Om du missade den här TV-gudstjänsten som sändes i går söndag den 23 oktober
så kan du se den här
måndag 24 oktober 2016
Jesus i din visdoms skola
Jag går i en skola som är öppen varje dag. Målet för min utbildning är att bli lik skolans grundare min Herre Jesus Kristus. Skolan grundades när vår tideräkning började. Jesus garanterade genom sin död och uppståndelse att skolan skall vara öppen för alla intill den dag då denna tidsålder har nått sitt slut.
"Djupare o Jesus i din kärlek vill jag ständigt gå. Högre, högre i din visdoms skola, mera nåd att få. O djupare mig för och högre dag för dag. Ja visare mig gör, Herre i din viljas lag." Segertoner 594:1
Det är en livslång utbildning, och för att bli elev i skolan måste man bli född på nytt, även om man blivit gammal innan man började. Jesus har sagt att det finns två födelser. Den ena födelsen är den som vi alla har blivit födda med in i den här världen. Den kallar han för: "Det som har fötts av kött." Den andra födelsen kallar han för: "Det som har fötts av ande." Alltså är det denna andliga födelse som är inträdet i den här skolan som jag här beskriver.
Ända sedan jag började för många år sedan har utbildningen pågått ibland i snigelfart, ibland helt stagnerad på grund av elevens/ min slöhet, men ibland även med iver och stort intresse.
Utbildningen har kostat mig en hel del, men Jesus har betalat priset för mig. Han har köpt mig och betalat för mig med sitt eget liv. Det pris jag själv har lagt ut är den smälek, det hån och förakt jag måste bära från dem som inte förstår mig, ja ibland har det kostat lidande på efterföljelsens väg, men det är ingenting emot det lidande som Jesus har burit. Därför är jag villig att bli lik honom, genom att leva i hans sällskap. Jag är också villig att bära mitt kors tillsammans med hans kors och lyfta det högt, så att alla kan se vem jag tror på. Det är inte något konstigt om jag blir hatad av världen för att jag beslutat mig för att gå i denna skola. Jesus sa:
"Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen, skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er." Joh. 15:18-19
Eftersom det inte är en världslig skola, utan en andlig, så måste vi alltså vara beredda på att bli betraktade som dårar till och med av dem som står oss nära här i livet. Detta är inte något enkelt, men det är nödvändigt. Visserligen kan det numera vara ganska lätt att kallas för kristen, och blir man inte alltför andlig så går det också bra att undvika smäleken.
Ytlig kristendom, som också kan kallas för religiös fernissa finns inte på schemat i min skola. Här handlar det i stället om att gräva djupt tills man når hälleberget. På denna grund kan man bygga sitt liv med djupa rötter i den andliga myllan. Den som kallas den goda jorden.
"Djupare om lidande det kostar, djupare ändå, så att rotad i hans helga kärlek, frukt jag bära må." Segertoner 594:3
Det finns ingen som tvingat mig att gå i denna skola. Jag har själv beslutat att stanna kvar, trots att många människor runt omkring mig tvekat att följa mitt exempel Ämnena innehåller både teori och praktik.
Det viktigaste ämnet är kärlek. Så här har han sagt:
"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek." Joh. 13:34-35
Inget ämne är så viktigt, som just detta. Kärlek är inte något vi kan prestera av oss själva. Kärleken är Andens frukt. Den är ett resultat av att vi har blivit födda av Anden. Därför har vi en lärare på skolan som hjälper oss med detta så att det blir ett resultat som motsvarar frukten på vårt livsträd. Den frukt som är Andens frukt. Läraren är Hjälparen, den helige Ande.
"Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder. Den som inte älskar är kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig. Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom. Mina kära låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära om hjärtat inte dömer oss, kan vi stå frimodiga inför Gud." 1.Joh. 3:14-21.
Det räcker inte med tomma ord, det måste bli handling. Därför har vi både teori och praktik i utbildningen på min skola.
"Djupare, o gode helige Ande, djupare mig drag, tills mitt liv har helt gått upp i Jesus och hans viljas lag. " Segertoner 594:2
I vår tid talas det mycket om andlighet, men ofta förbigår man den aspekt som talar om den här andligheten, som har sin källa i Jesus. Om man vill bli andlig så ska man tömma sig genom olika meditationsformer där man koncentrerar sig på andningen. Detta sker ofta i de nyandliga tekniker som många ägnar sig åt. Genom olika övningar tränar man sitt inre till att bli tömd. Jag undrar mycket vad detta kan leda till och varför många nöjer sig med denna imitation av äkta andlighet. Varför är det så impopulärt att söka sig till det andliga livets källa och uppkomst.
I Jesu visdomsskola talas det också om att bli tömd, men det är en helt annan tömningsprocess. Första steget är att bli tömd på allt eget. Det sker genom stillhet och bön. Jesus Kristus och det underbara namn han bär garanterar för en äkta tömning och rening av det innersta rummet i våra liv.
"Men för att därtill komma, man måste bliva tom. Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom. När Herren där vill tala, man måste vara still, att han med instrumentet får göra vad han vill." Segertoner 602:3
Det andra steget är att bli fylld med Gud. Fylld av Guds gode helige Ande.
"Tänk vilken nåd att jag har fått bland Herrens folk min del och lott. Nu är den stillad hjärtats strid, själen har funnit ro och frid. Ja, fylld av Gud, ja fylld av Gud. Blodköpt och ren och fylld av Gud. Ja fylld av Gud, ja fylld av Gud. Tömd på allt eget, fylld av Gud." Segertoner 390:2
Om min utbildningsmål i Jesu visdomsskola är att mitt liv skall helt gå upp i Jesus, då tror jag att himlen har kommit till jorden, åtminstone i mitt liv.
Så vill jag ha det. Än är jag inte färdig, men tillsammans med mina klasskamrater/ mina troende vänner vill jag uppbyggas med dem i denna tro. Jag kan inte leva ensam med min tro. Jag behöver växa tillsammans med andra som har samma längtan. Vill du bli en elev i Jesu visdomsskola. Gud välsigne dig att följa Jesus!
"Djupare o Jesus i din kärlek vill jag ständigt gå. Högre, högre i din visdoms skola, mera nåd att få. O djupare mig för och högre dag för dag. Ja visare mig gör, Herre i din viljas lag." Segertoner 594:1
Det är en livslång utbildning, och för att bli elev i skolan måste man bli född på nytt, även om man blivit gammal innan man började. Jesus har sagt att det finns två födelser. Den ena födelsen är den som vi alla har blivit födda med in i den här världen. Den kallar han för: "Det som har fötts av kött." Den andra födelsen kallar han för: "Det som har fötts av ande." Alltså är det denna andliga födelse som är inträdet i den här skolan som jag här beskriver.
Ända sedan jag började för många år sedan har utbildningen pågått ibland i snigelfart, ibland helt stagnerad på grund av elevens/ min slöhet, men ibland även med iver och stort intresse.
Utbildningen har kostat mig en hel del, men Jesus har betalat priset för mig. Han har köpt mig och betalat för mig med sitt eget liv. Det pris jag själv har lagt ut är den smälek, det hån och förakt jag måste bära från dem som inte förstår mig, ja ibland har det kostat lidande på efterföljelsens väg, men det är ingenting emot det lidande som Jesus har burit. Därför är jag villig att bli lik honom, genom att leva i hans sällskap. Jag är också villig att bära mitt kors tillsammans med hans kors och lyfta det högt, så att alla kan se vem jag tror på. Det är inte något konstigt om jag blir hatad av världen för att jag beslutat mig för att gå i denna skola. Jesus sa:
"Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen, skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er." Joh. 15:18-19
Eftersom det inte är en världslig skola, utan en andlig, så måste vi alltså vara beredda på att bli betraktade som dårar till och med av dem som står oss nära här i livet. Detta är inte något enkelt, men det är nödvändigt. Visserligen kan det numera vara ganska lätt att kallas för kristen, och blir man inte alltför andlig så går det också bra att undvika smäleken.
Ytlig kristendom, som också kan kallas för religiös fernissa finns inte på schemat i min skola. Här handlar det i stället om att gräva djupt tills man når hälleberget. På denna grund kan man bygga sitt liv med djupa rötter i den andliga myllan. Den som kallas den goda jorden.
"Djupare om lidande det kostar, djupare ändå, så att rotad i hans helga kärlek, frukt jag bära må." Segertoner 594:3
Det finns ingen som tvingat mig att gå i denna skola. Jag har själv beslutat att stanna kvar, trots att många människor runt omkring mig tvekat att följa mitt exempel Ämnena innehåller både teori och praktik.
Det viktigaste ämnet är kärlek. Så här har han sagt:
"Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek." Joh. 13:34-35
Inget ämne är så viktigt, som just detta. Kärlek är inte något vi kan prestera av oss själva. Kärleken är Andens frukt. Den är ett resultat av att vi har blivit födda av Anden. Därför har vi en lärare på skolan som hjälper oss med detta så att det blir ett resultat som motsvarar frukten på vårt livsträd. Den frukt som är Andens frukt. Läraren är Hjälparen, den helige Ande.
"Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder. Den som inte älskar är kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig. Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom. Mina kära låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära om hjärtat inte dömer oss, kan vi stå frimodiga inför Gud." 1.Joh. 3:14-21.
Det räcker inte med tomma ord, det måste bli handling. Därför har vi både teori och praktik i utbildningen på min skola.
"Djupare, o gode helige Ande, djupare mig drag, tills mitt liv har helt gått upp i Jesus och hans viljas lag. " Segertoner 594:2
I vår tid talas det mycket om andlighet, men ofta förbigår man den aspekt som talar om den här andligheten, som har sin källa i Jesus. Om man vill bli andlig så ska man tömma sig genom olika meditationsformer där man koncentrerar sig på andningen. Detta sker ofta i de nyandliga tekniker som många ägnar sig åt. Genom olika övningar tränar man sitt inre till att bli tömd. Jag undrar mycket vad detta kan leda till och varför många nöjer sig med denna imitation av äkta andlighet. Varför är det så impopulärt att söka sig till det andliga livets källa och uppkomst.
I Jesu visdomsskola talas det också om att bli tömd, men det är en helt annan tömningsprocess. Första steget är att bli tömd på allt eget. Det sker genom stillhet och bön. Jesus Kristus och det underbara namn han bär garanterar för en äkta tömning och rening av det innersta rummet i våra liv.
"Men för att därtill komma, man måste bliva tom. Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom. När Herren där vill tala, man måste vara still, att han med instrumentet får göra vad han vill." Segertoner 602:3
Det andra steget är att bli fylld med Gud. Fylld av Guds gode helige Ande.
"Tänk vilken nåd att jag har fått bland Herrens folk min del och lott. Nu är den stillad hjärtats strid, själen har funnit ro och frid. Ja, fylld av Gud, ja fylld av Gud. Blodköpt och ren och fylld av Gud. Ja fylld av Gud, ja fylld av Gud. Tömd på allt eget, fylld av Gud." Segertoner 390:2
Om min utbildningsmål i Jesu visdomsskola är att mitt liv skall helt gå upp i Jesus, då tror jag att himlen har kommit till jorden, åtminstone i mitt liv.
Så vill jag ha det. Än är jag inte färdig, men tillsammans med mina klasskamrater/ mina troende vänner vill jag uppbyggas med dem i denna tro. Jag kan inte leva ensam med min tro. Jag behöver växa tillsammans med andra som har samma längtan. Vill du bli en elev i Jesu visdomsskola. Gud välsigne dig att följa Jesus!
söndag 23 oktober 2016
Min egenkomponerade musik My own music
Ett urval av min egenkomponerade musik. Jag kommer att fortsätta lägga ut mera efter hand. Musiken får användas, dock icke i kommersiellt intresse. Om den användes bör det ske med tydlig angivelse av källan. Alltså vem som skrivit och tonsatt musiken
lördag 15 oktober 2016
fredag 14 oktober 2016
Israel och hela världens fulländning
Jag har tidigare skrivit om hur jag ser på de eskatologiska texter som handlar om den nya himlen och den nya jorden
Se här: Tala ljuvligt till Jerusalem
Det skulle vara mycket intressant få resonera om hur ni mina kära läsare ser på detta. Både ni som håller med och ni som har en annan uppfattning än den jag försöker presentera.
Orden som återfinnes i Jesaja 40:2 handlar om Guds stad Jerusalem. Den stad där Guds tempel stod under gamla förbundets tid. Det tempel som revs år 70 efter Kristus och den stad vars öde Jesus förutsäger när han gråter över Jerusalem. Men texterna i Jesaja och även i andra profetiska böcker i Bibeln syftar inte enbart på denna stad och detta tempel.
De handlar inte endast om "det nuvarande Jerusalem, som lever i slaveri tillsammans med sina barn. Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder." Gal. 4:25-26. Det handlar således om det himmelska Jerusalem.
Det himmelska Jerusalem som också kallas "den levande Gudens stad" är inte sådan att man strider om den, så som man gör med det nuvarande Jerusalem. Nej det himmelska Jerusalem består av en "festförsamling av alla som har sitt namn i himlen." Hebr.12:23
Guds stad Jerusalem är fullkomligt ren. Där bor Guds utvalda folk. Guds Israel som består av både judar och hedningar. Det är till dessa som trösteorden kommer innan vedermödan har börjat. Vedermödan har brutit in på jorden. Många antikrister har redan trätt fram, men vi väntar på Herren Jesus som skall komma en andra gång enligt sitt eget löfte.
Jag ser fram mot den nya himlen och den nya jorde där. "den heliga staden Jerusalem kommer ner ur himlen, från Gud, full av Guds härlighet." Upp. 21:10
"Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Dagen och stunden känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern." Matt. 25:35-36
Se här: Tala ljuvligt till Jerusalem
Det skulle vara mycket intressant få resonera om hur ni mina kära läsare ser på detta. Både ni som håller med och ni som har en annan uppfattning än den jag försöker presentera.
Orden som återfinnes i Jesaja 40:2 handlar om Guds stad Jerusalem. Den stad där Guds tempel stod under gamla förbundets tid. Det tempel som revs år 70 efter Kristus och den stad vars öde Jesus förutsäger när han gråter över Jerusalem. Men texterna i Jesaja och även i andra profetiska böcker i Bibeln syftar inte enbart på denna stad och detta tempel.
De handlar inte endast om "det nuvarande Jerusalem, som lever i slaveri tillsammans med sina barn. Men det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder." Gal. 4:25-26. Det handlar således om det himmelska Jerusalem.
Det himmelska Jerusalem som också kallas "den levande Gudens stad" är inte sådan att man strider om den, så som man gör med det nuvarande Jerusalem. Nej det himmelska Jerusalem består av en "festförsamling av alla som har sitt namn i himlen." Hebr.12:23
Guds stad Jerusalem är fullkomligt ren. Där bor Guds utvalda folk. Guds Israel som består av både judar och hedningar. Det är till dessa som trösteorden kommer innan vedermödan har börjat. Vedermödan har brutit in på jorden. Många antikrister har redan trätt fram, men vi väntar på Herren Jesus som skall komma en andra gång enligt sitt eget löfte.
Jag ser fram mot den nya himlen och den nya jorde där. "den heliga staden Jerusalem kommer ner ur himlen, från Gud, full av Guds härlighet." Upp. 21:10
"Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Dagen och stunden känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern." Matt. 25:35-36
måndag 3 oktober 2016
Tala ljuvligt till Jerusalem
Min tro på Bibelns eskatologi grundas på många års studier av den heliga skriften.
En ny tid.
Vår tid hade sin början när Jesus blev människa. En ny tid bröt in. Församlingens tid, nådens tid. Den hade sin början och den har sitt slut. Den är dessutom den sista av alla de tider som finns beskrivna i Bibeln. Det kommer inga flera tider på den här jorden.
"Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:13
"Men nu har han (Jesus) trätt fram en gång för alla vid tidens slut (tidernas slut) för att utplåna synden genom att offra sig själv." Hebr. 9:26
Just därför måste vi använda den här tiden för att göra den här jorden där vi bor bättre och inte försjunka i apati över dess bristfälliga tillstånd. Så länge vi lever har vi fått uppgiften att förvalta och vara rädda om vår jord, men allt talar för att den är på väg emot sin upplösning precis så som Bibeln beskriver. Tiden går emot alla tiders slut.
I detta läge kan vi jubla och vara tacksamma för att:
Gud blev människa
"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud." Joh. 1:1-2.
"Och Ordet blev människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet " Joh. 1:14 Jesus identifierades med det gudomliga ord som frambringade världen. Alla kunde se Gud för första gången.
Himlen har landat på jorden. Guds rike är här och nu
"Från himmelen hälsad han framgår i glans, och världen är frälsad och segern är hans." (Sv.ps. 146:1)
Guds rike är här. Genom Jesu död och uppståndelse har han för alltid vunnit en evig seger
Vad innebär Jesu seger?
