Om att bli döpt i den helige Ande.
I stället för att använda ordet ”döpt”, så vill jag hellre
använda ordet ”uppfylld” Man sa förr i tiden att Anden faller på blodets grund.
När man säger blodets grund, så menar man det som Jesus Kristus har gjort för
oss när han gav sitt liv och dog på korset. Blodet, det vill säga Kristi blod,
renar oss från all orättfärdighet och synd. När vi blivit renade kan Anden, Den
Helige Ande falla över våra liv, ja vi blir då uppfyllda av Ande. ”Låt er
uppfyllas av ande”, skriver aposteln Paulus i Ef. 5:18.
Detta är en personlig upplevelse och den sker ofta genom bön
och handpåläggning. Det står ofta i nya
testamentet talas om att det sker på det sättet. Ofta, men inte alltid åtföljs
andeuppfyllelsen av tungotal. Man kan vara uppfylld av Anden utan att man talar
i tungor.
Jag tror att man skall skilja på detta. Tungotalet är inte
ett tecken på att man är andeuppfylld, men jag tror att man kan tala i tungor
när man är andeuppfylld. På sätt och vis handlar det om att vi genom Andens
ingivelse kan lära oss tungotalet. Tungotalet är till för att vi själva ska
uppbyggas i vårt andliga liv. Det är ett bönespråk. Den som talar tungor talar
hemlighetsfulla ord som bara Gud förstår. Det finns även ett annat tungotal.
Det är detta som åtföljs av uttydning. Denna form av tungotal sker för att en
hel församling genom det profetiska talet skall bli uppbyggd.
Vi kan be om att bli uppfyllda av Ande, men vi kan inte veta
på vilket sätt Gud svarar. På något sätt märker man att det sker något, när vi
längtar efter att få uppleva detta. En del får tydliga tecken genom tungotal,
andra får en ny glädje och frimodighet i tron.
Jag vill uppmana dig som läser detta: ”Var inte fixerad vid
tungotalet”, men var ivrig att bli uppfylld av Anden. Det handlar om en process
och den får inte avta för att vi en gång har upplevt detta.
Detta är inte något vi själva kan prestera. Det är Gud som
utför verket. Ibland sker det genom tydliga manifestationer, men lika ofta i
stillhet och utan särskild känslostorm.
Andeuppfyllelsen är ingen merit. Vi går inte omkring med
medaljer som bekräftar vad vi upplevt. Det handlar inte om ett utanpå verk med
stora åthävor och yviga beteendemönster, Det som behagar Gud är den inre dolda
människan, med sitt oförgängliga smycke, ett milt och stilla sinnelag. Det är
dyrbart i Guds ögon.
Till sist vill jag dela en länk till Alvar Henningsson, som
är en av mina facebooksvänner. Han skriver om en upplevelse som han gjorde på
1950-talet. Den handlar om hur en människa genom Guds kraft fick uppleva
Andeuppfyllelsen och tungotalet. Alvar Henningsson har jag lärt känna som en
mycket trovärdig Herrens tjänare. Jag läser ofta hans inlägg på Facebook:
MIRAKEL SKER
1954-1956 var jag pastor i PINGST Karlskrona på dess utpost Fabbemåla.
Bilderna 1 kapellet i Fabbemåla 2 Sångarna i Fabbemåla.
Det jag skall berätta hände en vanlig lördagskväll i Fabbemåla.
Vi hade sångare som sjöng och i slutet av mötet hade vi bön på knä (vanligt på den tiden) Då upplevde jag att skulle gå fram i gången till talarstolen (med ryggen vänd mot den) fast detta är 60 år sen det hände minns jag än detaljer och mina känslor
och de var varför ska jag gå fram och stå där. När jag kom fram fick jag en profetisk hälsning som löd så här:"Jag vet din längtan och jag möter dig just nu" När jag uttalade de orden gick Guds kraft genom min kropp och ut genom min vänstra hand
och där vid första bänken till vänster låg David sångledaren på knä. Hand slogs till golvet raklång och talade i tungor. Vi hade bett mycket för David att han skulle bli andedöpt och få tala i tungor men det hade dröjt. Vad jag inte visste då, det berättade David efteråt i mötet hade han gjort upp följande plan. Efter mötet ska jag be Alvar följa med mig hem och be till dess jag blir andedöpt.MEN KOM FÖRE DAVIDS PLAN. Det jag berättar om här kanske är främmande för en del av mina läsare. Apostlagärningarna 2 berättar om första pingstdagen och hur lärjungarna fick uppleva den Helige Ande och talade andra språk Det är det jag här kallar TUNGOTAL.
MIRAKEL SKER
1954-1956 var jag pastor i PINGST Karlskrona på dess utpost Fabbemåla.
Bilderna 1 kapellet i Fabbemåla 2 Sångarna i Fabbemåla.
Det jag skall berätta hände en vanlig lördagskväll i Fabbemåla.
Vi hade sångare som sjöng och i slutet av mötet hade vi bön på knä (vanligt på den tiden) Då upplevde jag att skulle gå fram i gången till talarstolen (med ryggen vänd mot den) fast detta är 60 år sen det hände minns jag än detaljer och mina känslor
och de var varför ska jag gå fram och stå där. När jag kom fram fick jag en profetisk hälsning som löd så här:"Jag vet din längtan och jag möter dig just nu" När jag uttalade de orden gick Guds kraft genom min kropp och ut genom min vänstra hand
och där vid första bänken till vänster låg David sångledaren på knä. Hand slogs till golvet raklång och talade i tungor. Vi hade bett mycket för David att han skulle bli andedöpt och få tala i tungor men det hade dröjt. Vad jag inte visste då, det berättade David efteråt i mötet hade han gjort upp följande plan. Efter mötet ska jag be Alvar följa med mig hem och be till dess jag blir andedöpt.MEN KOM FÖRE DAVIDS PLAN. Det jag berättar om här kanske är främmande för en del av mina läsare. Apostlagärningarna 2 berättar om första pingstdagen och hur lärjungarna fick uppleva den Helige Ande och talade andra språk Det är det jag här kallar TUNGOTAL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar