onsdag 12 februari 2014

Kan du höra Jesus gråta? – Ett vittnesbörd som berörde mig

Låt mig få säga att jag är så tacksam för den församling jag tillhör här i Motala. Vi deltar regelbundet på onsdagsförmiddagar då vi samlas till bön, bibelläsning och samtal. Det betyder så mycket för oss att tillsammans med vänner få samtala om det som rör sig i våra hjärtan.

Dessutom brukar vi för det mesta vara med på söndagens förmiddagsgudstjänster. Det är så roligt att möta både äldre och yngre. Vi har ett omväxlande program som passar alla. I en skön atmosfär av lovsång, predikan förnimmer vi ofta att Gud är nära..

Förra söndagen hade vi samlats till en ”Nära livets gudstjänst” Vår pastor intervjuade personer, som fick berätta om sina liv. Sigvard en vital 93 åring som kunde fängsla oss med sin långa livserfarenhet. Lisen, som är läkare kunde berätta vad tron och församlingsgemenskapen betytt för henne. Pastor Bernt är en fantastiskt duktig intervjuare och varje intervju var verkligen ordentligt förberedd

Vi hade också besök av en pastor ifrån Minsk i Vitryssland. Denne pastor berättade bland annat att han medan han befann sig här i Sverige hade märkt den likgiltighet som finns bland människor i allmänhet inför budskapet om Jesus. Han hade hört Jesus gråta över de människor som var grannar med honom där han för tillfället bodde. Jesus grät över att de inte ville höra talas om vad han gjort för dem och för oss alla. Jesus grät över att ingen ville göra något för att dessa människor skulle ändra sig. Trots sina språksvårigheter så fick han hjälp med att översätta en inbjudan på svenska till grannarna. Han inbjöd till ett möte i en gäststuga där han bodde. En kvinna som kommit till detta möte talade om att hon för sin del hade gjort så gott hon kunde, varit en god människa och försökt att leva ett bra liv. Skulle inte detta kunna räcka utan att hon också behövde Jesus?

Denna kvinna är inte den enda som har det på det viset. Det finns så många goda och präktiga människor i vårt land som Jesus gråter över. Varför är det så? De är likgiltiga inför budskapet om Jesus. Frågan jag ställer är: ”Vad gör vi åt detta?” Hör vi, liksom denne ryske pastor, att Jesus gråter, precis så som han grät över Jerusalem en gång? Vi behöver initiativkraft och fantasi, att finna nya vägar ut till en värld som behöver få höra talas om Jesus. Större frimodighet att behärska vårt språk om Jesus i våra hem och bland våra grannar. Kanske det behöver översättas till de språk som talas bland invandare som kommit till vårt land.