Han har gått in i den himmelska helgedomen. Det finns bara en sådan och i den har Jesus gått in.
"Nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen. Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt."Se Hebr. 9:11-12.
"Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak." Hebr. 9:24
Blodets betydelse för vår räddning.
Vad var det som hände när Jesus dog på Golgata? När han utropade orden: "Det är fullbordat!" När förlåten i templet rämnade uppifrån och ända ner. Då Jesus trädde in i den nya himmelska helgedomen där han nu befinner sig. I den gamla helgedomen hade man burit fram blod av bockar och kalvar, men i den nya helgedomen har Jesus burit fram sitt eget blod. Därför är Kristi blod ett tecken till vår räddning.
"Det enda som står igenom alla tider, det är hans kors och blodets säkra grund. Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller, det varar blott en kort och flyktig stund. Det enda jag vet, det är att nåden räcker, att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker. Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd." (Lydia Lithell)
"Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning." Hebr.2:3 Jag frågar: Kan du vara likgiltig i denna fråga? Det kan inte jag På den frågan vilar liv eller död. Vi måste alla svara ärligt och uppriktigt och ingen kommer undan utan att ta ställning för eller mot.
Den nya tiden bröt in, just den tid vi nu befinner oss i. Det var då det hände som Paulus skriver om:
Jesus vann en evig seger över döden
Allt skapat har lagts under tomhetens välde, står det i Romarbrevet och det ropar som i födslovåndor och det står att vi som fått Anden också ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.
"Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga kläs i odödlighet, då blir det som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen. Död var är din seger? Död var är din udd? Dödens udd är synden och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus." 1. Kor. 15:53-57.
Har vi förstått detta ord så som det står? Jesu seger ligger inte enbart i framtiden. Den är redan vunnen och dess kraft är verksam i dag. Målet för vårt liv på jorden är att lära känna denna kraft
"Nedstörtad är döden och tron står opp, bland jordiska öden med himmelskt hopp." (Sv. ps.146:2)
Satan är bunden
"Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, ormen från urtiden, som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år." Upp. 20:1-2
Detta innebär att Jesus har all makt i himmel och på jord. Satan kan inte längre som tidigare hålla folk i mörker och vanmakt. Nu är frälsningens dag, då människor som tidigare varit bundna blir befriade från sin fångenskap under synden och under Satans makt.
Detta kan uppfattas motsägelsefullt när vi ser på allt det som sker på vår jord i dag, men låt oss då komma ihåg att allt går emot upplösning och efter vår tids vedermöda väntar vi på den nya himlen och den nya jorden.
Vårt uppdrag
Därför säger Jesus: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." Matt. 28:19-20
Detta är vår tids största utmaning. Vår kallelse och vårt uppdrag är att tillsammans med Jesus:
"frambära ett glädjens budskap till de fattiga, befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt." Luk.4:18_19.
"året som Herren har valt"
Jesus syftar här på den tid vi nu är inne i. "Ett nådens år, en frälsningens tid att ta vara på medan den varar."
Tidens och tidernas slut
Vår tid är en utmätt tid och den går mot sitt slut. När Jesus talar om tidens slut och sin återkomst så varnar han människorna för att bli bedragna. Många kommer att uppträda i Jesu namn och säga att de är Messias. Stridslarm och krigsrykten kommer att höra till sådant som måste hända, likaså hungersnöd och jordbävningar. Han talar även om templets fall, vilket inträffade år 70 e. Kr.
Johannes beskriver den sista tiden i sitt brev, vilket innebär att tiden såg ut sådan redan då:
"Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden."
Det har funnits många antikrister och många stora vedermödor under den här tiden och hur stora de sista kommer att bli vet vi ännu ingenting om och vi gör väl i att inte spekulera om det
Antikristerna kommer aldrig att vinna slutlig seger, men deras framträdande innebär en kamp och vedermöda, men vi vet att Jesus sitter på tronen och han har all makt och kommer slutligen att stå fram som den segrare han redan är
Det står om Jesus i 1.Kor.15:25:
"Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under hans fötter."
Nya himlar och en ny jord
När Jesus kommer tillbaka kommer den allmänna uppståndelsen för alla och domen. Sedan kommer nya himlar och en ny jord.
Tusenårsriket är alltså en bildlig beskrivning av kyrkans tidsålder, Jesus kommer tillbaka en gång synligt och då besegras allt det onda, uppståndelsen inträffar och den yttersta domen med dubbel utgång inträffar och sedan kommer nya himlar och en ny jord. Den sista fienden döden besegras när Jesus kommer tillbaka.
Tala ljuvligt till Jerusalem.
Det finns en bok i profeten Jesaja i gamla testamentet som har kallats för Trösteboken. Deen innehåller storslagna uppenbarelser om framtiden, men skildrar också folkets återkomst ifrån den babyloniska fångenskapens tid och befrielsen genom Kung Kores. Boken innehåller tre löften:
1. Vedermödan är slut, 2. Missgärningen är försonad. 3. Människorna har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder. De har blivit benådade i dubbel bemärkelse
Det finns en del människor som tror att de drabbas av det onda på grund av sina egna synder, men detta är villfarelse. Guds nåd väger oändligt mycket mer än all min uselhet Vi drabbas inte av något ont på grund av våra egna synder, utan på grund av skapelsens förgänglighet på grund av människans syndafall.
"Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och predika för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder." Jes.40:1-2.
Det Jerusalem som här omtalas är (förutom det Jerusalem som omtalas vid denna tid),det himmelska Jerusalem och har ingenting att göra med det Jerusalem som finns på den jordiska kartan. Det nya Jerusalem är förberett i himlen för den nya jorden och skall en gång komma ner på den nya jorden.
Där bor Guds utvalda folk, de som har övervunnit under vedermödan på jorden, de som fått sin missgärning försonad och de som av Herrens hand blivit benådade i dubbel bemärkelse. Det är Guds Israel, som består av både judar och hedningar.
Det är i denna himmelska stad som Jesus har gått bort för att bereda plats alldeles så som han säger i sitt avskedstal till lärjungarna:
"Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är." Joh. 14:3
Amillenialismen och darbyismen
Om ni som är mina vänner läser det här och tror att jag är ensam om denna eskatologiska uppfattning, så vill jag försäkra att det inte är så. Den, det vill säga amillenialismen skiljer sig visserligen från den darbyistiska tolkningen som jag bestämt tar avstånd ifrån. Om ni vill veta vad den innehåller
så har jag presenterat den här.
Jag har mycket svårt att förstå att så många fortfarande håller fast vid den eskatologin.
En ny tid.
Vår tid hade sin början när Jesus blev människa. En ny tid bröt in. Församlingens tid, nådens tid. Den hade sin början och den har sitt slut. Den är dessutom den sista av alla de tider som finns beskrivna i Bibeln. Det kommer inga flera tider på den här jorden.
"Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:13
"Men nu har han (Jesus) trätt fram en gång för alla vid tidens slut (tidernas slut) för att utplåna synden genom att offra sig själv." Hebr. 9:26
Just därför måste vi använda den här tiden för att göra den här jorden där vi bor bättre och inte försjunka i apati över dess bristfälliga tillstånd. Så länge vi lever har vi fått uppgiften att förvalta och vara rädda om vår jord, men allt talar för att den är på väg emot sin upplösning precis så som Bibeln beskriver. Tiden går emot alla tiders slut.
I detta läge kan vi jubla och vara tacksamma för att:
Gud blev människa
"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud." Joh. 1:1-2.
"Och Ordet blev människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet " Joh. 1:14 Jesus identifierades med det gudomliga ord som frambringade världen. Alla kunde se Gud för första gången.
Himlen har landat på jorden. Guds rike är här och nu
"Från himmelen hälsad han framgår i glans, och världen är frälsad och segern är hans." (Sv.ps. 146:1)
Guds rike är här. Genom Jesu död och uppståndelse har han för alltid vunnit en evig seger
Vad innebär Jesu seger?
Han har gått in i den himmelska helgedomen. Det finns bara en sådan och i den har Jesus gått in.
"Nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen. Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt."Se Hebr. 9:11-12.
"Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak." Hebr. 9:24
Blodets betydelse för vår räddning.
Vad var det som hände när Jesus dog på Golgata? När han utropade orden: "Det är fullbordat!" När förlåten i templet rämnade uppifrån och ända ner. Då Jesus trädde in i den nya himmelska helgedomen där han nu befinner sig. I den gamla helgedomen hade man burit fram blod av bockar och kalvar, men i den nya helgedomen har Jesus burit fram sitt eget blod. Därför är Kristi blod ett tecken till vår räddning.
"Det enda som står igenom alla tider, det är hans kors och blodets säkra grund. Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller, det varar blott en kort och flyktig stund. Det enda jag vet, det är att nåden räcker, att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker. Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd." (Lydia Lithell)
"Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning." Hebr.2:3 Jag frågar: Kan du vara likgiltig i denna fråga? Det kan inte jag På den frågan vilar liv eller död. Vi måste alla svara ärligt och uppriktigt och ingen kommer undan utan att ta ställning för eller mot.
Den nya tiden bröt in, just den tid vi nu befinner oss i. Det var då det hände som Paulus skriver om:
Jesus vann en evig seger över döden
Allt skapat har lagts under tomhetens välde, står det i Romarbrevet och det ropar som i födslovåndor och det står att vi som fått Anden också ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.
"Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga kläs i odödlighet, då blir det som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen. Död var är din seger? Död var är din udd? Dödens udd är synden och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus." 1. Kor. 15:53-57.
Har vi förstått detta ord så som det står? Jesu seger ligger inte enbart i framtiden. Den är redan vunnen och dess kraft är verksam i dag. Målet för vårt liv på jorden är att lära känna denna kraft
"Nedstörtad är döden och tron står opp, bland jordiska öden med himmelskt hopp." (Sv. ps.146:2)
Satan är bunden
"Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, ormen från urtiden, som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år." Upp. 20:1-2
Detta innebär att Jesus har all makt i himmel och på jord. Satan kan inte längre som tidigare hålla folk i mörker och vanmakt. Nu är frälsningens dag, då människor som tidigare varit bundna blir befriade från sin fångenskap under synden och under Satans makt.
Detta kan uppfattas motsägelsefullt när vi ser på allt det som sker på vår jord i dag, men låt oss då komma ihåg att allt går emot upplösning och efter vår tids vedermöda väntar vi på den nya himlen och den nya jorden.
Vårt uppdrag
Därför säger Jesus: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." Matt. 28:19-20
Detta är vår tids största utmaning. Vår kallelse och vårt uppdrag är att tillsammans med Jesus:
"frambära ett glädjens budskap till de fattiga, befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt." Luk.4:18_19.
"året som Herren har valt"
Jesus syftar här på den tid vi nu är inne i. "Ett nådens år, en frälsningens tid att ta vara på medan den varar."
Tidens och tidernas slut
Vår tid är en utmätt tid och den går mot sitt slut. När Jesus talar om tidens slut och sin återkomst så varnar han människorna för att bli bedragna. Många kommer att uppträda i Jesu namn och säga att de är Messias. Stridslarm och krigsrykten kommer att höra till sådant som måste hända, likaså hungersnöd och jordbävningar. Han talar även om templets fall, vilket inträffade år 70 e. Kr.
