söndag 27 september 2015
Sveriges absolut bästa kvinnliga komiker på SVTplay
En timme och tjugo minuter. Man sitter som klistrad vid datorn och ser föreställningen med Marika Carlsson. Jag skäms över alla de fördomar jag fortfarande har och snarast vill bli kvitt ifrån.
HÄR ÄR LÄNKEN TILL FILMEN
fredag 25 september 2015
Attackerna och mot Svenska kyrkan
Michael H-t studerar teologi. Han har delat med sig av sin oro för Svenska kyrkan efter den debatt som just nu pågår efter Dagenartikeln med prästen Carl Erik Sahlberg.
Michael har kontakt med en samordnare för präster i Norrland, som visat en grafik hur medlemstappet minskat de senaste tio åren när det gäller deltagandet i gudstjänsterna. Ingen trevlig bild anser Michael, men den kanske bör visas för att sanningen skall bli känd. Jag försöker tona ner Michaels oro och peka på allt som är positivt i Svenska kyrkan, åtminstone det positiva jag har upptäckt här i Motala.
Detta utesluter inte att det finns saker som kan bekymra mig också. Den andliga krisen som jag har svårt att bedöma, finns ju inte bara i Svenska kyrkan, utan över hela kristenheten, ja över dem som också bekänner sig till annan tro. Jag anser att den inomkyrkliga, andliga krisen är värst. Här finns det många småpåvar som vill bestämma och de är högljudda i media och TV och vill på allt sätt splittra mer än förnya.
För övrigt så finns det statistik som ena stunden talar för att människor inte tror på Gud och andra stunden att människor ändrar sin trosuppfattning Detta sker ofta vid katastrofer och kriser som man hamnar i. Antingen blir man bitter på en frånvarande Gud, eller också ber man, tror och hoppas på att Gud ska gripa in.
Kyrkoherden Olle Carlsson intervjuades i TV häromdagen. Han menade att statistiken om människor som tror på Gud kan förändras på kort tid. En hög procent tror inte när man sätter sig i ett flygplan, men så förändras det drastiskt om något händer under flygturen. Exempelvis om flygplanet hamnar i en luftgrop, eller om någon av motorerna slutar att fungera. Då är det många, som plötsligt tror på Gud och på ett liv efter detta. Olle Carlsson vet vad han talar om. Han möter människor som kommer till Katarinamässan, i Katarina kyrka på söder i Stockholm. Det är den mest välbesökta i hela landet. Där känner sig alla hemma. Där deltar till och med ateister. Håkan Sunnliden, som är komminister i Värnamo pastorat har på sin blogg jämfört Katarinamässan med gamla tiders väckelsemöte, utan att det fördenskull se ut som på 1800-talet. Här förekommer ju folkligt, modern musik och sång, enkelt budskap och stor glädje. Folk är engagerade. De sjunger med och svarar i mässan med orden: ”Din död förkunnar vi. Din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. Detta är verkligen en positiv beskrivning av det som pågår. Det är vad jag förstår en trohet till kyrkans trosbekännelse och här finns nog ingen som tycker att korset och Jesu död är någonting onödigt, eftersom man firar mässan till åminnelse av just detta.
Jag anser att det är omöjligt för en präst i Svenska kyrkan att förneka dessa grundläggande trossatser, men Michael håller inte med mig.
Han skriver: ” Att vara präst i Svenska kyrkan är rätt så lukrativt, med den höga lön som de har finns det absolut en och annan som inte borde vara präster. För en tid sedan skrev en präst att korsfästelsen var barbarisk och att vi inte borde tala om den, att den var onödig. Då går man emot själva grunden i vår tro. Tyvärr finns det inte så få som är något förvirrade vad gäller den kristna tro. Det är en sak att ha frågor, men en präst ska någonstans också kunna ha svaren som medlemmarna i hans kyrka har. Jag känner ganska många präster pga att jag nu läser teologi, mitt absoluta intryck är att den stora majoriteten är trogna trosbekännelsen. Men det finns en liten minoritet som rent ut sagt ifrågasätter allting. Så pass att jag själv numer alltmer börjar tvivla på om SvK kan vara kyrkan för mig. Jag har träffat kvinnliga präster som i full mässkrud i kyrkan innan gudstjänsten börjat dragit snuskiga historier.... En del på gränsen till rent hädiska. Andra präster som sagt att Jesus, Muhamed, Budda det är ju ändå alla samma sak.... Det är att spotta på den korsfäste Kristus.
Jag svarar Michael på denna kommentar:
”Naturligtvis har du rätt i att en präst borde vara ett föredöme i trohet när det gäller sitt kall. Den präst som inte är det liknar jag vid en psykopat, som kan göra det onda utan att själv ha dåligt samvete. Ja, även jag har mött dessa företeelser under min långa tjänstgöring i SvK, som kantor. Det är sorgligt, men vår uppgift är inte att framhålla de dåliga exemplen, som kännetecken för SvK, men vi måste själva i alla lägen vara frimodiga i att vara föredömen i trohet, renhet och kristen vandel. Vi bör även vara frimodiga att säga ifrån när någon beter sig så som du beskriver. Du skriver som väl är att det är en liten minoritet. Om inte SvK kan vara en kyrka för Dig, så kan ju Du med din starka tro på det som är rätt, sant och värdigt, betyda något just för SvK. Jag förstår din känsla av främlingsskap. Även jag har upplevt den under min tid som kantor. Jag reagerade precis som Du, men jag upplevde att Herren ville ha mig där just då”
Michael känner samma oro som jag när man angriper Svenska kyrkan. Han skriver:
”Något jag reagerar på dock är varför alla dessa angrepp mot Svenska kyrkan som sker just nu? Ett flertal frikyrkoprofiler har de senaste månaderna kraftigt attackerat SvK. Värst är nog Tommy Dahlman med sitt "gå ur och bilda nytt" uppmaning till dem som tillhör oasrörelsen. Det är ju förödande uppmaningar. Marcus Birro som mer eller mindre kallar SvK för avfallen. Det är djupt obehagligt upplever jag. SvK behöver stöd och hjälp av sina vänner i stället. Jag tror att SvK är den kyrka som enklast kan nå Sverige med evangelium och därför behövs den och därför,älskar jag den kyrkan trots att jag ibland känner mig trött. ”
Tack Michael. Du och jag skall fortsätta att stödja vår kyrka. De sorgliga angrepp som Dahlman och Birro står för måste vi bemöta De använder sig av moderna media för att påverka människor i negativ riktning
Jag vågar påstå att de i detta fall verkar i fel anda. ”Tjuven kommer för att stjäla, slakta och förgöra..” Tjuvens verksamhet fräter inifrån. Vi måste försöka förhindra det. Vi gör det bäst genom att själva följa och likna Jesus vår Frälsare.
RÄTTELSE: Beträffande Tommy Dahlmans påstådda uppmaning (se ovan) skrev jag för att få veta hur han verkligen hade sagt om detta. Här är Tommy Dahlmans svar till mig:
Käre Rolf!
Att ifrågasätta och problematisera Svenska Kyrkans utveckling är inte att "attackera" den. Det är en skyldighet att som medlem (vilket jag är) reagera på den tydliga liberalisering som pågår i en allt högre fart.
Själv har jag aldrig uppmanat någon annan att lämna eftersom jag själv står kvar men jag har skrivit att jag tror att Oas på sikt måste gå sin egen väg. Oas har dock inga planer på detta enligt Berit Simonsson.
Vänligen
Tommy Dahlman l
Michael har kontakt med en samordnare för präster i Norrland, som visat en grafik hur medlemstappet minskat de senaste tio åren när det gäller deltagandet i gudstjänsterna. Ingen trevlig bild anser Michael, men den kanske bör visas för att sanningen skall bli känd. Jag försöker tona ner Michaels oro och peka på allt som är positivt i Svenska kyrkan, åtminstone det positiva jag har upptäckt här i Motala.
Detta utesluter inte att det finns saker som kan bekymra mig också. Den andliga krisen som jag har svårt att bedöma, finns ju inte bara i Svenska kyrkan, utan över hela kristenheten, ja över dem som också bekänner sig till annan tro. Jag anser att den inomkyrkliga, andliga krisen är värst. Här finns det många småpåvar som vill bestämma och de är högljudda i media och TV och vill på allt sätt splittra mer än förnya.
För övrigt så finns det statistik som ena stunden talar för att människor inte tror på Gud och andra stunden att människor ändrar sin trosuppfattning Detta sker ofta vid katastrofer och kriser som man hamnar i. Antingen blir man bitter på en frånvarande Gud, eller också ber man, tror och hoppas på att Gud ska gripa in.
Kyrkoherden Olle Carlsson intervjuades i TV häromdagen. Han menade att statistiken om människor som tror på Gud kan förändras på kort tid. En hög procent tror inte när man sätter sig i ett flygplan, men så förändras det drastiskt om något händer under flygturen. Exempelvis om flygplanet hamnar i en luftgrop, eller om någon av motorerna slutar att fungera. Då är det många, som plötsligt tror på Gud och på ett liv efter detta. Olle Carlsson vet vad han talar om. Han möter människor som kommer till Katarinamässan, i Katarina kyrka på söder i Stockholm. Det är den mest välbesökta i hela landet. Där känner sig alla hemma. Där deltar till och med ateister. Håkan Sunnliden, som är komminister i Värnamo pastorat har på sin blogg jämfört Katarinamässan med gamla tiders väckelsemöte, utan att det fördenskull se ut som på 1800-talet. Här förekommer ju folkligt, modern musik och sång, enkelt budskap och stor glädje. Folk är engagerade. De sjunger med och svarar i mässan med orden: ”Din död förkunnar vi. Din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. Detta är verkligen en positiv beskrivning av det som pågår. Det är vad jag förstår en trohet till kyrkans trosbekännelse och här finns nog ingen som tycker att korset och Jesu död är någonting onödigt, eftersom man firar mässan till åminnelse av just detta.
Jag anser att det är omöjligt för en präst i Svenska kyrkan att förneka dessa grundläggande trossatser, men Michael håller inte med mig.
Han skriver: ” Att vara präst i Svenska kyrkan är rätt så lukrativt, med den höga lön som de har finns det absolut en och annan som inte borde vara präster. För en tid sedan skrev en präst att korsfästelsen var barbarisk och att vi inte borde tala om den, att den var onödig. Då går man emot själva grunden i vår tro. Tyvärr finns det inte så få som är något förvirrade vad gäller den kristna tro. Det är en sak att ha frågor, men en präst ska någonstans också kunna ha svaren som medlemmarna i hans kyrka har. Jag känner ganska många präster pga att jag nu läser teologi, mitt absoluta intryck är att den stora majoriteten är trogna trosbekännelsen. Men det finns en liten minoritet som rent ut sagt ifrågasätter allting. Så pass att jag själv numer alltmer börjar tvivla på om SvK kan vara kyrkan för mig. Jag har träffat kvinnliga präster som i full mässkrud i kyrkan innan gudstjänsten börjat dragit snuskiga historier.... En del på gränsen till rent hädiska. Andra präster som sagt att Jesus, Muhamed, Budda det är ju ändå alla samma sak.... Det är att spotta på den korsfäste Kristus.
Jag svarar Michael på denna kommentar:
”Naturligtvis har du rätt i att en präst borde vara ett föredöme i trohet när det gäller sitt kall. Den präst som inte är det liknar jag vid en psykopat, som kan göra det onda utan att själv ha dåligt samvete. Ja, även jag har mött dessa företeelser under min långa tjänstgöring i SvK, som kantor. Det är sorgligt, men vår uppgift är inte att framhålla de dåliga exemplen, som kännetecken för SvK, men vi måste själva i alla lägen vara frimodiga i att vara föredömen i trohet, renhet och kristen vandel. Vi bör även vara frimodiga att säga ifrån när någon beter sig så som du beskriver. Du skriver som väl är att det är en liten minoritet. Om inte SvK kan vara en kyrka för Dig, så kan ju Du med din starka tro på det som är rätt, sant och värdigt, betyda något just för SvK. Jag förstår din känsla av främlingsskap. Även jag har upplevt den under min tid som kantor. Jag reagerade precis som Du, men jag upplevde att Herren ville ha mig där just då”
Michael känner samma oro som jag när man angriper Svenska kyrkan. Han skriver:
”Något jag reagerar på dock är varför alla dessa angrepp mot Svenska kyrkan som sker just nu? Ett flertal frikyrkoprofiler har de senaste månaderna kraftigt attackerat SvK. Värst är nog Tommy Dahlman med sitt "gå ur och bilda nytt" uppmaning till dem som tillhör oasrörelsen. Det är ju förödande uppmaningar. Marcus Birro som mer eller mindre kallar SvK för avfallen. Det är djupt obehagligt upplever jag. SvK behöver stöd och hjälp av sina vänner i stället. Jag tror att SvK är den kyrka som enklast kan nå Sverige med evangelium och därför behövs den och därför,älskar jag den kyrkan trots att jag ibland känner mig trött. ”
Tack Michael. Du och jag skall fortsätta att stödja vår kyrka. De sorgliga angrepp som Dahlman och Birro står för måste vi bemöta De använder sig av moderna media för att påverka människor i negativ riktning
Jag vågar påstå att de i detta fall verkar i fel anda. ”Tjuven kommer för att stjäla, slakta och förgöra..” Tjuvens verksamhet fräter inifrån. Vi måste försöka förhindra det. Vi gör det bäst genom att själva följa och likna Jesus vår Frälsare.
RÄTTELSE: Beträffande Tommy Dahlmans påstådda uppmaning (se ovan) skrev jag för att få veta hur han verkligen hade sagt om detta. Här är Tommy Dahlmans svar till mig:
Käre Rolf!
Att ifrågasätta och problematisera Svenska Kyrkans utveckling är inte att "attackera" den. Det är en skyldighet att som medlem (vilket jag är) reagera på den tydliga liberalisering som pågår i en allt högre fart.
Själv har jag aldrig uppmanat någon annan att lämna eftersom jag själv står kvar men jag har skrivit att jag tror att Oas på sikt måste gå sin egen väg. Oas har dock inga planer på detta enligt Berit Simonsson.
Vänligen
Tommy Dahlman l
tisdag 22 september 2015
Carl Erik Sahlberg om den allmänreligiösa teologin i Svenska kyrkan
Finns det fog för den kritik som prästen Carl Erik Sahlberg skriver om sitt eget samfund Svenska kyrkan? Debattartikeln finns i tidningen Dagen med rubriken Svenska kyrkans botten är nådd. I dag tisdag 22 september.
Jag sammanfattar Sahlbergs kritik i några punkter:
1. Medlemstappet 200 lämnar Svenska kyrkan varje dag
2. Gudstjänstfirande gemenskaper i Svenska kyrkan minskar i antal.
3. Teologin som framförs av ledande kyrkliga röster. Han kallar den för allmänreligiös reträtt-teologi.
4. Intolerans bland dem som just nu anser sig vara politiskt korrekta
5. Svenska kyrkan kommer att falla ihop som ett korthus
6. Svenska kyrkan går mot stupet
7. Svenska kyrkan liknar ett flygplan utan pilot på väg att krascha
8. Sverige ligger längst ner bland världens länder när det gäller utövad kristen tro
9. Allra fört måste den börja tro på bibeln
10. Bristande ödmjukhet och oförmåga att lyssna till dem som vet bättre
Jag vet inte varifrån Sahlgren får alla uppgifter, men jag har tagit reda på att siffran 200 som lämnar kyrkan varje dag inte stämmer med verkligheten, åtminstone inte om den statistik stämmer som publiceras av Svenska kyrkan. Om jag läst rätt så är det 132 medlemmar per dag som aktivt har begärt utträde Det blir 48000 på ett år, vilket motsvar 0,76% av medlemmarna. Under samma år 2014 skedde cirka 53 000 dop i Svenska kyrkan. Andelen döpta av alla födda är 46,3 procent. Jag tycker att Sahlberg borde vara mera hemma med de korrekta siffrorna. Han har ju tillgång till samma källa via internet
Jag har inte uppfattningen att gudstjänstfirande gemenskaper minskar, men jag tror i stället att grupper som samlas i hem och små celler ökar. Om söndagsgudstjänsterna minskar på en del håll, så tror jag det sker på bekostnad av att dessa små grupper samlar folk under den övriga veckan. Jag läste häromdagen att det hade kommit 50 ungdomar till konfirmandinskrivningen till en av våra kyrkor. Det är verkligen underbart det som sker här i Motala. Och alla dessa fantastiska musikgudstjänster där vår kyrkoherde Mikael Billemar alltid förkunnar ett klart och rent evangeliskt budskap med andlig inlevelse.
Jag känner inte igen någon allmänreligiös reträtt-teologi i Svenska kyrkan här. Det är den evangelisk-lutherska teologin som förkunnas. Den ser visserligen inte likadan ut i dag som på 1500-talet och det tycker jag vi ska vara enbart tacksamma för.
De präster jag lyssnat till i Svenska kyrkan tror på Bibeln, men jag vet egentligen inte vad Sahlberg menar med den bibeltro han saknar i kyrkan. Bibeltolkningen kan variera, men i Svenska kyrkan läser man i varje gudstjänst Bibeln och jag har alltid uppskattat att få följa med i kyrkoåret.
Jag kan inte ta upp allt det Sahlberg skriver om, men jag tycker att det är underligt att han talar om bristande ödmjukhet och oförmåga att lyssna på dem som vet bättre. Är inte just ett sådant påstående en brist på ödmjukhet.
Jag blir så ledsen när jag gång på gång får läsa sådana här angrepp mot Svenska kyrkan i tidningen Dagen, inte minst när en sådan person som Carl Erik Sahlberg skriver. Jag har höga tankar om honom som person. Trots detta kan jag inte för mitt liv hålla med om det han skriver. Nu skriver han ju också att han inte gett upp hoppet om Svenska kyrkan, ja han skriver också till sist att ”En sådan kyrka har alltid en framtid.” Ja sådant vill vi höra talas om i stället för allt negativt som skrivs, inte minst i tidningen Dagen.
Jag sammanfattar Sahlbergs kritik i några punkter:
1. Medlemstappet 200 lämnar Svenska kyrkan varje dag
2. Gudstjänstfirande gemenskaper i Svenska kyrkan minskar i antal.
3. Teologin som framförs av ledande kyrkliga röster. Han kallar den för allmänreligiös reträtt-teologi.
4. Intolerans bland dem som just nu anser sig vara politiskt korrekta
5. Svenska kyrkan kommer att falla ihop som ett korthus
6. Svenska kyrkan går mot stupet
7. Svenska kyrkan liknar ett flygplan utan pilot på väg att krascha
8. Sverige ligger längst ner bland världens länder när det gäller utövad kristen tro
9. Allra fört måste den börja tro på bibeln
10. Bristande ödmjukhet och oförmåga att lyssna till dem som vet bättre
Jag vet inte varifrån Sahlgren får alla uppgifter, men jag har tagit reda på att siffran 200 som lämnar kyrkan varje dag inte stämmer med verkligheten, åtminstone inte om den statistik stämmer som publiceras av Svenska kyrkan. Om jag läst rätt så är det 132 medlemmar per dag som aktivt har begärt utträde Det blir 48000 på ett år, vilket motsvar 0,76% av medlemmarna. Under samma år 2014 skedde cirka 53 000 dop i Svenska kyrkan. Andelen döpta av alla födda är 46,3 procent. Jag tycker att Sahlberg borde vara mera hemma med de korrekta siffrorna. Han har ju tillgång till samma källa via internet
Jag har inte uppfattningen att gudstjänstfirande gemenskaper minskar, men jag tror i stället att grupper som samlas i hem och små celler ökar. Om söndagsgudstjänsterna minskar på en del håll, så tror jag det sker på bekostnad av att dessa små grupper samlar folk under den övriga veckan. Jag läste häromdagen att det hade kommit 50 ungdomar till konfirmandinskrivningen till en av våra kyrkor. Det är verkligen underbart det som sker här i Motala. Och alla dessa fantastiska musikgudstjänster där vår kyrkoherde Mikael Billemar alltid förkunnar ett klart och rent evangeliskt budskap med andlig inlevelse.
Jag känner inte igen någon allmänreligiös reträtt-teologi i Svenska kyrkan här. Det är den evangelisk-lutherska teologin som förkunnas. Den ser visserligen inte likadan ut i dag som på 1500-talet och det tycker jag vi ska vara enbart tacksamma för.
De präster jag lyssnat till i Svenska kyrkan tror på Bibeln, men jag vet egentligen inte vad Sahlberg menar med den bibeltro han saknar i kyrkan. Bibeltolkningen kan variera, men i Svenska kyrkan läser man i varje gudstjänst Bibeln och jag har alltid uppskattat att få följa med i kyrkoåret.
Jag kan inte ta upp allt det Sahlberg skriver om, men jag tycker att det är underligt att han talar om bristande ödmjukhet och oförmåga att lyssna på dem som vet bättre. Är inte just ett sådant påstående en brist på ödmjukhet.
Jag blir så ledsen när jag gång på gång får läsa sådana här angrepp mot Svenska kyrkan i tidningen Dagen, inte minst när en sådan person som Carl Erik Sahlberg skriver. Jag har höga tankar om honom som person. Trots detta kan jag inte för mitt liv hålla med om det han skriver. Nu skriver han ju också att han inte gett upp hoppet om Svenska kyrkan, ja han skriver också till sist att ”En sådan kyrka har alltid en framtid.” Ja sådant vill vi höra talas om i stället för allt negativt som skrivs, inte minst i tidningen Dagen.
måndag 21 september 2015
En personlig hälsning i en predikan från Filadelfia Älgarås
Det här är en länk till Filadelfiaförsamlingen Älgarås hemsida.
Min gode vän pastor Sune Gustafsson, som jag länge känt och som nu är min facebooksvän var där i söndags. Sune bor i närheten till Ulricehamn.
Den predikan som han höll finns publicerad på deras hemsida och jag länkar till den här.
Det är ett uppmuntrande och enkelt och budskap om Jesus, som stärker din tro.
Lyssna till vad Sune talar om. Det kan vara en personlig hälsning just till Dig! Tack Sune och Gud välsigne Dig i ditt arbete i Guds rike!
Min gode vän pastor Sune Gustafsson, som jag länge känt och som nu är min facebooksvän var där i söndags. Sune bor i närheten till Ulricehamn.
Den predikan som han höll finns publicerad på deras hemsida och jag länkar till den här.
Det är ett uppmuntrande och enkelt och budskap om Jesus, som stärker din tro.
Lyssna till vad Sune talar om. Det kan vara en personlig hälsning just till Dig! Tack Sune och Gud välsigne Dig i ditt arbete i Guds rike!
söndag 20 september 2015
lördag 19 september 2015
Varning för liknande skräpmail
Jag får dagligen skräpmail med liknande innehåll som nedanstående som jag kopierat innan jag tar bort det från min inkorg. Om jag hade trott på budskapet i dessa mail, så hade jag nu varit mångmiljonär. Jag varnar alla lättrogna. Klicka aldrig på länkar som finns med i sådana mail. Om du gör det kommer du att bli översvämmad av sådana mail. Det har kostat mig mycket tid att radera dessa som dagligen översvämmar min inkorg, trots att jag markerar deras domäner som skräppost
Hei Rolf,
Systemet har dragit ut två personer som tillsammans med ett fåtal andra från MOTALA kämpar om att få hyran betald varje månad i 12 mån.
Följande personer har dragits:
1: Rolf Ericson 2: (Jag har raderat det här namnet)
Systemet är inställt på att hitta två nya namn om personerna ovan inte deltagit innan Lördag.
Så heter du Ericson eller S.(jag har raderat efternamnet)......... i efternamn ska du redan idag bekräfta att du vill vinna hyran betald varje månad i 12 mån.
Hei Rolf,
Systemet har dragit ut två personer som tillsammans med ett fåtal andra från MOTALA kämpar om att få hyran betald varje månad i 12 mån.
Följande personer har dragits:
1: Rolf Ericson 2: (Jag har raderat det här namnet)
Systemet är inställt på att hitta två nya namn om personerna ovan inte deltagit innan Lördag.
Så heter du Ericson eller S.(jag har raderat efternamnet)......... i efternamn ska du redan idag bekräfta att du vill vinna hyran betald varje månad i 12 mån.
fredag 18 september 2015
Bra för hälsan
Körsång är bra för hälsan även med sånger om Jesus, vill jag tillägga.
Sjung och var glad är rubriken i dagens krönika i Motala & Vadstena tidning av Emmilie Engström.
Att sjunga tillsammans med andra människor har en lugnande effekt och gör oss glada, visar en ny forskning vid Göteborgs universitet
Hon berättar att hon alltid gillat att sjunga och spela, ett intresse som hon delar med många. Vidare att när hon var liten så sjöng hon i barnkören i kyrkan. Detta blev inkörsporten till hennes intresse för sång och musik. Detta säger mig att det är väldigt betydelsefullt att sjunga och spela tillsammans med barn, antingen det sker i hem, skola eller kyrka.
Emmilie skriver att hon tröttnade på alla Jesuslåtar och i sin nuvarande kör är det pop och rock som gäller. Det kan givetvis finnas orsaker till att man tröttnar och vill sjunga något annat. Om man inte längre blir berörd av sångerna om Jesus kan man fråga vad det möjligen kan bero på. Är det sångstilen eller är det texten.
Det finns ju olika typer av sånger om Jesus, till exempel gospelsånger. När ungdomskörerna som sjunger gospel växer, så beror det på att sångerna berör både dem som sjunger och dem som lyssnar. Gospelglädjen känns i hela kroppen. Det kan vara både sång, musik och dans.Det är många som anser att gospel är rena rama friskvården. Glädjen, hängivenheten och det enkla budskapet lockar unga människor till dessa körer.
Gospel är det glada budskapet om Jesus, som utmanar mig till att leva mitt liv i vänskap med honom. Om man har bestämt sig för det blir sångerna om Jesus betydelsefulla.
Här är ett exempel på en sång om Jesus som berör mig väldigt mycket både med sin text av psalmförfattaren Anders Frostensson och med sin musik av fängelseprästen Lars Åke Lundberg, Samma som också skrivit psalmen ”Guds kärlek är som stranden”.
Sången ”Det bästa som hänt mig är Jesus” känns väldigt rätt för mig att sjunga:
”Det bästa som hänt mej är Jesus, en mening åt livet han gav Han kom genom mörker och tårar, Hans dag är Guds eviga dag. Det bästa som hänt mej är Jesus.
Då såg jag en mänska bredvid mej, som förr nästan aldrig jag såg och djupen de skrämde mej inte, en skimrande pärla där låg. Det bästa som hänt mej är Jesus.
Han rest mej och ställt mig på klippan, ur misströstans dy han mej drog. Det bästa som hänt mej: han trodde på mej när själv mist min tro. Det bästa som hänt mej är Jesus.
Han gav mej sin eviga kärlek, han gav mej försoningens dag. I den får jag leva och älska befriad från misstro och hat. Det bästa som hänt mej är Jesus.” ”Anders Frostensson- Lars Åke Lundberg”
Om den här sången och flera andra skriver Biskop Åke Bonnier i en av sina bloggar: Jag varnar dig, följ honom inte!
Man blir ju rentav nyfiken när man läser rubriken. Läs den du också! DET BÄSTA SOM HÄNT MIG ÄR JESUS!!
Sjung och var glad är rubriken i dagens krönika i Motala & Vadstena tidning av Emmilie Engström.
Att sjunga tillsammans med andra människor har en lugnande effekt och gör oss glada, visar en ny forskning vid Göteborgs universitet
Hon berättar att hon alltid gillat att sjunga och spela, ett intresse som hon delar med många. Vidare att när hon var liten så sjöng hon i barnkören i kyrkan. Detta blev inkörsporten till hennes intresse för sång och musik. Detta säger mig att det är väldigt betydelsefullt att sjunga och spela tillsammans med barn, antingen det sker i hem, skola eller kyrka.
Emmilie skriver att hon tröttnade på alla Jesuslåtar och i sin nuvarande kör är det pop och rock som gäller. Det kan givetvis finnas orsaker till att man tröttnar och vill sjunga något annat. Om man inte längre blir berörd av sångerna om Jesus kan man fråga vad det möjligen kan bero på. Är det sångstilen eller är det texten.
Det finns ju olika typer av sånger om Jesus, till exempel gospelsånger. När ungdomskörerna som sjunger gospel växer, så beror det på att sångerna berör både dem som sjunger och dem som lyssnar. Gospelglädjen känns i hela kroppen. Det kan vara både sång, musik och dans.Det är många som anser att gospel är rena rama friskvården. Glädjen, hängivenheten och det enkla budskapet lockar unga människor till dessa körer.
Gospel är det glada budskapet om Jesus, som utmanar mig till att leva mitt liv i vänskap med honom. Om man har bestämt sig för det blir sångerna om Jesus betydelsefulla.
Här är ett exempel på en sång om Jesus som berör mig väldigt mycket både med sin text av psalmförfattaren Anders Frostensson och med sin musik av fängelseprästen Lars Åke Lundberg, Samma som också skrivit psalmen ”Guds kärlek är som stranden”.
Sången ”Det bästa som hänt mig är Jesus” känns väldigt rätt för mig att sjunga:
”Det bästa som hänt mej är Jesus, en mening åt livet han gav Han kom genom mörker och tårar, Hans dag är Guds eviga dag. Det bästa som hänt mej är Jesus.
Då såg jag en mänska bredvid mej, som förr nästan aldrig jag såg och djupen de skrämde mej inte, en skimrande pärla där låg. Det bästa som hänt mej är Jesus.
Han rest mej och ställt mig på klippan, ur misströstans dy han mej drog. Det bästa som hänt mej: han trodde på mej när själv mist min tro. Det bästa som hänt mej är Jesus.
Han gav mej sin eviga kärlek, han gav mej försoningens dag. I den får jag leva och älska befriad från misstro och hat. Det bästa som hänt mej är Jesus.” ”Anders Frostensson- Lars Åke Lundberg”
Om den här sången och flera andra skriver Biskop Åke Bonnier i en av sina bloggar: Jag varnar dig, följ honom inte!
Man blir ju rentav nyfiken när man läser rubriken. Läs den du också! DET BÄSTA SOM HÄNT MIG ÄR JESUS!!
måndag 14 september 2015
Medlem i Pingstförsamlingen och Svenska kyrkan!
Jag vill först ta upp en fråga, som under min tid som kyrkomusiker varit mycket omdebatterad. Den handlade då om vem som skulle betala ut arvode för de tjänster, som gick utanför den normala arbetsinstruktionen. Från att tidigare ha varit ganska generösa, lyckades Svenska kyrkan förhandla sig till en lösning, som gick ut på minsta möjliga utbud av sång och musik vid förrättningar. Den som exempelvis ville ha extra sång och musik utöver psalmsång och liturg, fick själv stå för kostnaden till kyrkomusikern. Detta trots att den medlemmen betalat kyrkoskatt i hela sitt liv, Svenska kyrkan kunde efter denna förhandling inte utbetala något för den som ville ha extra sång och musik utförd. Ingen bra policy kan man tycka. Kyrkomusikerns skyldigheter att spela vid förrättningar gällde, och gäller också numera, endast den som är medlem i Svenska kyrkan på den orten. Om man begärt utträde har kyrkomusikern inte någon skyldighet att spela vid förrättningar, exempelvis vigsel och begravningsgudstjänst. Den tjänsten skall då ombesörjas av den kyrka som medlemmen tillhör. Detta är ju logiskt, men skapar tyvärr lojalitetskonflikter för kyrkomusikern. Hur ska han eller hon göra med tant Ada, som begärt utträde? När jag numera som pensionerad kantor, får extra uppdrag, så har jag givetvis rättighet att ta betalt för mina tjänster. Detta är självklart för de tjänster som jag utför i Svenska kyrkan, där jag är behörig för tjänsten. Eftersom jag inte längre är anställd får jag komma överens med arbetsgivaren för varje sådant tillfälle. Jag känner inte till om Kyrkomusikernas riksförbund har utarbetat någon särskild gemensam bestämmelse för utbetalning av arvode för pensionerade kyrkomusiker. Kan någon upplysa mig om detta? Det förhåller sig annorlunda med uppdrag som jag får exempelvis i Pingstförsamlingen som jag numera tillhör. Här kan man inte ställa samma krav på behörighet för tjänsten. Uppgiften att spela och sjunga bygger precis som övriga tjänster i församlingen på frivilliga insatser och handlar inte så mycket om vilken utbildning och erfarenhet man har. Jag utför detta arbete i den församling som jag tillhör, utan att begära någon ekonomisk ersättning. Fattas bara annat. Om man däremot är medlem i Svenska kyrkan har man rättighet att få vigsel och begravningsgudstjänst utförd med den anställda personal som kyrkan har att erbjuda. Har man däremot begärt utträde ur Svenska kyrkan har man inte självklar rättighet att begära att präst och kyrkomusiker skall utföra denna tjänst, varken i den kyrka där förrättningen sker eller i annan lokal. Den tjänsten skall då ombesörjas av den församling som man tillhör. Jag tillhör numera både Pingstförsamlingen i Motala och Svenska kyrkan som skattebetalande medlem. Till Pingstförsamlingen ger jag mina offergåvor i första hand. Jag brukar ha som vana att först ge en tiondel av min nettoinkomst. Det finns inte någon som kräver detta av mig, men jag upplever det som en självklar förmån att få bidraga med detta och känner mig mycket tillfreds med detta. Jag vill inte heller svika mitt förtroende för Svenska kyrkan genom att gå ur den, eftersom jag anser att denna kyrka har en så stor samhällsbevarande uppgift inte minst i vår sekulariserade tid. Därför tänker jag fortsätta att betala min kyrkoskatt.
fredag 11 september 2015
Gyllene äpplen i silverskålar
I söndagsskolan fick vi ofta lära oss minnesversar ur Bibeln. Den första som jag lärde mig utantill står i Ordspråksboken 25:11 ”Gyllene äpplen i silverskålar är ord som talas i rättan tid.” Ord som talas i rätt tid. Det säger mig att rätta ord kan missbrukas om de talas i fel tid. Det behöver inte vara något fel på källan, ur vilken vi hämtar orden, men om orden är valda vid fel tid kan de likna maskstungna äpplen mer än gyllene. Eftersom ord kan användas både för att befria och binda, innesluta och utesluta, behöver vi fråga: Hur använder vi våra ord?
Om det är Guds ord vi använder, så betraktas vi
”som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter. Nu krävs av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig” (1.Kor.4:1-2)
Om syftet med förvaltningen av våra ord är att befria och innesluta våra medmänniskor till gudsgemenskap över alla religionsgränser, så har vi kommit en god bit på rätt väg Om syftet med förvaltningen av våra ord och Guds ord är att skapa fred mellan människor, så kanske det innebär att man beundrar något hos den andre samtidigt som man älskar det egna. När Jesus i Johannes evangelium i sitt avskedstal säger:
”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”, (Joh.14:6)
så handlar det om att vi alla får vandra på den vägen. Vi får följa honom på den vägen. Jesus är vägen som vi går på, kärlekens väg som förenar och innesluter alla människor. Guds rike är tänkt för alla människor
”Gud vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus” (1.Tim.2:4-5)
Någon kanske tycker att det är inkonsekvent att mena att Guds rike är tänkt för alla människor. Har inte vi som är kristna rättighet att göra anspråk på sanningen? Sanningen om Jesus, sanningen om vägen.
Jag bor på Granitvägen i Motala. Den sanningen gör jag anspråk på. Jag går ofta på Granitvägen för att komma hem. Jag äger den inte och det gör inte mina grannar heller, men vi går på den för att komma till våra bostäder.
Jesus är vägen för alla människor, både troende och otroende..Antingen vi gjort anspråk på sanningen om honom eller inte. Om vi vill gå på den vägen så kommer vi hem. Jag har valt att följa honom. Jag vill använda det lilla ordet kom, och önskar att det skall spridas likt ringarna på vattnet.
”Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.” (Upp.22:17)
Så vill jag använda mina ord. Gud välsigne Dig!
GYLLENE ÄPPLEN I SILVERSKÅLAR Solosång text och musik: Rolf Ericson
onsdag 9 september 2015
Jews, Muslims and Christians in the same embrace of peace
Jews, Muslims and Christians in the same embrace of peace world!!! Read more!
I wish we could seek peaceful agreements in place for the discussion of matters of doctrine
I wish we could seek peaceful agreements in place for the discussion of matters of doctrine
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)