Att respektera en människas religiösa rättigheter behöver
inte innebära att jag överger min egen övertygelse och kristna tro. Jag behöver
inte känna mig hotad om jag själv vet var jag har min religiösa identitet.
Det skulle vara
värdefullt om vi kunde samtala om det här, på ett sätt som förhindrar fördomar
och missuppfattningar..
I två
artiklar i tidningen Dagen värda att läsa var och en för sig tas dessa frågor
upp.
Jesus jämställs med andra gudar
”Relationer och sammanhang är viktigare än trosläror i den
nya världsreligion som växer fram” Läs fortsättningen här
I dag får han svar ifrån
Göteborgs interreligiösa råd:
Vår dialog är inte synkretism (=religionsblandning)
”Med
anledning av pastor Per-Arne Imsens debattartikel ”Jesus jämställs
med andra gudar” (Dagen 4/2) vill vi i Göteborgs interreligiösa råd, göra några
klargöranden för att förhindra fördomar och missuppfattningar som lätt kan
uppstå beträffande den interreligiösa dialogen.” Läs fortsättningen här
”Den
interreligiösa dialogen har
uppstått genom att ledare för olika religioner på ett nyktert sätt blivit
medvetna om att samhället har förändrats till ett mångkulturellt och
mångreligiöst samhälle. Konsekvensen av det, om man vill främja det allmänna goda,
är att de olika religiösa grupperna måste lära sig att respektera och
åtminstone tolerera varandra för att leva i fred. Ett bra sätt är att lära
känna varandra och ta bort fördomar om varandra. Där finns inte plats för någon
synkretism som pastor Per-Arne Imsen skriver om i sin artikel.”
Signaturen WO! skriver ganska provocerande i en kommentar
på det citerade blogginlägget att sekulärhumanismen skulle vara med i det
interreligiösa rådet. Är det ironi i hans fråga? Det är ju fel att påstå att
sekulärhumanismen som vänder sig emot religiösa och metafysiska
förklaringsmodeller av verkligheten,skulle ha en plats i detta råd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar