De får va så

"Hej vännen, hur mår du?" Egentligen borde jag inte ha ställt den frågan just då eftersom jag visste att vännen inte mådde så bra. Kanske i stället: "Jag vet hur du har det och tänker på dig." Eller kanske bara en handtryckning eller en försiktig kram, en blick utan ord. 

Vännens svar till mig lärde mig något: "De får va så." Det svar jag  förväntat mig uteblev på grund av min fråga, som är en fråga man ofta ställer utan avsikt att få ett ärligt svar. Vännen kunde ju lika gärna ha sagt: "Det har du ingenting med att göra."

Man behöver inte alltid fråga hur andra mår, men om man vet att någon i ens närhet mår dåligt kan man visa empati utan att ställa klumpiga frågor eller påståenden. 

Tro nu inte att jag är expert på detta. Har misslyckats många gånger, men blir glad varje gång jag lyckas.

Nu får ni inte tro att jag menar att det är fel att ställa frågan: "Hur mår du?" Det har vi anledning till att ofta göra, men i en del sammanhang kanske vi borde dröja med att ställa frågan och i stället uttrycka oss så som tillfället ger vid handen. När vi ställer frågan kanske vi också får vara inställda på svar och svaret kan vara både smärtsamt och glädjande.

Jag tror på Gud och på bibeln, del 3

 

Första och andra delen kan du läsa här.

Min tro på Gud går naturligtvis före min tro på bibeln. Det är Gud som är auktoriteten för mig.

Bara hos Gud finner min själ sin ro Bibeln kan inte vara en auktoritet för mig, även om jag kan bli tilltalad av bibelns centrala budskap. Jag vill därför ha sagt att jag inte är bokstavstroende. Gud är mera än bokstav. Jesus har sagt att ”Gud är ande, och de som tillhör honom måste tillbe i ande och i sanning.”

Det är bara Gud och jag som kan mötas i min tro och den har ett så stort värde för mig att jag tycker synd om alla de vänner jag har som påstår att de inte tror. De måste ha det svårt även om de respekterar mig. Finns det murar mellan troende och inte troende? Det är en fråga, inte ett påstående. Vänskap kan finnas över dessa murar. Det är min absoluta uppfattning. Jag ber för mina vänner antingen de tror eller menar att de inte tror. När jag ber, så vet jag att Gud verkar med sin ande och sin kraft. Det fortsätter jag med så länge jag lever. Så om du som läser detta känner dig obekväm med min tro så får du stå ut med det. Jag önskar att Gud ska få bombardera dig med sin nåd, kärlek och barmhärtighet. Så mycket så att du smälter som isen smälter av värmen ifrån solen.

Min avsikt med detta inlägg är att fortsätta den tråd jag la in redan i juni månad som jag här ovan har länkat till, men med ett tillägg som bygger på två bibelställen Det ena ifrån Psaltaren 116:10 och det andra ifrån 2. Kor. 4:13 som är ett citat, som Paulus använder taget ur Psaltaren:

”Jag tror därför talar jag.”

Det finns något inom mig, precis som det fanns hos Paulus. Jag nästan sprängs av lust att få ge uttryck åt just detta. Så ursäkta om jag lyckats få dig att hänga med i texten så här långt. Vill du vara snäll och fortsätta en liten stund till. Mitt inlägg som skulle ha skett i prosa blev i stället en dikt och märkligt nog fick jag melodin nästan samtidigt. Den ska jag publicera senare om ni så vill

Jag tror, därför talar jag! Jag tror, om jag än är svag.

Jag har samma trosvissa ande som i skriften där det står: "Jag tror därför talar jag!"

Ja du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar min fot från fall.

Jag skall få vandra inför Herren i de levandes land 

Jag tror därför talar jag!

Jag tror, och min tro är stark Den vilar på löftets mark

Jag går segrande framåt till höjder av ljus, ifrån böljande vågors brus.

Jag tror, därför talar jag! Jag tror om jag än är svag.

Jag har samma trosvissa ande som i skriften där det står: "Jag tror därför talar jag!"

Jesus gick in och ut, upp och ner.

De bibliska berättelserna om Jesus har fascinerat mig ända ifrån min barndom. Av den anledningen skriver jag gärna om mina intryck av det jag lärt mig om Jesus. I söndags sjöng mina vänner i Gospel five den underbara texten av Heritage singers: ”Jesus is all I need, Jesus is all I need. I need no other friend, I need no other one. Jesus is all I need.” Jag kan bli trött på en del människor och deras vänskap, men jag blir aldrig trött på Jesus. Han är och har alltid varit min bäste vän och trofaste ledare genom livet.

Jag har lagt märke till att Jesus gick in och ut och upp och ner i de bibliska berättelserna och jag vill förklara vad jag menar med det.

När det står att Jesus gick in, så handlade det ofta om att han gick in i templet, Templet var ju platsen för Guds närvaro och Jesus betonade att han ville vara där. Vi finner exempelvis detta i berättelsen om Jesus som tolvåring i templet. ”Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min fader.” sa Jesus till sina bekymrade föräldrar. De kunde inte förstå det han gjort och Jesus kunde inte heller förstå deras okunskap om det som var viktigt för honom, nämligen att gå in i templet som vid denna tid var platsen där Gud uppenbarade sig.

En annan gång gick han in på tempelplatsen av en helt annan orsak. Han ville avslöja för dem deras missuppfattning om templets betydelse. ”De kom till Jerusalem och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: ”Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” Hur skulle templet kunna vara en uppenbarelsens plats om människorna i sin okunnighet fördärvat den?

När Jesus gick in i templet så var inte syftet att han skulle stanna kvar där för alltid. Han skulle senare gå in i en mycket härligare helgedom och den gamla tempeltjänsten skulle försvinna och inte längre ha kvar sin betydelse. Om detta kan vi tydligt läsa i Bibeln och där se Guds frälsningsplan genom det som vi nu kan betrakta som historia. När Jesus dog på korset så står det att förlåten i templet rämnade i två stycken uppifrån och ända ned. Vilken betydelse har då denna text för det som hände? Jo det betyder att tempeltjänsten fått en helt ny betydelse för oss, inte bara för dem som tidigare har levt, utan också för oss som lever i dag. I den gamla tempeltjänsten fanns ingen möjlighet för oss att komma in i det allra heligaste i templet. Vi var helt enkelt utestängda ifrån löftets förbund, utan Gud och utan hopp om frälsning. Men nu är det annorlunda: Så här står det i Hebreerbrevet:

”Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.”

Jesus har gått in i himlen och därifrån skall han komma för att hämta de som tillhör honom. Men Jesus har också gått ut och han fortsätter att gå ut genom uppdraget han gett åt sina efterföljare. ”Gå ut i hela världen har han sagt och gör alla folk till mina lärjungar.”

När Jesus gick ut, så var det hans avsikt att söka efter det som var förlorat. Han sökte tills han fann det han älskade.

Det står också att Jesus gick upp. Tillsammans med några av sina lärjungar gick han upp på ett berg där de skulle få göra några fantastiska upplevelser av Guds närvaro. Så här står det:

”Han tog med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att bedja. Och under det att han bad blev hans ansikte förvandlat, och hans kläder blev skinande vita. Två män stod där och samtalade med honom och dessa var Moses och Elias. De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken han skulle fullborda i Jerusalem. Men Petrus och de som var med honom var förtyngda av sömn, och då de sedan vaknade såg de hans härlighet och de båda männen som stod hos honom. När så dessa skulle skiljas ifrån honom sade Petrus till Jesus: ”Mästare, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en åt dig och en åt Moses och en åt Elias. Han visste nämligen inte om vad han sade. Medan han så talade kom en sky och överskuggade dem och de blev förskräckta när de trädde in i skyn. Ur skyn kom en röst som sade: ”Denne är min älskade Son. Den utvalde, hören honom.”

Det hade säkert känts bra att få vara kvar där på berget och uppleva en försmak av himlen, men detta var inte meningen. Precis så som Jesus hade följt dem upp på berget, så följer han med dem ner igen. Ner till den brutala verkligheten, men säkert också mera utrustade till att härda ut i den dramatiska händelseutveckling som de skulle få vara med om..

Vi som lever i dag kan få vara ledda av Guds hand om vi har tagit emot Jesus i våra hjärtan så vill han leda oss på rätta vägar för sitt namns skull. Han vill föra oss till vatten där vi finner ro och vederkvicka våra hjärtan Om vi än vandrar genom dödsskuggans dal, så behöver vi inte vara rädda, ty Gud är med oss. Hans käpp och stav de tröstar oss. Gud bereder för oss ett bord i våra ovänners åsyn och vi skall åter få bo i Herrens hus evinnerligen.

Vägen går fortfarande in och ut och upp och ner, men bäst är det när Jesus går med oss.

Du och jag får vara tempel där Gud kan bo. Även om vi har byggt och bygger katedraler högt mot himlen, så går Jesus mycket längre. Han går hela tiden längre ner och djupare in till den plats där han kan hålla måltid med oss. Var finns Jesus i ditt liv? Får han komma in? Jesus is all you need!

Det finns inga slutna rum

 

Jag har sett ett 22 minuters samtal mellan Joel Halldorf och KG Hammar. Jag vill gärna dela med mig detta till mina läsare. Det handlar om Joel Halldorfs bok Kvällstidningsteologi

”Det finns inga slutna rum”, säger Joel Halldorf och vidare: ”om vi tror på mångfald måste vi själva vara ett uttryck för det.” Det vill säga vi måste helt enkelt våga vara kristna i det offentliga.

HÄR ÄR LÄNKEN TILL YOUTUBE IFRÅN AVSNITTET MED JOEL HALLDORF OCH KG HAMMAR