Återbesök på Hörselvården

 I dag har jag lämnat tillbaka min hörapparat i samråd med audionomen på Hörselvården. Under provtiden har jag inte varit nöjd av olika skäl. Hon bedömde att mina hörselproblem inte var så oroväckande, och efter några tester visade det sig att jag hörde lika bra med eller utan hörapparaten.

Rättighet att ha absolut rätt.

Absolut rätt?

Att vara klarsynt är inte detsamma som att vara kategorisk. Om någon säger att jag är klarsynt, så tar jag det som en komplimang, men om någon i all välmening tycker att jag är kategorisk vill jag gärna veta på vilket sätt jag är det. Jag tror inte att man kan vara både klarsynt och kategorisk. Antingen är jag det ena eller också det andra. Vad innebär det då att vara kategorisk? Det innebär att man har absolut rätt. Vem kan göra sådana anspråk i en värld som är utan absoluta sanningar?

I en av mina texter i Ökenkällan från år 2013 har jag skrivit:

https://rolferic.blogspot.com/2013/02/tro-utan-att-se.html

”Tron på Gud handlar inte om bevisade slutledningar eller allmänt observerbara fakta. Man kan inte tvärsäkert bevisa att ens egen övertygelse är den enda tänkbara. Det är en personlig erfarenhet, en subjektiv upplevelse, som man visserligen kan dela med sig av, men den är omöjlig att fullständigt förklara………….Jag tror att den absoluta sanningen finns, men vi har bara sett skymten av den. Ibland kanske den finns där vi minst anar. Jesus som en gång sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet” visade oss människor en skymt av den absoluta sanning som ingen kan se. ”Den som har sett mig har sett Fadern”, sa han till sina lärjungar.

Som kristen bekännare av tro på Gud har jag accepterat denna del av sanningen och den ger mitt sinne en stark förtröstan på att jag är på rätt väg. Jag kan på sätt och vis påstå att jag är salig i denna tro, men måste samtidigt inse att det finns en mångfald av trosuppfattningar och religioner som vi måste respektera och absolut inte nedvärdera. Om vi hävdar att det bara är genom kristendomen som vi finner Gud, så isolerar vi oss och hemfaller till introspektiv och exklusiv tro. Detta bidrar till att öka klyftorna i världen och det kan aldrig vara Guds vilja.”

Så jag vill inte vara kategorisk. Man kan frestas till att bli det om man tar sig själv på allt för stort allvar. Gud hjälp mig att inte göra det, utan i stället att akta andra högre än mig själv, så som Bibeln lär.

Sticker ut hakan

 

De säger att jag sticker ut hakan när jag säger min mening. Därför får jag räkna med att bli slagen på käften. Det kostar på att säga sin mening. Det har du naturligtvis rättighet till, brukar de säga, men då får du också skylla dig själv om du får stryk. Kanske vill de mitt bästa, eller också är de rädda för att någon skall lyssna på mig. Det händer visserligen att en del gillar mina bloggar. Det är verkligen uppmuntrande att ibland bli bekräftad.

Det började när jag var barn. Den där ska vi täppa till truten på, sa killarna i skolan. De ställde mig mot väggen och kastade stenar på mig. I kyrkan sa man till mig att jag skulle tacka Gud för att jag fick lida för min tro på Jesus. Se där kommer Jesus, skanderade man på gatorna i stan och på skolgården. Välsigna stenarna sa de hänsynslösa mobbarna.

Min barndomsvärld var svart och vit. En del var frälsta. Dem skulle man hålla sig till. De ofrälsta tillhörde världen och representerade den svarta sidan. Man skulle ta avstånd ifrån dem och inte beblanda sig med dem. Gå inte i ok med dem som inte tror. Ja så står det ju skrivet. Hur skulle man tolka detta? Det fanns mycket tydliga gränsdragningar i den kyrka jag tillhörde och man uteslöt dem som inte levde upp till det mönster som gällde för den bibliska församlingen. Syftet var att hålla församlingen ren och obesmittad av världen och jag tycker nog att syftet i sig var gott, men jag har senare förstått att det inte finns någon församling som kan leva upp till detta ideal.

Jag kände mig i alla fall hemma i församlingen jag tillhörde och hade inte några problem med att anpassa mig. I min barndoms kyrka fanns möjlighet för mig att växa i min tro på Gud. Där fick jag lära mig att sjunga, spela och vittna om min kristna tro. Självklart fick detta konsekvenser, när jag inte kunde hålla detta för mig själv. Jag blev hånad och utfryst i skolan och på gården och gatan där jag bodde.

Nu är läget annorlunda. Världen är inte längre svart eller vit. Livet innehåller många nyanser. Jag kan vittna om Jesus och bli respekterad av dem som inte tillhör någon kyrka eller har en kristen trosbekännelse. Allt har förändrats och ser annorlunda ut. Detta gör mig taggad. Nu försöker jag använda min förmåga till att uttrycka vad jag tror på, bland annat genom min blogg. Det är nog sant som en del av mina troende vänner säger till mig, att jag får räkna med stryk när jag sticker ut hakan, men som jag sa till en vän häromdagen: Jag är den jag är och det tänker jag fortsätta med och hoppas att ni står ut med mig, även när jag ibland sticker ut hakan.

Val till Europaparlamentet 9 juni 2024

 

Den 9 juni är sista chansen att rösta till Europaparlamentet. Den chansen vill jag absolut inte missa. Jag är fullständigt viss om var jag lägger min röst. För att få den vissheten bekräftad gjorde jag valbarometern och mina svar låg helt i linje med en av kandidaterna för det partiet som får min röst. Om jag inte vore så övertygad som jag är, så vet jag att jag skulle akta mig för att lägga min röst på de partier som allierar sig med Sverigedemokraterna. Tänk på det om du känner tvekan om var du ska lägga din röst.

6 juni 2024

 

6 juni 2024 

I dag firar vi Sveriges nationaldag. Vi gratulerar också Rosmarie som fyller år.

Grattis Kalle och hans flickvän Moa som har tagit studenten. Jag tar mig friheten att kopiera några bilder ifrån Stockholm där de firats.