Statsvetaren Magnus Hagevi menar att det finns ett begrepp som han kallar för ”religionsröstning” ibland frikyrkliga väljare. Denna stora grupp av väljare skulle i vanliga fall rösta vänster, men har tidigare valt att i stället rösta på Kristdemokraterna eller något annat borgerligt parti, därför att dessa partier ofta profilerat sig som ”kristna” Nu har den här gruppen valt att låta andra saker avgöra vad man röstar på, enligt Hagevi.
Jag tror att detta stämmer och tillhör själv denna grupp som i årets val valt det rödgröna alternativet.
Anledningen till detta är att jag i min kristna övertygelse inser att den politik som representeras av den borgerliga alliansen slår emot de svaga i samhället.
I tidningen Dagen onsdag 23 september har jag hämtat uppgifterna. Där står att alliansen tappade 60000 ”troende” väljare
torsdag 23 september 2010
lördag 11 september 2010
Arbete, rättvisa och välfärd
Jag vill inte ha ett samhälle med ökade klyftor mellan människor, så som det ser ut i dag. Därför vet jag var jag lägger min röst.
Lyssna även till vad en del andra tycker:
Lyssna även till vad en del andra tycker:
fredag 6 augusti 2010
Godheten världens starkaste kraft
En bok om godhet av Desmund och Mpho Tutu.
Mera information här
Godheten är den starkaste kraften i tillvaron. Annars hade vi människor för länge sedan utplånat oss själva och allt levande. Denna insikt är startpunkten för boken "Om godhet och varför den gör skillnad i världen. " Så skriver Christian Braw i en recension i Kyrkans Tidning.
Mera information här
Godheten är den starkaste kraften i tillvaron. Annars hade vi människor för länge sedan utplånat oss själva och allt levande. Denna insikt är startpunkten för boken "Om godhet och varför den gör skillnad i världen. " Så skriver Christian Braw i en recension i Kyrkans Tidning.
måndag 2 augusti 2010
Min tro på bönens möjlighet och Guds trofasthet
När jag ser tillbaka på mitt liv blir jag tacksam för vad Gud har gjort. Att få räkna med Gud har varit mitt motto ända sedan jag var barn. Det betyder inte att jag alltid förstått hur Gud gör och ibland har jag undrat över det som sker. Efteråt har jag förstått, att även när det inte blev som jag tänkte, så var han med.
I Lukasevangeliets artonde kapitel undervisar Jesus om bönen. Det handlar där om ett stort engagemang i bönen.. Jesus gav dem en liknelse för att de inte skulle ge upp. Han berättar om en änka som gick till en domare gång på gång för att denne skulle hjälpa henne att av sin motpart få ut sin rätt.
Varje människa har något gott på sitt konto hos Gud, därför att Gud vill oss bara gott. Vi har således rätt att göra anspråk på allt det goda, varje fullkomlig gåva, som Gud vill ge oss. Frågan jag då ställer är: Tar jag ut det som tillhör mig, eller får det vara kvar hos Gud.
Ropar jag till honom dag och natt för att få ut det som tillhör mig.
Det handlar definitivt inte om att vi skall få allt vad vi vill om vi ber, men det handlar om att vi ska få ut det som är vår rätt, vår del så att säga. Detta sker när vi är målmedvetna och uthålliga i vår bön. Detta är den undervisning som Jesus ger.
Hur vet jag att det stämmer? Min erfarenhet av detta är att jag får använda backspegeln. Det jag redan fått ut ger mig en aning om vad jag kommer att få ut även framöver.
Därför tror jag på bönen och Guds trofasthet. Jag vill inte spara på det som finns på kontot. Med Herrens hjälp och kraft vill jag bruka det till glädje för andra.
Om du inte kan tro på mitt vittnesbörd, så behöver det inte vara något fel på dig. Det kan lika mycket bero på min bristfälliga förmåga att ge dig det trovärdiga budskap som just du behöver.
Vårt personliga böneämne just nu är att min goda livskamrat och hustru som nyligen fått beskedet om hjärtsvikt skall få uppleva ett gudomligt helande. Hjälp oss gärna i denna bön.
I Lukasevangeliets artonde kapitel undervisar Jesus om bönen. Det handlar där om ett stort engagemang i bönen.. Jesus gav dem en liknelse för att de inte skulle ge upp. Han berättar om en änka som gick till en domare gång på gång för att denne skulle hjälpa henne att av sin motpart få ut sin rätt.
Varje människa har något gott på sitt konto hos Gud, därför att Gud vill oss bara gott. Vi har således rätt att göra anspråk på allt det goda, varje fullkomlig gåva, som Gud vill ge oss. Frågan jag då ställer är: Tar jag ut det som tillhör mig, eller får det vara kvar hos Gud.
Ropar jag till honom dag och natt för att få ut det som tillhör mig.
Det handlar definitivt inte om att vi skall få allt vad vi vill om vi ber, men det handlar om att vi ska få ut det som är vår rätt, vår del så att säga. Detta sker när vi är målmedvetna och uthålliga i vår bön. Detta är den undervisning som Jesus ger.
Hur vet jag att det stämmer? Min erfarenhet av detta är att jag får använda backspegeln. Det jag redan fått ut ger mig en aning om vad jag kommer att få ut även framöver.
Därför tror jag på bönen och Guds trofasthet. Jag vill inte spara på det som finns på kontot. Med Herrens hjälp och kraft vill jag bruka det till glädje för andra.
Om du inte kan tro på mitt vittnesbörd, så behöver det inte vara något fel på dig. Det kan lika mycket bero på min bristfälliga förmåga att ge dig det trovärdiga budskap som just du behöver.
Vårt personliga böneämne just nu är att min goda livskamrat och hustru som nyligen fått beskedet om hjärtsvikt skall få uppleva ett gudomligt helande. Hjälp oss gärna i denna bön.
onsdag 28 juli 2010
Teologisk diskussion i Mellanösternkonflikten?
För en tid sedan uppmärksammade jag en artikel i tidningen Dagen som efterlyste nödvändiga samtal om den kristna tron. Den som skrev detta menade att kristenheten är uppdelad i två läger. I dag läser jag den goda nyheten i Dagen att en palestinier blir ledare för världens lutheraner. Också i den artikeln läser jag om en liknande uppdelning bland lutheraner och evangelikaler. Där finns det två läger, där det ena ger ett helhjärtat stöd för Israel, medan det andra lägret ställer sig på palestiniernas sida.
Den nye ledaren som blivit vald till ordförande i Lutherska världsförbundet är biskop MunibYounan från Jordanien. Han får genast elaka omdömen av sådana som ensidigt fördömer dem som stöder palestinier.
Munib Younan menar att vägen framåt inte går via att man är emot ena sidan i konflikten. Ett ensidigt stöd för oss inte framåt. Fokus måste vara rättvisa, sanning och gemenskap, säger han.
Må han lyckas i sin vilja att söka samförståndslösningar i en konflikt som är så infekterad.
Artikeln kan du läsa här
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220288
Läs här om detta i Dessa mina minsta bröder
Den nye ledaren som blivit vald till ordförande i Lutherska världsförbundet är biskop MunibYounan från Jordanien. Han får genast elaka omdömen av sådana som ensidigt fördömer dem som stöder palestinier.
Munib Younan menar att vägen framåt inte går via att man är emot ena sidan i konflikten. Ett ensidigt stöd för oss inte framåt. Fokus måste vara rättvisa, sanning och gemenskap, säger han.
Må han lyckas i sin vilja att söka samförståndslösningar i en konflikt som är så infekterad.
Artikeln kan du läsa här
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220288
Läs här om detta i Dessa mina minsta bröder
tisdag 27 juli 2010
Fiärstedts öron
”Det sägs att "mycket ska man höra innan öronen trillar av" men nog lossnar mina litet vid beskyllningen att vara "språkrör för högerkrafter". Så skriver Biörn Fjärstedt i tidningen Dagen
Biörn Fjärstedt säger om jag redan tidigare skrivit även han en del uppseendeväckande sakar som kan få öronen att lossna, när han som biskop önskar att Svenska kyrkan skall krackelera.
Fjärstedts öron sitter säkert kvar, men han glappar högst väsentligt med sin mun. Han är dessutom väldigt raljant i sin ton när han bemöter den kritik han fått den senaste tiden då han bland annat angriper Nils Andreasson och kallar det han skriver för gammal liberalkristen västideologisk schablon.
När han påstår att han försöker hitta samförståndspunkter i den tilltagande teologiska polariseringen kan man förstås ana en förhoppning, men den förhoppningen grusas snart, eftersom det framgår vilka sympatier han har.Det handlar om hans öppenhet för den romersk-katolska traditionen
Det är viktigt att flera opponerar sig mot Fiärstedts resonemang och visar var det hör hemma. Diakonen och författaren Annika Spade har gjort det i en mycket positiv anda. Här är länken:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220090
Biörn Fjärstedt säger om jag redan tidigare skrivit även han en del uppseendeväckande sakar som kan få öronen att lossna, när han som biskop önskar att Svenska kyrkan skall krackelera.
Fjärstedts öron sitter säkert kvar, men han glappar högst väsentligt med sin mun. Han är dessutom väldigt raljant i sin ton när han bemöter den kritik han fått den senaste tiden då han bland annat angriper Nils Andreasson och kallar det han skriver för gammal liberalkristen västideologisk schablon.
När han påstår att han försöker hitta samförståndspunkter i den tilltagande teologiska polariseringen kan man förstås ana en förhoppning, men den förhoppningen grusas snart, eftersom det framgår vilka sympatier han har.Det handlar om hans öppenhet för den romersk-katolska traditionen
Det är viktigt att flera opponerar sig mot Fiärstedts resonemang och visar var det hör hemma. Diakonen och författaren Annika Spade har gjort det i en mycket positiv anda. Här är länken:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220090
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)