Det sker igen

”Som svar på bön har Gud gjort under, ja stora under ska ske igen.” Så lyder en strof ur en sång av Ingvar Nilsson. Vi vet inte alltid vad som sker när vi beder, men vi vet att det sker något. Det vill säga, vi upptäcker detta om vi beder. Det kan vara stort eller smått. Det kan vara Guds omsorg och ledning genom livet. När vi ser tillbaka på våra liv märker vi att Gud har svarat på vår bön. Det som vi bad om för länge sedan var då höljt i dunkel, men fick senare sin förklaring. Gud hör och Gud gör. Men jag tror inte att vi skall vara upptagna av undret, hur underbart det än är. Vårt fokus skall vara riktat mot den som gör undret. Det är till Gud vi vänder oss när vi ber. Det är ”han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka.”(Ef. 3:20) Psalmisten uttrycker det så här: ”Stadigt hoppades jag på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta, han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skall många se och bli häpna, och skall förtrösta på Herren.”(Ps.40:1-4)

Jag uppfattar att det handlar om målmedveten och uthållig bön med åtföljande bönesvar. Så här sjunger vi i en sång: ”Gud vet många tusen sätt att ge oss bönesvar, vad än behovet är, han omsorg om oss har. Ej vägrar han oss här, vad gott och nyttigt är. Gud vet många tusen sätt, att ge oss bönesvar.”

Sanningen skall göra er fria

Det är Jesus som har sagt detta och orden återfinns i Johannesevangeliets åttonde kapitel. Vi ställer oss två frågor när vi läser detta. 1. Fria ifrån vad? 2. Sanningen, vilken sanning?

1. Om sanningen skall göra oss fria så innebär det att vi är bundna och behöver bli fria. Människorna som lyssnade till Jesus vid detta tillfälle ville inte hålla med Jesus om att de var slavar under någon och kände därför inget behov av att bli fria. De sa till Jesus: ”Vi har aldrig varit slavar under någon, vad menar du då med att vi ska bli fria?” De var fientligt inställda till denna sanning eftersom de inte trodde på Jesus. Så kan det vara även i vår tid. Man vill inte höra talas om att man är bunden, men det är precis så som Jesus sa vid detta tillfälle: ”Var och en som syndar är slav under synden.” Det är nödvändigt att komma till denna insikt och det finns bara ett sätt nu såväl som då Jesus sa det här. Det är att låta Guds Ord tränga in i oss. Om vi inte inser att vi är bundna känner vi inget behov av att bli fria. Du som läser det här kanske behöver bli upplyst om att du i likhet med många andra är bunden och behöver bli fri. Den heliga anden som är sanningens ande vill visa dig vad synd är. Synd är att inte tro på Jesus som Gud har sänt. Han vill också visa vad rättfärdighet och dom är. Domen innebar att denna världens härskare är dömd, en gång för alla. Därför kan inte heller synden och dess följdverkningar binda oss om Sonen Jesus, Kristus befriar oss. ”Om nu Sonen befriar er, blir ni verkligen fria.” Låt Guds Ord som är sanningens ord få tränga in i ditt hjärta. Bjud Jesus in i ditt liv och sanningen kommer att göra dig fri.
2. Sanningen står skrivet i bestämd form i singularis. Det står inte att det är sanningarna som skall göra oss fria utan sanningen. Sanningen förkroppsligad i Jesus har visat oss vem Gud är. ”Jag är vägen, sanningen och livet,” sa Jesus. Jag tror på den absoluta sanningen och söker mer och mer fördjupas i den. En gång skall jag fullständigt förstå den. Tills dess går jag från kraft och till kraft och från frihet till frihet. Detta är ”min sanning” och den gör mig fri, andligt fri. Detta är inte detsamma som att bli själsligt fri. Man talar mycket i vår tid om själens frihet, men andens frihet är något helt annat. Den själiska frihet som många talar om är bara en jordisk frihet. Den utlovar inte någon evigt bestående frihet, men när Jesus får befria oss så blir vi verkligen evigt fria. Andligt fria.

Jag byter inte bort ”min sanning” eftersom jag har fått uppleva det jag tror på.”Jag vet på vem jag tror.” Jag har accepterat den sanningen och den ger mig förtröstan. Samtidigt inser jag att det finns en mängd av trosuppfattningar värda att respektera. Dialog och samförstånd med människor av andra trosuppfattningar än den egna är absolut nödvändig. Det handlar inte om att ge avkall på den egna sanningen/ övertygelsen, utan att befinna sig i en process som hela tiden rör sig framåt. 

Frågan vi ställer är: Finns det mer än en väg till Gud? De som tror att de har ett färdigt svar att leverera uppträder med hätska kommentarer till den här artikeln: ”Jesus är inte enda vägentill Gud.”

Varför är ilskan så stor mot innehållet i denna artikel i tidningen Dagen? Kan någon av mina läsare svara på den frågan?

”Är alla religioner lika sanna eller äger vi kristna Sanningen? Ber judar, kristna och muslimer till samme Gud eller är tron på Jesus Kristus den enda möjliga vägen till frälsning? I århundrade efter århundrade har kristna grupper kämpat mot varandra, tvångsdöpt judar, förtryckt hinduer och krigat mot muslimer. Därför var det något fullständigt unikt när Sveriges ärkebiskop, Nathan Söderblom, i början av 1900-talet hävdade att det inte bara fanns en enda väg till Gud. Med sina ord lyckades Söderblom övertala nästan hela kristenheten att efter 1 600 år av stridigheter åter börja tala med varandra. Han bjöd in dem alla till Stockholm för att diskutera bland annat kyrkans roll som fredsstiftare. ”

Läs mera här! 

Jag har gjort mig sårbar

Jag har i mina två senaste inlägg i Ökenkällan gjort mig sårbar i min upprördhet över den strid som på går i KD. Jag har använt ord som inte är riktade till någon enskild person, men som ändå är opassande i detta sammanhang. Orden "galenpannor" och "fy skäms gamla gubbar" är givetvis inte tillåtna i sådana sammanhang. Jag är impulsiv och har lätt att gå över gränsen ibland, vilket man inte får göra i en saklig debatt. För detta vill jag uppriktigt be mina läsare om ursäkt!

De vill torpedera KD

Högerextremism är samhällsfarlig och får inte sammanblandas med det som är den egentliga värdekonservatismen. Vi måste protestera emot att en del galenpannor just nu håller på att få oss att tro det. Det finns de som kallar sig värdekonservativa, som egentligen borde kallas högerextrema och fanatiska. Deras motiv är att skada inte att bevara. De är ute efter att torpedera Kristdemokraterna för att i stället bli ett alternativ till Sverigedemokraterna.

Kristdemokraternas nya partiledare Ebba Busch Thor har visat prov på mod och styrka att trots förrädiska påhopp ifrån en del missnöjda inom partet, slå vakt om frågor som kan föra partiet framåt i stället för bakåt. KD är fortfarande ett parti som slår vakt om den kristna etik som bör vara vägledande i samhället.

Det finns mycket i den högerextrema så kallade värdekonservativa riktningen som leder bort ifrån det som kallas kristna värderingar.

Om Kristdemokraterna inte skall bli ansett för ett antiintellektuellt parti, så är det nödvändigt att rätt profilera de viktigaste samhällsfrågorna.

Det kanske finns andra frågor än frågan om kärnfamiljen, abortfrågan, synen på homoäktenskap, Israelsfrågan, där man ensidigt ställer sig bakom Staten Israel, som man borde prioritera

De extremister som nu vill skada partiet befinner sig på kanterna och hör inte hemma i partiet. Om de lyckas med sina förrädiska planer så skadar de alla de trogna politiska arbetare och kristna förebilder, som följer sin vision om ett bättre samhälle.

Denna extremism kallar jag för storhetsvansinne och alla som läser det här har ett ansvar att protestera emot att detta får ske.

Vi skyddar oss inte med att ”värna vårt eget, hålla flyktingar och behövande på behörigt avstånd och köpa enkla nationalistiska och själviska politiska lösningar eller genom att sminka själviskheten med lite antiabort, kärnfamilj och liknande så att samvetet är fredat.” (Delvis omskrivet citat av Eric Carlsson i tidningen Dagen)

Fy skäms gamla gubbar!

Jag blev så glad när jag läste vad Ebba Busch Thor skrev i den här artikeln. Glädjen varade inte länge, när jag senare fick läsa de gamla värdekonservativa männens bedrövliga angrepp på sitt parti och sin partiledare, som de tidigare varit med om att stödja. En del kallar mina debattinlägg i denna fråga för larviga påståenden om att EBT är kvinna och på grund av detta blir utsatt på detta vis. Jag skulle vilja påstå att hon dessutom är en ung kvinna och det är grymt att bli utsatt för påståendet att hon skulle vara styrd av RFSL. Fy skäms gamla gubbar!

Läs artikeln här  

Är Staten Israel ett tidstecken?

För många av mina kristna vänner är detta ett axiom. De har färdiga svar om hur allt kommer att bli i den yttersta tiden. Det tydligaste tidstecknet är Staten Israel. Att ifrågasätta detta anses kränkande. Så skulle jag själv ha uppfattat det för många år sedan. Numera har jag i ett flertal artiklar bestämt tagit avstånd ifrån en del av den eskatologi, som jag tidigare trott på. När jag gjort detta har en del betraktat mig som teologiskt liberal.. Jag har då känt mig som en katt bland hermeliner, det vill säga inte tillräckligt rumsren. Detta känns inte helt okay för mig, men tyvärr måste jag finna mig i att bli betraktad som sådan. För att mina läsare skall förstå vad jag menar vill jag hänvisa till den 

redovisning av Lewi Pethrus bokJesus kommer, som jag publicerade redan år 2010.

Hotfulla budskap om jordens undergång

En av mina vänner på Facebook Henna skriver: ”Kommer jorden gå under den 23 september 2015 som dom säger?” Jag tror inte att Henna menar att någon har svaret på hennes fråga. Varifrån påståendet om jordens undergång den 23 september än kommer, så skapar den existentiell ångest hos många, ja till och med hos dem som har sin trygghet i Jesus. Henna hör till de modiga personer som vågar erkänna sin ångest inför en sådan fråga. Hon inser säkert liksom många av dem som kommenterar att det är orimligt att veta något om detta. Tro för all del inte något annat, ty det är att kränka henne. Hon är säkert trygg i sin tro på Jesus, men hon har drabbats av det som kallas generaliserad ångest och det är en sjukdom som en del av oss bär med oss. De allra flesta människor bär på denna ångest inför en okänd framtid, men har förmågan att förtränga det. Det är absolut inget fel att Henna ställer denna fråga, men det är fel med alla dem som sprider skräck med sina hotfulla budskap om vad som skall ske i framtiden. Detta sker av och till från kyrkornas predikstolar, tyvärr. Många, däribland Holger Nilsson med sin tidskrift Flammor utnyttjar människors rädsla och tjänar pengar genom att i tryck förmedla sina hotfulla visioner Ingen vet hur morgondagen ser ut oavsett hur man försöker utforma orden.