12 maj 2022 Besök vid graven

Har kopierat bilden från Susannes sida på Facebook

I dag besökte jag Ulla-Britts gravplats på den dag hon skulle ha fyllt 79 år. Frid över hennes ljusa minne! I juli månad är det två år sedan hon fick lämna jordelivet. Jag är  tacksam till Gud för det liv vi fick tillsammans, för våra barn och barnbarn. Vi har det bra och livet går vidare. Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.

Under gårdagen var jag med och lyssnade på Vega när hon sjöng tillsammans med sin förskoleklass vid Charlottenborgs centrum. 

Vad vi vet, tror och påstår om helvetet.

 

Mikael Tellbe har skrivit en text i tidningen Dagen som är väl värd att läsas. Jag har inte rättighet att återge hans text ordagrant som jag kan läsa som prenumerant.

Länken finns här för den som vill Vad ska man egentligen tro om helvetet?

Mikael Tellbe är lektor i Nya testamentet vid Akademi för ledarskap och teologi (ALT)

Många människor känner sig förvirrade över den debatt som pågår om helvetet och vad bibeln lär och saken blir inte bättre av att det verkar finnas stöd för olika dogmer och inställningar, till och med för de spekulativa helvetesdogmerna i bibeln.

Den klassiska helvetesläran beskriver helvetet som en evigt brinnande eld där Gud dömer de ogudaktiga till en medveten smärtsam och ändlös pina.

Den andra hållningen den så kallade annihilationismen uppfattar helvetet som en metafor för förgörelse och evigt utslocknande.

Den tredje hållningen den så kallade universalismen handlar om att Guds kärlek till slut kommer att segra med följd av att alla blir räddade.

Tellbe skriver att vi behöver skilja mellan vad vi vet, vad vi tror och vad vi påstår.

Bibeln är tydlig med att visa oss att Gud vill att alla människor skall bli räddade och att ingen ska gå förlorad och att ett liv utan Guds närvaro är förödande. Bibeln är också tydlig med att vi alla har ett ansvar för våra liv. Vi kommer alla att stå inför Gud oavsett vilka vi är och hur vi har levt.”Vi kan vara trygga med att våra liv och vår framtid ligger i händerna på en alltigenom rättvis, barmhärtig och kärleksfull Gud – och tack och lov inte i våra”, avslutar Tellbe

Köttsligt oväsen

 I mitt förra inlägg med rubriken "tungotal" citerade jag något ur T.B.Barratts självbiografi. T.B. Barratt anses som en av Nordens banbrytare för pingstväckelsen. Han var för Norge det som Lewi Pethrus var för Sverige.

"På ett möte som jag övervar i måndags kväll, smög det sig in en främmande ande, under det att någon vittnade. Det var en ande helt motsatt den, som Gud givit mig. Jag kan inte vara ett med det köttsliga oväsen, som en del göra; de vilja hoppa, som om de befunno sig på en lekplats. Jag lämnade mötet tillsammans med min syster, som genom ett märkligt sammanträffande också var närvarande den kvällen. Jag fröjdar mig och kan ropa mitt halleluja tillsammans med de glada själarna i Sion, men vilda skrik äro något helt annat. Likväl fördömer jag ingen, men man behöver inte arbeta sida vid sida med dem som tillåta köttet råda i stället för Anden, såvida jag inte kan lyfta dem till ett högre plan eller tillföra deras hjärtan större ljus genom den helige Ande. Då jag kom hem och bad och lade mitt huvud på kudden, strömmade en outsäglig frid in över min själ. Gud skall bevara mig genom sin nåd."

Barrat skriver tidigare: "Jag tror att Herren givit mig förmågan att bedöma andar."

Med stor ödmjukhet och fastän han tror att han fått ande-bedömningens gåva skriver han; "Likväl fördömer jag ingen, men man behöver inte arbeta sida vid sida med dem, som tillåta köttet råda i stället för Anden."

Hur är det med oss som lever i dag? Må Gud hjälpa oss så att vi arbetar tillsammans med dem som låter Anden råda. "Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap med Gud, Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller" Rom 8:6-8

Tungotal

 

När jag läser T.B. Barratts självbiografi och de upplevelser han beskriver så får jag intrycket av det var en upplevelse av obeskrivlig kraft. Om det inte var extas vad var det då? Så här uttrycker han det på sidan 145:

"Under det jag bad, sågo de närvarande en eldkrona över mitt huvud och en kluven eldtunga ovanför kronan. Det var många som sågo detta övernaturliga, starka, röda sken. Jag såg det naturligtvis inte själv, men i samma ögonblick fylldes hela mitt väsen med ljus och obeskrivlig kraft; och jag började tala ett främmande språk med all makt...." men Barratt skriver också på sidan 149 ..."att man ej behöver bli hänryckt eller komma i extas för att bli döpt i den helige Ande och tala i tungor."

Min fråga är om vi har blivit skrämda när tungotalet missbrukas, så mycket att vi inte vågar släppa fram den hänryckning som tidigare var självklar. Behöver vi åter uppleva detta på nytt igen? Jag tror det.

Det skulle vara intressant att få höra vad pastorer och ledare säger om detta i vår tid.

Micael Grenholm skriver på Facebook:

”Det finns tydliga skillnader: obegripligt tal inom ockultism eller animism upplevs ofta okontrollerbart då man besätts av en ande eller förfader, medan tungotalet tas emot som en gåva och används frivilligt. Och istället för att användas till trollformler eller förbannelser upplevs tungotalet som ett bönespråk som används för att prisa Gud bortom ens egen fattningsförmåga. När pingströrelsen uppstod för över hundra år sedan trodde en hel del att det var ockulta fenomen klädd i kristen språkdräkt - men i själva verket är det något unikt. Ytterligare intressanta fakta att ha med i min kommande bok! #språkmirakler ”

Margaretha Möller, tidigare folkhögskollärare vid Viebäcks folkhögskola kommenterar:

”Bra att det sägs! Tungotalet, som vi upplever inom pingströrelsen, handlar inte om extas. En gåva , ja, som Du beskriver bra här. Tack! ”

Våga att vara den du är.

 Våga att vara den du är och våga att lita på att du kan förbli den du är. Den som Gud har skapat. Det är inte din läggning som bestämmer vem du är. Din identitet är mycket mera än så. Du får vara Guds barn och är älskad med alla de anlag du bär på. Du och jag har fått frihet att välja vem vi vill tillhöra. 

Våga vara den du i Kristus är, den i hans tanke, den i hans kärlek, den i hans ögas eviga ljus du är.

Skuld och rädsla trycker dig inte mer. Nu är du fri att älska och tjäna dem som du möter, Jesus som bor i dem (Sv.ps87:1,3) Text Anders Frostenson

Kalla fakta i TV4 "Syndarna"

 "SYNDARNA" Kalla fakta TV4    Klicka på länken till vänster!

De föddes in i pingstkyrkans gemenskap, men kyrkans budskap bidrog till psykisk ohälsa och de försökte ignorera sin sexuella läggning. John och Amanda möter pastorer inom pingstkyrkan och uttrycker det de velat säga under många år.

Säkerligen kan dokumentären väcka olika känslor i olika grupper. Men Kalla fakta gör ett försök att lyssna in både de unga vuxna, som tidigare har brottats med självmordstankar, samt frikyrkorepresentanternas försök att få förståelse för sin syn på sexualitet, äktenskap, Bibeln och människan.

Åsiktsmässigt kvarstår skillnaderna, men tittaren får en god inblick i bemötande och argument under dialogen

Jag är barn hos Gud

 Text & musik: Rolf Ericson  (3 sidor i JPG)