Nybro
den 3/10 1965. Guds frid! Som jag telefonledes meddelat Dig, så
beslöt vi vid sista församlingsmötet utfärda kallelse till dig
att komma och upptaga arbetet på vårt fält. Det blir ett
mångskiftande arbete, både bland barn och äldre, i sången och
musiken, jag kan försäkra dig att du behöver inte bli arbetslös.
Styrelsen har ännu ej beslutat något angående lönen men vi hoppas
kunna giva dig vad skäligt är. Bostaden har du ju sett, så du vet
att det blir ganska bra på detta område. Jag är glad att få giva
dig denna kallelse, som var absolut enhällig och hälsar dig varmt
välkommen och vår önskan är att du kommer så snart som
möjligt.
Med kär brodershälsning till dig och din fru.
Alexis
Inghamn”
-
Ulla-Britt hör här. Jag har fått kallelse till Nybro att bli
evangelist och medarbetare till Pastor Alexis Inghamn och till
församlingen där. Vad säger du om det.?"
Ja vad skulle
hon säga egentligen. Hon visste ju under vilka villkor vi levde vårt
liv och hon var hela tiden inställd på att något sådant kunde
hända. Det var ju inte riktigt klokt, mänskligt sett. Hon var
gravid i sjätte månaden och vi väntade vårt första barn. Skulle
vi då kunna flytta 30 mil söderut, långt bort ifrån våra
föräldrahem ända ner till "mörka Småland." Detta
verkade ju mänskligt sett helt galet, men vi prövade saken inför
Herren och upplevde att tiden nu var mogen att bryta upp ifrån
arbetet i Norrköping. Jag hade inga löneanspråk. Det fick
församlingen bestämma. Vi litade på att Gud skulle förse oss med
allt det vi behövde och bekymrade oss inte så mycket om det.
Dessutom visste vi ju att vi kom till en församling som skulle stå
bakom oss och visa omsorg om oss.
………….SE HELAKAPITEL ÅTTA HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar