Mina blogglänkar

Om jag inte orkar skriva så mycket nu för tiden så har det sina skäl. Den som vill kan i stället läsa mina blogglänkar i högerspalten. Den senaste tillagda är Domprost Åke Bonniers blogg. Se videoavsnittet med panelsamtalet från Elimkyrkan i Stockholm med Åke Bonnier och Ulf Ekman. Mycket intressant.
Inspelningen är lite amatörmässig. Jag föreslår att den som vill komma in i själva samtalet spolar fram bildspelaren.

Murar är byggda av rädslans stenar

....men den kristna tron bär mångfaldens prägel.Den river murar och bygger broar.
LÄS MERA HÄR

Har Gud förskjutit Israel?

Med anledning av den senaste tidens debatt om att Gud skulle ha ersatt Israel med den kristna kyrkan, så vill jag naturligtvis protestera. Gud ersätter aldrig ett folk eller tar tillbaka något av sina löften. Det här måste vara ett rejält missförstånd. Sen får man kalla det ersättningsteologi eller vad som helst, men inte är det Bibelns lära. Bibeln, den heliga skrift som är oss given av Gud till vägledning för att vi ska kunna förstå den tid i vilken vi lever just nu. Den är skriven också för folk i alla tider. Därför kan man inte använda ord som gällde för den tid som förflutit i vår tid. Vad som är intressant i detta sammanhang är att läsa om de profetior som redan gått i uppfyllelse. Dessa profetior är värdefulla tidsdokument inskrivna i den bibliska historien för oss som lever nu. När vi läser dem så stärks vi i vår tro på Gud.

Om vi förvränger det som står skrivet och etablerar läror som avviker, genom att använda bibelord som gäller en annan tid, så skymmer vi sanningen. Att dessutom spekulera och använda närliggande historiska händelser för att utmåla ett framtidsscenario är enligt min mening helt förkastligt. Somliga har alltid trott sig veta hur långt vi kommit, men detta är inte möjligt. ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.” Apg. 1:6
I Bibeln talas mycket om Israel och Guds löften. Gud behövde ett folk för att hans son, Jesus Kristus vår Frälsare skulle bli född. Därför vakade han över detta folk och gav dem särskilda löften och privilegier. Man kan alltså säga att Israel är löftets barn i allra högsta grad.

I Nya Testamentet utvidgas begreppet löftets barn. Gud utväljer. I Romarbrevet 9:6-8 står det:
”Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Det heter ju: Det är Isaks ättlingar, som skall föra ditt namn vidare, det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom. Det är löftets barn som räknas som hans efterkommande.”

I Romarbrevet 9:25 citeras profeten Hosea: ”Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk..”
Nu ställer vi frågan: Har Gud förskjutit sitt folk Israel? Svaret återfinner vi i Romarbrevets elfte kapitel. Läs det. Jag ger ett kort svar: Nej, Gud har aldrig förskjutit någon och framför allt inte det folk som han tidigare utvalt. Men vi lever nu i en ny tid. Det är löftets barn som räknas som hans efterkommande. Och löftet gäller både judar och hedningar
Petrus ger oss svaret i sitt tal på pingstdagen återgivet i Apostlagärningarna 2: 39

”Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla.”

Därför vill också jag instämma i Petrus vädjan i detta kapitel:. ”Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.”
Låt oss inte sammanblanda det som nu pågår i Mellanöstern med det här. Det kan få otäcka konsekvenser.

Det är viktigt att hålla isär de teologiska sanningarna ifrån de politiska.
Gud kan aldrig sanktionera till våld och förtryck antingen det sker genom Staten Israel eller någon annan nation.

Se tidningen Dagen

Våg av bön

De kristna i Jerusalem ber till Gud inför omröstningen i FN den 21 september.
"För en rättvis fred, häv ockupationen av Palestina"
LÄS MER

PROBLEM ELLER LÖSNING

ISRAEL VILL FÖRHANDLA!! Från Israels ambassad

ULF BJERELDS BLOGG

Tvivelaktig Dageninsändare

Att vara sann mot sig själv och öppen mot andra

I dag har vi varit på gudstjänst i Svenska kyrkan.
Vi går dit där Guds ord har en central plats. De tre texter som läses är knutna till ett tema. I dag var temat ”Medmänniskan.” Kyrkoherden predikade om betydelsen av att se människan. Evangelietexten innehöll det som vi brukar kalla den gyllene regeln: ”Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger”.”
Just nu debatteras mycket om Kyrkans identitet och i senaste numret av Kyrkans tidning har ärkebiskop Anders Wejryd skrivit ”Ömsesidig självkritik viktig för knepig dialog”

Han menar att det behövs brinnande människor och idebärare i vår kyrka.

”I de dialoger Svenska kyrkan är med ska vi inte ta lätt på skillnader mellan olika kristna traditioner och andra religioner. ”Sann mot sig själv, öppen mot andra”, heter den bok om religionsteologi som Svenska kyrkans teologiska kommitté arbetat fram. I den betonas vikten av att med ömsesidig självkritik hålla den knepiga dialogen igång.”
Det är ju i religionsdialogen som vår tro möter andras tro. När vi är trygga i vår egen tro kan vi också möta människor med annan tro och då behöver vi inte längre inta gränsvaktsposition.

Bibeln kan läsas av många

Somliga läser Bibeln så som gällde det krig, dom och undergång. Andra läser Bibeln för att få ett hopp för framtiden och för att få ha sin trygghetsgrund i Gud som är vår tillflykt och vår starkhet.

När Jesus frestades i öknen så citerade Satan ur den heliga Skriften. Han visste vad som står skrivet. Dan Johansson i Malmö läser också Bibeln,LÄS HÄR! men han har missuppfattat ordet om löfteslandet som Gud har lovat sitt folk. Vem tillhör detta utvalda folk? Det gör alla de som låter sig utväljas av Gud och de kan tillhöra vilket folk som helst och de kan även bekänna en annan religion. Gud är en god Gud full av nåd och barmhärtighet. Så läser i alla fall jag min Bibel. Jag skulle kunna citera många Bibelord till stöd för denna tanke.

Det löftesland som Gud har lovat kan inte gälla Staten Israel och inte heller någon annan nu existerande jordisk nation. Gränserna för jordens nationer bestämmes av människor med ”makt och militär” I Guds rike finns inga gränser.

Löfteslandet för mig som kristen är himlen efter detta jordelivs slut. Den dagen ser jag fram emot med förtröstan. Där finns inga gränser som styres på detta grymma sätt. Där finnes inte heller något våld och ingen som bär hand på en annan därför att man tillhör ett annat folkslag.

Hur läser Dan Johansson Bibeln egentligen? Jo han läser att det skall bli ett storkrig som leder till ”domen i Josafats dal” Det han skriver är ett försvar för den ockupation som sker genom Staten Israel och deras militära överlägsenhet. Det är förfärligt att läsa att arabernas motto är det som psalmisten beskriver i 83:e psalmen. Hur vågar han att skriva detta när alla vet att de kristna palestinier som länge levat som fångar i sitt eget land kämpar för fred utan våld.

Den militanta ”andemakt” som har gripit tag om Dan Johansson och många andra inom den extrema delen av frikyrkligheten är till skada för Guds verk. Låt oss slippa att läsa sädant. Det gör bara ont.
Både judar och palestinier har sin hemort i det land som Dan Johansson kallar för löfteslandet

Det finns andra som vill se framtiden som en möjlighet till fred utan vapen.
LÄS HÄR!

Í en tidigare publicerad´artikel har jag mera ingående skrivit vad jag anser om ISRAEL OCH PROFETIORNA

Religionsmöten och dialog utan kompromiss

”Ska Svenska kyrkan fortsätta engagera sig i interreligiösa aktiviteter och därmed tona ned den egna identiteten eller ska hon värna den egna tron..”
Så frågar Helena Edlund i Kyrkans tidning, torsdag 8 september.
När blev den kristna identiteten provocerande
Det ena behöver inte utesluta det andra. Ingen behöver känna sig kränkt av att Svenska kyrkan tydliggör sin tro.
Det handlar i stället om respekt för mångfalden där man inser att den egna identiteten är värdefull. Man behöver absolut inte kompromissa i mötet med den som har en annan trosuppfattning, men man behöver ha en gränsöverskridande attityd och en ödmjuk inställning till dem som tänker annorlunda.
Jag hörde talas om en kristen förskola, där muslimska föräldrar valde att skriva in sina barn, därför att de ansåg att den kristna miljön var bättre för barnen än den sekulära.
Vi har många ”gemensamma nämnare” och det är inte alls så säkert att vi behöver ge avkall på det som är vår profil.
Så här skriver Karin Öhagen i samma nummer av Kyrkans tidning:
”För vissa församlingar är behovet av religionsdialog större än i andra. Långt ifrån alla är i behov av ett Guds Hus som i Fisksätra, eller behöver hjälpa till att anställa en imam som i Sofia och Nacka.”