Hatet, ilskan och bitterheten

Alla människor man möter nuförtiden är upprörda. En del är också upprörda över upprördheten, virrigheten, oenigheten och enögdheten.

Göran Skytte skriver i tidningen Dagen en gästkrönika med rubriken:

”Hets mot judar, anden ur flaskan” 

”När en kommunalpolitiker säger ”judesvin” eller ”värre än nazisterna” sänks anständighetsribban rejält. Nästa gång kommer det att bli ännu grövre ord. Steg för steg flyttar det extremistiska språkbruket allt längre in i vår vardag. De extrema orden tar över våra själar.”

När jag läste detta tänkte jag först. Det här kan inte stämma. Nu är Skytte ute och seglar som vanligt. Jag vill alltid gå till botten med det som skrivs och inte nöja mig med som i detta fall andrahandskällor.

Jag blev dessvärre beklämd när jag insåg att Skytte har rätt. Vad är det egentligen som håller på att ske med våra själar när de extrema orden tar över? Hatets, ilskans och bitterhetens demoner ligger på lur över oss alla och hotar att ta över kommandot.

Visst har vi rättighet att bli upprörda, men när orden blir skrivna eller sagda behöver de vara genomsyrade av klokhet och sunt omdöme Då får man inte slinta över tangenterna. Det som sägs eller skrivs bör då vara genomtänkt.

Jesus sa en gång: ”Var kloka som ormar och oskyldiga som duvor. Akta er för människorna”

Tre råd som kan sammanfattas i tre ord: ”klok, oskyldig och vaksam”

Kloka som ormar. Det står i första Moseboken att Ormen var listigare än alla markens djur. När Jesus använder bilden av en orm för klokheten så menar han att vi behöver klokheten för att rätt kunna förstå det som sker. Vi behöver intellektuellt kunna sortera och utvärdera. Vi får inte hemfalla åt lättvindiga lösningar på vår tids problem. Det krävs både kunskap och djuplodande tankeverksamhet för att komma nära sanningen. Annars blir vi lätt offer för enögd propaganda. Till och med trovärdiga kanaler kan förleda oss. Den som försvarar en världsmakt som tillgriper våld går inte Guds ärenden och sprider inte sanningens budskap. Därför behöver vi självständiga sinnen för att kritiskt kunna skilja sanningen från lögnen. Jesus kunde det eftersom han hade det rätta sinnelaget och därför att han hämtade sin kunskap från en helt annan källa än den som fanns i världen. Alla de som inte är riktigt kloka borde vända sig till klokhetens källa och be om den klokhet som enligt ett löfte i Bibeln skall bli honom/ henne given

Oskyldiga som duvor. Duvan står som symbol för oskuld och fred. Jesus själv har visat oss vägen, eftersom han var oskyldig. ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Jesus Kristus.”, skriver Paulus i Filipperbrevet. Om vi ska kunna förändra vår värld och komma närmare frihetens och rättvisans mål behöver vi samma sinnelag som fanns hos Jesus. Det handlar om ett varmt hjärta och inte om en knuten hand. Man kan inte övervinna orättvisorna i världen med fysiskt våld och fördärvbringande hat.

Det finns inget försvar för de pågående våldsaktiviteterna i Mellanöstern. En röst som ekar genom alla tider är orden som Jesus riktar till Petrus: ”Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas av svärd.”

Fortsättningen på den texten handlar om en annan lösning på världens problem: ”Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp.” 

De som i religionens namn använder våld är har inte Jesus sinnelag. Att vara oskyldig som duvan är inte detsamma som att vara naiv och vek. Inte heller att gå till reträtt när ondskan går till attack, men det handlar om att våga kämpa för rättvisa och fred precis så som våra kristna syskon gör i Palestina med icke-vålds metoder. De uppmanas att ta teologiskt ansvar att möta det som brukar kallas kristen sionism, eftersom den riktningen negligerar, och därmed underminerar, den kristna närvaron i det Heliga landet. 

De uppmanar också kyrkorna runt om i världen att engagera sig för att påverka sina regeringar, och världssamfundet i stort att stärka sina insatser för att bereda vägen för en varaktig och rättvis fred för både palestinier och israeler.

Om alla kristna i hela världen ställde sig bakom denna målsättning så är jag övertygad om att vi skulle komma närmare en fredlig lösning på denna tillsynes eviga konflikt.

Det tredje nyckelordet i min betraktelse är ordet vaksamhet. Akta er för människorna säger Jesus. Det är människorna som provocerar och får mig att falla för hat, ilska och bitterhet. Det gäller att vara vaksam för dessa ondskans demoner som vi alla är utsatta för. Har vi drabbats av dem så kan vi inte uträtta något gott.

Jag tror också att vi måste bli vaksamma för likgiltighet och resignation. Vi får aldrig ge upp tron på att vi kan uträtta något hur mörkt det än ser ut. Upprördheten får inte göra oss handlingsförlamade.

Jag slutar med att citera Martin Luther King Jr ur hans bok ”Vägen heter icke våld” Det är från den boken jag också har hämtat näring till tankarna i min betraktelse:

”När våra mest outtröttliga ansträngningar att hejda förtryckets svallvåg misslyckas, behöver vi veta, att i vårt universum finns en Gud, vars oförlikneliga makt står emot människans tarvliga låghet. Men det finns också tillfällen, när vi behöver få känna, att Gud besitter kärlek och barmhärtighet. När vi vacklar inför motgångens kalla vindar och illa tilltygas av besvikelsens stormar, när vi genom vår synd och dårskap förirrar oss till främmande land och gäckas i våra planer av en underlig känsla av främlingskap, då behöver vi uppleva att det finns någon som älskar oss, förstår oss och vill ge oss en ny chans. När dagen mörknar och natten blir lång, kan vi vara fyllda av tacksamhet, att Gud i sig förenar en skapande syntes av kärlek och rättvisa, som skall leda oss genom livets mörka dalgångar till den solbelysta stig, som för oss till vårt hopps fullbordan.”