Beträd livets arena med stor försiktighet. Det finns många precis som du och jag, som är sårbara. Om vi förkunnar att kärleken är störst av allt, så behöver våra ord vara genomglödgade av denna kärlek. Utan kärlek är vi bara ekande brons och skrällande cymbal.
Tig inte, men tänk först och tala sen. Undvik att säga det som du kanske måste ta tillbaka. Var trovärdig. Tro inte att du har svaret på alla frågor, men våga ställa frågorna.
Säg inte att du vet hur det är. Säg hellre att du tror att du vet. Du kanske har rätt eller fel. Vi hamnar ofta i endera diket. Dikenas namn är extremism. På vägen finns det både rätt och fel eftersom vi ser allt på ett dunkelt sätt.
Om man är ärlig måste man också vara ödmjuk och hänsynsfull. Du kommer troligtvis att bli missförstådd även om du gör ditt bästa. Räkna med det så blir du inte besviken.
Om ingen lyssnar på dina ord så kan det bero på att dina gärningar hindrar dina ord att nå fram.
Du och jag blir aldrig fullkomliga, men vi måste försöka. Vi kommer att misslyckas, men vi får aldrig upp! Vi får beträda livets arena med frimodighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar