The Radical Middle Way – Divisive or Unifying?

This post is a direct continuation and follow-up to my recently published open letter to Daniel Persson. To understand why the issues of biblical interpretation, leadership, and unity are so crucial today, we need to look back at the dialogue we had in August 2023 regarding Stefan Swärd’s op-ed in the newspaper Dagen.

What happens to our fellowship when preaching and dialogue on difficult issues lock themselves into trenches? And what responsibility do we bear as leaders and members of the local church when nationwide debates reach right into our pews?

In August 2023, Stefan Swärd published a concluding reply in the newspaper Dagen regarding the Evangelical Free Church of Sweden's (EFK) final report on same-sex relationships. His message was clear: the only way to hold the movement together was to uncompromisingly lock down the traditional view of marriage.

For me, this provoked strong reactions – not just regarding the core issue itself, but above all regarding how we treat one another and how we safeguard church unity. It led to a public and personal exchange between myself and Daniel Persson, church leader in our local congregation in Motala.

In this dialogue, two deeply felt desires stood against each other:

• On the one hand: A desire to honor the traditional word and provide security for the individual believer.

• On the other hand: A conviction that theological interpretive work is not apostasy, but rather an effort to seek the living center of the Bible – love and reconciliation in Christ – rather than its periphery.

To argue that a homosexual person is just as created in the image of God as anyone else ought to be a self-evident starting point. When demands for dogmatic conformity drive people away or create uncertainty within church leadership, the intervention feels divisive rather than unifying.

Below, I publish and summarize the dialogue that took place between myself and Daniel in August 2023. It is an important historical document of an ongoing conversational process within the free church – and a reminder that we must always let the bonds of love hold us together, even when we interpret Scripture differently.

Summary: The Debate on EFK's View of Marriage and Leadership Responsibility

1. Background and Context

In August 2023, Stefan Swärd published a concluding reply in Dagen concerning the Evangelical Free Church's final report on same-sex relationships. Swärd argued that the only way to keep the EFK together was to clearly adhere to the traditional view of marriage (between a woman and a man), while also questioning whether sexual orientation is permanent.

This prompted a public and personal dialogue between Rolf Ericson and church leader Daniel Persson (Motala).

2. Main Points in the Dialogue

Rolf Ericson’s Perspective and Concerns:

• Critique of Politisierung and Division: Rolf questions why Stefan Swärd places himself above the ongoing democratic and theological conversational process within the EFK. Swärd’s actions and rhetoric create anxiety and fuel polarization rather than unity.

• Leadership Responsibility in the Local Church: As a member of the congregation, Rolf expresses concern that Daniel Persson – in his role as a church leader – aligns himself with conservative petitions (such as the letter signed by 51 EFK pastors) and thereby risks being pulled into breakaway tendencies and thought control.

• View of Humanity and Inconsistency: Rolf objects to the idea that homosexual people should be urged to "struggle" with their orientation or live celibate lives to fit in. Rolf firmly maintains that a homosexual person is just as normal as anyone else. Speaking of "love and wisdom" while simultaneously excluding people from fellowship and relationships becomes inconsistent.

• Openness and Solidarity: Despite theological differences, Rolf wishes to remain in solidarity and love with the congregation and its leadership, while emphasizing the importance of an open and honest dialogue.

Daniel Persson’s Response and Stance:

• Freedom of Speech and Reverence for the Word: Daniel argues that the EFK is a democratic movement where anyone has the right to express their concerns. He does not see Swärd's contribution as divisive, but rather as an expression of care for the movement.

• Traditional Biblical View Combined with Compassion: Daniel sees no contradiction between holding fast to a traditional view of marriage (woman/man) and simultaneously meeting all people with love, respect, and wisdom.

3. Conclusion and Core Message

The core of Rolf's message is that the so-called "radical middle way" or conservative petitions opposing theological processing actually act as divisive rather than unifying. When biblical faithfulness is used as a blunt instrument or an excuse for exclusion and polarization, the church's fellowship is damaged. Church leaders bear a special responsibility not to let themselves be swayed by harsh currents, but instead to seek the center of the Bible: love for one's neighbor and reconciliation in Christ.

Den radikala medelvägen – splittrande eller enande?

Detta inlägg är en direkt fördjupning och uppföljning av mitt nyligen publicerade öppna brev till Daniel Persson. För att förstå varför frågan om bibeltolkning, ledarskap och enhet är så avgörande i dag, behöver vi blicka tillbaka på den dialog vi förde i augusti 2023 kring Stefan Swärds utspel i tidningen Dagen.

Vad händer med vår gemenskap när förkunnelsen och samtalet om svåra frågor låser sig i skyttegravar? Och vilket ansvar bär vi som ledare och medlemmar i den lokala församlingen när rikstäckande debatter når ända in i våra bänkrader?

I augusti 2023 publicerade Stefan Swärd en slutreplik i tidningen Dagen angående Evangeliska Frikyrkans (EFK) slutrapport om samkönade relationer. Hans budskap var tydligt: den enda vägen att hålla ihop rörelsen var att kompromisslöst låsa fast den traditionella äktenskapssynen.

För mig väckte detta starka reaktioner – inte bara utifrån sakfrågan i sig, utan framför allt utifrån hur vi bemöter varandra och hur vi förvaltar kyrkans enhet. Det ledde till ett offentligt och personligt utbyte mellan mig och Daniel Persson, församlingsledare i vår lokala församling i Motala.

I denna dialog ställs två djupt kända önskningar mot varandra:

• Å ena sidan: En önskan att värna om det traditionella ordet och ge trygghet åt den enskilde troende.

• Å andra sidan: En övertygelse om att teologiskt tolkningsarbete inte handlar om avfall, utan om att söka Bibelns levande centrum – kärleken och försoningen i Kristus – framför dess periferi.

Att hävda att en homosexuell människa är lika skapad till Guds avbild som vem som helst borde vara en självskriven utgångspunkt. När krav på dogmatisk konformitet driver människor på flykt eller skapar osäkerhet i församlingsledningen, då verkar utspelet snarare splittrande än enande.

Här nedan publicerar och sammanfattar jag den dialog som fördes mellan mig och Daniel i augusti 2023. Den är ett viktigt tidsdokument över en samtalsprocess som fortfarande pågår inom frikyrkan – och en påminnelse om att vi alltid måste låta kärlekens band binda oss samman, även när vi tolkar Skriften olika.

Sammanfattning: Debatten om EFK:s äktenskapssyn och ledarskapets ansvar

1. Bakgrund och kontext

I augusti 2023 publicerade Stefan Swärd en slutreplik i Dagen angående Evangeliska Frikyrkans (EFK) slutrapport om samkönade relationer. Swärd hävdade att den enda möjligheten att hålla ihop EFK var att tydligt hålla fast vid den traditionella äktenskapssynen (mellan kvinna och man), samt ifrågasatte om sexuell läggning är beständig.

Detta föranledde en offentlig och personlig dialog mellan Rolf Ericson och församlingsledaren Daniel Persson (Motala).

2. Huvudpunkter i dialogen

Rolf Ericsons perspektiv och oro:

• Kritik mot politisering och splittring: Rolf ifrågasätter varför Stefan Swärd sätter sig över den pågående demokratiska och teologiska samtalsprocessen inom EFK. Swärds agerande och retorik skapar oro och underblåser polarisering snarare än enhet.

• Ledarskapets ansvar i lokal församling: Som medlem i församlingen uttrycker Rolf oro över att Daniel Persson – i sin roll som församlingsledare – lierar sig med konservativa upprop (som de 51 EFK-pastorernas skrivelse) och därmed riskerar att dras med i utbrytartendenser och åsiktsförtryck.

• Människosyn och inkonsekvens: Rolf vänder sig mot tanken att homosexuella ska uppmanas att "kämpa" med sin läggning eller leva i celibat för att passa in. Rolf hävdar bestämt att en homosexuell människa är precis lika normal som någon annan. Att tala om "kärlek och vishet" samtidigt som man exkluderar människor från gemenskap och relationer blir inkonsekvent.

• Öppenhet och solidaritet: Trots teologiska skiljaktigheter vill Rolf stå kvar i solidaritet och kärlek till församlingen och dess ledning, men understryker vikten av öppen och ärlig dialog.

Daniel Perssons svar och ställningstagande:

• Yttrandefrihet och vördnad för Ordet: Daniel menar att EFK är en demokratisk rörelse där vem som helst har rätt att uttrycka sin oro. Han ser inte Swärds inlägg som splittrande utan som ett uttryck för omsorg om rörelsen.

• Traditionell bibelsyn kombinerad med medmänsklighet: Daniel ser ingen motsättning mellan att hålla fast vid en traditionell äktenskapssyn (kvinna/man) och att samtidigt bemöta alla människor med kärlek, respekt och vishet.

3. Slutsats och kärnbudskap

Kärnan i Rolfs budskap är att den så kallade "radikala medelvägen" eller konservativa upprop mot teologisk bearbetning i själva verket verkar splittrande snarare än enande. När bibeltrohet används som ett slagträ eller ursäkt för exkludering och polarisering skadas kyrkans gemenskap. Församlingsledare har ett särskilt ansvar att inte låta sig duperas av hårda strömningar, utan istället söka Bibelns centrum: kärleken till nästan och försoningen i Kristus.

Öppet brev till Daniel Persson: Om bibeltolkning, ansvar och kyrkans gemenskap An Open Letter to Daniel Persson: On Biblical Interpretation, Responsibility, and Church Community

 Tack för ditt förtydligande i vårt samtal på Facebook, Daniel. Jag vill börja med att försäkra dig om att jag har hört vad du säger och att jag inte missförstår dig.

Jag förstår den känsla du ger uttryck för: att du upplever att du och andra som vill hålla fast vid en traditionell bibeltolkning hamnar i marginalen, och att ni blir betraktade som orosstiftare eller splittrare så fort ni inte vill "gå med strömmen". Jag förstår också att du skriver utifrån din personliga oro och inte som en officiell talesperson för de församlingsledningar du sitter i.

Det är just därför jag vill skriva detta öppna brev till dig. Inte för att kritisera dina känslor, utan för att jag genuint vill förstå vad som är ditt huvudsakliga syfte när du lyfter dessa frågor på det här sättet. Vart vill du föra oss som församling och gemenskap?

Tolkningsarbetet är ett uppdrag – inte ett avfall

I mitt förra inlägg påminde jag om 2 Korintierbrevet 3:6 – att Gud har gjort oss till tjänare åt ett nytt förbund som inte är bokstav utan Ande. Våra pastorer Linnea och Mattias Sennehed uttryckte det väldigt väl nyligen i tidningen Dagen: "Tolkningsarbetet är en risk som Gud är villig att ta." De visade på hur Jesus själv ger sina lärjungar förtroendet att tolka och tillämpa budskapet i helt nya sammanhang.

När bibelordet och teologin bearbetas handlar det alltså inte om att "plocka isär" Bibeln för att göra den obetydlig. Det handlar om att söka Bibelns centrum – Guds kärlek och försoningens budskap – framför dess periferi. Precis som när Paul Peter Waldenström 1872 utmanade den dåvarande försoningsläran och först sågs som en villolärare, måste kyrkan i varje tid våga pröva sin praxis utan att vi anklagar varandra för att ge upp Guds ord.

Polariseringen hotar vår gemenskap

Jag har under flera år – ända sedan jag skrev om detta på Ökenkällan 2016 – känt en djup oro för den tilltagande polariseringen inom kristenheten. Vi ser hur krafter och rörelser går till hårda, ibland fördömande, angrepp mot teologer och skribenter (som exempelvis religionshistorikern Joel Halldorf) och mot ledare inom frikyrkan.

När du uttrycker att "det som var rätt i två tusen år nu är fel" och att ni som håller fast vid traditionen blir sårade, riskerar vi att hamna i skyttegravar där vi ställer "bibeltrogna" mot "tidsanpassade".

Därför vill jag frågvis och i all välmening ställa dessa frågor till dig, käre Daniel:

1. Vad är ditt huvudsakliga syfte med att väcka denna debatt i dag? Är din avsikt att skapa en trygg dialog om hur vi lever med olika tolkningar, eller upplever du att vi har nått en gräns där gemenskapen inte längre bär?

2. Hur kan vi tillsammans motverka polariseringen? Hur ser du att vi som församling kan bevara kärlekens band och söka Bibelns centrum, även när vi landar i olika slutsatser i etiska och teologiska frågor?

Det är inte våra enskilda åsikter som bygger församlingen, utan vår gemensamma insikt och vår vilja att ställa Kristus – inte oss själva – i centrum. Jag ser fram emot ditt svar och fortsatta samtal i all ödmjukhet.

Med varm hälsning,

Rolf Ericson

Note for international readers: The following is an open letter to Daniel Persson, a local church leader, regarding biblical interpretation, unity, and church polarization in Sweden.

Thank you for your clarification in our conversation on Facebook, Daniel. I want to begin by assuring you that I have heard what you are saying, and I do not misunderstand you.

I understand the feeling you are expressing: that you experience yourself and others who wish to hold fast to a traditional biblical interpretation as being pushed to the margins, viewed as troublemakers or dividers as soon as you choose not to "go with the flow." I also understand that you are writing out of personal concern, not as an official spokesperson for the church leadership teams you serve on.

This is precisely why I want to write this open letter to you. Not to criticize your feelings, but because I genuinely want to understand what your primary purpose is when you raise these issues in this way. Where do you wish to lead us as a church and a community?

The Work of Interpretation is a Calling—Not an Apostasy

In my previous post, I recalled 2 Corinthians 3:6—that God has made us competent as ministers of a new covenant, not of the letter but of the Spirit. Our pastors Linnea and Mattias Sennehed expressed this very well recently in the newspaper Dagen: "The work of interpretation is a risk that God is willing to take." They pointed out how Jesus Himself entrusted His disciples to interpret and apply what they had learned in entirely new contexts.

When Scripture and theology are carefully wrestled with, it is not about "dismantling" the Bible to make it irrelevant. It is about seeking the core of the Bible—God’s love and the message of reconciliation—over its periphery. Just as when Paul Peter Waldenström in 1872 challenged the prevailing doctrine of atonement and was initially labeled a heretic, the Church in every age must dare to test its practice without accusing one another of abandoning the Word of God.

Polarization Threatens Our Community

For several years—ever since I wrote about this on Ökenkällan in 2016—I have felt a deep concern regarding the growing polarization within Christendom. We see forces and movements launching harsh, sometimes condemnatory attacks against theologians and writers (such as church historian Joel Halldorf) and against leaders within the free church movement.

When you express that "what was right for two thousand years is now wrong" and that those who hold to tradition are being hurt, we risk falling into trenches where we pit the "biblically faithful" against the "culturally adapted."

Therefore, in all goodwill, I want to ask you these questions, dear Daniel:

1. What is your primary purpose in raising this debate today? Is your intention to create a safe dialogue on how we live with differing interpretations, or do you feel we have reached a point where our unity can no longer bear it?

2. How can we together counteract this polarization? How do you see us as a congregation preserving the bonds of love and seeking the core of Scripture, even when we arrive at different conclusions on ethical and theological matters?

It is not our individual opinions that build the church, but our shared insight and our willingness to place Christ—not ourselves—at the center. I look forward to your response and continued conversation in all humility.

Warm regards,

Rolf Ericson

Profeten Sefanja /The Prophet Sefanja

 

Introduktion / Introduction

Svenska:
Välkommen till en personlig och teologisk reflektion här på Ökenkällan. När vi betraktar profeten Sefanjas skrifter genom linsen av Kristi kärlek, utmanas den traditionella, domedagsfokuserade eskatologin. Med utgångspunkt i en stämningsfull bild av en duva som svävar i ett genombrutet himmelskt ljus, utforskar denna text Guds rike som en pågående, aktiv realitet mitt i en bruten värld.

English:
Welcome to a personal and theological reflection here at Ökenkällan. When we view the writings of the prophet Zephaniah through the lens of Christ’s love, traditional, doomsday-focused eschatology is deeply challenged. Grounded in the evocative image of a dove soaring through breaking heavenly light, this text explores the Kingdom of God as an ongoing, active reality in the midst of a broken world.

---

Svenska: Sefanja mitt i apokalypsen – När Guds rike bryter igenom

I en tid då många fascineras av dramatiska domedagsprofetior, konkreta framtidstidslinjer och spektakulära katastrofer som ska tvinga fram Jesu återkomst, behöver vi läsa profeterna med nya ögon. När jag betraktar bilden av de tunga, mörka molnen som spricker upp för ett genombrutet, gyllene ljussken där en duva svävar i frid, möter jag kärnan i min egen eskatologi. Det är en förståelse av Guds rike och den yttersta tiden som är både djupt biblisk och brinnande aktuell för vår tids lidande.

Apokalypsen är inte en framtida show – den är nu

Profeten Sefanja målar inledningsvis upp en bild som liknar det tyngsta undergångsmörker. Han talar klarspråk om en mörkrets och dimmans dag, där materialism, självgodhet och maktstrukturer rannsakas. Men för mig, med inspiration från den palestinske teologen Mitri Raheb, är denna apokalyps inte en spektakulär framtida show som de kristna sionisterna drömmer om.

"Apokalypsen är verklig, apokalypsen är nu." För miljontals människor som lever under förtryck är detta inte något man väntar på – det är en pågående verklighet av lidande, orättvisa och kamp som vi ser i Gaza och på många andra platser i världen i dag. Sefanjas mörka moln är den ständiga, pågående andliga kampen mot de makter och herrar över denna mörkrets värld som Efesierbrevet 6:12 påminner oss om.

Redan nu, men ännu inte

Men mörkret har inte sista ordet. Mitt i bilden ser vi ljuset bryta igenom. Guds rike är en levande realitet – det är redan nu och ännu inte. Det bröt in i världen med Jesus Kristus och vi är mitt i det. Sefanjas profetia landar inte i en passiv väntan på en framtida förstörelse av jorden, utan i ett radikalt kall till handling här och nu: att sprida ljus, hopp och glädje, och att aktivt engagera oss för rättvisa och fred mitt i den pågående kampen.

När Gud i Sefanja 3:12 säger: "Men jag skall lämna kvar i dig ett folk som är ödmjukt och fattigt, och de skall söka sin tillflykt i Herrens namn", då är det inte en specifik etnisk eller politisk nation han talar om. Guds löften fullbordas i Kristus och i kyrkan som ett andligt folk – ett folk som mitt i världens öknar och stormar vägrar att lita på militär makt eller politiska system, utan gör Guds kärlek till sin enda tillflykt.

Korsets ljus och Andens duva

Duvan som svävar mitt i det bländande ljusskenet på bilden blir en symbol för denna trofasta spillra och för den helige Ande. Den påminner oss om att Gud i sitt innersta väsen är ren kärlek. I linje med Waldenströms försoningslära vet vi att Gud ej var vred på oss, utan på synden och det förtryck som förstör Hans skapelse.

Korset är inte en plats där en straffande Guds vrede behövde stillas. Det är Guds ultimata solidaritet med de lidande, där Jesus bär syndens konsekvenser för att bryta dess grepp och öppna vägen till försoning. Det är detta kärlekens ljus som filtrerar vår bibelsyn och som slutligen skingrar Sefanjas domsmoln.

När vi läser Sefanja genom Kristus, ser vi att boken slutar i ett kosmiskt jubel där Gud själv sjunger av glädje över sitt folk (Sefanja 3:17). Det är Ökenkällans djupaste hopp: att mitt i apokalypsens pågående verklighet arbetar Guds rike här och nu. När ovädret drar förbi återstår bara kärlekens radikala förlåtelse, och likt duvan i ljuset kallas vi att sprida den friden i en bruten värld.

---

English: Zephaniah in the Midst of the Apocalypse – When the Kingdom of God Breaks Through

In a time when many are fascinated by dramatic doomsday prophecies, concrete timelines for the future, and spectacular catastrophes meant to force the return of Jesus, we need to read the prophets with new eyes. Looking at the image of heavy, dark clouds parting for a breakthrough of golden, heavenly light where a dove soars in peace, I encounter the very core of my own eschatology. It is an understanding of the Kingdom of God and the end times that is both deeply biblical and burningly relevant to the suffering of our world today.

The Apocalypse is Not a Future Show – It Is Now

The prophet Zephaniah initially paints a picture akin to the heaviest darkness of doom. He speaks plainly of a day of darkness and gloom, where materialism, complacency, and power structures are scrutinized. But for me, drawing inspiration from the Palestinian theologian Mitri Raheb, this apocalypse is not a spectacular future show dreamed up by Christian Zionists.

"The apocalypse is real, the apocalypse is now." For millions of people living under oppression, this is not something to wait for—it is an ongoing reality of suffering, injustice, and struggle that we witness in Gaza and many other places across the globe today. Zephaniah’s dark clouds represent the constant, ongoing spiritual struggle against the rulers and authorities of this dark world, as Ephesians 6:12 reminds us.

Already Now, But Not Yet

Yet, darkness does not have the final word. In the center of the image, we see the light breaking through. The Kingdom of God is a living reality—it is already now and not yet. It broke into the world through Jesus Christ, and we are right in the midst of it. Zephaniah’s prophecy does not land in a passive waiting for a future destruction of the earth, but in a radical call to action here and now: to spread light, hope, and joy, and to actively engage for justice and peace amidst the ongoing struggle.

When God says in Zephaniah 3:12: "But I will leave within you the meek and humble, who trust in the name of the Lord," He is not speaking of a specific ethnic or political nation. God's promises are fulfilled in Christ and in the church as a spiritual people—a people who, in the midst of the world's deserts and storms, refuse to rely on military might or political systems, choosing instead to make God's love their only refuge.

The Light of the Cross and the Dove of the Spirit

The dove soaring amidst the blinding light in the picture becomes a symbol of this faithful remnant and of the Holy Spirit. It reminds us that God, in His innermost essence, is pure love. In line with Waldenström’s theology of atonement, we know that God was not angry with us, but with the sin and oppression that destroy His creation.

The cross is not a place where the wrath of a punishing God needed to be appeased. It is God’s ultimate solidarity with those who suffer, where Jesus carries the consequences of sin to break its grip and open the path to reconciliation. It is this light of love that filters our view of Scripture and ultimately scatters Zephaniah’s clouds of judgment.

When we read Zephaniah through Christ, we see that the book ends in a cosmic joy where God Himself rejoices over His people with singing (Zephaniah 3:17). This is the deepest hope of Ökenkällan: that in the midst of the ongoing reality of the apocalypse, the Kingdom of God is working here and now. When the storm passes, only the radical forgiveness of love remains, and like the dove in the light, we are called to scatter that peace in a broken world.

---

Följ släktkrönikan direkt i din e-post! / Follow our family chronicle via email

 Bästa läsare och släktingar,

För att göra det ännu enklare för alla – både i Sverige och i USA – att följa arbetet med vår 390-sidiga släktkrönika, har jag nu startat en nyhetssida på Substack.

Då släkten finns utspridd över hela världen är detta ett smidigt sätt att se till att nya fynd, bilder och uppdateringar om boken når alla samtidigt, direkt till er e-postkorg.

Vill du få framtida uppdateringar i din mejl?

Fyll enkelt i din e-postadress på min nya sida:

OKENKALLAN.SUBSTACK.COM

Det är helt gratis att prenumerera, och du kan när som helst avbryta om du vill. Den här bloggen finns självklart kvar som ett öppet arkiv precis som tidigare!

Varmt välkommen att följa med på resan!

Med varma hälsningar,

Rolf Ericson

Dear readers and family members,

To make it even easier for everyone—both in Sweden and in the US—to follow the progress of our 390-page family chronicle, I have created a publication page on Substack.

With our family spread across the globe, this allows new updates, photographs, and news about the book to reach everyone directly in their email inbox.

Would you like to receive future updates via email?

Simply enter your email address at my new page:

          OKENKALLAN.SUBSTACK.COM 

 Subscribing is completely free. This blog will of course remain open as a static archive as well!

Warm welcome to join us on this journey!

Warm regards,

Rolf Ericson

Behandling av vårta

 Jag har behandlat en vårta intill ögat med Auto skin tag remover

Jag längtar efter att tala i tungor.

 

Se denna länk

De allra minsta i vår stora familj

                                                Barnbarnsbarnen Vera och Ebba år 2026

Bilder från familjens fotoarkiv

 SUSANNES BILDER

ROSMARIES BILDER

En oförglömlig släkthelg med Kathy och Patrik Jones, och firande av Susanne som fyllt 60.

An Unforgettable Family Reunion –

What a wonderful and memorable weekend we have shared! Meeting our American relatives Kathy and Patrik in person and reconnecting our family roots has been a true joy and a highlight for our entire family..............Read more down here:

Vilken helt fantastisk och minnesrik helg vi har haft! Att få återknyta kontakten och möta våra amerikanska släktingar Kathy och Patrik i verkligheten har varit en stor glädje och en höjdpunkt för hela vår familj.

Resan började i fredags kväll då Kathy och Patrik anlände med tåg till Susanne och Johan. Min dotter Rosmarie hämtade dem med bil i Mjölby för att ge dem ett varmt välkomnande. På lördagsmorgonen startade vi våra utflykter. Rosmarie hämtade upp mig och tillsammans åkte vi till Källeberget i Stjärnorp – födelseplatsen för Nils Peter Ericson (Pelle). Därefter gick färden vidare till Gamla Linköping där vi åt en god och trevlig lunch på Wärdshuset.

                                                              Källeberget i Stjärnorp

Lördagseftermiddagen var vikten åt helgens stora släktträff! Då samlades familjen i stor skara, med tillresta släktingar från både Jönköping, Göteborg och Stockholm – och roligt nog var även de allra yngsta familjedeltagarna med. Det blev ett dubbelt firande, då vi samtidigt firade min äldsta dotter Susanne som fyllde 60 år tidigare i år. Vi bjöds på god mat och dryck, läckra pajer och kräftor.

Jag fick äran att hålla ett inledningstal på engelska för att önska våra gäster varmt välkomna. Susanne talade också och presenterade några av sina egna fina texter, som vi alla stämde upp och sjöng tillsammans med hjälp av sångtexterna i våra mobiltelefoner. Det blev en otroligt lyckad och stämningsfull fest!

På söndagen fortsatte vår historiska resa. Vi besökte Gubbängen i Grytgöl där min pappa föddes. Denna plats var tidigare skogvaktarboställe för min farfar August och min farfars far Nils Peter (Pelle) – och det var just därifrån som syskonskaran en gång i tiden gav sig av på den stora resan till Amerika. Vi fick fantastisk hjälp med visningen av Tomasine Buren och tog tacksamt emot en intressant bok om Grytgöls bruk.

Efter besöket i Grytgöl samlades vi i mitt hem där jag fick visa mitt nuvarande manuskript till den kommande familjeboken. Där fick jag dessutom ta emot fantastiska gåvor från våra gäster: ett USB-minne fyllt med värdefulla brevavskrifter och gamla bilder, samt flera värdefulla böcker med predikosamlingar av Johan August Andersson – metodistpastorn som var gift med farfars syster Augusta Amanda. Dessa dokument och minnen är guld värda för det fortsatta bokarbetet!

Vi besökte Gubbängen i Grytgöl där min pappa föddes. Denna plats var tidigare skogvaktarboställe för min farfar August och min farfars far Nils Peter (Pelle) – och det var just därifrån som syskonskaran en gång i tiden gav sig av på den stora resan till Amerika. 

På söndagskvällen blev Susanne och Johan bjudna på restaurang i Motala av våra amerikanska gäster som ett fint avslut på dagarna hos oss. På måndagsförmiddagen reste Kathy och Patrik vidare norrut med tåg mot Mora, innan färden sedan går vidare mot Norge. Mora har en särskild betydelse eftersom Patriks anor härstammar därifrån – vilket faktiskt har gett upphov till att en ort i Minneapolis uppkallats efter Mora!

Jag känner en kolossal tacksamhet för alla som har bidragit till att göra denna helg så oförglömlig. Först och främst ett varmt tack till Kathy och Patrik som har gjort den långa resan för att hälsa på oss. Ett stort tack också till Susanne, Johan och Rosmarie som kört bil, ordnat så mycket och hjälpt till att tolka när mitt eget engelska ordförråd tog slut!.

 An Unforgettable Family Reunion –

What a wonderful and memorable weekend we have shared! Meeting our American relatives Kathy and Patrik in person and reconnecting our family roots has been a true joy and a highlight for our entire family.

The journey began on Friday evening when Kathy and Patrik arrived by train to stay with Susanne and Johan. My daughter Rosmarie met them by car in Mjölby to give them a warm welcome. On Saturday morning, our sightseeing began. Rosmarie picked me up, and together we visited Källeberget in Stjärnorp – the birthplace of Nils Peter Ericson ("Pelle"). We then continued to Old Linköping (Gamla Linköping), where we enjoyed a lovely lunch at the inn (Wärdshuset).

Saturday afternoon was dedicated to our big family reunion! A large gathering of family members joined us, with relatives travelling from Jönköping, Gothenburg, and Stockholm – and we were so happy that even the youngest family members were there. It was a double celebration, as we also celebrated my eldest daughter Susanne, who turned 60 earlier this year. We were treated to delicious food and drinks, savory pies, and traditional Swedish crayfish.

I had the honor of giving an opening welcome speech in English. Susanne also spoke and shared some of her own songs, which we all sang together using our mobile phones to read the lyrics. It was a joyful and heartwarming celebration!

On Sunday, our historical journey continued. We visited Gubbängen in Grytgöl, where my father was born. This location was previously the forester’s residence for my grandfather August and my great-grandfather Nils Peter ("Pelle"). It was from this very place that the siblings once left Sweden for America. We received wonderful assistance during our tour from Tomasine Buren, who also kindly gifted us a book about Grytgöl's ironworks history.

After visiting Grytgöl, we gathered at my home where I had the opportunity to show my ongoing manuscript for the family history book. I was deeply touched to receive amazing gifts from our guests: a USB flash drive containing many valuable transcripts of old family letters and photographs, as well as several rare books with sermon collections by Johan August Andersson – the Methodist pastor married to my grandfather's sister, Augusta Amanda.

On Sunday evening, Kathy and Patrik treated Susanne and Johan to a wonderful dinner at a restaurant in Motala. On Monday morning, our guests departed by train heading north toward Mora, before continuing their journey into Norway. Mora holds a special significance for Patrik, as his ancestors originate from there – a heritage that even inspired the naming of the city of Mora in Minnesota, near Minneapolis!

I feel immensely grateful to everyone who contributed to making this weekend so unforgettable. First and foremost, a heartfelt thank you to Kathy and Patrik for making the long journey A big thank you also to Susanne, Johan, and Rosmarie for driving, helping with all the arrangements, and assisting with translation whenever my English vocabulary ran short!

Släktfoton till mitt bokprojekt 2

 KLICKA PÅ BILDERNA FÖR FÖRSTORING!

Släktfoton till mitt bokprojekt

KLICKA PÅ VARJE BILD SÅ BLIR DE FÖRSTORADE!

 

Uppdatering av arbete Kapitel 16

 

Släktleden i rakt nedstigande led: (Ericsons släktled) Fortsättning följer!

