Varför vara kristen?

Så här skriver Dan Bernspång på sin blogg:

"Varför vara kristen?

Enligt SOM-institutet i Göteborg så är det fler människor i Sverige idag som tror på en högre makt än under de senaste 40 åren. Fler tror att det finns en verklighet som vi inte ser, och fler tror att livet har någon form av fortsättning när vi dör. Men samtidigt säger många i Sverige att de inte bekänner sig till någon särskild religion. Jag möter varje vecka människor som säger att de tror att Gud finns, att det finns en ”andlig verklighet” men att de samtidigt inte förstår varför jag är kristen och som säger att de själva inte är kristna."

LÄS MERA HÄR!

Jag instämmer i detta och hoppas att du som läser detta förstår betydelsen av att vara kristen. Jag tycker dessutom att kristendom är något mer än religion. Det är att ha gemenskap med Gud redan här i tiden och vara ledd av honom i tanke ord och handling.

Vilka är Israels verkliga fiender?

I anslutning till mitt tidigare inlägg vill jag uppmärksamma en debattartikel som är införd i Dagens Nyheter, av Avraham Burg, tidigare talman i det israeliskaparlamentet och före detta ordförande i Jewish Agency och World ZionistOrganization

Så här skriver C.G Ydrefors på sin blogg ”Uppriktigt sagt.”: "Kanske är detta bland det viktigaste som sagts på länge i debatten om Israel och dess occupation på Västbanken. Burg tar sin utgångspunkt i bristen på respekt för den s.k. gröna linjen som markerar den ursprungliga gränsen mellan Israel och det tänkte Palestina. Han ser bosättningarna på Västbanken som Israels verkliga fiender. Att om inte Israel förmår eller förmås dra sig tillbaka från Västbanken in på ”rätt” sida om den gröna linjen äventyrar Israel sin egen existens. Det är fantastiskt viktigt att detta sägs av en så betydelsefull person som Burg. Jag har tidigare försökt sätta ord på detta hur Israel genom sin nuvarande politik blir en fara för sig själv".

LÄS MER AV VAD HAN SKRIVER

Kristenhetens israelsyn

Jag läser i tidningen Dagen den 1 juni att en Dialoggrupp har bildats mellan några pingstpastorer och representanter för den Ortodoxa kyrkan. Avsikten är att denna grupp skall förändra kristenhetens Israelsyn.

Samtliga har en proisraelisk syn. De menar att alla som inte delar deras uppfattning om Israel och det judiska folket är enögda och behöver förändras. .

Det påstås att gruppen inte har någon politisk agenda, men den som har en avvikande uppfattning om deras budskap beskylls för att vara politisk..

En av pastorerna menar att det är parterna i området som själva måste lösa sina konflikter. Den som ställer krav på att Israel skall följa folkrätten och lämna de ockuperade områdena, och den som stöder den Israeliska fredsrörelsen för en rättvis och hållbar fred för alla folk i det heliga landet betraktas som ensidig."Ensidigheten riskerar att förvärra konflikten snarare än att lösa den" skriver man i ett uttalande. Man talar i detta sammanhang om det "förlovade landet," och menar att kristenhetens ställningstaganden kan provocera till aktioner som kan leda till antisemitism, generaliseringar och islamofobi, om man står på fel sida i konflikten.

I artikeln beskylls även Pingströrelsen för att den har byggt teologiska skolor på den arabisktalande sidan. Skulle detta vara ensidigt när man främjar kristen tro där den som bäst behövs?

Den ensidighet som meningsmotståndarna beskylls för gör man sig själv skyldig till vill jag påstå.

Den retorik man ger uttryck för känns inte riktigt sann.

Om man vill ha en dialog som skall leda till en förändrad Israelsyn behöver man inbjuda grupper som har olika uppfattningar och som har kunskap om förhållandena i Mellanöstern. En sådan dialog välkomnar jag.

Den gruppen kan gärna ta fram Kairosdokumentet igen.Ett dokument som även Svenska kyrkan har publicerat och ställt sig bakom.

I Kairosdokumentet beskriver de kristna palestinierna sin situation. De sätter in den i ett sammanhang och de uppmanar till handling.

Dokumentet har tillkommit inom ramen för Kyrkornas Världsråds Palestine-Israel Ecumenical Forum (PIEF) som sedan några år tillbaka stöder de palestinska kyrkorna.

Detta forum har en samordnande roll i det påverkansarbete som flera av KV:s medlemskyrkor bedriver nationellt, regionalt och internationellt. Det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel utgör en viktig del av detta arbete.

Inlägget är redigerat vid flera tillfällen. Ämnet är svårt och eftertanke krävs för varje ord man skriver. Det är så lätt att skapa missförstånd genom att använda fel valda ord. Som väl är kan man redigera i sin egen blogg.

Jag håller med om att ett annat ordval borde användas av den som debatterar i detta ämne, än vad som sker på en del siter. Det är så mycket aggressivitet och man kan känna sig frustrerad när man ibland kristna kan ha så skilda uppfattningar. Men jag håller med om att ensidighet inte leder någon vart.

LÄS ÄVEN DETTA INLÄGG PÅ C.G. YDREFORS BLOGG

Vårt andliga hem - vår församlingsgemenskap

Vi har bott i Motala i snart ett år. Under denna tid har vi haft regelbunden kontakt med kristna trossyskon i olika kyrkor. Överallt har vi funnit värme och gemenskap både i Svenska Kyrkan och i de frikyrkor vi besökt. Vi har även bett till Gud om tydlig ledning och jag vill nu berätta om hur vi fått klarhet i valet av församling.

Vid ett tillfälle fick jag en ”profetisk hälsning”, som var tydlig och klar, utan minsta tvekan. Det fanns just då ingen anledning för mig att tvivla på innehållet, men jag ville ändå låta tiden mogna och utvisa om hälsningen var äkta. Jag tror på profetisk vägledning, men min uppfattning är att allt skall prövas. Paulus skriver ”Släck inte anden, förakta inga profetior, men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.” 1. Tess. 5: 19-22

Det gick några dagar och jag uppsökte ett bönemöte i Pingstkyrkan Motala. En av ”vännerna” hejdade mig efter bönemötet och berättade att hon sett en syn där två änglar hade hällt olja över mitt huvud. Hon tillade dessutom att hon aldrig varit med om något liknande.

Båda dessa hälsningar har uppmuntrat oss till att regelbundet besöka Pingstkyrkan. Här tror vi att Gud vill att vi skall vara just nu. Vi har begärt dopintyg ifrån den församling vi tidigare tillhört, Pingstförsamlingen i Borensberg. Känner stor tacksamhet även till den församlingen för de år av gemenskap vi upplevt där. Tack till Sven-Olof och Edith och alla de trogna vännerna där som uträttar ett beundransvärt arbete.

Så här skrev jag i ett tidigare inlägg:

” "Hur vill jag att den kyrka ska se ut där jag vill ha mitt andliga hem?" Då handlar det inte om vilken kyrka jag tillhör, om jag är baptist eller lutheran. Jag längtar efter att finna min plats på den ort där jag bor och jag söker efter heligheten och kan ibland upptäcka den även i ofullkomligheten. Kommer jag någonsin att finna en kyrka som motsvarar alla mina förväntningar? Jag tror inte det. Just nu står jag med ena foten i Svenska Kyrkan och den andra i Pingstkyrkan. Ja så har jag haft det en längre tid och jag blir inte riktigt klok på var jag hör hemma. Jag märker både brister och tillgångar. Vi lever i en ny tid där människor som har en helt annan kulturell bakgrund integreras i vårt samhälle”. LÄS HELA INLÄGGET HÄR!

Psykodynamisk terapi

Några länkar om psykodynamisk terapi:
Vad är psykodynamisk terapi? Läs här!
Läs även här!
Mer stöd för psykodynamisk terapi

Ur pappas dagbok

Min pappa skrev dagbok. Några dagar före sin död år 1986 skrev han om ett Gudsmöte i den kyrka som var hans andliga hem. Jag citerar ur dagboken:

”Söndagen den nionde mars på kvällen klockan 6, som också till stor del var en bönekväll hälsades vänner i 40 årsåldern och medelåldern fram till förbön- om fysiska eller psykiska behov förelåg, men Jesus mötte så härligt med oss nere vid dörren, också vi litet äldre. Tack Jesus vår Herre och Frälsare. – Han uppfyllde vår mun med löje och vår tunga med jubel, som så många gånger tidigare och min innerliga bön, O Herre Jesus bevara mig i din kärlek. Låt mig få vandra i din sanning. Hjälp mig o Herre att rätt förvalta denna välsignelse till din ära.”

Pappa fick flytta hem till sin Herre och Frälsare den 13 mars 1986 på sitt 85:e levnadsår.

Psykisk ohälsa

Vad är din uppfattning om en psykiatriska vården? Skriv gärna och berätta. Du får vara anonym.

"Synsättet på psykisk sjukdom är statiskt. Sjukdomar är något som finns där, att upptäcka och klassificera för vetenskapen. De har ett påvisbart anatomiskt och fysiologiskt underlag och är förhållandevis oberoende av det sammanhang som de uppträder i. Ångest och depression sägs bero på en obalans i hjärnan, huvudsakligen vad gäller vissa signalsubstanser. Läkemedel ges för att återställa balansen

Huvudproblemet är att olika människor reagerar olika på ett och samma läkemedel, får olika biverkningar och så vidare. Hur det blir för dig vet läkaren aldrig i förväg."

LÄS MERA HÄR!