Innan gryningen

Ylva Eggehorns text till Benny Anderssons musik har nummer 717 i Svenska psalmboken. Till att börja med hade jag svårt att förstå de djup som finns i denna psalm.

Ordet mytgestalt ville jag inte acceptera. För mig är Jesus varken en mytgestalt eller främling. Att få ha en personlig relation till honom har varit min önskan ända sedan jag var ung.

Jag blir aldrig färdig med honom, men han är min och jag upplever närheten. Han är vägen som jag går på, men jag är inte framme än och jag fortsätter gärna att gå.

”Så många hade målat dina bilder..”. Vi kan tilltalas av dessa bilder. Min bild av Jesus är inte särskilt teologisk. Teologiska bilder är ofta färdigmålade. Min bild av Jesus står kvar på målarens staffli.

Jag har så svårt att begripa att man kan strida om de färdigmålade bilderna och att man kan rata de ihopsnickrade. Vi borde älska både målare och snickare.

Det räcker inte med bilder. Det måste vara något annat. ”….men det var bortom bilderna du kom.” Jo det stämmer, han kom, men jag kom också och vi möttes och bestämde att våra liv hör ihop. Förstör inte detta. Min relation är mycket personlig. Det är din också. Ingen har rättighet att ta den ifrån oss eller ens att förneka den. Det är bara han och jag eller han och du.

”Kom närmare, bli kvar hos mig. Det mörknar och kanske ljusnar det på nytt igen. Ditt liv ska bära mig, jag hör en koltrast, som sjunger timmen innan gryningen.”

Observera ordet kanske. Det kanske ljusnar. En sak vill jag hålla fast vid: ”Ditt liv ska bära mig.” Där finns inget kanske, men det är mitt val.