• Per Persson  (1718–1782) – Den sista bergsmannen i Gulltorpet.
• Nils Persson (1748-1842) – Skogvaktare i Näset
• Eric Nilsson (1792-1850)- Skogvaktare i Stjärnorp
• Nils Peter ”Pelle” Ericson (1822-1888)- Skogvaktare i Grytgöl
• Charles (Karl Henning) Ericson (1859-1946) Smed i Chicago och Grytgöl

 

Charles syskon (för sammanhang i boken)

• Christina Mathilda (1851–1869)
• Sophia Charlotta (Sofie) (1852–1926)
• Julia Emilia (1855–1940) – Gift Ringdahl i Norrköping.
• Augusta Amanda (1857–1944) – Död i Minnesota, USA.
• Anna Lovisa (1861–1945) – Gift Edgren, Chicago. (Deltog i dubbelvigseln 1881).
• Alfrida (Frida) (1863–1939) – Gift Andersson, Kalifornien.
• August (1866–1947)
• Susanna (1868–1897) – Död i Illinois.
• Justina Mathilda (Tillie) (1872–1939) – Gift Velander, Kalifornien.
• Ernst (1875–1910) – Död i Illinois. (Hans gren vi just gjorde tabeller för).

 

 

Se även stamtavlan i slutet av kapitlet

 

Kapitel 14: Karl Henning – Från ässjan till Amerika och åter

 

Charles (Karl Henning) Ericson 1859 - 1946

 

Charles (Karl Henning) föddes den 28 juni 1859 i Grytgöl. Som en av de tre Ericson-bröderna lärde han sig tidigt att tämja järnet som smedsdräng. Vid ässjan i Grytgöl arbetade han sida vid sida med sin nära vän Erik Edgren. De delade inte bara arbetet utan även drömmarna om framtiden bortom bruket. Den 1 november 1881 flätades deras öden samman ytterligare genom en berömd dubbelvigsel i Hällestads kyrka; Charles gifte sig med Alfrida Cecilia Petersson och Erik med Charles syster Anna Lovisa.

 

 

 

Tio dagar senare lämnade de Sverige med ångfartyget Romeo. Vid ankomsten till Chicago den 4 december 1881 stod de mitt i storstadens vimmel utan att veta exakt var deras mostrar bodde. Med en kombination av desperation och mod ställde de sig mitt på gatan och sjöng svenska väckelsesånger. Mirakulöst nog hördes de av sina släktingar – sången blev deras biljett in i den Nya Världen.

Skuggorna i ”Little Hell”

Men livet i Amerika blev hårt. År 1888 levde Charles, som han nu kallades, och Alfrida i ett område känt som ”Little Hell”, ett distrikt präglat av nöd. Genom ett ögonvittnesmål från brorsonen David Elias Johnson får vi en ärlig bild av Charles kamp under denna tid:

"Hennes man (Charles), en smed, var ganska trevlig när han var helt nykter, vilket i genomsnitt var cirka tre kvällar i veckan... På den varma sommaren gick han aldrig till sängs nykter och var alltid ett odjur. Hans törst efter öl verkade omättlig. Hans tioårige son Gusten fick springa med 'ölburken' till salongen tvärs emot gatan långt in på natten."

Detta hårda liv tog ut sin rätt och 1905 blev skilsmässan mellan Charles och Alfrida formell. Charles hade då redan återvänt till Sverige den 4 juni 1904.

Gusten – Att bryta ett mönster

Men historien om familjen Ericson i Chicago slutar inte i misär. Pojken som sprang med ölburken, Gustave "Gusten" John Ericson, kom att välja en annan väg än sin far.

Redan som 25-åring ser vi i folkräkningen från 1910 hur han axlat rollen som hushållets överhuvud. Istället för att lämna sin mor Alfrida efter föräldrarnas skilsmässa, lät han henne bo hos sig på Iowa Street medan han arbetade hårt som glasslipare. Genom åren fortsatte Gusten att vara Alfridas trygghet; även när han själv bildat familj med hustrun Sarah och blivit maskinist, fanns Alfrida vid hans sida i hemmet på Latrobe Avenue.

 

 

Gustave John (Gusten) 1885-1954

Långt senare, när Gusten flyttade till Michigan för att bli bonde, var det en man som rest hela vägen från "Little Hells" mörka skuggor till ett eget hem värt 400 dollar i Pleasanton. Han bar namnet Ericson vidare med stolthet, och hans omsorg om modern Alfrida genom hela hennes liv blev en vacker kontrast till de svåra åren i Chicago.

Återkomsten och Hjältedådet Väl hemma i Grytgöl började Charles om. Efter en tid hos brodern August gifte han om sig 1906 med Augusta Maria Boberg, dotter till en möbelsnickare vid Sjöholms säteri. Tillsammans bildade de en ny familj och flyttade så småningom till Gubbängen.

Det var under 1920-talet som Charles fick sin stora upprättelse i hembygden. När den fruktade mördaren Carl Isac hade skjutit socknens länsman och en polisman, var det Charles som klev fram och medverkade till gripandet. Arthur Ericson minns händelsen: "Man glömmer inte dessa dramatiska händelser... fängslandet av gärningsmannen, där vår farbror Charles medverkade."

Från den plågade smeden i Chicagos slum till en hyllad hjälte i Grytgöl – Charles livsresa var en extraordinär saga. Han avled den 12 januari 1946.

 

 

Foto taget den 17 februari 1906 när Charles 47 år och Augusta 32 år gifte sig. De är omgivna av bröllopsvittnen vilka endast mannen stående till höger om Charles är igenkänd som Ivar Ringdahl 21 år. De sittande personerna från höger är troligtvis Augustas två år yngre bror Karl Axel Boberg 30 år och hans hustru Nanna Gustava 23 år. Kvinnan stående till vänster om Augusta är okänd. Allt detta enligt Barbro Holmström. Finns det någon som kan upplysa mig om att dessa uppgifter stämmer. Skriv till rolfericson@boremail.com 

Arvet lever vidare Charles fick totalt sju barn. Hans barnbarn, Barbro Holmström och Astrid Alm-Eddo, har varit centrala i att bevara denna historia. Astrids eget yrkesliv speglar en stark humanistisk kraft. Efter över 21 år som framgångsrik distriktschef för Röda Korset i Östergötland, där hon ökade omsättningen från 600 000 till 15 miljoner kronor, utsågs hon 1996 till planeringschef vid Svenska Röda Korsets centralstyrelse. Hennes drivkraft att "se helheten" och hennes uppskattning för de frivilliga krafterna är ett eko av den uthållighet som en gång formades vid ässjan i Grytgöl.

 

Stamtavla: Carl Henning (Charles) Ericson (1859–1946)

Huvudperson (Proband): Carl Henning Ericson Född: 1859-06-28, Grytgöl, Hällestad (E). Död: 1946-01-12, Ålderdomshemmet, Hällestad (E). Yrke: Smed. Föräldrar: Nils-Peter (Pelle) Ericson (1822–1888) och Mathilda Sundin (1829–1879).

---

Relation 1: Familjen i Amerika

Gift 1881-10-16 i Hällestad med: Alfrida (Frida) Cecilia Jonsdotter Peterson (1851–1929). Paret emigrerade till Amerika 1881 och skilde sig formellt 1905 efter att Charles återvänt till Sverige.

Barn:

1. Gustave John "Gust" Ericson (1885–1954). Född i Chicago, Illinois. (Detta är den "Gusten" som senare flyttade till Michigan).

---

Relation 2: Efter återkomsten till Sverige

Relation (ej gift) med: Hilda Axelina Andersson (1878–1955).

Barn:

1. Axel Yngve Andersson (1905–?). Född i Grytgöl, Hällestad.

---

Relation 3: Den andra familjen i Sverige

Gift 1906-02-17 i Hällestad med: Augusta Maria Boberg (1874–1928).

Barn:

1. Karl Ivar Ericson (1907–1973). Född i Fridhem, Grytgöl.
2. Gertrud Maria Ericson (1909–1960). Gift Gustafson. Född i Östra Vingåker.
3. Sara Elsa Augusta Ericson (1911–1972). Gift Palmqvist. Född i Grytgöl.
4. Anna Matilda Eriksson (1915–1973). Gift Turesson. Född i Grytgöl.
5. Emilia Kristina "Stina" Eriksson (1919–1992). Född i Grytgöl.

---

 

Family Tree: Carl Henning (Charles) Ericson (1859–1946)

Subject (Proband): Carl Henning Ericson Born: June 28, 1859, Grytgöl, Hällestad, Sweden. Died: January 12, 1946, at the Home for the Aged, Hällestad, Sweden. Occupation: Blacksmith. Parents: Nils-Peter (Pelle) Ericson (1822–1888) and Mathilda Sundin (1829–1879).

---

Relation 1: The Family in America

Married October 16, 1881, in Hällestad, Sweden to: Alfrida (Frida) Cecilia Jonsdotter Peterson (1851–1929). The couple emigrated to America in 1881 and officially divorced in 1905 after Charles had returned to Sweden.

Children:

1. Gustave John "Gust" Ericson (1885–1954). Born in Chicago, Illinois. (The son who later settled in Michigan).

---

Relation 2: After Returning to Sweden

Partner (unmarried): Hilda Axelina Andersson (1878–1955).

Children:

1. Axel Yngve Andersson (1905–?). Born in Grytgöl, Hällestad.

---

Relation 3: The Second Family in Sweden

Married February 17, 1906, in Hällestad, Sweden to: Augusta Maria Boberg (1874–1928).

Children:

1. Karl Ivar Ericson (1907–1973). Born in Fridhem, Grytgöl.
2. Gertrud Maria Ericson (1909–1960). Married Gustafson.
3. Sara Elsa Augusta Ericson (1911–1972). Married Palmqvist.
4. Anna Matilda Eriksson (1915–1973). Married Turesson.
5. Emilia Kristina "Stina" Eriksson (1919–1992). Born in Grytgöl.

Charles' Siblings (for historical context)

• Christina Mathilda (1851–1869)
• Sophia Charlotta (Sofie) (1852–1926)
• Julia Emilia (1855–1940) – Married Ringdahl, Norrköping, Sweden.
• Augusta Amanda (1857–1944) – Died in Ramsey, Minnesota, USA.
• Anna Lovisa (1861–1945) – Married Edgren, Chicago, USA.
• Alfrida (Frida) (1863–1939) – Married Andersson, Oakland, California, USA.
• August (1866–1947)
• Susanna (1868–1897) – Died in Forest Park, Illinois, USA.
• Justina Mathilda (Tillie) (1872–1939) – Married Velander, Alameda, California, USA.
• Ernst (1875–1910) – Died in Waukegan, Illinois, USA.