen finna nåd hos honom, (Gud) Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar den som söker honom.”

Det finns i dag en religiös fundamentalism, som skapar mera problem än lösningar i alla religioner, även ibland oss kristna. Jag har tidigare uppmärksammat det Lutherska världsförbundets ordförande Biskop Munib Younan i en artikel där hans nya  bok presenteras. I den förklarar han att religionen är problemet i Jerusalem- inte lösningen

.Boken ger uttryck för Younans tro på dialog mellan palestinier och israeler, mellan kristna, judar och muslimer – och för hans fördömande av extremism och fanatism. Munib Younan, vars identitet är palestinsk flykting erkänner också judars och israelers identitet och koppling till Jerusalem. Konflikten är inte mellan religioner utan mellan extrema och moderata på båda sidor. ”I det här landet styrs vi av extremister, palestinier och israeler. Folk missar kärnan i religionen: att älska Gud och sin nästa. Alla i Jerusalem är redo att älska Gud, men inte sin nästa. Det är krisen i Jerusalem," säger Younan. ”Religionen är problemet här, inte lösningen. Frågan är hur vi kan förvandla religionen till lösningen. Hur kan vi tillsammans finna gemensamma värden i judendom, islam och kristendom.”

LÄS MERA HÄR!

http://rolferic.blogspot.se/2012/11/religionen-ar-problemet-i-jerusalem.html