"Älska mig för den jag är", sjunger Ainbusksingers, men det kanske är för mycket att begära om man känner sig illa omtyckt. Om man i stället för att rikta uppmaningen inåt vänder den utåt, så får den en helt annan innebörd. Måste man vara älskad för att kunna älska?
Kärleken är ett måste för att vi skall kunna leva meningsfullt. Jesus har sagt: "Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek" Joh. 15:34-36
Om det finns så mycket som ett litet, litet spår av hat i mitt liv, över någon som inte är som jag, så har jag brutit mot detta bud. Gud begär av oss människor att vi skall älska varandra. "Ty vad annat begär väl Herren av dig, än att du gör vad rätt är och bemödar dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud." Mika 6:8
Fråga inte vad skall jag älska? Fråga vem skall jag älska? Jesus säger till och med att vi skall älska våra fiender och be för dem som förföljer oss. I det sammanhanget avskaffade han ett gammalt bud som handlade om att hata sin fiende.
En vän till oss sa så här: "Jag tror inte på Gud, men jag tror på kärleken" Jag tänkte: "Den kärlek du tror på är Gud, eftersom Gud är kärleken." Det finns många människor som säger att de inte tror, men som ändå visar de kärlek till sina medmänniskor. Kan det möjligen bero på de troendes oförmåga att älska.
Hat och kärlek går inte att förena. Man kan inte både älska och hata.
Jesus gjorde människan "fri ifrån syndens och dödens lag," och visade oss "den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus" " Därför blir det ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus." (Rom. 8)
Om du har sagt ditt JA till honom och bjudit in honom i ditt liv, så kan ingenting skilja dig från Kristi kärlek. Den bor då i ditt hjärta och kommer att bli verksam i ditt liv så att alla kan se det.
fredag 29 juli 2016
söndag 24 juli 2016
Våra mäktigaste vapen mot terrorism är utbildning i stället för krig
Det jag skall handla om ordets och pennans betydelse och även om de mäktigaste vapen som finns emot terrorism.
I slutet av min artikel vill jag citera något ur den bok jag läst de senaste dagarna. En bok som skildrar den yngsta någonsin som tilldelats Nobels fredspris år 2014: "Jag är Malala" Flickan som stod upp för rätten till utbildning och som sköts av talibanerna. Boken är utgiven av Ponto pocket.
Jag vill också berätta om min uppgift den senaste tiden, då mitt samvete har gjort sig påmint om en del som utger sig för att vara kristna skribenter. De skriver på Facebook, i tidningen Världen i dag och i tidningen Dagen. De angriper framför allt den socialdemokratiska regering som vi har i vårt land. De beskyller exempelvis vår utrikesminister för att sprida antijudisk propaganda, vilket naturligtvis är lögn. Att använda sig av efterhandskonstruktioner utan att ta reda på det som verkligen är sagt väcker felaktiga föreställningar hos dem som läser det.
Det är ungefär så som när man leker "viskleken" en lek, där deltagarna använder mun-till-öra-principen för att viskandes förmedla en mening deltagarna runt. När meningen nått den sista personen i kedjan är sannolikt meningen förvanskad, eftersom viskningar inte alls uppfattas ordagrant. En mening som "Jag har en hamster som heter Bella" skulle exempelvis kunna förvanskas till "Jag har svans och getter snälla".
Precis så är det när man gör efterhandskonstruktioner av vad en människa har sagt. Det värsta av allt är när man gör det medvetet i syfte att skada den som har sagt något värdefullt Jag är bestört och djupt bekymrad över denna lögn och falskhet som mer och mer breder ut sig.
Kanske det finns en del som tycker att jag låter beskäftig när jag påstår att jag kämpar mot fördomar och okunnighet, speciellt i den andliga miljö där jag den senaste tiden har befunnit mig.. Min iver att försvara dem som blir orättvist beskyllda ligger i mina gener. Under mitt liv har jag många gånger fått ändra min inställning i frågor som jag fått arbeta med. En del beskyller mig för att vara liberal, men jag är nog både liberal och konservativ i själva verket
Precis så som Paulus skriver i 2.Kor.6:3 så vill jag inte:
"vara till anstöt för någon. Ingen skall kunna anmärka på min tjänst."
Du kanske tycker att detta är att ta i. Det tyckte man säkert om Paulus när han ville visa vad han dög till som Guds tjänare. Han fann sig i att lida i sitt uppdrag och hamnade i både gott och dåligt rykte. Han kallades för villolärare när han förkunnade sanningen, men han backade inte för sina motståndare. Det var ju
"med renhet, kunskap, tålamod och godhet, med helig ande, uppriktig kärlek, sanningens ord och Guds kraft med rättfärdighetens vapen, till anfall och försvar" 2.Kor.6:6-7
som han kämpade
Är det möjligt att föra en sådan kamp med sådana vapen även i vår tid. Jag tror det och jag blir mer och mer medveten om betydelsen av det jag gör. Det finns nog en del av er som tycker att jag borde vara tyst, och egentligen borde jag vara det om jag talade i egen sak. Nu gör jag inte detta ty jag önskar att vara ledd av den helige ande och att de ord jag skriver blir lagda i min penna. Det är på Guds uppdrag jag skriver, och jag ber inte om ursäkt för det.
Jesus säger till sina lärjungar i Matteus 10:19-20: "Bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni ska säga, ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er".
Anden skulle bli deras sufflör. De skulle få tala ord som skulle få betydelse.
Jag ber till Herren att han ska göra mig frimodig att förkunna de rätta och betydelsefulla orden i rätt tid, även om det skulle bli till förargelse och jag blir ensam kvar. Jag ber om mod att gå emot strömmen och alltid kämpa en god och ärlig kamp, utan rädsla för mina motståndare.
För att detta skall kunna ske är jag angelägen om att få den kunskap som är nödvändig. Först av allt:
"fyllas av kunskap om Guds vilja, med andlig vishet och insikt, så att jag kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom.." Kol 1:9-10.
Detta är inte en sekteristisk kunskap. Det är en kunskap som gör mig nutidsorienterad och medveten om den värld som jag lever i, ty det är i den här världen vi lever och det är här:
"Min mun skall tala visdom och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd. Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min fördolda kunskap." Ps.49:4-5
Alla människor har sådan "fördold kunskap", men många av oss har blivit uppfostrade med "jantelagen" Vi vågar inte öppna vår mun eller fatta pennan. Vi mår dåligt av att lägga på locket och vara tysta. Varken du eller jag har någonting att skämmas för. Det kanske är så att de som borde höras mest tyvärr är tysta och det är de "tomma tunnorna som bullrar mest."
Munnen, talet, pennan och boken. När den sextonåriga Malala Youfsafzai höll sitt världsberömda tal inför FN:s generalförsamling sa hon:
"Låt oss plocka upp våra böcker och pennor. De är våra mäktigaste vapen. Ett barn, en lärare, en bok och en penna kan förändra världen." Ur "Jag är Malala sidan 277"
När Malala blev inbjuden till Vita huset för att diskutera med president Obama så talade hon varmt om utbildningens betydelse.
"Jag sa att han borde inrikta sig på att utrota terrorismen genom utbildning i stället för krig." "sidan 14."
Hon säger också så här:
"Jag hade turen att födas med en far som respekterade min frihet att tänka och uttrycka mig och som gjorde mig delaktig i sin fredsvandring, och med en mor som uppmuntrade både mig och min far i vår kamp för fred och utbildning." "sidan 289"
Malala kom ifrån en varmt troende muslimsk familj som trodde på samme Gud som vi tror på.
"Jag älskar min Gud,. Jag tackar min Allah. Jag talar med honom dagarna i ända. Han är den största. När Han gjorde mig så här lång, så lång att jag kan nå ut till folket, gav Han mig även ett stort ansvar. Fred i varje hem, på varje gata, i varje by, i varje land och utbildning till alla pojkar och flickor i världen- det är min dröm. Att få sitta på en stol och äsa mina böcker tillsammans med alla mina vänner i skolan är min rättighet. Att få se varje människa med ett lyckligt leende är min önskan. Jag är Malala. Min värld har förändras, men jag är densamma" "sidan 280"
I slutet av min artikel vill jag citera något ur den bok jag läst de senaste dagarna. En bok som skildrar den yngsta någonsin som tilldelats Nobels fredspris år 2014: "Jag är Malala" Flickan som stod upp för rätten till utbildning och som sköts av talibanerna. Boken är utgiven av Ponto pocket.
Jag vill också berätta om min uppgift den senaste tiden, då mitt samvete har gjort sig påmint om en del som utger sig för att vara kristna skribenter. De skriver på Facebook, i tidningen Världen i dag och i tidningen Dagen. De angriper framför allt den socialdemokratiska regering som vi har i vårt land. De beskyller exempelvis vår utrikesminister för att sprida antijudisk propaganda, vilket naturligtvis är lögn. Att använda sig av efterhandskonstruktioner utan att ta reda på det som verkligen är sagt väcker felaktiga föreställningar hos dem som läser det.
Det är ungefär så som när man leker "viskleken" en lek, där deltagarna använder mun-till-öra-principen för att viskandes förmedla en mening deltagarna runt. När meningen nått den sista personen i kedjan är sannolikt meningen förvanskad, eftersom viskningar inte alls uppfattas ordagrant. En mening som "Jag har en hamster som heter Bella" skulle exempelvis kunna förvanskas till "Jag har svans och getter snälla".
Precis så är det när man gör efterhandskonstruktioner av vad en människa har sagt. Det värsta av allt är när man gör det medvetet i syfte att skada den som har sagt något värdefullt Jag är bestört och djupt bekymrad över denna lögn och falskhet som mer och mer breder ut sig.
Kanske det finns en del som tycker att jag låter beskäftig när jag påstår att jag kämpar mot fördomar och okunnighet, speciellt i den andliga miljö där jag den senaste tiden har befunnit mig.. Min iver att försvara dem som blir orättvist beskyllda ligger i mina gener. Under mitt liv har jag många gånger fått ändra min inställning i frågor som jag fått arbeta med. En del beskyller mig för att vara liberal, men jag är nog både liberal och konservativ i själva verket
Precis så som Paulus skriver i 2.Kor.6:3 så vill jag inte:
"vara till anstöt för någon. Ingen skall kunna anmärka på min tjänst."
Du kanske tycker att detta är att ta i. Det tyckte man säkert om Paulus när han ville visa vad han dög till som Guds tjänare. Han fann sig i att lida i sitt uppdrag och hamnade i både gott och dåligt rykte. Han kallades för villolärare när han förkunnade sanningen, men han backade inte för sina motståndare. Det var ju
"med renhet, kunskap, tålamod och godhet, med helig ande, uppriktig kärlek, sanningens ord och Guds kraft med rättfärdighetens vapen, till anfall och försvar" 2.Kor.6:6-7
som han kämpade
Är det möjligt att föra en sådan kamp med sådana vapen även i vår tid. Jag tror det och jag blir mer och mer medveten om betydelsen av det jag gör. Det finns nog en del av er som tycker att jag borde vara tyst, och egentligen borde jag vara det om jag talade i egen sak. Nu gör jag inte detta ty jag önskar att vara ledd av den helige ande och att de ord jag skriver blir lagda i min penna. Det är på Guds uppdrag jag skriver, och jag ber inte om ursäkt för det.
Jesus säger till sina lärjungar i Matteus 10:19-20: "Bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni ska säga, ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er".
Anden skulle bli deras sufflör. De skulle få tala ord som skulle få betydelse.
Jag ber till Herren att han ska göra mig frimodig att förkunna de rätta och betydelsefulla orden i rätt tid, även om det skulle bli till förargelse och jag blir ensam kvar. Jag ber om mod att gå emot strömmen och alltid kämpa en god och ärlig kamp, utan rädsla för mina motståndare.
För att detta skall kunna ske är jag angelägen om att få den kunskap som är nödvändig. Först av allt:
"fyllas av kunskap om Guds vilja, med andlig vishet och insikt, så att jag kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom.." Kol 1:9-10.
Detta är inte en sekteristisk kunskap. Det är en kunskap som gör mig nutidsorienterad och medveten om den värld som jag lever i, ty det är i den här världen vi lever och det är här:
"Min mun skall tala visdom och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd. Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min fördolda kunskap." Ps.49:4-5
Alla människor har sådan "fördold kunskap", men många av oss har blivit uppfostrade med "jantelagen" Vi vågar inte öppna vår mun eller fatta pennan. Vi mår dåligt av att lägga på locket och vara tysta. Varken du eller jag har någonting att skämmas för. Det kanske är så att de som borde höras mest tyvärr är tysta och det är de "tomma tunnorna som bullrar mest."
Munnen, talet, pennan och boken. När den sextonåriga Malala Youfsafzai höll sitt världsberömda tal inför FN:s generalförsamling sa hon:
"Låt oss plocka upp våra böcker och pennor. De är våra mäktigaste vapen. Ett barn, en lärare, en bok och en penna kan förändra världen." Ur "Jag är Malala sidan 277"
När Malala blev inbjuden till Vita huset för att diskutera med president Obama så talade hon varmt om utbildningens betydelse.
"Jag sa att han borde inrikta sig på att utrota terrorismen genom utbildning i stället för krig." "sidan 14."
Hon säger också så här:
"Jag hade turen att födas med en far som respekterade min frihet att tänka och uttrycka mig och som gjorde mig delaktig i sin fredsvandring, och med en mor som uppmuntrade både mig och min far i vår kamp för fred och utbildning." "sidan 289"
Malala kom ifrån en varmt troende muslimsk familj som trodde på samme Gud som vi tror på.
"Jag älskar min Gud,. Jag tackar min Allah. Jag talar med honom dagarna i ända. Han är den största. När Han gjorde mig så här lång, så lång att jag kan nå ut till folket, gav Han mig även ett stort ansvar. Fred i varje hem, på varje gata, i varje by, i varje land och utbildning till alla pojkar och flickor i världen- det är min dröm. Att få sitta på en stol och äsa mina böcker tillsammans med alla mina vänner i skolan är min rättighet. Att få se varje människa med ett lyckligt leende är min önskan. Jag är Malala. Min värld har förändras, men jag är densamma" "sidan 280"
torsdag 21 juli 2016
Missförstånd - nu igen - om Kairosdokumentet
"Endast i respekt för Guds förbund med Abraham och dess löften kan vi bygga profetiskt relevanta relationer till det judiska folket och Israel." skriver pastor Sven Nilsson Örebro i ett debattinlägg i tidningen Dagen.
I detta förbund ryms inte bara judar och palestinier utan en hel värld. "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus" Gal. 3:28. Det nya förbundet innebär att alla är ett i Kristus Jesus. "Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej Kristus blir allt och i alla." Kol.3:11.
"ty Israel är inte alla som kommer från Israel och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn."
Guds folk är för Paulus de kristna, vare sig de varit judar eller hedningar före sin omvändelse.
Denna teologiska uppfattning kan jag aldrig kalla ersättningsteologi. Den är inte heller antisemitisk. Vilka tråkiga missförstånd.
Jag har tidigare reagerat på Sven Nilssons uppfattning om Kairosdokumentet Detta dokument är ett rop på hjälp, som vi alla borde lyssna till i stället för att missförstå.
Så här skrev jag år 2011 som svar på vad Sven Nilsson skrev då och min uppfattning har inte förändrats i denna fråga.
I detta förbund ryms inte bara judar och palestinier utan en hel värld. "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus" Gal. 3:28. Det nya förbundet innebär att alla är ett i Kristus Jesus. "Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej Kristus blir allt och i alla." Kol.3:11.
"ty Israel är inte alla som kommer från Israel och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn."
Guds folk är för Paulus de kristna, vare sig de varit judar eller hedningar före sin omvändelse.
Denna teologiska uppfattning kan jag aldrig kalla ersättningsteologi. Den är inte heller antisemitisk. Vilka tråkiga missförstånd.
Jag har tidigare reagerat på Sven Nilssons uppfattning om Kairosdokumentet Detta dokument är ett rop på hjälp, som vi alla borde lyssna till i stället för att missförstå.
Så här skrev jag år 2011 som svar på vad Sven Nilsson skrev då och min uppfattning har inte förändrats i denna fråga.
söndag 10 juli 2016
Detta vi kallar kristendom
"Jag har haft oräkneliga diskussioner med uppriktiga kristna från nästan alla större samfund i Nordamerika, och jag har lärt mig mycket av så gott som var och en av dem. Så jag är djupt inne i detta vi kallar kristendom. Jag hoppas också att jag under processens gång har vuxit djupare in i Jesu enkla väg, i vetskapen om att de två (kristendomen och Jesu väg) inte alltid hör ihop.
Under tiden har jag insett att min djupaste passion inte är för kyrkans folk: den har alltid varit för dem utanför kyrkan. Jag vill välkomna dem in, hjälpa dem att bli en del av vårt liv och uppdrag. Men ofta har jag känt mig som en ambulansförare som kommer med skadade människor till ett sjukhus där en epidemi sprider sig bland patienterna och läkarna och sjuksköterskorna. Du vet hur det känns. Vad gör du? Du försöker hjälpa sjukhuset att få epidemin under kontroll igen, så att de kan återgå till att hjälpa människor att bli friska." (Citat ur: Brian D. McLaren En generös radikalitet sidan 20-21)
Jag känner igen mig i ovanstående citat. Ibland känner jag mig obekväm i mitt uppdrag som efterföljare på Jesu enkla väg. Det är så lätt att bli misstänksam på dem som har en annan uppfattning. Vem har rätt och vem har fel? Ingen har rätt och ingen har fel eller alla kan ha både rätt och fel. Tro inte den som säger sig ha nått fram till hela sanningen. Än är vi inte framme där, men vi är på väg och en dag skall dimmorna lyfta och slöjan brista. Men tills dess är vi kallade att följa i fotspåren på Jesu enkla väg.
Under tiden har jag insett att min djupaste passion inte är för kyrkans folk: den har alltid varit för dem utanför kyrkan. Jag vill välkomna dem in, hjälpa dem att bli en del av vårt liv och uppdrag. Men ofta har jag känt mig som en ambulansförare som kommer med skadade människor till ett sjukhus där en epidemi sprider sig bland patienterna och läkarna och sjuksköterskorna. Du vet hur det känns. Vad gör du? Du försöker hjälpa sjukhuset att få epidemin under kontroll igen, så att de kan återgå till att hjälpa människor att bli friska." (Citat ur: Brian D. McLaren En generös radikalitet sidan 20-21)
Jag känner igen mig i ovanstående citat. Ibland känner jag mig obekväm i mitt uppdrag som efterföljare på Jesu enkla väg. Det är så lätt att bli misstänksam på dem som har en annan uppfattning. Vem har rätt och vem har fel? Ingen har rätt och ingen har fel eller alla kan ha både rätt och fel. Tro inte den som säger sig ha nått fram till hela sanningen. Än är vi inte framme där, men vi är på väg och en dag skall dimmorna lyfta och slöjan brista. Men tills dess är vi kallade att följa i fotspåren på Jesu enkla väg.
fredag 8 juli 2016
fredag 1 juli 2016
Det blir ingen fällande dom för de homosexuella som tillhör Kristus Jesus eller hur?
Jag skulle helst vilja slippa att skriva detta inlägg, eftersom jag trots allt har det som kallas självbevarelsedrift. Jag vet att meningarna är delade i det ämne jag tar upp. Just därför känns det angeläget för mig att få dela med mig av mina tankar
Själavård, vem är jag att kunna skriva om det. Min roll som själavårdare kan jag inte själv bedöma, men min önskan är att kunna befria människor som är skuldtyngda på grund av de krav som omgivningen och en viss sorts miljö ställer på dem. Hur skall jag kunna göra detta utan att själv bli dömande?
Låt mig få börja med mig själv för att ni ska förstå vart jag vill komma. Den enda merit som möjligen kan vara till min fördel är att jag under mitt snart sjuttiofemåriga liv från tidiga ungdomsår först i cirka sexton års tid varit verksam som evangelist och predikant i Pingst och därefter i över 25 år som kantor i Svenska kyrkan. Jag frånsäger mig all egen bedömning av min andlighet. Den är endast känd av min Herre och Mästare Jesus Kristus. Åt honom har jag allt sedan min tidigaste barndom överlämnat mitt liv. Det enda som bär i mitt liv är Guds nåd. Jag är bara en syndare precis som alla mina medmänniskor, men jag är frälst och tillhör Herren.
Nu kan man säkert förvänta sig att jag i det läget kunde uppvisa en bättre moralisk attityd. Det finns mycket som borde vara annorlunda.
I dag blev jag påmind om min mänskliga svaghet igen. Vi hade uträttat några ärenden på stan och var på väg hem. Av någon anledning satt jag i andra tankar, som jag ofta gör och körde en längre väg hem än vad jag behövt. Hustrun, som känner mig och vet att detta ofta händer mig kunde utnyttja detta för att få tillfälle att gå in i en affär på vägen som vi passerade.
Det hör till min personlighet att vara, okoncentrerad och tankspridd. Det vet alla som känner mig och det finns ingen som förebrår mig för detta. Jag har inte heller begärt förbön för att få bli helad ifrån denna, ska vi kalla det för, en nedärvd defekt. Nej, det känns fel att beskriva det som en defekt. Jag har fått en diagnos av Psykiatrin och jag känner igen mig i den och har fått medicin som hjälper mig att må bra. Min känslighet är också ett plus när det gäller att förstå mina medmänniskor och min empati för andra i samma belägenhet. Så jag har absolut inte bett om att bli befriad från detta. Äntligen har jag accepterat mitt tillstånd som något helt naturligt och jag tackar Gud för att han ändå har skapat mig med underbara resurser och gåvor, som jag får använda så länge jag lever.
Det finns naturligtvis människor som inte kan förstå och hålla med mig i det jag här skriver och detta kan jag respektera utan att fördenskull acceptera. Att respektera andras uppfattning behöver inte betyda att man överger sin egen och låter sig påtvingas en annans. Psalmisten skriver om dem som säger: "Du Herre är mitt skydd och du har gjort den högste till din tillflykt" att det ingenting betyder om alla andra faller vid din sida. Detta är det allra viktigaste vi kan göra. Då är vi skyddade, åtminstone för vår egen del. Sedan må andra ha vilken uppfattning som helst även om de verkar vara förblindade.
Nu är jag framme vi det jag egentligen vill säga och jag hoppas att du hunnit med att läsa så här långt. Håll ut en liten stund till.
Jag har tidigare skrivit om artisten Gabriel Forss och den smärtfyllda väg han gått för att äntligen bli fri och accepterad som kristen och gay. (på Facebook) De råd han fick av kända själavårdare var att förneka sin homosexualitet och "gå in i garderoben" med sin läggning. Någon kommenterade det jag skrev med dessa ord: "Trist men det finns helande" På nytt gör jag jämförelsen med min personliga läggning. Jag har aldrig betraktat den som en sjukdom som jag måste bli helad ifrån. Den hör till min personlighet och den ska ingen kunna ta ifrån mig och ingen ska behöva döma mig för att jag är den jag är.
Jag anser att vi inte får betrakta varken homosexualitet eller heterosexualitet som synd. Där har vi tolkat bibelordet på ett felaktigt sätt. Den homosexualitet som vi här talar om fanns inte på Bibelns tid. Därför måste vi till varje pris erkänna de homosexuella lika mycket som de heterosexuella. Ingen av dessa är utan synd, men trots att alla har syndat, så är Guds nåd och barmhärtighet så stor att ingen skall behöva känna sig dömd. "Nu blir det ingen fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus." Rom. 8:1
Själavård, vem är jag att kunna skriva om det. Min roll som själavårdare kan jag inte själv bedöma, men min önskan är att kunna befria människor som är skuldtyngda på grund av de krav som omgivningen och en viss sorts miljö ställer på dem. Hur skall jag kunna göra detta utan att själv bli dömande?
Låt mig få börja med mig själv för att ni ska förstå vart jag vill komma. Den enda merit som möjligen kan vara till min fördel är att jag under mitt snart sjuttiofemåriga liv från tidiga ungdomsår först i cirka sexton års tid varit verksam som evangelist och predikant i Pingst och därefter i över 25 år som kantor i Svenska kyrkan. Jag frånsäger mig all egen bedömning av min andlighet. Den är endast känd av min Herre och Mästare Jesus Kristus. Åt honom har jag allt sedan min tidigaste barndom överlämnat mitt liv. Det enda som bär i mitt liv är Guds nåd. Jag är bara en syndare precis som alla mina medmänniskor, men jag är frälst och tillhör Herren.
Nu kan man säkert förvänta sig att jag i det läget kunde uppvisa en bättre moralisk attityd. Det finns mycket som borde vara annorlunda.
I dag blev jag påmind om min mänskliga svaghet igen. Vi hade uträttat några ärenden på stan och var på väg hem. Av någon anledning satt jag i andra tankar, som jag ofta gör och körde en längre väg hem än vad jag behövt. Hustrun, som känner mig och vet att detta ofta händer mig kunde utnyttja detta för att få tillfälle att gå in i en affär på vägen som vi passerade.
Det hör till min personlighet att vara, okoncentrerad och tankspridd. Det vet alla som känner mig och det finns ingen som förebrår mig för detta. Jag har inte heller begärt förbön för att få bli helad ifrån denna, ska vi kalla det för, en nedärvd defekt. Nej, det känns fel att beskriva det som en defekt. Jag har fått en diagnos av Psykiatrin och jag känner igen mig i den och har fått medicin som hjälper mig att må bra. Min känslighet är också ett plus när det gäller att förstå mina medmänniskor och min empati för andra i samma belägenhet. Så jag har absolut inte bett om att bli befriad från detta. Äntligen har jag accepterat mitt tillstånd som något helt naturligt och jag tackar Gud för att han ändå har skapat mig med underbara resurser och gåvor, som jag får använda så länge jag lever.
Det finns naturligtvis människor som inte kan förstå och hålla med mig i det jag här skriver och detta kan jag respektera utan att fördenskull acceptera. Att respektera andras uppfattning behöver inte betyda att man överger sin egen och låter sig påtvingas en annans. Psalmisten skriver om dem som säger: "Du Herre är mitt skydd och du har gjort den högste till din tillflykt" att det ingenting betyder om alla andra faller vid din sida. Detta är det allra viktigaste vi kan göra. Då är vi skyddade, åtminstone för vår egen del. Sedan må andra ha vilken uppfattning som helst även om de verkar vara förblindade.
Nu är jag framme vi det jag egentligen vill säga och jag hoppas att du hunnit med att läsa så här långt. Håll ut en liten stund till.
Jag har tidigare skrivit om artisten Gabriel Forss och den smärtfyllda väg han gått för att äntligen bli fri och accepterad som kristen och gay. (på Facebook) De råd han fick av kända själavårdare var att förneka sin homosexualitet och "gå in i garderoben" med sin läggning. Någon kommenterade det jag skrev med dessa ord: "Trist men det finns helande" På nytt gör jag jämförelsen med min personliga läggning. Jag har aldrig betraktat den som en sjukdom som jag måste bli helad ifrån. Den hör till min personlighet och den ska ingen kunna ta ifrån mig och ingen ska behöva döma mig för att jag är den jag är.
Jag anser att vi inte får betrakta varken homosexualitet eller heterosexualitet som synd. Där har vi tolkat bibelordet på ett felaktigt sätt. Den homosexualitet som vi här talar om fanns inte på Bibelns tid. Därför måste vi till varje pris erkänna de homosexuella lika mycket som de heterosexuella. Ingen av dessa är utan synd, men trots att alla har syndat, så är Guds nåd och barmhärtighet så stor att ingen skall behöva känna sig dömd. "Nu blir det ingen fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus." Rom. 8:1
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)