Är du frälst? Frågan ställdes i väckelsemötets avslutning,
då människor inbjöds att ta emot Jesus. Är jag frälst? Frågan ställdes av den
som tvivlade på Guds frälsande nåd. Du är frälst, sa jag till min gode vän
under promenaden på Stockholms gator för många år sedan. Han berättade för mig
hur hans liv förändrats genom de viljebeslut han hade fattat. Tror du på Jesus,
frågade jag honom. Ja det gör jag, svarade han. Då är du frälst! Han såg ut som
ett levande frågetecken. Han hade inte riktigt fattat denna enkla
frälsningsväg. Jag citerade orden ifrån Romarbrevets tionde kapitel för honom: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är
herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du
bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till
räddning.”
Du har ju berättat
för mig att du fattat beslut som leder till omvändelse, sa jag, men det
viktigaste av allt du har bekänt att du tror på Jesus. Tårarna rann ifrån hans
ögon och hans ansikte lyste när han utbrast: ”Men då är jag ju frälst!” Vi
skildes åt och några veckor senare fick jag ett brev där han skrev: ”Sent ska
jag glömma kvällen när vi skildes åt vid tunnelbanestationen.” ”Nu vet jag att
jag är frälst!”
Grunden för min
kristna identitet är tron på att Jesus, Kristus är min frälsare. I Sverige har
vi frihet att ge uttryck för vår kristna tro, att förkunna budskapet som kan
leda människor fram till denna frälsning.
Det var lättare
förr att sätta en gräns mellan troende och icke troende. Den som inte var
kristen ansåg man saknade den religiösa dimensionen av sin identitet. Vi har
inte rättighet att sätta sådana gränser, men fortfarande gör vi samma misstag,
när vi vägrar vara gränsöverskridande i en tid som präglas av religiös
mångfald.
Kan vi acceptera
att människor med annan religion skall kunna bejaka sin religiösa identitet i
Sverige? Detta är nödvändigt eftersom
det är otänkbart för människor som kommer från andra sammanhang att frånsäga
sig den religiösa dimensionen av sin identitet.
De konverteringar
som sker i religiösa sammanhang måste respekteras och inte fördömas. Det
handlar ofta om relationer som skapas människor emellan.
Allt detta är en
utmaning för oss var vi än befinner oss.
Anders Ekhem,Kontraktsprost för Svenska kyrkan i Malmö skriver en mycket intessant artikel iSydsvenskan att religionen är Malmös stora möjlighet och utmaning LÄS HÄR!
Mitt tidigare blogginlägg Vision för 2014 handlar om detta
Mitt tidigare blogginlägg Vision för 2014 handlar om detta
"Vi har inte tid med att föra en
diskussion som handlar om Jesus och Muhammed, och vår dialog får inte handla om
jämförelser mellan det bästa och det sämsta i vår egen eller i den andres
religion.
Det kanske är tid för att dela vår verklighet med
den andres: På mycket kort tid har våra församlingar över hela landet
förändrats då människor från hela världen har kommit till vårt land. Dessa
människor är inte så sekulariserade som många av oss svenskar. Den kultur de
för med sig berikar vårt land om vi är beredda att ta vara på den. Det är
viktigt att man kan beundra det som är fint hos den andre, samtidigt som man
bejakar det egna"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar