”Så
giv nu akt på ordet och akta på synen. Sjuttio veckor äro bestämda
över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes
för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen
varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd och innan syn
och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.” Dan.
9:23-24.
Se
följande källa:
https://www.kristnabrev.se/daniels-70-e-årsvecka-41878924
Den
kristna församlingen har under lång tid blivit undervisad att
Daniels 70:e och sista årsvecka skall infalla någon gång i slutet
av den nuvarande tidsåldern.
Under
denna ”veckan” (7 år) anser
man att
ett nytt tempel skall
byggas i Jerusalem och att
antikrist
där
skall träda
fram och ta sitt säte i detta tempel, ingå förbund med Judafolket,
osv.
Sådana
tankegångar finns även i den kyrka här
i Motala,
som jag tillhör och för flera år sedan blev jag hindrad av vår
före detta pastor att offentligt samtala om den eskatologi som jag
redovisar
på min blogg.
Jag
blev
också
kritiserad
av
en känd ledande pastor för att jag ifrågasatt hans förkunnelse
och kallat den för villfarelse, eftersom
den innehåller så kallade dispensationalistiska tankegångar. Se
länk om dispensationalismen i min artikel med adress:
https://rolferic.blogspot.com/2017/11/eskatologi-och-teologi.html
Se
även vad jag skrivit på den här sidan:
https://rolferic.blogspot.com/2017/11/eskatologi-och-teologi-del-3.html
Ssanningen
om Daniels 70:e årsvecka är inte enkel, men så som alla naturliga
veckor infaller i en följd, så inföll rimligtvis Daniels 70:e årsvecka
direkt efter den 69:e veckan!
Den 70:e årsveckan inföll
och uppfylldes
när Jesus började
sin
verksamhet.
Det
var när han blev döpt av Johannes och den Helige Ande sänkte sig
ned över honom. Då
började
den
70:e och sista årsveckan. I mitten av veckan, det är efter 3,5 år,
blev offren avskaffade, det skedde genom Jesu offerdöd på korset,
Hebr. 10:4-10. Så 3,5 år efter Jesu offerdöd var Daniels 70:e och
sista vecka slut.
Läran
om att Daniels 70:e vecka skall komma i denna tidens slut är därmed
inte en Biblisk lära, den är ett tillägg av människor.
Så
har vi i vår tid, två stora andliga villfarelser; Ett folk, Juda,
som väntar på en kommande Messias, som redan har kommit, för
mycket länge sedan. Ett annat folk, de kristna, som väntar på en
kommande antikrist, som redan har kommit, för mycket länge sedan.
Det
är inte en kommande antikrist som Guds folk i vår tid skall vänta
på. Det är Jesu tillkommelse vi skall vänta på, ty då skall han
genom sin tillkommelses uppenbarelse tillintetgöra, 2Tess.2:8, den
antikrist (den ”Laglöse”) som redan finns i världen och har
funnits där så länge som påvedömet har funnits.
”…
av frukten känner man trädet.” Matt.12:33
Begrunda
detta noga inför din Herre och Frälsare; Avfallet har redan skett
och ”Laglöshetens människa” har redan trätt fram, och det
för mycket länge sedan, och därmed står redan; ”Herrens
dag för dörren.”
Avfallet skedde när kristendomen
blev ”upphöjd” till statsreligion i romarriket på 300-talet och
”Laglöshetens människa” har redan trätt fram. Paulus visste
det och de troende i Tessalonika visste det, 2Tess.2:5-6. Johannes
visste det, 1Joh.2:18-19. ”Laglöshetens människa” är
personifierat i påvedömet, som i form av biskopen i Rom, begynte
växa fram redan på apostlarnas tid. Reformatorerna; Wycliff,
Huss och Luther m.fl. visste det!
Den
”Laglöses” framträdande är inget som skall ske i en diffus
obestämd framtid, det är en historisk händelse som har skett för
mycket länge sedan. Det var det romerska kejsardömets fall som
öppnade vägen för påvedömets framträdande och det var detta som
Paulus syftade på när han skrev till Tessalonikerna; ”I
veten, vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram"
Ordet
i Dan.9:24-27 talar över huvud taget inte om någon, i en avlägsen
framtid sjuttionde vecka, utryckt ur sitt sammanhang och det talar
över huvud taget inte om någon antikrist.
Denna villfarelse
och villfarelsen om ett återuppbyggt tempel i Jerusalem och
villfarelsen om en kommande antikrist i detta tempel och dennes
förbund med Judafolket, är i grunden en och samma villfarelse.