Känner du igen strofen i Povel Ramels visa: ”Följ mej bortåt vägen.”
Visst är det väl så att vi vill gå tillsammans bortåt vägen. Det är trist att behöva gå ensam. I visan får jag uppfattningen att det är två människor som följer varandra på vägen. Plötsligt så upptäcker de att vägarna bär åt olika håll. Vägarna är som viljorna. Den ena vill hit och den andra vill dit. Sådant är livet för oss alla. Vi måste helt enkelt ta hänsyn till varandra om vi ska följas åt. Hur hanterar vi tillvarons skiftningar, när våra vägar bär åt olika håll? Om vi är beredda att göra kompromisser, så tror jag att livet blir enklare. Vi kan aldrig räkna med att vi alltid ska få vår egen vilja till att styra den andre. Allting har sin tid. Ingenting löser sig fort. Povels visa har sin egen moral, men jag tycker den är väl betänkt. Huvudsaken är att inte var tar sin väg. Det finns ingenting som ej låter ordna sig tids nog längre fram. Så mitt förslag är att vi tar det lugnt och inväntar den rätta stunden för våra beslut.
Men det är viktigt att man kan lita på sin medvandrare så man inte blir vilseledd. Det kan bli farligt om man kompromissar enbart för att få sällskap på vägen. Bättre då att vandra ensam så att man når sitt mål.
SvaraRaderaJag kan hålla med om att det möjligen kan bli riskabelt om man kompromissar för att få sällskap på vägen, men jag menar att kompromisserna behövs när man redan har sällskap på vägen. Det handlar om ömsesidig hänsyn, där man är beredd att offra lite av sin egen förträfflighet för att tillmötesgå den andra parten. Detta är definitivt inte att missa målet.
RaderaTacksam att få veta hur du tänker
RaderaJag tror inte att man lättare når sitt mål för att man väljer att vandra ensam. Menar du verkligen det kära anonyma kommentator?
SvaraRaderaJag vet inte alls vem som döljer sig bakom kommentaren från anonym den 29 juli, men jag skulle bli mycket glad om anonym vill skriva igen och reagera på mina svar. Det är precis så som anonym skriver: "Det är viktigt att man kan lita på sin medvandrare så man inte blir vilseledd" Framför allt är det viktigt att man delar tron och värderingarna. Om man har samma mål för sin livsvandring kan man vara trygg i sitt sällskap med den andre. Det handlar då inte i första hand om man har samma åsikter, men det handlar om att man lagt sitt liv i Guds händer.
SvaraRadera