Den framstående poeten och dramatikern
Kristina Lugn har dött helt nyligen. Rubriken hämtar jag ifrån en
dikt av henne med vilken jag också avslutar detta inlägg.
Innehållet i mitt inlägg handlar om
den verklighet som Bibeln skildrar och den undervisning som Jesus ger
om den här världen i vilken vi befinner oss. Den värld i vilken vi
måste vara så länge vårt liv på jorden varar.
När Jesus undervisar sina lärjungar
om deras relationer, så säger han att de är i världen, men inte
av världen.
"Om
världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er.
Hade
ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna.
Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut
ur världen. Därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag sagt:
tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska
de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, ska de också
bevara ert ord.
Men
allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför
att de inte känner honom som har sänt mig."
Joh. 15:18
Jesus ville inpränta hos lärjungarna
att det inte är något onormalt att bli hånad och föraktad om man
tror på Gud.
Frågan är hur vi uppfattar detta i
vår tid. Vad är det som skiljer de troende ifrån dem som inte
tror? Finns det en gräns mellan oss troende och världen utanför
kyrkan? Vem eller vad är det i så fall som sätter dessa gränser?
Om vi räknar med att bli accepterade och älskade genom att anpassa
oss till det liv som råder "i den här världen."
kanske vi slipper världens hat, men detta är i så fall något
helt onormalt för ett liv i Jesu efterföljelse.
Vi har fått friheten att själva välja
hur vi vill ha det. Det handlar om vår attityd och våra relationer.
Det handlar om två sidor som inte går att kombinera. Guds vänskap
eller världens vänskap. Att porten som leder från världens
vänskap till Guds är trång, behöver fördenskull inte vara att
man är trångsynt när man går in genom den. Detta är tyvärr en
vanlig missuppfattning.
När vi försöker att kombinera
världens vänskap med Guds, så säger Bibeln att det uppstår en
kamp och en strid, som har sitt ursprung i de begär, som för krig
med oss. Så här står det om detta i Jakobs brev 4:1-4:
"Varifrån
kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från
begären som kämpar i era kroppar? Ni vill ha men får inget, ni
mördar och avundas
men
vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni
inte ber. Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för
att slösa bort det på era njutningar.
Ni
otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud?
Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud."
Lina
Sandell har författat sången Har du mod att följa Jesus? Hur ofta
talar vi om att det krävs mod för att följa Jesus? Å andra sidan
sett, är det inte just detta som är så fascinerande Att våga ta
ett steg i rätt riktning och utan rädsla för konsekvenserna välja
Guds vänskap före världens. Ärligt talat finns det väl inget
bättre alternativ. År 1986 då sångboken Segertoner omarbetades
till en ny upplaga, så togs en av verserna bort ifrån ovannämnda
sång. Den versen lyder:
"Världens
ogunst eller bifall. Väger sedan intet mer. Kristi ära blir det
enda, varpå tron i allting ser."
Vad
var orsaken till att den versen togs bort? Var det möjligen så att
den inte riktigt hörde hemma i vår tid? Om man i vår tid vill
betona att vi ska ha låga trösklar i kyrkan, så får inte detta
innebära att våra gränser mot världen suddas ut. Våra etiska och
moraliska gränser måste skilja sig ifrån de gränser som bestäms
av den här världen.
Om
det är så som många tror att Gud gör comeback till och med till
vårt land som anses vara ett av världens mest sekulariserade
länder, så ska vi inte inbilla oss att världen plötsligt blir
religiös. Även om människor vågar tala om sin tro på ett nytt
sätt, så kommer världen alltid att vara världslig, medan
människorna i världen däremot i allra högsta grad kan bli
andliga.
Den
här världen är sekulär och har alltid varit det. Men Jesus sade i
sin bergspredikan att det finns en stad i den här världen uppe på
ett berg som inte kan döljas. "Ni är jordens salt" "Ni
är världens ljus", har Jesus också sagt.
Stig
Dagerman skaldade:
”Jorden
kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.”
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre betyder en broder mer.”
Just
därför skulle jag vilja proklamera att vår uppgift nu mera än
någonsin är att leva i världen och att inte lämna världen åt
sitt öde.
Låt
mig få citera den dikt av Kristina Lugn som jag lånat rubriken av:
"Jag
vill inte lämna denna världen.
Jag
vill inte att denna världen ska lämna mig.
Vi
lever i en demokrati.
Jag
röstar för att de levande i denna världen
ska
vägra lämna mig ifrån sig.
Om
detta förslag avslås yrkar jag härmed
att
förhandlingar omedelbart inleds
med
ambassaden i Dödsriket.
Jag
vill avtjäna straffet
i
mitt fosterland."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar