Attackerna och mot Svenska kyrkan

Michael H-t studerar teologi. Han har delat med sig av sin oro för Svenska kyrkan efter den debatt som just nu pågår efter Dagenartikeln med prästen Carl Erik Sahlberg.

Michael har kontakt med en samordnare för präster i Norrland, som visat en grafik hur medlemstappet minskat de senaste tio åren när det gäller deltagandet i gudstjänsterna. Ingen trevlig bild anser Michael, men den kanske bör visas för att sanningen skall bli känd. Jag försöker tona ner Michaels oro och peka på allt som är positivt i Svenska kyrkan, åtminstone det positiva jag har upptäckt här i Motala.

Detta utesluter inte att det finns saker som kan bekymra mig också. Den andliga krisen som jag har svårt att bedöma, finns ju inte bara i Svenska kyrkan, utan över hela kristenheten, ja över dem som också bekänner sig till annan tro. Jag anser att den inomkyrkliga, andliga krisen är värst. Här finns det många småpåvar som vill bestämma och de är högljudda i media och TV och vill på allt sätt splittra mer än förnya.

För övrigt så finns det statistik som ena stunden talar för att människor inte tror på Gud och andra stunden att människor ändrar sin trosuppfattning Detta sker ofta vid katastrofer och kriser som man hamnar i. Antingen blir man bitter på en frånvarande Gud, eller också ber man, tror och hoppas på att Gud ska gripa in.

Kyrkoherden Olle Carlsson intervjuades i TV häromdagen. Han menade att statistiken om människor som tror på Gud kan förändras på kort tid. En hög procent tror inte när man sätter sig i ett flygplan, men så förändras det drastiskt om något händer under flygturen. Exempelvis om flygplanet hamnar i en luftgrop, eller om någon av motorerna slutar att fungera. Då är det många, som plötsligt tror på Gud och på ett liv efter detta. Olle Carlsson vet vad han talar om. Han möter människor som kommer till Katarinamässan, i Katarina kyrka på söder i Stockholm. Det är den mest välbesökta i hela landet. Där känner sig alla hemma. Där deltar till och med ateister. Håkan Sunnliden, som är komminister i Värnamo pastorat har på sin blogg jämfört Katarinamässan med gamla tiders väckelsemöte, utan att det fördenskull se ut som på 1800-talet. Här förekommer ju folkligt, modern musik och sång, enkelt budskap och stor glädje. Folk är engagerade. De sjunger med och svarar i mässan med orden: ”Din död förkunnar vi. Din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet. Detta är verkligen en positiv beskrivning av det som pågår. Det är vad jag förstår en trohet till kyrkans trosbekännelse och här finns nog ingen som tycker att korset och Jesu död är någonting onödigt, eftersom man firar mässan till åminnelse av just detta.

Jag anser att det är omöjligt för en präst i Svenska kyrkan att förneka dessa grundläggande trossatser, men Michael håller inte med mig.

Han skriver: ” Att vara präst i Svenska kyrkan är rätt så lukrativt, med den höga lön som de har finns det absolut en och annan som inte borde vara präster. För en tid sedan skrev en präst att korsfästelsen var barbarisk och att vi inte borde tala om den, att den var onödig. Då går man emot själva grunden i vår tro. Tyvärr finns det inte så få som är något förvirrade vad gäller den kristna tro. Det är en sak att ha frågor, men en präst ska någonstans också kunna ha svaren som medlemmarna i hans kyrka har. Jag känner ganska många präster pga att jag nu läser teologi, mitt absoluta intryck är att den stora majoriteten är trogna trosbekännelsen. Men det finns en liten minoritet som rent ut sagt ifrågasätter allting. Så pass att jag själv numer alltmer börjar tvivla på om SvK kan vara kyrkan för mig. Jag har träffat kvinnliga präster som i full mässkrud i kyrkan innan gudstjänsten börjat dragit snuskiga historier.... En del på gränsen till rent hädiska. Andra präster som sagt att Jesus, Muhamed, Budda det är ju ändå alla samma sak.... Det är att spotta på den korsfäste Kristus.

Jag svarar Michael på denna kommentar:

”Naturligtvis har du rätt i att en präst borde vara ett föredöme i trohet när det gäller sitt kall. Den präst som inte är det liknar jag vid en psykopat, som kan göra det onda utan att själv ha dåligt samvete. Ja, även jag har mött dessa företeelser under min långa tjänstgöring i SvK, som kantor. Det är sorgligt, men vår uppgift är inte att framhålla de dåliga exemplen, som kännetecken för SvK, men vi måste själva i alla lägen vara frimodiga i att vara föredömen i trohet, renhet och kristen vandel. Vi bör även vara frimodiga att säga ifrån när någon beter sig så som du beskriver. Du skriver som väl är att det är en liten minoritet. Om inte SvK kan vara en kyrka för Dig, så kan ju Du med din starka tro på det som är rätt, sant och värdigt, betyda något just för SvK. Jag förstår din känsla av främlingsskap. Även jag har upplevt den under min tid som kantor. Jag reagerade precis som Du, men jag upplevde att Herren ville ha mig där just då”

Michael känner samma oro som jag när man angriper Svenska kyrkan. Han skriver:

”Något jag reagerar på dock är varför alla dessa angrepp mot Svenska kyrkan som sker just nu? Ett flertal frikyrkoprofiler har de senaste månaderna kraftigt attackerat SvK. Värst är nog Tommy Dahlman med sitt "gå ur och bilda nytt" uppmaning till dem som tillhör oasrörelsen. Det är ju förödande uppmaningar. Marcus Birro som mer eller mindre kallar SvK för avfallen. Det är djupt obehagligt upplever jag. SvK behöver stöd och hjälp av sina vänner i stället. Jag tror att SvK är den kyrka som enklast kan nå Sverige med evangelium och därför behövs den och därför,älskar jag den kyrkan trots att jag ibland känner mig trött. ”

Tack Michael. Du och jag skall fortsätta att stödja vår kyrka. De sorgliga angrepp som Dahlman och Birro står för måste vi bemöta De använder sig av moderna media för att påverka människor i negativ riktning

Jag vågar påstå att de i detta fall verkar i fel anda. ”Tjuven kommer för att stjäla, slakta och förgöra..” Tjuvens verksamhet fräter inifrån. Vi måste försöka förhindra det. Vi gör det bäst genom att själva följa och likna Jesus vår Frälsare.

RÄTTELSE: Beträffande Tommy Dahlmans påstådda uppmaning (se ovan) skrev jag för att få veta hur han verkligen hade sagt om detta. Här är Tommy Dahlmans svar till mig:

Käre Rolf!

Att ifrågasätta och problematisera Svenska Kyrkans utveckling är inte att "attackera" den. Det är en skyldighet att som medlem (vilket jag är) reagera på den tydliga liberalisering som pågår i en allt högre fart.

Själv har jag aldrig uppmanat någon annan att lämna eftersom jag själv står kvar men jag har skrivit att jag tror att Oas på sikt måste gå sin egen väg. Oas har dock inga planer på detta enligt Berit Simonsson.

Vänligen
Tommy Dahlman l