Frågan är allvarligt menad.
Vi kanske vill dölja hur det är genom att svara: ”Allt står väl
till”. Eller också kanske vi säger att vi inte bryr oss om det
och låter det hela passera. Detta typiska svar: ”Allt står väl
till”, återkommer kommer ofta i bibeln i sammanhang där man
invaggar sig själv i en falsk insikt. Vem bryr sig om att bunkra upp
livsmedelsförrådet om man inte tror att det föreligger risk att
kriget kommer?
På
profeten Jeremias tid står det att alla både små och stora, söka
orätt vinning, och både profeter och präster fara allesammans med
lögn, de taga det lätt med helandet av mitt folks skada, de säga:
”Allt står väl till, allt står väl till, dock står inte allt
väl till.”
Vi
lever i en tid då alla som tror på Jesus väntar på den dag som
skall komma, då allt i hela universum förvandlas, men detta kommer
att ske plötsligt och inledas med en kosmisk katastrof, då himmel
och jord skall förgås, säger Bibeln. Inför detta scenario som
kommer att inträffa finns det fortfarande många som är långt
ifrån förberedda.
Så
här skriver Paulus i sitt första brev till Tessalonikerna: ”Bäst
de säga: ”Allt står väl till, och ingen fara är på färde, då
kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en
havande kvinna.”
Var
befinner vi oss nu när vi tänker på att just denna fråga är så
viktig att ärligt och uppriktigt svara på?
Jag
tror att en del befinner sig ibland förståsigpåarna. De är
väldigt snabba med att hitta svaret på hur det andliga läget är.
De utger sig dessutom för att vara trogna mot bibeln och att deras
bibeltolkning är just den rätta för att göra snabba analyser. I
dessa analyser utpekas ofta andra i en slags överlägsen attityd och
det finns inte mycket rum för egen självrannsakan.
Sanningen
är den att det står inte väl till, men det har det aldrig gjort
förut heller. Det kan aldrig stå väl till om vi inte är beredda
att ta upp kampen och den pågår intill dess att uppdraget är
slutfört här på jorden och här i tiden.
Jesus
har säkert läget under kontroll och vi behöver inte oroas för vad
som kommer att ske med kyrkan efter pandemin, genom att ängsligt
utpeka andra som förlorare. Kyrkan är för alltid trygg och Gud har
omsorg om den.
Men
vi behöver ställa frågan: ”Hur är det andliga läget i mitt
liv?” En självprövning är nödvändig och en ödmjuk insikt om
att vi inte kan bedöma hur andra har det. Det är först genom att
lära känna sig själv, som man kan få den rätta insikten.