Johannes beskriver den sista tiden i sitt brev, vilket innebär att tiden såg ut sådan redan då:
"Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden."
Det har funnits många antikrister och många stora vedermödor under den här tiden och hur stora de sista kommer att bli vet vi ännu ingenting om och vi gör väl i att inte spekulera om det
Antikristerna kommer aldrig att vinna slutlig seger, men deras framträdande innebär en kamp och vedermöda, men vi vet att Jesus sitter på tronen och han har all makt och kommer slutligen att stå fram som den segrare han redan är
Det står om Jesus i 1.Kor.15:25:
"Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under hans fötter."
Nya himlar och en ny jord
När Jesus kommer tillbaka kommer den allmänna uppståndelsen för alla och domen. Sedan kommer nya himlar och en ny jord.
Tusenårsriket är alltså en bildlig beskrivning av kyrkans tidsålder, Jesus kommer tillbaka en gång synligt och då besegras allt det onda, uppståndelsen inträffar och den yttersta domen med dubbel utgång inträffar och sedan kommer nya himlar och en ny jord. Den sista fienden döden besegras när Jesus kommer tillbaka.
Tala ljuvligt till Jerusalem.
Det finns en bok i profeten Jesaja i gamla testamentet som har kallats för Trösteboken. Deen innehåller storslagna uppenbarelser om framtiden, men skildrar också folkets återkomst ifrån den babyloniska fångenskapens tid och befrielsen genom Kung Kores. Boken innehåller tre löften:
1. Vedermödan är slut, 2. Missgärningen är försonad. 3. Människorna har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder. De har blivit benådade i dubbel bemärkelse
Det finns en del människor som tror att de drabbas av det onda på grund av sina egna synder, men detta är villfarelse. Guds nåd väger oändligt mycket mer än all min uselhet Vi drabbas inte av något ont på grund av våra egna synder, utan på grund av skapelsens förgänglighet på grund av människans syndafall.
"Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och predika för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder." Jes.40:1-2.
Det Jerusalem som här omtalas är (förutom det Jerusalem som omtalas vid denna tid),det himmelska Jerusalem och har ingenting att göra med det Jerusalem som finns på den jordiska kartan. Det nya Jerusalem är förberett i himlen för den nya jorden och skall en gång komma ner på den nya jorden.
Där bor Guds utvalda folk, de som har övervunnit under vedermödan på jorden, de som fått sin missgärning försonad och de som av Herrens hand blivit benådade i dubbel bemärkelse. Det är Guds Israel, som består av både judar och hedningar.
Det är i denna himmelska stad som Jesus har gått bort för att bereda plats alldeles så som han säger i sitt avskedstal till lärjungarna:
"Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är." Joh. 14:3
Amillenialismen och darbyismen
Om ni som är mina vänner läser det här och tror att jag är ensam om denna eskatologiska uppfattning, så vill jag försäkra att det inte är så. Den, det vill säga amillenialismen skiljer sig visserligen från den darbyistiska tolkningen som jag bestämt tar avstånd ifrån. Om ni vill veta vad den innehåller
så har jag presenterat den här.
Jag har mycket svårt att förstå att så många fortfarande håller fast vid den eskatologin.
lördag 1 oktober 2016
Förlegad "Vi och dom- dogm."
"Släpp "vi och dom" - dogmen." uppmanar Ninni Tjäderklo, teologistuderande på Teologiska högskolan i Stockholm. Hon menar att det är fel att dela upp mänskligheten i de frälsta och de andra.
Hon får svar på tal av Nima Motallebzadeh, förkunnare och teologistuderande på Akademi för ledarskap och teologi i Jönköping, som menar att kristna i alla tider har haft ett "vi och dom-tänk"
Artiklarna finns i tidningen Dagen denna vecka tisdag och torsdag 27 och 29 september..
Man måste säga att Ninni Tjäderklo ger sig ut på gungfly när hon skriver som hon gör, men man måste också försöka förstå varför hon upplever "vi och dom - dogmen" så frustrerande. Hon skriver att:
"Frikyrkans och i synnerhet pingströrelsens teologi har präglats av hängivenhet och innerlighet där individens frälsning och relation till Jesus har stått i centrum. Den personliga omvändelsen, frälsningsupplevelsen och dopet har varit de avgörande momenten som dragit upp linjerna mellan medlemskap och utanförskap.."
Ninni skriver att detta sätt att tänka skapat barriärer mellan henne och hennes medmänniskor och hon frågar om detta är en hållbar teologi i vår tid.
Den som är uppväxt i Pingst känner så väl igen sig i av det tänkande som Ninni beskriver, men gränserna är inte så tydliga som förr. I vår tid kan människor umgås över alla gränser. När jag var barn kunde man inte ens umgås med sina trossyskon i andra samfund. Det var barriärer mellan kyrkorna och detta skapade ett felaktigt beteende i umgänget med andra troende människor. Det var som i psalmen:
"murar oss emellan och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar, vår fångdräkt är vårt eget knutna jag."
Att umgås med "världens barn" var helt otänkbart. Man skulle inte "sitta där bespottare sitta" och man skulle hålla sig "ren och obesmittad av världen." Vi uppmanades att fly ifrån allt som kunde påverka oss i fel riktning, till exempel idrott och viss typ av musik. Jag minns att jag sprang fort förbi ställen där jag tjusades av jazzmusiken. Det var syndig musik och världens musik fick man inte använda i de sammanhang jag var. Som medarbetare i en församling gick jag vid ett tillfälle och sjöng på en schlagermelodi som då var populär och fick en tillrättavisning: "Rolf, du ska inte sjunga världens visor." Jag uppmanades att be unga tjejer "systrar" som tagit av sig sin hatt, på sångarestraden att omedelbart gå ner med risken att de för alltid skulle lämna gemenskapen. De som sökte att tänja de gränser som församlingen dragit upp hamnade snart utanför i avfällingarnas led. Många längtade tillbaka, men de ansåg sig inte själva passa in i mönstret och fick därför stanna "utanför" Många är det som i dag bär på sår av den kärlekslösa behandling de fick under denna tid.
Det här är en beskrivning av en tid som vi lämnat bakom oss, men den är viktig att hålla i minnet när man läser det som Ninni Tjäderklo har skrivit
Nima Motallebzadeh, menar att det är bibliskt korrekt att dela upp mänskligheten i två grupper: "Majoriteten av världens människor, som går på en bred väg, som leder till evigt fördärv, och de få, som av Guds nåd, finner den smala vägen, som leder till den trånga porten och det eviga livet"
Javisst är det så vi har förkunnat Bibelns budskap och det finns ingen anledning att ändra på det, men vi kan fördenskull inte veta hur det blir på den dag vi skall stå inför Guds tron. Så här har Luther sagt: "När jag kommer till himlen skall jag förvånas över tre saker: Att så många var där som jag inte trodde skulle vara där, att jag saknar en del som borde vara där och att jag själv var där." Ja vem vet hur det kommer att bli? Ingen utom Gud.
Nu är det emellertid så att vi har delat upp mänskligheten på ett helt annat sätt än jag tror att Gud har gjort. Jesus tar avstånd ifrån vårt sätt att dela upp mänskligheten. Han berättar om de två som gick upp till helgedomen för att be. Den ene var en farisé och den andre en publikan. Båda två var syndare och behövde förlåtelsen, men det var bara publikanen som kände sin egen synd och otillräcklighet. Fariséen tackade Gud för att han inte var som publikanen. Han ansåg sig tillhöra de rättfärdiga, men Jesus gör en annan bedömning. Publikanen som inte kände sig värdig blev frikänd av Jesus. Jesus sa om honom att han gick därifrån mer rättfärdig än den andre.
Så här skrev Ninni Tjäderklo: "Gränsen för vilka som är utanför och innanför Guds gemenskap är redan dragen, och denna gräns går vid att vara människa (med detta vill jag inte säga att skapelsen i övrigt inte har gemenskap med Gud, tvärtom är jag övertygad om att allt skapat står under Guds direkta försyn.) På så sätt är Gud verksam i varje människas liv och inom räckhåll för var och en, kristen eller icke kristen."
Alla har syndat, men Gud vill att alla människor ska bli frälsta.
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."
Jag tror på en frälsning för alla människor. Jesus dog för alla. "världen skulle räddas genom honom." Vilka är världen? Världen är alla människor. Jesus kom inte för att döma, han kom för att rädda.
Vilka är då vi som hela tiden dömer och utesluter? Måttstocken vi använder är lagen, som ibland har kallats syndkatalogen. Vi anser att vi vet vad som står skrivet och vi gör precis likadant som fariséen gjorde när han såg publikanens synd men inte blev varse sin egen.
Sanningen mina vänner är att det inte finns två läger. Det fanns tidigare en skiljemur mellan judar och hedningar, mellan dem som levde med lag och utan lag. Men när Jesus kom till oss så bröts denna skiljemur.
"Alltså är ni inte längre gäster och främlingar, utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ett hem hos Gud. Ni har fogats in.." Ef. 2:19-20
Det finns bara ett läger och där befinner vi oss alla. Vi är i världen och vi är alla syndare som behöver bli frälsta.
När Petrus skriver sitt första brev till dem som blivit utvalda enligt Guds plan, så handlar det om människor som Gud utvalt. Det är inte vi som utväljer. Det är Gud som gör det och det sker av nåd. De hade blivit bestämda till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Han skriver där om en frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. Först då skall vi få reda på om vi är frälsta, men vi kan redan nu jubla i outsäglig himmelsk glädje eftersom han har gett oss ett underbart hopp. "I hoppet är vi räddade." Därför blir det ingen fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus.
"Gud är verksam i varje människas liv och inom räckhåll för var och en."
Det är lätt att beklaga det sätt jag beskrivit från min barndoms församling i Pingst, men låt oss inte göra det. Det fanns nämligen en berättigad rädsla för att vi skulle bli anpassade till livet ute i "synd och värld." Vi sjöng med stor inlevelse: "Synd och värld farväl för evigt, aldrig får du mig igen." Samma rädsla borde finnas i dag, i synnerhet som synden har blivit syndigare och världen farligare.Bibeln säger: "Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja; det som är gott, behagar honom och är fullkomligt."
Hon får svar på tal av Nima Motallebzadeh, förkunnare och teologistuderande på Akademi för ledarskap och teologi i Jönköping, som menar att kristna i alla tider har haft ett "vi och dom-tänk"
Artiklarna finns i tidningen Dagen denna vecka tisdag och torsdag 27 och 29 september..
Man måste säga att Ninni Tjäderklo ger sig ut på gungfly när hon skriver som hon gör, men man måste också försöka förstå varför hon upplever "vi och dom - dogmen" så frustrerande. Hon skriver att:
"Frikyrkans och i synnerhet pingströrelsens teologi har präglats av hängivenhet och innerlighet där individens frälsning och relation till Jesus har stått i centrum. Den personliga omvändelsen, frälsningsupplevelsen och dopet har varit de avgörande momenten som dragit upp linjerna mellan medlemskap och utanförskap.."
Ninni skriver att detta sätt att tänka skapat barriärer mellan henne och hennes medmänniskor och hon frågar om detta är en hållbar teologi i vår tid.
Den som är uppväxt i Pingst känner så väl igen sig i av det tänkande som Ninni beskriver, men gränserna är inte så tydliga som förr. I vår tid kan människor umgås över alla gränser. När jag var barn kunde man inte ens umgås med sina trossyskon i andra samfund. Det var barriärer mellan kyrkorna och detta skapade ett felaktigt beteende i umgänget med andra troende människor. Det var som i psalmen:
"murar oss emellan och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar, vår fångdräkt är vårt eget knutna jag."
Att umgås med "världens barn" var helt otänkbart. Man skulle inte "sitta där bespottare sitta" och man skulle hålla sig "ren och obesmittad av världen." Vi uppmanades att fly ifrån allt som kunde påverka oss i fel riktning, till exempel idrott och viss typ av musik. Jag minns att jag sprang fort förbi ställen där jag tjusades av jazzmusiken. Det var syndig musik och världens musik fick man inte använda i de sammanhang jag var. Som medarbetare i en församling gick jag vid ett tillfälle och sjöng på en schlagermelodi som då var populär och fick en tillrättavisning: "Rolf, du ska inte sjunga världens visor." Jag uppmanades att be unga tjejer "systrar" som tagit av sig sin hatt, på sångarestraden att omedelbart gå ner med risken att de för alltid skulle lämna gemenskapen. De som sökte att tänja de gränser som församlingen dragit upp hamnade snart utanför i avfällingarnas led. Många längtade tillbaka, men de ansåg sig inte själva passa in i mönstret och fick därför stanna "utanför" Många är det som i dag bär på sår av den kärlekslösa behandling de fick under denna tid.
Det här är en beskrivning av en tid som vi lämnat bakom oss, men den är viktig att hålla i minnet när man läser det som Ninni Tjäderklo har skrivit
Nima Motallebzadeh, menar att det är bibliskt korrekt att dela upp mänskligheten i två grupper: "Majoriteten av världens människor, som går på en bred väg, som leder till evigt fördärv, och de få, som av Guds nåd, finner den smala vägen, som leder till den trånga porten och det eviga livet"
Javisst är det så vi har förkunnat Bibelns budskap och det finns ingen anledning att ändra på det, men vi kan fördenskull inte veta hur det blir på den dag vi skall stå inför Guds tron. Så här har Luther sagt: "När jag kommer till himlen skall jag förvånas över tre saker: Att så många var där som jag inte trodde skulle vara där, att jag saknar en del som borde vara där och att jag själv var där." Ja vem vet hur det kommer att bli? Ingen utom Gud.
Nu är det emellertid så att vi har delat upp mänskligheten på ett helt annat sätt än jag tror att Gud har gjort. Jesus tar avstånd ifrån vårt sätt att dela upp mänskligheten. Han berättar om de två som gick upp till helgedomen för att be. Den ene var en farisé och den andre en publikan. Båda två var syndare och behövde förlåtelsen, men det var bara publikanen som kände sin egen synd och otillräcklighet. Fariséen tackade Gud för att han inte var som publikanen. Han ansåg sig tillhöra de rättfärdiga, men Jesus gör en annan bedömning. Publikanen som inte kände sig värdig blev frikänd av Jesus. Jesus sa om honom att han gick därifrån mer rättfärdig än den andre.
Så här skrev Ninni Tjäderklo: "Gränsen för vilka som är utanför och innanför Guds gemenskap är redan dragen, och denna gräns går vid att vara människa (med detta vill jag inte säga att skapelsen i övrigt inte har gemenskap med Gud, tvärtom är jag övertygad om att allt skapat står under Guds direkta försyn.) På så sätt är Gud verksam i varje människas liv och inom räckhåll för var och en, kristen eller icke kristen."
Alla har syndat, men Gud vill att alla människor ska bli frälsta.
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."
Jag tror på en frälsning för alla människor. Jesus dog för alla. "världen skulle räddas genom honom." Vilka är världen? Världen är alla människor. Jesus kom inte för att döma, han kom för att rädda.
Vilka är då vi som hela tiden dömer och utesluter? Måttstocken vi använder är lagen, som ibland har kallats syndkatalogen. Vi anser att vi vet vad som står skrivet och vi gör precis likadant som fariséen gjorde när han såg publikanens synd men inte blev varse sin egen.
Sanningen mina vänner är att det inte finns två läger. Det fanns tidigare en skiljemur mellan judar och hedningar, mellan dem som levde med lag och utan lag. Men när Jesus kom till oss så bröts denna skiljemur.
"Alltså är ni inte längre gäster och främlingar, utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ett hem hos Gud. Ni har fogats in.." Ef. 2:19-20
Det finns bara ett läger och där befinner vi oss alla. Vi är i världen och vi är alla syndare som behöver bli frälsta.
När Petrus skriver sitt första brev till dem som blivit utvalda enligt Guds plan, så handlar det om människor som Gud utvalt. Det är inte vi som utväljer. Det är Gud som gör det och det sker av nåd. De hade blivit bestämda till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Han skriver där om en frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. Först då skall vi få reda på om vi är frälsta, men vi kan redan nu jubla i outsäglig himmelsk glädje eftersom han har gett oss ett underbart hopp. "I hoppet är vi räddade." Därför blir det ingen fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus.
"Gud är verksam i varje människas liv och inom räckhåll för var och en."
Det är lätt att beklaga det sätt jag beskrivit från min barndoms församling i Pingst, men låt oss inte göra det. Det fanns nämligen en berättigad rädsla för att vi skulle bli anpassade till livet ute i "synd och värld." Vi sjöng med stor inlevelse: "Synd och värld farväl för evigt, aldrig får du mig igen." Samma rädsla borde finnas i dag, i synnerhet som synden har blivit syndigare och världen farligare.Bibeln säger: "Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja; det som är gott, behagar honom och är fullkomligt."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)