Jag saknar något i Bengt Malmgrens beskrivning av L.O.
(Livets Ord under 1980-talet- hela Sveriges spottkopp)
Han skriver ingenting om det som hände i många pingstförsamlingar i landet och även i en del andra frikyrkor när Livets Ord etablerades. Många församlingar splittrades. Det hände till och med att familjer drogs åt olika håll.
(Livets Ord under 1980-talet- hela Sveriges spottkopp)
Han skriver ingenting om det som hände i många pingstförsamlingar i landet och även i en del andra frikyrkor när Livets Ord etablerades. Många församlingar splittrades. Det hände till och med att familjer drogs åt olika håll.
Man lämnade den församling man tillhörde därför att man var
missnöjd. I stället för att stå ut med den andliga torka man upplevde trodde
man att det skulle bli bättre om man bildade något nytt.
Jag tror att somliga människor attraherades mera av
livsyttringarna än av livet. Det var spännande att få göra uppror mot den
stelhet man upplevde där man befann sig. Den etusiasm man tillfälligt upplevde
slutade många gånger i besvikelse. Den gröna och saftiga betesmark man tyckte
sig ha upptäckt på andra sidan stängslet förvandlades ofta till förbränd mark.
De som drogs till Livets Ord var i första hand troende
människor från andra frikyrkoförsamlingar. Det går givetvis inte att förneka
att även andra icke troende människor drogs med i den nyvaknade rörelsen.
Livets Ord var inte ensamma om att arbeta på detta sätt.
Tidigare hade Maranatarörelsen haft samma splittrande verkan i landet. Jag
minns en plats där jag var verksam som medarbetare i en pingstförsamling i
mitten av 1960-talet. När jag kom till den församlingen hade nyligen de mest
hängivna ungdomarna i församlingen tillsammans med några äldre missnöjda
församlingsmedlemmar begärt utträde och bildat en ny Maranataförsamling. Det
var många som kände sorg över denna utveckling och det skapade en spänd
atmosfär på den lilla platsen. En kväll när jag var ute och inbjöd människor
till vår gudstjänst, mötte jag en av dessa ungdomar. Jag hälsade på honom och
ville att han skulle förstå hur gärna jag önskade att vi kunde få verka
tillsammans i vår församling. Han påpekade att de gudstjänster jag inbjöd till
var av underhållningskaraktär och att de inte höll måttet. Det fanns en radikal
inställning bland dem som lämnat församlingen. De ansåg att vi hade svikit vårt
uppdrag att vinna människor för Gud. De fann inte utrymme för sin radikala tro
i sin församling och av denna anledning fanns ingen annan möjlighet än att
bilda en ny församling.
Det fanns säkert fog för en del av det uppkomna missnöjet,
men jag vågar dra slutsatsen att det inte fanns fog för den splittring det
ledde till.



