När slavarna i Amerika förr i tiden sjöng sina negro
spirituals, så handlade det om himlen, där ingen sorg eller nöd skulle finnas.
Dessa sånger hjälpte dem att uthärda lidandet. Hoppet om ett annat och bättre
liv bar dem och stärkte dem i deras kristna tro.
Hur är det för oss som lever i dag? Ser vi himlens skönhet
som ett mål för vår livsvandring? Jesus uppmanar oss i sin bergspredikan att
samla oss skatter i himlen. Detta kan vi inte göra när vi är framme vid målet.
Det måste ske här och nu. Om vi gräver ner oss i materialistiska omsorger så
ser vi inte himlens skönhet. Det finns inga hållbara garantier för skydd av
jordiska tillgångar, men himmelska skatter är väl förvarade.
Vårt liv på jorden är kort, men det borde innehålla mer av
himmel redan här. I en sång sjunger vi: ”jag blir ju här på jorden bekant med
himmelen”
Det handlar inte om verklighetsflykt. Tron på himlen är
jordnära. Jag älskar mitt liv och vill göra någonting av det medan det är tid. ”Sök
Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.” Lämna den
väg som leder bort ifrån målet.
Jesus skall komma tillbaka. Ingen vet varken tid eller stund
när det skall ske. Ingen vet heller hur det skall ske, men vi vet att det skall
ske. Detta är det enda nödvändiga. Sanningen om Jesu tillkommelse är inget
svärmiskt mål. Hur skall vi förhålla oss till den? Vi skall leva som vanligt
och vår huvuduppgift är att medverka till att göra den här jorden till en
bättre plats att leva på. Plantera ett träd kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar