Twingly statistik

måndag 4 november 2013

Att se med nya ögon

I söndags predikade vår pastor över temat ”Att se med nya ögon” med utgång från texten i Apostlagärningarna 10. En välkänd bibeltext som handlar om Petrus och Cornelius. Cornelius får genom en ängel reda på att han ska skicka bud efter en viss Simon som kallas Petrus. Han bodde vid havet i ett hus som tillhörde en garvare som också hette Simon. Petrus gick upp på taket för att be till Gud. Han blev hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning föll han i hänryckning. Han såg himlen öppen och det kom ner något som liknade en linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden och i den fanns alla markens fyrfota djur och kräldjur och himlens fåglar. En röst sa till honom: ”Petrus, slakta och ät.” Petrus svarade: ”Nej, nej herre. Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent.” Då hörde han för andra gången en röst: ”Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.” Detta hände tre gånger och sedan lyftes duken strax upp till himlen. Medan Petrus grubblade över meningen med den syn han haft, kom männen som Cornelius hade skickat.

Det fanns ett samband mellan den syn Petrus haft och änglabesöket hos Cornelius. Detta hade Petrus uppfattat när han följde med till Cornelius hus. Petrus visste att det var förbjudet för honom som var jude att umgås någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Han hade hamnat i en helt ny situation där han handlade mot vad som tidigare varit cutym.

Anledningen till detta var att han hade börjat se på människor med andra ögon. Den  syn han haft hade förändrat hans inställning till sina medmänniskor. ”Mig har Gud visat att man inte  skall betrakta någon människa som ohelig eller oren.” För Petrus fanns inte längre några umgängeshinder. Han hade fått en ny insikt om hedningarnas roll i Guds frälsningsplan, Gud hade visat honom genom den syn han sett.

Vår pastor talade om sin önskan om att vår församling skall vara en plats med en öppen famn för alla, ja att alla skall känna sig hemma utan anseende till personen. Vi behöver se våra medmänniskor med nya ögon.

Jag tänkte på den senaste tidens debatt i kristna tidningar, som har handlat om dop och församlingssyn, 

Det är inte helt lätt att lämna bakom sig ett gammalmodigt koncept. Vi vill inte så gärna att någon kommer och rubbar våra cirklar. Vi värjer oss precis som Petrus gjorde när han fick synen från himlen.

Om inte Petrus hade ändrat sig, så hade inte evangeliets segertåg över världen kunnat fortsätta.

Är våra församlingar i dag öppna, visionära frizoner där alla är välkomna utan anseende till personen?


Jag skrev i mitt tidigare länkade inlägg:
”Det beror således på vilken bild av Jesus jag har och hur min relation till honom ser ut. Jag tror inte att det finns någon människa, som håller måttet. Inte ens den som är totalt överlåten, om nu detta existerar.
Den Jesus jag tror på accepterar min kluvenhet. Han vet min svaghet, bräcklighet och skröplighet, men han vet också att jag vill hålla fast vid honom som min Frälsare, mitt enda hopp. Min Jesus är inte sträng mot mig. Han är mild och förlåtande.


Den församling jag tillhör är visserligen exklusiv på så sätt att den är Guds församling, uttagen ur världen, utkallad till ett uppdrag att inbjuda människor till evig gemenskap med Gud. Däremot är församlingen jag tillhör inkluderande, eller bör åtminstone vara det. Den utesluter inte människor. Det hör till en förgången tid. Vår församling har som motto: ”Att föra människor till Jesus genom kärleksfulla relationer.”


De som hävdar en radikal kristendom och menar sig vara trogna mot den bibliska sanningen är ofta hårda i sin skarpa argumentation, genom kraftiga fördömanden av människor som inte lever efter deras krav. De som omfattar en sådan församlingssyn accepterar inte vem som helst i sin gemenskap. Denna så kallade radikala kristendom är kärlekslös och hård och kväver lusten att följa Jesus. Ja den för människor bort ifrån Gud i stället för till Gud.”

Se även på Aletheia här!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar