Våra besök hos sjukvården den här veckan.
När Ulla-Britt var på väg till sitt gym för att träna,
ramlade omkull, gjorde hon sig så illa i handen, så att hon måste uppsöka
akutvården i Motala. Där blev hon röntgad och det konstaterades att hon
antingen brutit eller fått två sprickor i vänster hand. Därför blev hon gipsad.
Detta hände fredag den 14 november.
Natten mellan 15 och 16 november fick jag feber och ringde
därför till Urologiska kliniken för konsultation. Tempen låg på 38,7 grader C.
Jag fick rådet att komma in till avdelningen för undersökning. Vid ankomsten
söndag den 16 nov konstaterades att jag fått infektion i operationssåret.
Därför påbörjades intravenös antibiotika i väntan på analys av bakterierna. Jag
fick stanna kvar på sjukhuset söndag till och med torsdag den 20 november, i
skrivande stund. Den vätska som bildats i såret tömdes kontinuerligt och när
jag sedan på onsdagen fick veta att analysen visade på en snäll bakterie,
avslutades antibiotikabehandlingen. Jag fick åka hem och kommer den närmaste
tiden att få omläggning och vård av distriktssköterska.
Under den tid jag vistats på sjukhuset har jag kommit i
kontakt med många trevliga människor. Jag har fått tillfälle att vittna om min
tro på Gud och vi har haft många givande samtal om sådant som möter oss i
livet. Vi människor är nära varandra och delar smärtan av det lidande som
drabbar en förgänglig värld.
Ulla-Britt hade fått en tid på Vrinnevisjukhuset i
Norrköping måndag den 17 nov för koloskopiundersökning. Hon fick åka med
Magnus. Under undersökningen lyckades man med att ta bort den polyp man
tidigare hade upptäckt på tjocktarmen. Även denna tumör skickades för analys
och svar beräknas inkomma om cirka en eller två månader.
Jag tänker på alla människor jag mött den här veckan, som
alla bär på olika sorters sjukdomar. Det är skönt att vi har en sjukvård i
Sverige som är så kvalificerad och där man kan göra så många olika ingrepp för
att hjälpa människor till nya möjligheter.
Men även sjukvården har sin
begränsning. Det finns tillfällen då man måste meddela att resurserna är
uttömda. Då man inte kan göra mera utan att det bara finns en utväg. Att få dö
värdigt är också en av sjukvårdens uppgifter att ombesörja.
I dag har jag varit hos Distriktssjuksköterskan för omläggning. Det stora öppna såret hade vätskat sig, så att allt var blött.I helgen kommer jag att få hjälp av Hemsjukvården
SvaraRadera