1. Bibeln ger
inte bara djup kunskap, utan förvandlar även viljan och karaktären hos läsaren
eller tolkaren. När Ordet har förvandlat vilja och karaktär levs det ut
i trosgemenskapen och i övriga världen. En pentekostal kristens upplevelse av
Anden är förankrad i en relationsmässig epistemologi (kunskapsteori), där
kunskap om Gud och att direkt uppleva Gud ständigt byter information med
varandra och ständigt är beroende av varandra.
2. Varje
troende skall själv läsa Bibeln och själv vara bärare av dess ord. Varje
pentekostal troende har ett ansvar att vara ett vittne om sanningen. Det
innebär en tydlig övertygelse om det allmänna prästadömet och att alla troende
har profetens kallelse. För att något sådant skall bli en verklighet måste alla
troende själva ta ansvar för att läsa och studera Bibeln så att de kan bygga
upp församlingen och evangelisera de förlorade.
3. Ensam
besitter ingen troende hela sanningen och kunskapen om Gud. Enligt pentekostal
hermeneutik nalkas man Bibeln tillsammans i Anden. Var och en tillför något,
men endast hela församlingen tillsammans kan höra vad Gud vill ha sagt till
hela församlingen. Ensam kan ingen påstå sig ha hela sanningen (något sådant är
inte pentekostal hermeneutik). Det innebär att man i pentekostal hermeneutik
prövar varandras tolkningar, och att Gud inte har talat genom sitt Ord eller
genom profetia förrän alla parter är överens om det .(Rich.d.Moore)
Jag tycker
inte att det är nödvändigt att betona att bibelsynen delar svensk kristenhet. När man i Dagen formulerar sig så här: "Därför bråkar vi om hur Bibeln ska läsas." , så skapas ett löjets skimmer över frågan, som ger felaktiga signaler till dem som inte vill tro på oss. Om
vi behöver varandra måste vi också visa tillbörlig respekt för de olika åsikter
som absolut inte är de som skall bestämma inriktningen av kyrkans ledning. Det
finns trosfrågor som vi delar som har mycket större betydelse. Kyrkan är inte
en åsiktsgemenskap. Om vi älskar varandra har vi fördrag med att åsikterna kan
vara delade. Men älskar vi läran mer än livet så kommer vi bara att se vilka
fel som finns hos dem som inte tänker likadant. Så får det inte bli! Kyrkan är
en trosgemenskap som måste frigöra sig från allt maktbegär och all politisk och
religiös fundamentalistisk styrning
Vi
behöver samtala i all ödmjukhet om det här. Jag menar
inte att jag har ett självklart svar på frågorna. Det handlar mer om hur jag
tolkar och om jag är villig att bryta tankemönster som grundar sig på fördomar.
Bibeln förlorar inte på det. Guds Ord står fast i alla tider.
Jag
undrar vad det är som styr oss när vi ställer frågorna "Så här säger
Bibeln" eller "Så här säger inte Bibeln"
Kan vår tidigare erfarenhet av misstag i tolkningsfrågor vara till hjälp eller
är vi låsta i nuläget? Är de frågor som nu är aktuella värda en splittring?
Vi borde ha viktigare angelägenheter att ägna oss åt än just tolkningsfrågor,
som gör att många förlorar tron på värdigheten. Tacksam för kommentarer på det jag skrivit!!
Ingen äger sanningen om Gud
Ur boken 12 steg för hopplösa – Livsförändring på djupet. av
Olle Carlsson:
”Ingen äger sanningen om Gud..
Ett skäl till att det kan vara svårt att tro på en högre
kraft är att det finns så många religioner, trosuppfattningar och andliga
strömningar. Om nu Gud finns- varför skulle just min eller din religion vara
den rätta vägen? Det skulle vara osannolikt om just mitt religiösa sammanhang
är Guds klockrena träff på jorden. Det är en relevant fråga som jag tror att många
ställer sig. En väg till förståelse för hur olika trosuppfattningar kan leva är
den andliga riktning som kallas för mystiken. Det är en strömning som finns
inom alla religioner och samtidigt upphäver religionernas motsättningar – utan
att blanda ihop deras särarter. Mystiken uppmanar oss att släppa taget om
våra uppfattningar och åsikter om Gud. En högre kraft är ingenting att
diskutera- utan någonting som vi i stället ska öppna oss för med alla våra
sinnen i bön och meditation. En andlig verklighet bortom ord och diskussioner
(Min markering).
Någonting vi endast kan samtala om med ödmjukhet,
försiktighet, kärlek och respekt. Vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss
åt, och så länge en religion eller ett samfund menar sig ha monopol på
sanningen om Gud kan inget verkligt möte äga rum.”
Är du och jag beredda att släppa taget om våra uppfattningar
om Gud för att uppleva den kraft som låter sig finnas när vi söker honom? Gud
är inte långt borta från oss, men vi är ofta någon annanstans.
Vi kan vara tvärsäkra när vi funnit sanningen skriver Olli Strömberg i Dagen. Ja, det tror även jag, men den upplevelsen är subjektiv. Vi lever i en tid där man måste välja mellan absolut kunskap och tolkning.
Tillägg gjort den 23 februari med anledning av artikel på ledarplats i tidningen Dagen:
"Tydlighet och respekt-ledord för dialog"
Jag har svårt att acceptera innehållet i denna artikel