Det sker ibland att den som ber för sig själv ofta menar någon annan. Detta sker ibland medvetet eller på grund av ett inlärt mönster.
Vi har ett exempel i Nya Testamentet på sådan bön där motivet var både medvetet och inlärt: "Två män gick upp till helgedomen för att be, den ene var en farisé, den andre tullindrivare. Fariséen ställde sig och bad för sig själv:”Jag tackar dig Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper. ” Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade:”Gud var nådig mot mig syndare.”
Vi har redan genomskådat oärligheten i denna bön. Det är svårare att bedöma en bön som i jagform talar om hur andra skall handla. Till exempel när man ber ungefär så här: "Gud du ser hur dåliga vi är, som inte gör det vi ska. Vi är bekväma och lata och kommer sällan till kyrkan som vi borde. Vi vittnar inte för våra grannar och samlar inte in den skörd som borde vara mogen för ditt rike." Denna bön bedes ibland av människor som är lysande föredömen i kristlig vandel och som visar stor iver för hur man skall leva som kristen.
Att ifrågasätta en sådan bön är mycket svårt, och avsikten kan också vara svår att bedöma. Är bönen ärlig så kan den inte vara fel, men ibland misstänker jag att det är andra orsaker som ligger bakom. Till exempel bitterhet och besvikelse.
När farisén bad sin bön så var den indirekt avsedd för tullindrivaren trots att han formulerade den till Gud.
Vi kan frestas att rikta vår bön som ett budskap till människor i stället för till Gud. I exemplet från Lukasevangeliet som jag citerat står det att tullindrivaren stod avsides. Han kände sig inte hemma i den miljö där fariseerna dominerade. Trots detta ville han egentligen vara med, men hans närvaro väckte inte särskilt stor entusiasm.
Det fanns säkert inte någon annan helgedom där tullindrivaren kunde känna sig hemma, men Jesus menade att det var han som gick hem rättfärdig snarare än den andre.
Om våra kyrkor får bli mötesplatser där alla kan känna sig hemma måste vi nog sluta upp med att dela in oss i grupper som kallas vi och de andra. Det finns inga skillnader.
När vi ber för oss själva så måste vi ärligt inse att vi inte kan åberopa några meriter. Vi kan inte heller syfta till någon annan när vi ber om nåd för våra synder. ”Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.”(1 Joh 1:8.)
Om vår bön blir ärlig och uppriktig behöver ingen stå avsides och känna sig utanför och dömd. Då fungerar vår gudstjänstgemenskap och vårt budskap blir trovärdigt.
När Jesus undervisar om bön i sin bergspredikan i Matteusevangeliets 6:te kapitel så säger han: ”Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de ska lägga märke till er.” Han tar hycklarna som exempel. ”De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem.”
Ärlig bön är inte bön för att människor skall höra. Det är bön direkt till Gud och det är hjärtats samtal mer än munnens.
Avsikten med detta inlägg liksom tidigare och eventuellt senare är att varna för de avarter som så lätt skapar en identitetsförvirring och hindrar oss i vår tjänst för Gud. Det är absolut inte min mening att raljera över de problem som finns. Ingen är ofelbar allra minst jag och jag tar gärna emot rättelser. Om något kan missförstås i det jag skriver hoppas jag att kunna rätta till det. Jag uppmanar därför mina läsare att reagera och höra av sig, så att dialogen kan fungera.
torsdag 30 juli 2009
måndag 20 juli 2009
Lev nu!
Beträd livets arena med stor försiktighet. Det finns många precis som du och jag, som är sårbara. Om vi förkunnar att kärleken är störst av allt, så behöver våra ord vara genomglödgade av denna kärlek. Utan kärlek är vi bara ekande brons och skrällande cymbal.
Tig inte, men tänk först och tala sen. Undvik att säga det som du kanske måste ta tillbaka. Var trovärdig. Tro inte att du har svaret på alla frågor, men våga ställa frågorna.
Säg inte att du vet hur det är. Säg hellre att du tror att du vet. Du kanske har rätt eller fel. Vi hamnar ofta i endera diket. Dikenas namn är extremism. På vägen finns det både rätt och fel eftersom vi ser allt på ett dunkelt sätt.
Om man är ärlig måste man också vara ödmjuk och hänsynsfull. Du kommer troligtvis att bli missförstådd även om du gör ditt bästa. Räkna med det så blir du inte besviken.
Om ingen lyssnar på dina ord så kan det bero på att dina gärningar hindrar dina ord att nå fram.
Du och jag blir aldrig fullkomliga, men vi måste försöka. Vi kommer att misslyckas, men vi får aldrig upp! Vi får beträda livets arena med frimodighet!
Tig inte, men tänk först och tala sen. Undvik att säga det som du kanske måste ta tillbaka. Var trovärdig. Tro inte att du har svaret på alla frågor, men våga ställa frågorna.
Säg inte att du vet hur det är. Säg hellre att du tror att du vet. Du kanske har rätt eller fel. Vi hamnar ofta i endera diket. Dikenas namn är extremism. På vägen finns det både rätt och fel eftersom vi ser allt på ett dunkelt sätt.
Om man är ärlig måste man också vara ödmjuk och hänsynsfull. Du kommer troligtvis att bli missförstådd även om du gör ditt bästa. Räkna med det så blir du inte besviken.
Om ingen lyssnar på dina ord så kan det bero på att dina gärningar hindrar dina ord att nå fram.
Du och jag blir aldrig fullkomliga, men vi måste försöka. Vi kommer att misslyckas, men vi får aldrig upp! Vi får beträda livets arena med frimodighet!
söndag 19 juli 2009
Att följa Jesus
I dag var jag på mässa och temat för denna söndags texter var Efterföljelse. Den predikan jag då fick lyssna till gav mig inte ett uttömmande svar till vad det innebär att följa Jesus. Vem kan ge ett sådant? Inte jag. Jag kan bara ana till en del vad det innebär. Huvudpunkten i predikan var kärlek. Det är genom kärleken till våra medmänniskor som vi följer Jesus. Dagens texter handlar också om helighet. Jag tror att många ryggar tillbaka för det ordet. Kan en människa vara helig, dvs leva ett heligt liv? Helighet är inte en moralisk egenskap, men i Nya Testamentet handlar det om Guds församling. I Episteltexten från Första Petrusbrevet uppmanas vi till att leva ett heligt liv. Min uppfattning är att denna helighet är ofullständig men ändå tillräcklig så länge vi lever i denna värld ”Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras. ”…”Lev ett alltigenom heligt liv.” Helighet utmärker den som tjänar Gud och den som följer Jesus. Man blir det inte genom att göra moraliskt goda gärningar, i så fall måste man överträffa både de skriftlärde och fariseerna om man läser evangelietexten, och det är ju omöjligt. Nej det handlar i stället om att vara. Att förbliva i hans kärlek så som grenen förblir i trädet.
lördag 18 juli 2009
Om Stanley Sjöbergs artikel i Hemmets Vän
Det är inte min mening att på något sätt angripa personen Stanley Sjöberg. Ibland beundrar jag hans mod när han uttalar sig i tal och skrift, men lika ofta blir jag förskräckt när jag läser hans artiklar som ibland innehåller obalanserad och osund teologi som i allra högsta grad måste bemötas. Låt mig få länka till en kommentar till det han skrivit i Hemmets Vän på följande adress: "DESSA MINA MINSTA BRÖDER"
torsdag 16 juli 2009
Aktuell information om Israel Palestina
Jag fick i dag ett mail med bifogad information från Nisse Andreasson. Där uppmärksammas också min tidigare artikel "Hur blir man vän med fienden?"
Kära vänner Rundbrev 432 Falköping, 16 juli 2009
Den märkliga koalition av yrkesmilitärer och bosättare som i realiteten styr Israel tar inte semester. Detta framgår av den andra bilagan till detta rundbrev. Ni som även denna månad vill ha fördjupad information om vad som händer palestinierna när världen vänder ryggen till har nog ändå möjligheter att finna sådan information. Många av oss här i vårt land tar en välbehövlig semester i juli månad. Som ni kära vänner har märkt producerade jag ett radioprogram med Jerusalem-resenärer från Fristads församling som gjorde sin resa i Studieförbundet Bildas regi. Programmet sänds vid ytterligare två tillfällen 19/7 kl 18-19 och 21/7 kl 13 – 14. Bredbandet ger möjligheter att lyssna även utanför vårt närområde i Falköping med omgivande kommuner. www.fnf.nu Denna helg börjar min kära Flora och jag en välbehövlig semester i Varberg för att träffa släkt och vänner. Nästa rundbrev kan väntas någon vecka in i augusti.
Två hängivna fredsvänner som inte låter semestermånaden hindra sitt engagemang är Egon berglund i Piteå och Rolf Ericson i Borensberg.
Min första bilaga i dag är Rolfs text ”Hur blir man vän . . ”
Egons texter finner ni på hemsidan ”Dessa mina minsta bröder”.
*** * ***
Så här skrev jag i Rundbrev 431:
”USA:s president Barack Obama har haft ett linjetal i Kairo som har väckt uppseende världen runt. OM hans hållning till ockupation, bosättningar och förtryck av det palestinska folket kan driva fram den utvecklingen att en rättvis fred välkomnas av israeler och palestinier i verkligt bred omfattning, så kan de mörka och människofientliga krafterna förmås att ge upp.”
En otydlighet i fortsättningen av min text gav mig en fördjupad kontakt via mail just med Rolf Ericson vilket de som följer hans texter i Ökenkällan kan se.
*** * ***
Åter till mina inledande ord om detta rundbrevs andra bilaga! Fredsvolontärerna utsända från den nordamerikanska volontärorganisationen CPT (som många vet i mycket en förebild till SEAPPI, de ekumeniska följeslagarna) har under senaste året haft så mycket problem med att behålla sitt boende och sin närvaro i Hebron. Lösningen blev att utrusta några i den palestinska lokalbefolkningen som var tillräckligt motiverade och orädda med videokameror för att själva dokumentera israeliska soldaters och bosättares övergrepp. Kontakten med omvärlden upprätthölls på så vis ändå. Själv har jag inte rapporterat förrän just i dag även om jag har fått en del information genom CPT:s försorg tidigare. Just denna rapport är så klargörande för hur den israeliska staten nu har spårat ur.
*** * ***
Svenska Jerusalemsföreningens tidning innehåller alltid mycket läsvärt material.
Kontakt: www.jerusalemsforeningen.se*** * ***
Med all den information som numera finns tillgänglig på nätet kan du säkert på ditt sätt finna vägar att främja en mera rättvis värld med
FRED SHALOM SALAM
Nisse Andreasson
Om konsekvenserna för de drabbade familjerna kan du läsa i ICADH:s nya broschyr som finns på svenska. Du hittar den på http://www.krf.se/publikationer
*** RUNDBREV 432 AVSLUTAT ***
Hur blir man vän med fienden?
Somliga anser nog frågan vara något naiv. Fienden övervinner man bara genom genom att tala maktspråk. Jesus påminner i sin bergspredikan om de ord som tidigare hade varit en lag genom att säga: ”Ni har hört att det blev sagt: ”Öga för öga och tand för tand, men jag säger er, värj er inte mot det onda”” Jesus ville lära oss hur fel det är när hämnd och makt begär får styra oss. Han visar i stället på en annan väg. ”There must be another way” sjungs av Noa och Mira Awad I årets Israeliska bidrag till Eurovision song contest Noa är judinna. Mira palestinska. I versen sjunger de: ”And when I cry I cry for both of us my pain has no name . and when I cry I cry to the merciless sky and say…” Detta är folkets röst. Det palestinska och det israeliska folkets, som ger uttryck för sitt hopp om en förändring till fred mellan folken
Så här skriver Nisse Andreasson i sitt senaste nyhetsbrev: ” Barack Obamas linjetal i Kairo kommer att bli historiskt. Hans position som högt ansedd ledare för världens enda supermakt gör att många människor är beredda att lyssna till honom. Många av dem kommer att fästa stort hopp vid att hans löfte om förändring skall ge fredens krafter ett övertag gentemot dem som med dunkla motiv vill upprustning, misstro och hat mellan världens folk. I bästa fall kan en verklig sinnesändring bland majoriteten av israelerna bli en följd av att deras hittillsvarande ledare visar sig stå tomhänta när inte storebror USA längre uppmuntrar deras ogudaktiga politik”Man kan tycka att det ställs omänskligt stora förhoppningar på Obama. Han är ju bara en vanlig människa. En sak är helt säker. Han har redan visat världen vad han vill åstadkomma. Det är inte är med våld och förnedring som man skapar fred i världen. Vägen heter icke våld. När man äntligen har inlett en sådan hållning i USA kan man bara hoppas att den ska få många efterföljare
Om man är kristen kan det inte finnas någon annan väg än denna för att åstadkomma fred och samförstånd.. Jag citerar Romarbrevets 12:e kapitel: ”Håll fred med alla människor, så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta, är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”
Rolf Ericson, Borensberg http://rolferic.blogspot.com Om du vill veta vem jag är: http://www.rolferic.se/hararmittliv01.htm
RELEASE: Al Khalil/Hebron: Israeli soldiers assault unarmed Palestinian boy in Hebron
From: cpthebron@yahoogroups.com on behalf of CPT Hebron (cptheb@palnet.com)
Sent: Wednesday, July 15, 2009 6:10:31 PM To:Yahoo (cpthebron@yahoogroups.com)
By Maureen Jack
At 4.30 pm on Monday 13 July 2009 two Israeli soldiers attacked a 16-year-old Palestinian boy 150 yards from his home in the Tel Rumeida area of Hebron.
The attack happened as the boy was walking to his home carrying heavy electrical cables necessary for repair work on his family’s house. Two workers who were with him left to raise the alarm.
The boy reported that one particular soldier has often held him for ID checks lasting at least one hour. This soldier and another took his ID and told him to sit on the ground. Initially they made inappropriate sexual comments about the boy and his mother. They then assaulted the boy, kicking his leg, and hitting him on the neck and back both with their hands and with their rifle butts. The boy tried to telephone his father but a soldier grabbed the phone from him and hit him with it after removing the battery and SIM card.
The boy’s mother and cousin arrived and he tried to explain to them what had happened. Soldiers said to the boy, ‘Shut up or I will f*** you,’ and threatened to rape the women.
The soldiers took the boy behind the family’s house, where there were some settlers. The soldiers cuffed the boy’s hands behind his back, blindfolded him and again forced him to sit. One or more people kicked and hit him again, but because of the blindfold he could not see whether his attackers were soldiers or settlers.
At this point his father and friends arrived with videocameras and filmed what was happening. Hearing raised voices, an Israeli army officer arrived. The officer observed that Palestinians were filming the incident and removed the blindfold and handcuffs and released the boy. He gripped the boy by the jaw and warned him, ‘If you say anything to internationals or the police, I will kill you.’
That evening the boy received hospital treatment for his injuries. The next day his father spent four and a half hours at the police station making a complaint, in support of which he passed over video of the incident. Two days later the boy was still limping, clearly in continuing discomfort.
The boy is an able high school pupil who hopes to attend university in the United States. He volunteers for the Israeli human rights group Btselem as a cameraman and has undertaken nonviolence training. Of the incident he remarked, ‘The soldiers tried to make me angry and violent. But I was so quiet. I was so strong.’ The encounter has not affected his commitment to nonviolence. 'If we stay in the way of peace I think we will soon have our freedom,' he said.
Christian Peacemaker Teams is an ecumenical initiative to support violence reduction efforts around the world. To learn more about CPT's peacemaking work, visit our website www.cpt.org Photos of our projects are at www.cpt.org/gallery A map of the center of Hebron is at http://www.reliefweb.int/rw/fullMaps_Sa.nsf/0/5618737E38C0B3DE8525708C004BA584/$File/ocha_OTS_hebron_oPt010805.pdf?OpenElement The same map is the last page of this report on closures in Hebron: www.humanitarianinfo.org/opt/docs/UN/OCHA/ochaHU0705_En.pdf
--------------------------------------------------------------------------------
Kära vänner Rundbrev 432 Falköping, 16 juli 2009
Den märkliga koalition av yrkesmilitärer och bosättare som i realiteten styr Israel tar inte semester. Detta framgår av den andra bilagan till detta rundbrev. Ni som även denna månad vill ha fördjupad information om vad som händer palestinierna när världen vänder ryggen till har nog ändå möjligheter att finna sådan information. Många av oss här i vårt land tar en välbehövlig semester i juli månad. Som ni kära vänner har märkt producerade jag ett radioprogram med Jerusalem-resenärer från Fristads församling som gjorde sin resa i Studieförbundet Bildas regi. Programmet sänds vid ytterligare två tillfällen 19/7 kl 18-19 och 21/7 kl 13 – 14. Bredbandet ger möjligheter att lyssna även utanför vårt närområde i Falköping med omgivande kommuner. www.fnf.nu Denna helg börjar min kära Flora och jag en välbehövlig semester i Varberg för att träffa släkt och vänner. Nästa rundbrev kan väntas någon vecka in i augusti.
Två hängivna fredsvänner som inte låter semestermånaden hindra sitt engagemang är Egon berglund i Piteå och Rolf Ericson i Borensberg.
Min första bilaga i dag är Rolfs text ”Hur blir man vän . . ”
Egons texter finner ni på hemsidan ”Dessa mina minsta bröder”.
*** * ***
Så här skrev jag i Rundbrev 431:
”USA:s president Barack Obama har haft ett linjetal i Kairo som har väckt uppseende världen runt. OM hans hållning till ockupation, bosättningar och förtryck av det palestinska folket kan driva fram den utvecklingen att en rättvis fred välkomnas av israeler och palestinier i verkligt bred omfattning, så kan de mörka och människofientliga krafterna förmås att ge upp.”
En otydlighet i fortsättningen av min text gav mig en fördjupad kontakt via mail just med Rolf Ericson vilket de som följer hans texter i Ökenkällan kan se.
*** * ***
Åter till mina inledande ord om detta rundbrevs andra bilaga! Fredsvolontärerna utsända från den nordamerikanska volontärorganisationen CPT (som många vet i mycket en förebild till SEAPPI, de ekumeniska följeslagarna) har under senaste året haft så mycket problem med att behålla sitt boende och sin närvaro i Hebron. Lösningen blev att utrusta några i den palestinska lokalbefolkningen som var tillräckligt motiverade och orädda med videokameror för att själva dokumentera israeliska soldaters och bosättares övergrepp. Kontakten med omvärlden upprätthölls på så vis ändå. Själv har jag inte rapporterat förrän just i dag även om jag har fått en del information genom CPT:s försorg tidigare. Just denna rapport är så klargörande för hur den israeliska staten nu har spårat ur.
*** * ***
Svenska Jerusalemsföreningens tidning innehåller alltid mycket läsvärt material.
Kontakt: www.jerusalemsforeningen.se*** * ***
Med all den information som numera finns tillgänglig på nätet kan du säkert på ditt sätt finna vägar att främja en mera rättvis värld med
FRED SHALOM SALAM
Nisse Andreasson
Om konsekvenserna för de drabbade familjerna kan du läsa i ICADH:s nya broschyr som finns på svenska. Du hittar den på http://www.krf.se/publikationer
*** RUNDBREV 432 AVSLUTAT ***
Hur blir man vän med fienden?
Somliga anser nog frågan vara något naiv. Fienden övervinner man bara genom genom att tala maktspråk. Jesus påminner i sin bergspredikan om de ord som tidigare hade varit en lag genom att säga: ”Ni har hört att det blev sagt: ”Öga för öga och tand för tand, men jag säger er, värj er inte mot det onda”” Jesus ville lära oss hur fel det är när hämnd och makt begär får styra oss. Han visar i stället på en annan väg. ”There must be another way” sjungs av Noa och Mira Awad I årets Israeliska bidrag till Eurovision song contest Noa är judinna. Mira palestinska. I versen sjunger de: ”And when I cry I cry for both of us my pain has no name . and when I cry I cry to the merciless sky and say…” Detta är folkets röst. Det palestinska och det israeliska folkets, som ger uttryck för sitt hopp om en förändring till fred mellan folken
Så här skriver Nisse Andreasson i sitt senaste nyhetsbrev: ” Barack Obamas linjetal i Kairo kommer att bli historiskt. Hans position som högt ansedd ledare för världens enda supermakt gör att många människor är beredda att lyssna till honom. Många av dem kommer att fästa stort hopp vid att hans löfte om förändring skall ge fredens krafter ett övertag gentemot dem som med dunkla motiv vill upprustning, misstro och hat mellan världens folk. I bästa fall kan en verklig sinnesändring bland majoriteten av israelerna bli en följd av att deras hittillsvarande ledare visar sig stå tomhänta när inte storebror USA längre uppmuntrar deras ogudaktiga politik”Man kan tycka att det ställs omänskligt stora förhoppningar på Obama. Han är ju bara en vanlig människa. En sak är helt säker. Han har redan visat världen vad han vill åstadkomma. Det är inte är med våld och förnedring som man skapar fred i världen. Vägen heter icke våld. När man äntligen har inlett en sådan hållning i USA kan man bara hoppas att den ska få många efterföljare
Om man är kristen kan det inte finnas någon annan väg än denna för att åstadkomma fred och samförstånd.. Jag citerar Romarbrevets 12:e kapitel: ”Håll fred med alla människor, så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta, är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”
Rolf Ericson, Borensberg http://rolferic.blogspot.com Om du vill veta vem jag är: http://www.rolferic.se/hararmittliv01.htm
RELEASE: Al Khalil/Hebron: Israeli soldiers assault unarmed Palestinian boy in Hebron
From: cpthebron@yahoogroups.com on behalf of CPT Hebron (cptheb@palnet.com)
Sent: Wednesday, July 15, 2009 6:10:31 PM To:Yahoo (cpthebron@yahoogroups.com)
By Maureen Jack
At 4.30 pm on Monday 13 July 2009 two Israeli soldiers attacked a 16-year-old Palestinian boy 150 yards from his home in the Tel Rumeida area of Hebron.
The attack happened as the boy was walking to his home carrying heavy electrical cables necessary for repair work on his family’s house. Two workers who were with him left to raise the alarm.
The boy reported that one particular soldier has often held him for ID checks lasting at least one hour. This soldier and another took his ID and told him to sit on the ground. Initially they made inappropriate sexual comments about the boy and his mother. They then assaulted the boy, kicking his leg, and hitting him on the neck and back both with their hands and with their rifle butts. The boy tried to telephone his father but a soldier grabbed the phone from him and hit him with it after removing the battery and SIM card.
The boy’s mother and cousin arrived and he tried to explain to them what had happened. Soldiers said to the boy, ‘Shut up or I will f*** you,’ and threatened to rape the women.
The soldiers took the boy behind the family’s house, where there were some settlers. The soldiers cuffed the boy’s hands behind his back, blindfolded him and again forced him to sit. One or more people kicked and hit him again, but because of the blindfold he could not see whether his attackers were soldiers or settlers.
At this point his father and friends arrived with videocameras and filmed what was happening. Hearing raised voices, an Israeli army officer arrived. The officer observed that Palestinians were filming the incident and removed the blindfold and handcuffs and released the boy. He gripped the boy by the jaw and warned him, ‘If you say anything to internationals or the police, I will kill you.’
That evening the boy received hospital treatment for his injuries. The next day his father spent four and a half hours at the police station making a complaint, in support of which he passed over video of the incident. Two days later the boy was still limping, clearly in continuing discomfort.
The boy is an able high school pupil who hopes to attend university in the United States. He volunteers for the Israeli human rights group Btselem as a cameraman and has undertaken nonviolence training. Of the incident he remarked, ‘The soldiers tried to make me angry and violent. But I was so quiet. I was so strong.’ The encounter has not affected his commitment to nonviolence. 'If we stay in the way of peace I think we will soon have our freedom,' he said.
Christian Peacemaker Teams is an ecumenical initiative to support violence reduction efforts around the world. To learn more about CPT's peacemaking work, visit our website www.cpt.org Photos of our projects are at www.cpt.org/gallery A map of the center of Hebron is at http://www.reliefweb.int/rw/fullMaps_Sa.nsf/0/5618737E38C0B3DE8525708C004BA584/$File/ocha_OTS_hebron_oPt010805.pdf?OpenElement The same map is the last page of this report on closures in Hebron: www.humanitarianinfo.org/opt/docs/UN/OCHA/ochaHU0705_En.pdf
--------------------------------------------------------------------------------
lördag 11 juli 2009
Ekumeniska allianser på villovägar
Vi konstaterar med stor förvåning att det i vår tid bildas nya ekumeniska allianser mellan kristna från olika håll. Ingenting är längre otänkbart. Katoliker och pingstvänner kan till exempel arbeta tillsammans därför att man har en gemensam uppfattning om vad det innebär att leva som kristen. Man har också gemensamma värderingar exempelvis på familje och sexualetiska frågor. Även i världspolitiska frågor finns det grupperingar som har gemensamma uppfattningar.
Nu kan man ställa sig frågan om syftet med dessa nya allianser är att fullgöra missionsuppdraget där alla folk skall bli lärjungar eller om syftet är att vinna anhängare genom ett slags inomreligiöst fiske. Om syftet är rent så blir det naturligtvis ett bra resultat med alliansen, men jag ser tyvärr att det kan finnas politiska och andra syften i en del nya allianser och då är man ute på villovägar.
För att hålla oss kvar vid fisketermerna så menar en del att näten skall dras upp på land så att man kan ta vara på fisken. Jag är av en annan uppfattning. Fiskar skall överhuvudtaget inte fångas. Den skall få leva i sitt eget vatten och simma fritt i ett öppet vatten. Odlad fisk förvaras i dammar där vattnet hela tiden måste bytas ut. Den odlade fisken anpassar sig till detta onaturliga liv.
Sten Gunnar Hedin skrev för en tid sedan (26 maj 2009) i en gästkrönika i Dagen: ”svensk kristenhet och hela vårt samhälle behöver den kraft som bryter ned det som skapar skillnader i dagens kyrkor, och i samhället.” Han slutar denna artikel med tre ord: ”Släpp Anden fri!”
Det finns något i detta som bekymrar mig. Inte så att jag har något emot att vi släpper Anden fri, men om vi gör det så bryts inte skillnaderna ner. Då skapas i stället en mångfald av levande varelser som kan simma fritt i sitt eget vatten utan att göra avkall på sin särart. Detta är inte en motsats till Andens enhet. Jag tror på en balans mellan enhet och mångfald.
Om det är så att svensk kyrkogeografi ändrar på sina tidigare gränser genom bildandet av nya allianser, så måste det ske med ärliga syften. Det får inte bli som i USA där dessa allianser tillskansat sig en politisk roll med extrema rörelser som har neokonservativa värderingar. De som ivrigast hävdar en sådan enhet är ofta enkelspåriga i sin syn på exempelvis eskatologiska frågor vilket jag skrivit om i tidigare inlägg.
Här finns också en mycket vilseledande uppfattning när det gäller de bibliska profetiorna om Israel. När man talar om Israels territoriella existens får man inte glömma att den inte får ske på bekostnad av ockupation som sker i dag. Därför är det nödvändigt för en kristen att stödja både israeler och palestinier i deras rätt att existera.. Några andra planer kan inte finnas med i Guds rådslut så långt jag förstår. Bibeln försvarar ingalunda militär överlägsenhet.
Kära vänner som läser min blogg. Jag skriver dessa rader med mycket nöd i mitt hjärta då jag tänker på den oenighet som finns ibland kristna i denna fråga. Oenighet är inte detsamma som mångfald, lika litet som enhet är detsamma som enfald. Jag vill gärna ha en optimistisk förväntan där ansvarsfulla ledare träder fram och försvarar rätt och rättfärdighet och där ärlighet och klarsyn får råda. Jag är väl medveten om min bristfälliga kunskap i vad jag nu har skrivit i all ödmjukhet. Jag önskar ingenting hellre än att de som vet mera träder fram till försvar för sanningen.
Nu kan man ställa sig frågan om syftet med dessa nya allianser är att fullgöra missionsuppdraget där alla folk skall bli lärjungar eller om syftet är att vinna anhängare genom ett slags inomreligiöst fiske. Om syftet är rent så blir det naturligtvis ett bra resultat med alliansen, men jag ser tyvärr att det kan finnas politiska och andra syften i en del nya allianser och då är man ute på villovägar.
För att hålla oss kvar vid fisketermerna så menar en del att näten skall dras upp på land så att man kan ta vara på fisken. Jag är av en annan uppfattning. Fiskar skall överhuvudtaget inte fångas. Den skall få leva i sitt eget vatten och simma fritt i ett öppet vatten. Odlad fisk förvaras i dammar där vattnet hela tiden måste bytas ut. Den odlade fisken anpassar sig till detta onaturliga liv.
Sten Gunnar Hedin skrev för en tid sedan (26 maj 2009) i en gästkrönika i Dagen: ”svensk kristenhet och hela vårt samhälle behöver den kraft som bryter ned det som skapar skillnader i dagens kyrkor, och i samhället.” Han slutar denna artikel med tre ord: ”Släpp Anden fri!”
Det finns något i detta som bekymrar mig. Inte så att jag har något emot att vi släpper Anden fri, men om vi gör det så bryts inte skillnaderna ner. Då skapas i stället en mångfald av levande varelser som kan simma fritt i sitt eget vatten utan att göra avkall på sin särart. Detta är inte en motsats till Andens enhet. Jag tror på en balans mellan enhet och mångfald.
Om det är så att svensk kyrkogeografi ändrar på sina tidigare gränser genom bildandet av nya allianser, så måste det ske med ärliga syften. Det får inte bli som i USA där dessa allianser tillskansat sig en politisk roll med extrema rörelser som har neokonservativa värderingar. De som ivrigast hävdar en sådan enhet är ofta enkelspåriga i sin syn på exempelvis eskatologiska frågor vilket jag skrivit om i tidigare inlägg.
Här finns också en mycket vilseledande uppfattning när det gäller de bibliska profetiorna om Israel. När man talar om Israels territoriella existens får man inte glömma att den inte får ske på bekostnad av ockupation som sker i dag. Därför är det nödvändigt för en kristen att stödja både israeler och palestinier i deras rätt att existera.. Några andra planer kan inte finnas med i Guds rådslut så långt jag förstår. Bibeln försvarar ingalunda militär överlägsenhet.
Kära vänner som läser min blogg. Jag skriver dessa rader med mycket nöd i mitt hjärta då jag tänker på den oenighet som finns ibland kristna i denna fråga. Oenighet är inte detsamma som mångfald, lika litet som enhet är detsamma som enfald. Jag vill gärna ha en optimistisk förväntan där ansvarsfulla ledare träder fram och försvarar rätt och rättfärdighet och där ärlighet och klarsyn får råda. Jag är väl medveten om min bristfälliga kunskap i vad jag nu har skrivit i all ödmjukhet. Jag önskar ingenting hellre än att de som vet mera träder fram till försvar för sanningen.
tisdag 7 juli 2009
Mikael Tellbe på Lapplandsveckan
Äntligen! Jag är så tacksam för en eskatologi som förmedlar hopp och mod. Lyssna till en sund teologi med Mikael Tellbe på Lapplandsveckan 2009
Framtiden är här (30/6)
Med Uppenbarelseboken som kompass i en orolig värld 1/7
Med framtiden i ryggen 1/7
När tiden tar slut
LAPPLANDSVECKAN 2009
Framtiden är här (30/6)
Med Uppenbarelseboken som kompass i en orolig värld 1/7
Med framtiden i ryggen 1/7
När tiden tar slut
LAPPLANDSVECKAN 2009
fredag 3 juli 2009
En krossad och nedbruten människa och ett förkrossat hjärta
En betraktelse omkring den femtioförsta psalmen i Psaltaren
En krossad och nedbruten människa har inte lätt att anpassa sig till det samhälle som består av starka och väletablerade medborgare. En sådan människa försöker dölja sin ensamhet och sitt utanförskap, men är väl medveten om sitt underläge. I alla tider har det funnits en utslagning i samhället, en uppdelning mellan starka och svaga, rika och fattiga.
Om kyrkan blir en plats för de väletablerade där de krossade och nedbrutna inte får plats så har den missat sitt mål. Då liknar den församlingen i Laodikeia som beskrives i Uppenbarelsebokens tredje kapitel: ”Du säger jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ömkansvärd och fattig och blind och naken.”
Kan man leva på en livslögn utan att veta om sitt tillstånd? Det ser ut så.
Den femtioförsta psalmen i Psaltaren är skriven av David när profeten Natan varit hos honom, sedan David varit tillsammans med Batseba. David hade fått veta sitt tillstånd och var väl medveten om sanningen om sin egen synd och skuld. Han försökte inte skylla på någon annan eftersom han visste att det som låg emellan honom och den Gud han tidigare haft kontakt med fanns hos honom själv. Denna sanning hade gjort honom till en krossad och nedbruten människa.
Välsignade tillstånd skriver jag. Varför gör jag det? Därför att det är i detta tillstånd vi kan komma till Gud.
Gud begär inte vår präktighet, våra eventuella rikedomar eller vår materiella status. Till honom får vi komma som vi är. Helst utan egna förtjänster.
Vi läser i Ps 51:19: ”Det offer du begär är ett förkrossat hjärta, en krossad och nedbruten människa förkastar du inte, o Gud.”
Att vara krossad och nedbruten behöver inte innebära att man har ett förkrossat hjärta. Det är egentligen två skilda saker. Människonaturen är ofta sådan att den vill kamouflera sitt tillstånd. Stoltheten kan vara ett hinder för ödmjukheten. Genom att tiga kan man förtränga det onda. Vad får det för resultat? Åter igen David i den trettioandra psalmen i Psaltaren: ”Så länge jag teg tynade jag bort. Jag jämrade mig dagen lång, dag och natt låg din hand tung på mig, jag blev som en åker i sommarens torka. Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld.”
Det var inga små oskyldiga saker som David gjort, men ändå blev han upprättad. På vilket sätt? 1. Han fick veta sin skuld. 2. Han dolde den inte. 3. Han blev krossad och nedbruten, men i det tillståndet kom han nära Gud. 4. Hans hjärta blev förkrossat så att han kunde bekänna.
Jag önskar att med detta få säga till oss alla. Vår väg till Gud går genom våra förkrossade hjärtan.
En krossad och nedbruten människa har inte lätt att anpassa sig till det samhälle som består av starka och väletablerade medborgare. En sådan människa försöker dölja sin ensamhet och sitt utanförskap, men är väl medveten om sitt underläge. I alla tider har det funnits en utslagning i samhället, en uppdelning mellan starka och svaga, rika och fattiga.
Om kyrkan blir en plats för de väletablerade där de krossade och nedbrutna inte får plats så har den missat sitt mål. Då liknar den församlingen i Laodikeia som beskrives i Uppenbarelsebokens tredje kapitel: ”Du säger jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ömkansvärd och fattig och blind och naken.”
Kan man leva på en livslögn utan att veta om sitt tillstånd? Det ser ut så.
Den femtioförsta psalmen i Psaltaren är skriven av David när profeten Natan varit hos honom, sedan David varit tillsammans med Batseba. David hade fått veta sitt tillstånd och var väl medveten om sanningen om sin egen synd och skuld. Han försökte inte skylla på någon annan eftersom han visste att det som låg emellan honom och den Gud han tidigare haft kontakt med fanns hos honom själv. Denna sanning hade gjort honom till en krossad och nedbruten människa.
Välsignade tillstånd skriver jag. Varför gör jag det? Därför att det är i detta tillstånd vi kan komma till Gud.
Gud begär inte vår präktighet, våra eventuella rikedomar eller vår materiella status. Till honom får vi komma som vi är. Helst utan egna förtjänster.
Vi läser i Ps 51:19: ”Det offer du begär är ett förkrossat hjärta, en krossad och nedbruten människa förkastar du inte, o Gud.”
Att vara krossad och nedbruten behöver inte innebära att man har ett förkrossat hjärta. Det är egentligen två skilda saker. Människonaturen är ofta sådan att den vill kamouflera sitt tillstånd. Stoltheten kan vara ett hinder för ödmjukheten. Genom att tiga kan man förtränga det onda. Vad får det för resultat? Åter igen David i den trettioandra psalmen i Psaltaren: ”Så länge jag teg tynade jag bort. Jag jämrade mig dagen lång, dag och natt låg din hand tung på mig, jag blev som en åker i sommarens torka. Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld.”
Det var inga små oskyldiga saker som David gjort, men ändå blev han upprättad. På vilket sätt? 1. Han fick veta sin skuld. 2. Han dolde den inte. 3. Han blev krossad och nedbruten, men i det tillståndet kom han nära Gud. 4. Hans hjärta blev förkrossat så att han kunde bekänna.
Jag önskar att med detta få säga till oss alla. Vår väg till Gud går genom våra förkrossade hjärtan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)