Det jag skall berätta hände för flera år sedan. En vän och
släkting till oss hade drabbats av en sjukdom som kunde leda till döden.
Läkarna hade givit ganska dystra prognoser för hans möjligheter till att
överleva. Vi kände oss väldigt ledsna. Han hade ju inte fyllt 60 år och hade
mänskligt sett många år framför sig. Läkarna hade sagt att han inte skulle
överleva sin 60 årsdag. Hur skulle det bli?
Vi har för vana att be för våra släktingar och vänner och
nämner dem ofta vid namn. Vi tror på att Gud hör våra böner. Det står skrivet
att ”Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan
begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i
alla släktled i evigheters evighet.” Ef. 3:20-21 Det står alltså att han
verkar genom kyrkan och kyrkan det är vi som tillhör Kristus Jesus.
Vi bad och anropade Jesus som vi tror på att han skulle
gripa in och utföra sitt verk. Vi kan inte hela, men Gud kan och ibland
använder han oss som redskap och uppmanar oss att lägga händerna på människor
och be för dem. I Jakobs brev 5:14-15 står det så här: ”Är någon sjuk, skall
han kalla till sig de äldste i församlingen och de skall smörja honom med olja
i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke
och Herren skall göra honom frisk.”
Jag fick en stark känsla, som jag tror var ett tilltal från
Herren: ”Du skall ta med dig oljeflaskan och gå till honom (vår vän). Med
hans tillåtelse skall du läsa detta ord ifrån Jakobs brev och du skall be för
honom.”
Jag blev väldigt rädd för att han skulle ta illa upp för att
jag trängde mig på. Jag ville ju inte kränka hans integritet. Jag bad
Ulla-Britt om råd hur jag skulle göra. Hon hindrade mig inte.
Så jag fattade mod och gav mig iväg till vår vän. Jag
berättade för honom hur jag upplevt ett tilltal från Gud om att be för honom,
läsa Guds Ord och i Jesu namn smörja honom med olja. Något sådant hade han inte
varit med om förut och han sa att det kändes lite främmande, men han var
angelägen att jag skulle göra så som jag kände. Vi satte oss ned vid
köksbordet. Jag läste orden ifrån Jakobs brev och tog fram oljeflaskan och jag
bad en bön i tro. Jag sa till Gud att det är han som skall utföra den helande
kraft som finns i namnet Jesus. Jag åberopade det löfte vi hade läst. Vi får
inte ta åt oss äran av det som Gud gör. ”Hans är härligheten” står det.
Vår vän lever än och fyller i dag 62 år. Min tro är att Gud
kan hela och befria från sjukdom och mycket annat som tynger oss, men jag tror
också att Gud använder läkare och sjukvård som instrument för att människor
skall kunna överleva svåra sjukdomar.
Jag skriver detta vittnesbörd för att uppmuntra dig att gå
till Gud och våga lita på hans makt att hela. När du får en ingivelse att bedja
för någon i din närhet så skall du vara frimodig och göra det.
Det är inte helandet som är i focus för min tro. Det är i
första hand Gud som är i centrum. Det är han som kan hela och hjälpa oss och
det sker inte alltid efter våra önskemål, för i så fall skulle ju de flesta som
är sjuka bli friska. Vi skall inte ignorera det som Gud verkligen gör utan ge
det större uppmärksamhet så att alla kan se vilken stor Gud vi har. Någon har
sagt: ”Det är inte stor tro på Gud som betyder något utan tro på en stor
Gud.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar