I väntan på framtiden
Vi lever i en tid som är mycket spännande. Vi väntar på en framtid som just nu är ett helt oskrivet blad. Vi väntar på att Jesus skall komma för att hämta oss till sitt eviga rike. Ett rike som inte är av denna världen. Guds rike är inte ett jordiskt rike, utan ett himmelskt. Ingen vet när tiden är inne för Jesu tillkommelse, inte ens änglarna i himmelen. Den kommer plötsligt och utan förvarning. Att veta något om den och spekulera i hur det kommer att bli är fullständigt meningslöst. Jesus har sagt: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt."
Att desperat längta efter att den tiden snart måtte vara inne, är så långt jag ser det osunt och skapar frustration inför framtiden. "Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad, utan att alla skall få tid att omvända sig." skriver Petrus i sitt andra brev. Att vara kristen innebär att leva i nuet och vara inställd på att vinna människor för Gud, i Jesu namn och med den helige andes kraft. När detta uppdrag är slutfört har Jesus lovat att han skall komma. Om vi vill påskynda hans ankomst så uppmanas vi i samma bibeltext "då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt." Det hjälper inte om vi skriker oss hesa och ropar på att han skall komma. Han kommer när den rätta tiden är inne och när alla profet-orden är fullbordade.
Det rike som kallas Guds rike är inte och kommer aldrig att bli ett jordiskt rike, så som en del tror. Den nuvarande staden Jerusalem är visserligen helig för tre världsreligioner. Att den är helig för mig som kristen beror på att frälsningen kommer från judarna och att Jesus var jude, men rent geografiskt har inte längre Jerusalem eller den nuvarande staten Israel någon betydelse när det gäller Guds rike.
I judendomen tror man inte att Jesus var den Messias som skulle komma, utan väntar fortfarande på att han skall komma.
"Upprättandet av staten Israel 1948 var i första hand ett sionistiskt verk och betraktades till en början med ganska stor skepsis ifrån ortodoxt håll. Man kunde inte förlika sig med att staten upprättades innan Messias hade kommit."(Bo Johnson Judendomen i kristet perspektiv sidan 104)
Pastor Stanley Sjöberg och tyvärr även en del andra inom kristenheten har uppfattningen att det nuvarande Israel har betydelse för ett framtida världsrike med Jerusalem som världens huvudstad i ett kommande fridsrike.
Jag tycker att det är synnerligen allvarligt att vi inte kan bli eniga i den här frågan. Tidningen Världen i dag och tidningen Dagen har tagit på sig en mycket ansvarsfull roll i detta sammanhang. Den ensidigt proisraeliska inställningen är inte alls till gagn för världsfreden. De propagandalögner som den senaste tiden har varit i omlopp och som ser ut att eskalera är till skada för trovärdigheten och jag kommer att fortsätta min kamp för en anständig sanning, även om det skulle kosta mig förargelse från en del, så som jag den senaste tiden har fått känna av.
Kära vänner låt oss se nyktert på frågorna inför den framtid som vi går till mötes. Låt oss inte bli enögda fatalister, som likt strutsen (om det är sant) borrar ner sitt huvud i sanden vid en annalkande fara. Låt oss inte utsätta oss för hjärntvätt, inte ens ifrån så kallade kristna tidningar, eller över huvudtaget, utan i stället genom kunskap bilda oss en egen hållbar uppfattning och inte påstå att vi ingenting vet. Vi behöver bli ett nätverk av människor antingen vi kallar oss för kristna eller inte och gemensamt bearbeta alla frågor som berör detta område. Vi behöver ha modet att ifrågasätta, avslöja ohederlighet även om det skulle innebära att vi trampar några på tårna.
Jag avslutar denna artikel med en kopia av ett inlägg i Ökenkällan år 2014
ONSDAG 15 OKTOBER 2014
En profetia om framtiden, Guds rike och Guds församling
”Det finns ingen Palestinsk stat att erkänna” skriver Claes-Göran Bergstrand i tidningen Dagen tisdag 14 oktober, med anledning av Statsminister Stefan Löfvens uttalande: ”Sverige ska erkänna Palestina som stat.”
”Gud älskar både judar och araber men hans löften till Israel står fast Landet och staden tillhör dem för evig tid.” menar Bergstrand och tolkar bibeltexten i bl.a. i Hesekiel 37:5 f, som om det gällde den nuvarande sekulära staten Israel.
Det är klart att om man har denna uppfattning så kan man inte tänka sig en tvåstatslösning. Då kan man inte heller tänka sig fred och samexistens på jämbördiga villkor mellan dessa två folk. judar och palestinier, eftersom löftena skulle vara knutna enbart till Israel.
Guds löften sträcker sig mycket längre och exkluderar inte så som Bergstrand skriver. Profetian om landet i vilket de skulle få bo är en bild på Guds rikes fulländning.
Hesekiel får se framtiden under bilden av ett nytt land och ett nytt tempel. Det är Guds rike och Guds församling. Det är inte ett land med gränser som man strider om. Det är ett evigt rike som ingår i Guds plan när tiden är inne Guds rikes seger förverkligades genom Jesus. Det Jerusalem, som man nu strider om är ingenting i jämförelse med det nya Jerusalem, den heliga staden, som skall komma ner ur himlen från Gud, full av Guds härlighet. Landet och staden tillhör dem som bor där och vilka är de? I Uppenbarelseboken kan vi läsa att det är en stor skara av alla folk och stammar och länder och språk. Vem skall regera över dem. I Hesekiel 37:24 står det ”min tjänare David skall vara kung över dem och de skall så alla ha en och samma herde.” Messias beskrivs här som en herde och en konung av Davids stam.
Templet är en bild på Guds församling. ”Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grundval och Jesus Kristus till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel.i Herren. Genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.” Ef. 2:20-22..
När Luther tolkar denna syn säger han: ”Denna tempelbyggnad hos Hesekiel är icke att förstå som en ny byggnad i lekamlig utvärtes måtto, utan såsom kerubvagnen i början, så är även denna byggnad i slutet intet annat än Kristi rike och den heliga kyrkan eller kristenheten här på jorden ända till den yttersta dagen.”
lördag 30 december 2017
måndag 25 december 2017
Personlig jul och nyårshälsning
Det är jul år 2017 och familjen och familjerna har varit återsamlade här i Motala. Ulla-Britt och jag är verkligen tacksamma för våra barn och deras familjer, Som vanligt har de lagt ner ett stort arbete för att julen skulle bli trivsam för oss alla. Av utrymmesskäl hade vi hyrt en lokal där vi alla fick plats, och julmat och andra aktiviteter hade noga förberetts av dem.
Tyvärr fick jag meddela familjen att jag inte orkade vara med dem under julaftonen. Orsaken var att jag under den senaste tiden drabbats av en intensiv psykisk trötthet och kände behov av att vila mig under dagen. Det kändes nödvändigt eftersom jag lovat att spela orgel vid den ekumeniska midnattsgudstjänsten i Pingstkyrkan. Det känns bra att ha en förstående familj. Det var inte någon som klandrade mig, men själv kände jag att jag prioriterat fel den här gången. Jag får skärpa mig och inte lova för mycket, en annan gång men det är lättare sagt än gjort när jag märker hur tacksamt det är att få vara med och göra det lilla man kan. Det är väldigt viktigt att inse sin begränsning och inte jämföra sig med andra. Även att man inte orkar så mycket som när man var ung.
Den här hösten har varit jobbig med en segdragen, nästan månadslång förkylning. Dessutom har jag varit känslomässigt sårbar i en del debatter där människor inte vill låta sig ifrågasättas, utan väljer en fientlig attityd. Detta tar verkligen på de psykiska krafterna. Att få veta att jag inte är tillräckligt ödmjuk kan jag både tåla att höra och även hålla med om, men när man inte kan skilja på sak och person blir jag ledsen och mitt mod sviker mig. Nåväl jag tänker göra comeback igen, men ursäkta mig om det skulle ta litet tid. Men just nu är jag ganska trött och jag vet att omgivningen märker det. Jag tänker då på en text av en norsk lyriker Björn Eidsvåg;
https://genius.com/Bjrn-eidsvag-eg-ser-lyrics
Eg ser at du e trøtt Men eg kan ikkje gå Alle skrittå for deg Du må gå de sjøl Men eg vil gå de med deg Eg vil gå de med deg
Eg ser du har det vondt Men eg kan ikkje grina Alle tårene for deg Du må grina de sjøl Men eg vil grina med deg Eg vil grina med deg
Eg ser du vil gi opp Men eg kan ikkje leva Livet for deg Du må leva det sjøl Men eg vil leva med deg Eg vil leva med deg
Ser at du er redd Men eg kan ikkje gå I døden for deg Du må smaka han sjøl Men eg gjer død til liv, for deg. Eg gjer død til liv for deg Eg gjer død til liv for deg.
Det är inget fel att vara trött. Tröttheten kan drabba vem som helst, så varför skulle just min trötthet vara så speciell? Men om tröttheten leder till apati och håglöshet finns det anledning att söka hjälp på ett konstruktivt sätt. Jag måste gå med egna steg även då jag är trött, men jag har alltid någon som går bredvid mig, som vet precis hur jag har det. Inte en som säger: "Ryck upp dig," utan en som går med mig, gråter med mig och lever med mig. Jag önskar att du som läser detta också har det så
Jag är så tacksam för den kärlek vi får av vår stora familj, och jag tror att det är den kärleken som har burit oss genom hela livet. Jag ville säga till er allesammans: "Åh vad jag älskar er!"
Under det senaste prinsdopet då förre ärkebiskopen Anders Wejryd talade, så citerade han en strof av Astrid Lindgren. Detta gav mig anledning till att skriva följande text till våra barn och barnbarn. Med detta som avslutning vill jag önska er allesammans
ETT GOTT NYTT ÅR 2018!
1. Hur ska det bli när våra barn barn blivit stora hur ska deras framtid då se ut? Jag vill gärna tro att den här världen ska bli bättre. Allting kommer ordna sig till slut.
Refr. 1. Om vi bara ger dem mycket kärlek, kommer det bli folk av dem till sist Älska och förstå, medan de är små, ge dem bara ännu mera kärlek
2. Hur ska det bli när våra barnbarn ser tillbaka, minns hur deras barndomstid såg ut? Kommer dom att se att vi har varit förebilder, och att allt har ordnat sig till slut.
Refr. 2. Vi vill bara ge dem mycket kärlek. Vi vill också ge dem tro och hopp. Dessa ting består, om än allt förgår. Vi vill ge dem tro och hopp och kärlek
söndag 17 december 2017
Sverige och antisemitismen
Tidningen Dagen har rapporterat om ett solidaritetsmöte, som Vänskapsförbundet Sverige-Israel arrangerat i söndagseftermiddag på Raol Wallenbergs torg, strax intill den judiska synagogan i Stockholm.
"Att acceptera hatet mot judarna på skolorna, eller föraktet på gatorna, är att legitimera hatet mot alla, och lägga grunden till ett samhälle där våldet och hatet är legitimt", sa Gunnar Hökmark, en av talarna. Ett sådant uttalande skulle säkert ha kunnat uttalas även av representanter för den socialdemokratiska regeringen, men de var säkert inte inbjudna till detta solidaritetsmöte.
Jag har uppfattningen att ledande socialdemokrater alltid tagit avstånd och fördömt antisemitismen men de har samtidigt stött det palestinska folket, som i många avseenden behövt och behöver detta stöd. Till de semitiska folken hör ju också de arabiska folken, Vi måste ta avstånd ifrån all rasism och främlingsfientlighet tycker jag. Det blir så negativt när man adresserar antisemitismen till Sverige och ledande socialdemokrater.
Det var just detta som gjordes när en av talarna Lars Adaktusson, Europaparlamentariker för KD och ordförande i vänskapsförbundet, beskrev antisemitismen som ett "brännande och akut samhällsproblem". Adaktusson riktade sig direkt till den svenska regeringen, och efterlyste ett politiskt ledarskap som "ser sambandet mellan antisemitismen och de krafter som vägrar att erkänna Israels rätt att existera".
Detta är inte trovärdigt Lars Adaktusson. Jag känner mig mycket illa berörd av de ohederliga beskyllningar som riktats emot dem som vågat vara israelkritiska utan att fördenskull vara antisemiter. Att ständigt ta Israel i försvar är inte rätt. Konflikten består av övergrepp på båda sidor, men Israel framstår som den mest starka och överlägsna parten, åtminstone när det gäller frågan om att kunna försvara sig militärt och med våld. Det måste få sägas med skärpa och indignation. Det har vår utrikesminister gjort, vilket medfört att Israel har frysta relationer till Sverige. Inte tvärtom. Sverige har alltid varit ett Israelsvänligt land. Att skriva och säga något annat är ohederligt.
"Att acceptera hatet mot judarna på skolorna, eller föraktet på gatorna, är att legitimera hatet mot alla, och lägga grunden till ett samhälle där våldet och hatet är legitimt", sa Gunnar Hökmark, en av talarna. Ett sådant uttalande skulle säkert ha kunnat uttalas även av representanter för den socialdemokratiska regeringen, men de var säkert inte inbjudna till detta solidaritetsmöte.
Jag har uppfattningen att ledande socialdemokrater alltid tagit avstånd och fördömt antisemitismen men de har samtidigt stött det palestinska folket, som i många avseenden behövt och behöver detta stöd. Till de semitiska folken hör ju också de arabiska folken, Vi måste ta avstånd ifrån all rasism och främlingsfientlighet tycker jag. Det blir så negativt när man adresserar antisemitismen till Sverige och ledande socialdemokrater.
Det var just detta som gjordes när en av talarna Lars Adaktusson, Europaparlamentariker för KD och ordförande i vänskapsförbundet, beskrev antisemitismen som ett "brännande och akut samhällsproblem". Adaktusson riktade sig direkt till den svenska regeringen, och efterlyste ett politiskt ledarskap som "ser sambandet mellan antisemitismen och de krafter som vägrar att erkänna Israels rätt att existera".
Detta är inte trovärdigt Lars Adaktusson. Jag känner mig mycket illa berörd av de ohederliga beskyllningar som riktats emot dem som vågat vara israelkritiska utan att fördenskull vara antisemiter. Att ständigt ta Israel i försvar är inte rätt. Konflikten består av övergrepp på båda sidor, men Israel framstår som den mest starka och överlägsna parten, åtminstone när det gäller frågan om att kunna försvara sig militärt och med våld. Det måste få sägas med skärpa och indignation. Det har vår utrikesminister gjort, vilket medfört att Israel har frysta relationer till Sverige. Inte tvärtom. Sverige har alltid varit ett Israelsvänligt land. Att skriva och säga något annat är ohederligt.
fredag 15 december 2017
Israel Palestinakonflikten förklarat enkelt
Micael och Sara pratar enkelt och chosefritt om Israel Palestina konflikten på
DEN HÄR LÄNKEN PÅ YOUTUBE
DEN HÄR LÄNKEN PÅ YOUTUBE
söndag 10 december 2017
Splittrad bibelsyn om Guds rike
Om vår bibelsyn delar oss i förkunnelsen om Guds rike, så är vi illa ute.
Så här börjar Markus evangelium:
"Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus Guds son." Mark 1:1
Så här sa Jesus själv om detta:
"Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." Mark. 1:15
När han sa att Guds rike var nära, så menade han nära i tiden. Trots att Jesu budskap var så tydligt om Guds rike, så var det så obegripligt för den tidens människor. Varför var det så? Därför att de väntade på något helt annat. In i det sista hoppades de och väntade på en förändring av det världsliga läget. De väntade på att Israels skulle återupprättas som kungarike. Den samtida judiska uppfattningen var att Messias vid sitt framträdande omedelbart skulle befria sitt folk från yttre förtryck och ställa det i spetsen för en rättvis världsordning.
Jesus svarade dem på deras fråga om det var nu som Israel skulle återupprättas som kungarike:
"Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7-8
"När tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen." Gal. 4:4
När Jesus blev människa var tiden inne för Guds rike. Därför kan vi säga att Guds rike redan har kommit till oss. Guds rike är här och nu, men Jesus förklarar skillnaden mellan det rike de väntade på och det rike som kom när tiden var inne:
"Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av ett annat slag" Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till denna världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen hör min röst." Joh. 20:36-37
Jesus förklarade tydligt vem han var och vad som skulle hända just vid denna tid: "Ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."
Jesus är Messias och Guds Son, men han är också människa, kommen från himlen till jorden, korsfäst, död och begraven, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
"Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himmelen. " Ps. 11:4
"Jag bor i helighet uppe i höjden, men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande." Jes. 57: 15
Herren är alltså i himmelen, men samtidigt nära. Han vill bo i oss och råda över våra liv. Det är då Guds rike tar gestalt i världen.
Jesus är himmelrikets konung och är i allra högsta grad verksam i det som sker här på vår jord
Paulus ger oss ett sammanhang i 1.Kor. 15, som handlar om ett nytt liv efter döden genom Kristi uppståndelse. Det handlar inte enbart om vårt nuvarande liv utan också om vårt liv efter detta.
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning; först Kristus och därefter vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1.Kor. 15:20-27
I det här bibelordet finns inget som tyder på att det handlar om ett jordiskt rike. Det handlar inte heller om flera tillkommelser, utan om enda ankomst. Det handlar om Herrens dag så som Petrus beskriver det i sitt andra brev
"Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr.3:13
Det är så här jag hoppas att vi kristna är överens, eftersom det är vad vi läser i framför allt nya testamentet. Jag välkomnar dem som kan övertyga mig om något annat när det gäller vad jag här har skrivit, men så långt jag förstår är detta en tolkning som många delar med mig.
Så här skriver Professor emeritus Bo Johnson i sin bok "Judendomen i kristet perspektiv."sidan 103-104:
"Ortodox judendom håller fast vid tron på kroppens uppståndelse på den yttersta domen och den tillkommande världen, en ny himmel och en ny jord, där de rättfärdiga skall leva. Uppståndelsen är knuten till Olivberget (Oljeberget) öster om Jerusalem, och därför vill man gärna bli begravd där. De döda tänks också bli samlade dit genom tunnlar. Men hoppet om det himmelska paradiset tycks inte inta samma centrala plats som det har gjort inom åtminstone traditionell kristendom. Kanske hänger detta samman med att det återupprättade gudsriket på jorden hela tiden är med i perspektivet. För flertalet icke-ortodoxa ligger tyngdpunkten i denna världen. Uppgiften är att förverkliga allt som gör att den tillkommande världen framträder. Tanken på ett liv efter döden tonas bort. Man lever vidare i minnet, i följande generationer, i det verk man utfört - alltså tankar som blir vanligare också i den allmänna västerländska uppfattningen."
Jesus - konungarnas konung och herrarnas herre! I judendomen tror man på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skall sätta sig på Davids tron i Jerusalem. Man tror på framtiden "Herren skall då" vara konung över hela jorden, så som det står skrivet i Sakarja 14:9. Edvin Wirén har skrivit sin bok "När han öppnade boken", som en kommentar till denna vers:
"Profetian genombryter här det nationella omhöljet på ett sätt, som låter det naturliga Israel uppgå i ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling i världen, som sträcker sig till alla jordens folk, släkter och tungomål." (s.225)
Bibeln säger att Jesus "redan nu" är konung och sitter på sin tron i himmelen. Det står inte att han "skall bli," det står att han "är" herrarnas herre och konungarnas konung, evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden. Just därför har jag svårt att tro att det Messianska riket skulle vara ett jordiskt rike som en gång skall bryta in. Nej det är ett himmelskt rike, som redan nu existerar och dit vi får komma om vi hörsammar Herrens kallelse och tar emot Jesus Kristus.
Den strid som nu pågår är en andlig strid, inte mot varelser av kött och blod, härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Denna strid som är osynlig pågår i allra högsta grad och vi anar att vi närmar oss slutet på den, då Jesus skall komma tillbaka. "Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.
Så här börjar Markus evangelium:
"Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus Guds son." Mark 1:1
Så här sa Jesus själv om detta:
"Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." Mark. 1:15
När han sa att Guds rike var nära, så menade han nära i tiden. Trots att Jesu budskap var så tydligt om Guds rike, så var det så obegripligt för den tidens människor. Varför var det så? Därför att de väntade på något helt annat. In i det sista hoppades de och väntade på en förändring av det världsliga läget. De väntade på att Israels skulle återupprättas som kungarike. Den samtida judiska uppfattningen var att Messias vid sitt framträdande omedelbart skulle befria sitt folk från yttre förtryck och ställa det i spetsen för en rättvis världsordning.
Jesus svarade dem på deras fråga om det var nu som Israel skulle återupprättas som kungarike:
"Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni ska få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7-8
"När tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen." Gal. 4:4
När Jesus blev människa var tiden inne för Guds rike. Därför kan vi säga att Guds rike redan har kommit till oss. Guds rike är här och nu, men Jesus förklarar skillnaden mellan det rike de väntade på och det rike som kom när tiden var inne:
"Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av ett annat slag" Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till denna världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen hör min röst." Joh. 20:36-37
Jesus förklarade tydligt vem han var och vad som skulle hända just vid denna tid: "Ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."
Jesus är Messias och Guds Son, men han är också människa, kommen från himlen till jorden, korsfäst, död och begraven, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
"Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himmelen. " Ps. 11:4
"Jag bor i helighet uppe i höjden, men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande." Jes. 57: 15
Herren är alltså i himmelen, men samtidigt nära. Han vill bo i oss och råda över våra liv. Det är då Guds rike tar gestalt i världen.
Jesus är himmelrikets konung och är i allra högsta grad verksam i det som sker här på vår jord
Paulus ger oss ett sammanhang i 1.Kor. 15, som handlar om ett nytt liv efter döden genom Kristi uppståndelse. Det handlar inte enbart om vårt nuvarande liv utan också om vårt liv efter detta.
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning; först Kristus och därefter vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1.Kor. 15:20-27
I det här bibelordet finns inget som tyder på att det handlar om ett jordiskt rike. Det handlar inte heller om flera tillkommelser, utan om enda ankomst. Det handlar om Herrens dag så som Petrus beskriver det i sitt andra brev
"Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr.3:13
Det är så här jag hoppas att vi kristna är överens, eftersom det är vad vi läser i framför allt nya testamentet. Jag välkomnar dem som kan övertyga mig om något annat när det gäller vad jag här har skrivit, men så långt jag förstår är detta en tolkning som många delar med mig.
Så här skriver Professor emeritus Bo Johnson i sin bok "Judendomen i kristet perspektiv."sidan 103-104:
"Ortodox judendom håller fast vid tron på kroppens uppståndelse på den yttersta domen och den tillkommande världen, en ny himmel och en ny jord, där de rättfärdiga skall leva. Uppståndelsen är knuten till Olivberget (Oljeberget) öster om Jerusalem, och därför vill man gärna bli begravd där. De döda tänks också bli samlade dit genom tunnlar. Men hoppet om det himmelska paradiset tycks inte inta samma centrala plats som det har gjort inom åtminstone traditionell kristendom. Kanske hänger detta samman med att det återupprättade gudsriket på jorden hela tiden är med i perspektivet. För flertalet icke-ortodoxa ligger tyngdpunkten i denna världen. Uppgiften är att förverkliga allt som gör att den tillkommande världen framträder. Tanken på ett liv efter döden tonas bort. Man lever vidare i minnet, i följande generationer, i det verk man utfört - alltså tankar som blir vanligare också i den allmänna västerländska uppfattningen."
Jesus - konungarnas konung och herrarnas herre! I judendomen tror man på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skall sätta sig på Davids tron i Jerusalem. Man tror på framtiden "Herren skall då" vara konung över hela jorden, så som det står skrivet i Sakarja 14:9. Edvin Wirén har skrivit sin bok "När han öppnade boken", som en kommentar till denna vers:
"Profetian genombryter här det nationella omhöljet på ett sätt, som låter det naturliga Israel uppgå i ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling i världen, som sträcker sig till alla jordens folk, släkter och tungomål." (s.225)
Bibeln säger att Jesus "redan nu" är konung och sitter på sin tron i himmelen. Det står inte att han "skall bli," det står att han "är" herrarnas herre och konungarnas konung, evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden. Just därför har jag svårt att tro att det Messianska riket skulle vara ett jordiskt rike som en gång skall bryta in. Nej det är ett himmelskt rike, som redan nu existerar och dit vi får komma om vi hörsammar Herrens kallelse och tar emot Jesus Kristus.
Den strid som nu pågår är en andlig strid, inte mot varelser av kött och blod, härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Denna strid som är osynlig pågår i allra högsta grad och vi anar att vi närmar oss slutet på den, då Jesus skall komma tillbaka. "Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.
torsdag 7 december 2017
Att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad
Att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.
President Donald Trump har bestämt sig för att flytta den amerikanska ambassaden till Jerusalem och samtidigt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Det var inte oväntat, men sorgligt att en del kristna stöder Trump i denna fråga. Vad beror det på? Är det en teologisk fråga med religiös anknytning, eller är det enbart en politisk, nationalistisk fråga? Den frågan är långtifrån enkel att besvara. Att Jerusalem är en helig stad för tre världsreligioner innebär att både israeler och palestinier ser staden som sin.
Jerusalem är den heligaste staden främst inom judendomen, men också för kristendomen. För islam är den också helig även om den inte är den heligaste. Tempelberget i Jerusalem är den plats där Abraham nästan offrade sin son Isak. På samma plats började Muhammed sin himmelsfärd, enligt islamisk tradition. På tempelberget finns också Al-Aqsamoskén som uppfördes år 638.
"Östra Jerusalem anses vara ett ockuperat territorium, även om israelerna har annekterat det. (införlivat det i Israel). Det internationella samfundet, inklusive USA, erkänner inte annekteringen." (Sören Wibeck, Ett land - två folk.).
Även EU anser området som ockuperat av Israel och menar att en genuin fred förutsätter att Jerusalems status som framtida huvudstad i två stater avgörs genom förhandlingar.
Jag hör till dem som tycker att alla det måste finnas plats för alla etniciteter även i Jerusalem. Frågan är inte som av teologisk eller religiös karaktär. Den är i högsta grad nationalistisk och politisk.
Det finns många kristna som anser att Jerusalem till varje pris måste tillhöra Israel. Man använder gärna gammaltestamentliga bibeltexter som stöd för detta, vilket jag för min del anser vara ett felaktigt sätt, Låt mig ta en text som exempel.
"Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och det skall vara en helig plats, och Jakobs hus skall åter få råda över sina besittningar. Då skall Jakobs bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall bli som strå, och de skall antända det och förtära det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus, ty så har Herren talat. och Sydlandets folk skall ta Esaus berg i besittning, och Låglandets folk skall ta filistéernas land, ja också Efraims mark skall man ta i besittning, likaså Samariens mark. Och Benjamin skall ta Gilead, och de bortförda av denna Israels barns här, de som bor i Kanaan, ända till Sarefat, likaså de bortförda från Jerusalem, de som lever i Sefarad, dessa skall ta Sydlandets städer i besittning. Och en frälsare skall dra upp på Sions berg till att döma Esaus berg, och så skall riket vara Herrens" Obadja ver 17 - 21
Att denna profetiska bibeltext handlar om en period i Israels historia är helt klart, men den handlar också om det som är slutmålet för all historia i Bibeln, nämligen att riket skall vara Herrens. Herrens rike är inte ett jordiskt rike. Det är ett himmelskt rike.
Sions berg är inte enbart ett berg i det nuvarande Jerusalem, även om det kan anses vara ett heligt berg även i vår tid. Nej, Sions berg är den levande Gudens stad.
"Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels blod." Hebr. 12:22-24
Jesus är den Frälsare, som dragit upp till Sions berg för att en gång i framtiden döma Esaus berg. "På Sions berg skall det finnas en räddad skara." Det är alla dem som i tron på Jesus har fått förlåtelse för sina synder. Både judar och hedningar.
Jesu blod talar starkare än Abels blod.
Abels blod ropade och ropar alltjämt på hämnd och krig och lust till att erövra och ockupera jordiska områden. Detta leder enligt profeten Obadja till Edoms undergång och skuld.
Edom är alla de som befinner sig på Esaus berg. Det är den fientliga världsmakten som är fiende till Guds folk. Gud har byggt en bro mellan Esaus berg och Sions berg. På Sions berg fanns tidigare bara plats för det gamla förbundets folk, det vill säga judarna. Utan Kristus var vi alla tidigare utan medborgarskapet i Israel. Vi var utan hopp och utan Gud och det fanns en skiljemur som utestängde oss ifrån det löfte, som är Guds löfte till oss människor. Men Gud byggde en bro till oss när han sände Jesus. Därför kan vi nu nalkas Gud med frimodighet.
"Men nu tack vare Kristus Jesus har ni som en gång varit långt borta kommit nära, genom Kristi blod." Ef.2:12-13
Det himmelska Jerusalem är mitt Jerusalem. Där såg Johannes i sin uppenbarelse:
"en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar, länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen och hos Lammet." Upp.7:9-10.
"Det finns en värld en annan värld, men ej av detta slag, en värld så full av sol och ljus och av Guds välbehag. Nu bävar vi i oviss tid, men efter denna kris, skall människor få flytta hem till Herrens paradis. Det finns ett land ett annat land, men ej som länder här. Där gränser dras som man strider om med makt och militär. Ett gränslöst land, ett allas land, dit folk av alla slag skall samlas i Guds stora hägn. O underbara dag." (Rodney Åsberg)
Rolf Ericson
President Donald Trump har bestämt sig för att flytta den amerikanska ambassaden till Jerusalem och samtidigt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Det var inte oväntat, men sorgligt att en del kristna stöder Trump i denna fråga. Vad beror det på? Är det en teologisk fråga med religiös anknytning, eller är det enbart en politisk, nationalistisk fråga? Den frågan är långtifrån enkel att besvara. Att Jerusalem är en helig stad för tre världsreligioner innebär att både israeler och palestinier ser staden som sin.
Jerusalem är den heligaste staden främst inom judendomen, men också för kristendomen. För islam är den också helig även om den inte är den heligaste. Tempelberget i Jerusalem är den plats där Abraham nästan offrade sin son Isak. På samma plats började Muhammed sin himmelsfärd, enligt islamisk tradition. På tempelberget finns också Al-Aqsamoskén som uppfördes år 638.
"Östra Jerusalem anses vara ett ockuperat territorium, även om israelerna har annekterat det. (införlivat det i Israel). Det internationella samfundet, inklusive USA, erkänner inte annekteringen." (Sören Wibeck, Ett land - två folk.).
Även EU anser området som ockuperat av Israel och menar att en genuin fred förutsätter att Jerusalems status som framtida huvudstad i två stater avgörs genom förhandlingar.
Jag hör till dem som tycker att alla det måste finnas plats för alla etniciteter även i Jerusalem. Frågan är inte som av teologisk eller religiös karaktär. Den är i högsta grad nationalistisk och politisk.
Det finns många kristna som anser att Jerusalem till varje pris måste tillhöra Israel. Man använder gärna gammaltestamentliga bibeltexter som stöd för detta, vilket jag för min del anser vara ett felaktigt sätt, Låt mig ta en text som exempel.
"Men på Sions berg skall finnas en räddad skara, och det skall vara en helig plats, och Jakobs hus skall åter få råda över sina besittningar. Då skall Jakobs bli en eld och Josefs hus en låga, och Esaus hus skall bli som strå, och de skall antända det och förtära det, och ingen skall slippa undan av Esaus hus, ty så har Herren talat. och Sydlandets folk skall ta Esaus berg i besittning, och Låglandets folk skall ta filistéernas land, ja också Efraims mark skall man ta i besittning, likaså Samariens mark. Och Benjamin skall ta Gilead, och de bortförda av denna Israels barns här, de som bor i Kanaan, ända till Sarefat, likaså de bortförda från Jerusalem, de som lever i Sefarad, dessa skall ta Sydlandets städer i besittning. Och en frälsare skall dra upp på Sions berg till att döma Esaus berg, och så skall riket vara Herrens" Obadja ver 17 - 21
Att denna profetiska bibeltext handlar om en period i Israels historia är helt klart, men den handlar också om det som är slutmålet för all historia i Bibeln, nämligen att riket skall vara Herrens. Herrens rike är inte ett jordiskt rike. Det är ett himmelskt rike.
Sions berg är inte enbart ett berg i det nuvarande Jerusalem, även om det kan anses vara ett heligt berg även i vår tid. Nej, Sions berg är den levande Gudens stad.
"Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels blod." Hebr. 12:22-24
Jesus är den Frälsare, som dragit upp till Sions berg för att en gång i framtiden döma Esaus berg. "På Sions berg skall det finnas en räddad skara." Det är alla dem som i tron på Jesus har fått förlåtelse för sina synder. Både judar och hedningar.
Jesu blod talar starkare än Abels blod.
Abels blod ropade och ropar alltjämt på hämnd och krig och lust till att erövra och ockupera jordiska områden. Detta leder enligt profeten Obadja till Edoms undergång och skuld.
Edom är alla de som befinner sig på Esaus berg. Det är den fientliga världsmakten som är fiende till Guds folk. Gud har byggt en bro mellan Esaus berg och Sions berg. På Sions berg fanns tidigare bara plats för det gamla förbundets folk, det vill säga judarna. Utan Kristus var vi alla tidigare utan medborgarskapet i Israel. Vi var utan hopp och utan Gud och det fanns en skiljemur som utestängde oss ifrån det löfte, som är Guds löfte till oss människor. Men Gud byggde en bro till oss när han sände Jesus. Därför kan vi nu nalkas Gud med frimodighet.
"Men nu tack vare Kristus Jesus har ni som en gång varit långt borta kommit nära, genom Kristi blod." Ef.2:12-13
Det himmelska Jerusalem är mitt Jerusalem. Där såg Johannes i sin uppenbarelse:
"en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar, länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: "Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen och hos Lammet." Upp.7:9-10.
"Det finns en värld en annan värld, men ej av detta slag, en värld så full av sol och ljus och av Guds välbehag. Nu bävar vi i oviss tid, men efter denna kris, skall människor få flytta hem till Herrens paradis. Det finns ett land ett annat land, men ej som länder här. Där gränser dras som man strider om med makt och militär. Ett gränslöst land, ett allas land, dit folk av alla slag skall samlas i Guds stora hägn. O underbara dag." (Rodney Åsberg)
Rolf Ericson
söndag 3 december 2017
Det gamla och det nya förbundet; Ersättningsteologi
Ersättningsteologi
Innebär att kyrkan skulle ha ersatt Israel som arvtagare till de löften som Gud utlovat till dem i gamla testamentet..
Gud har inte förskjutit sitt folk. Det finns ingen anledning att tro detta. När vi läser vad skriften säger i exempelvis Romarebrevets elfte kapitel så är det ju tydligt att Gud definitivt inte har förskjutit sitt folk. Därför kan vi avfärda ersättningsteologin.
Man kan inte heller tro att att gamla testamentets tid skulle vara en förberedelsetid, en gudsfolkets barndomstid, som när tiden var fullbordad, inte längre skulle gälla, utan ersättas med något nytt. Nej den gammaltestamentliga uppenbarelsen var inte felaktig. Den var bara begränsad, bristfällig och ofullkomlig. Det ingick i Guds frälsningsplan att det gamla skulle förvinna och något nytt komma i dess ställe.
I Hebreerbrevets läser vi om detta nya förbund. Vår överstepräst, som är Jesus, sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och förrättar tjänst i helgedomen i det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. Det står att han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat.
Det nya förbundet skulle definitivt inte utesluta Israel. Tvärtom, men det nya förbundet skulle omfatta även hedningarna.
Skillnaden emellan det gamla och det nya förbundet är att i det gamla förbundet förrättades tjänsten i den jordiska helgedomen och i det nya förbundet förrättas tjänsten i den himmelska helgedomen I gamla förbundet frambar man brännoffer och syndoffer. I det nya förbundet behövs inte detta eftersom Jesu Kristi kropp blivit offrad en gång för alla.
"Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade." Hebr. 10:14
Innebär att kyrkan skulle ha ersatt Israel som arvtagare till de löften som Gud utlovat till dem i gamla testamentet..
Gud har inte förskjutit sitt folk. Det finns ingen anledning att tro detta. När vi läser vad skriften säger i exempelvis Romarebrevets elfte kapitel så är det ju tydligt att Gud definitivt inte har förskjutit sitt folk. Därför kan vi avfärda ersättningsteologin.
Man kan inte heller tro att att gamla testamentets tid skulle vara en förberedelsetid, en gudsfolkets barndomstid, som när tiden var fullbordad, inte längre skulle gälla, utan ersättas med något nytt. Nej den gammaltestamentliga uppenbarelsen var inte felaktig. Den var bara begränsad, bristfällig och ofullkomlig. Det ingick i Guds frälsningsplan att det gamla skulle förvinna och något nytt komma i dess ställe.
I Hebreerbrevets läser vi om detta nya förbund. Vår överstepräst, som är Jesus, sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och förrättar tjänst i helgedomen i det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. Det står att han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat.
Det nya förbundet skulle definitivt inte utesluta Israel. Tvärtom, men det nya förbundet skulle omfatta även hedningarna.
Skillnaden emellan det gamla och det nya förbundet är att i det gamla förbundet förrättades tjänsten i den jordiska helgedomen och i det nya förbundet förrättas tjänsten i den himmelska helgedomen I gamla förbundet frambar man brännoffer och syndoffer. I det nya förbundet behövs inte detta eftersom Jesu Kristi kropp blivit offrad en gång för alla.
"Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade." Hebr. 10:14
lördag 2 december 2017
Går mot uppståndelseljuset
"Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle. "Sakarja 9:9
Denna profetia handlar om Jesus och beskriver det som gick i uppfyllelse när han före sitt lidande, sin död och uppståndelse red in i Jerusalem och mottog folkets hyllning.
"Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignad vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!" "(Mark. 11:9-10.)
Deras kunskap om det som skulle komma var ofullständig, precis som vår kunskap är om det som ligger framför. De var inställda på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skulle vara konung, men Jesus visste att något annat väntade på att gå i uppfyllelse.
"Går mot lidandet döden, går mot uppståndelsen, ljuset, hem till Gud, och hos Gud, beder du alltid för oss. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung. Hosianna vi nu, sjunger som barnen en gång." (Sv.ps.443:3 Anders Frostensson)
Det som såg ut som ett nederlag var i själva verket den största seger som någonsin vunnits, men i världens ögon uppfattades och uppfattas fortfarande korsets seger som en dårskap, men för dem som räddas är det en Guds kraft.
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1. Kor. 15:20-26
Förkunnelsen om Jesu Kristi död och uppståndelse är grundfundamentet för vår kristna tro.
Jesus blev lydig ända till döden på korset och därefter upphöjde Gud honom över allt. Han har intagit sin plats i den himmelska helgedomen.
"Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla, trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena, så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det förra förbundet." Hebr. 9:15
Jesus är nu Konung och Överstepräst i den himmelska helgedomen. Därifrån väntar vi att han skall återkomma i makt och härlighet
"Se han kommer med molnen, och varje öga skall se honom." Upp.1:7
"Man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet." Matt. 24:30
"Vill du från syndernas börda bli fri? I blodet finns kraft, frälsande kraft. Vill över synden du segrare bli? I blodet finns underbar kraft. Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar. Uti Guds Lammets blod. Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar, uti Lammets dyra blod." "Det blod som Jesus göt en gång. Det skall aldrig mista sin kraft."
Denna profetia handlar om Jesus och beskriver det som gick i uppfyllelse när han före sitt lidande, sin död och uppståndelse red in i Jerusalem och mottog folkets hyllning.
"Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignad vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!" "(Mark. 11:9-10.)
Deras kunskap om det som skulle komma var ofullständig, precis som vår kunskap är om det som ligger framför. De var inställda på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skulle vara konung, men Jesus visste att något annat väntade på att gå i uppfyllelse.
"Går mot lidandet döden, går mot uppståndelsen, ljuset, hem till Gud, och hos Gud, beder du alltid för oss. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung. Hosianna vi nu, sjunger som barnen en gång." (Sv.ps.443:3 Anders Frostensson)
Det som såg ut som ett nederlag var i själva verket den största seger som någonsin vunnits, men i världens ögon uppfattades och uppfattas fortfarande korsets seger som en dårskap, men för dem som räddas är det en Guds kraft.
"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter." 1. Kor. 15:20-26
Förkunnelsen om Jesu Kristi död och uppståndelse är grundfundamentet för vår kristna tro.
Jesus blev lydig ända till döden på korset och därefter upphöjde Gud honom över allt. Han har intagit sin plats i den himmelska helgedomen.
"Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla, trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena, så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Därför är det ett nytt förbund som Kristus förmedlar, för att de kallade skall få det utlovade eviga arvet, sedan han dött för att befria dem från överträdelserna under det förra förbundet." Hebr. 9:15
Jesus är nu Konung och Överstepräst i den himmelska helgedomen. Därifrån väntar vi att han skall återkomma i makt och härlighet
"Se han kommer med molnen, och varje öga skall se honom." Upp.1:7
"Man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet." Matt. 24:30
"Vill du från syndernas börda bli fri? I blodet finns kraft, frälsande kraft. Vill över synden du segrare bli? I blodet finns underbar kraft. Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar. Uti Guds Lammets blod. Det finns kraft, kraft, mäktig, underbar, uti Lammets dyra blod." "Det blod som Jesus göt en gång. Det skall aldrig mista sin kraft."
fredag 1 december 2017
Herrens dag kommer
Herrens dag kommer
Jag har under den senaste tiden skrivit fyra artiklar om den yttersta tiden och det som bibeln talar om i samband med att Jesus kommer och denna värld går mot sin undergång. Eskatologi är läran om de yttersta tingen. Detta får bli den femte, men med en ny rubrik:
Vi kristna väntar på att vår Messias, Jesus skall återkomma och i judendomen väntar man på att Messias skall komma för första gången och återupprätta gudsriket på jorden.
Ortodox judendom håller fast vid tron på kroppens uppståndelse, men hoppet om ett himmelskt rike har inte samma plats som hos oss kristna.
"För flertalet icke-ortodoxa ligger tyngdpunkten i denna världen. Uppgiften är att förverkliga allt som gör att "den tillkommande världen framträder". Tanken på ett liv efter döden tonas bort. Man lever i minnet, i följande generationer, i det verk man utfört - alltså tankar som blir allt vanligare också i den allmänna västerländska livsuppfattningen. På samma sätt förhåller det sig med väntan på Messias. Bakgrunden till tanken på Messias, "den smorde", är konungen av Davids ätt på Jerusalems tron. När konungen inte motsvarade förväntningarna och tronen slutligen störtades av fienderna, flyttade de messianska förväntningarna längre och längre mot framtiden. Messias var den Konung man väntade på; han var den Befriare som skulle driva fienden ut ur landet och föra det förskingrade folket hem igen till sitt eget land. Han skulle styra folket i rätt och rättfärdighet." (Bo Johnson, Judendomen i kristet perspektiv sidan 102-103)
Medan vi kristna tror på ett himmelskt rike så tror man i judendomen på ett jordiskt fridsrike och i denna tro finns också tanken om att återuppbygga templet i Jerusalem och med allt vad det innebär när det gäller införandet av den gammaltestamentliga tempeltjänsten. Detta är för mig en främmande tanke, men det finns även kristna som delar denna tro med judendomen.
Denna tro fanns också hos Jesu lärjungar. Efter Jesu uppståndelse medan han ännu var kvar hos dem, så uppstod denna tanke på nytt.
"De som då hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike." Apg. 1:6
När Jesus svarade på deras fråga, så gav han dem en annan version av den verklighet som låg framför dem
"Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7
Gudsriket som de väntat på hade redan kommit och evangeliet om detta rike skulle spridas över hela världen. Det var inget jordiskt rike med geografiska gränser.
Det är i denna tid som vi nu lever. Vi väntar på att Jesus skall komma tillbaka så som han har lovat.
"Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån och himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människorna gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:9-13
Jag har under den senaste tiden skrivit fyra artiklar om den yttersta tiden och det som bibeln talar om i samband med att Jesus kommer och denna värld går mot sin undergång. Eskatologi är läran om de yttersta tingen. Detta får bli den femte, men med en ny rubrik:
Vi kristna väntar på att vår Messias, Jesus skall återkomma och i judendomen väntar man på att Messias skall komma för första gången och återupprätta gudsriket på jorden.
Ortodox judendom håller fast vid tron på kroppens uppståndelse, men hoppet om ett himmelskt rike har inte samma plats som hos oss kristna.
"För flertalet icke-ortodoxa ligger tyngdpunkten i denna världen. Uppgiften är att förverkliga allt som gör att "den tillkommande världen framträder". Tanken på ett liv efter döden tonas bort. Man lever i minnet, i följande generationer, i det verk man utfört - alltså tankar som blir allt vanligare också i den allmänna västerländska livsuppfattningen. På samma sätt förhåller det sig med väntan på Messias. Bakgrunden till tanken på Messias, "den smorde", är konungen av Davids ätt på Jerusalems tron. När konungen inte motsvarade förväntningarna och tronen slutligen störtades av fienderna, flyttade de messianska förväntningarna längre och längre mot framtiden. Messias var den Konung man väntade på; han var den Befriare som skulle driva fienden ut ur landet och föra det förskingrade folket hem igen till sitt eget land. Han skulle styra folket i rätt och rättfärdighet." (Bo Johnson, Judendomen i kristet perspektiv sidan 102-103)
Medan vi kristna tror på ett himmelskt rike så tror man i judendomen på ett jordiskt fridsrike och i denna tro finns också tanken om att återuppbygga templet i Jerusalem och med allt vad det innebär när det gäller införandet av den gammaltestamentliga tempeltjänsten. Detta är för mig en främmande tanke, men det finns även kristna som delar denna tro med judendomen.
Denna tro fanns också hos Jesu lärjungar. Efter Jesu uppståndelse medan han ännu var kvar hos dem, så uppstod denna tanke på nytt.
"De som då hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike." Apg. 1:6
När Jesus svarade på deras fråga, så gav han dem en annan version av den verklighet som låg framför dem
"Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg. 1:7
Gudsriket som de väntat på hade redan kommit och evangeliet om detta rike skulle spridas över hela världen. Det var inget jordiskt rike med geografiska gränser.
Det är i denna tid som vi nu lever. Vi väntar på att Jesus skall komma tillbaka så som han har lovat.
"Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån och himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människorna gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." 2.Petr. 3:9-13
tisdag 28 november 2017
Träffpunkten i Pingstkyrkan Motala
Rolf Ericson, dragspel, digitalpiano och sång, tillsammans med Olle Persson, dragspel och sång och Maj-Britt Rittne, sång.
Torsdag den 30 november klockan 14 i Pingstkyrkan Motala, Varmt välkomna!
torsdag 23 november 2017
Eskatologi och teologi del 4.
Jesus - konungarnas konung och herrarnas herre!
I judendomen tror man på ett återupprättat jordiskt rike där Messias skall sätta sig på Davids tron i Jerusalem. Man tror på framtiden "Herren skall då" vara konung över hela jorden, så som det står skrivet i Sakarja 14:9. Edvin Wirén har skrivit sin bok "När han öppnade boken", som en kommentar till denna vers:
"Profetian genombryter här det nationella omhöljet på ett sätt, som låter det naturliga Israel uppgå i ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling i världen, som sträcker sig till alla jordens folk, släkter och tungomål." (s.225)
Bibeln säger att Jesus "redan nu" är konung och sitter på sin tron i himmelen. Det står inte att han "skall bli," det står att han "är" herrarnas herre och konungarnas konung, evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden. Just därför har jag svårt att tro att det Messianska riket skulle vara ett jordiskt rike som en gång skall bryta in. Nej det är ett himmelskt rike, som redan nu existerar och dit vi får komma om vi hörsammar Herrens kallelse och tar emot Jesus Kristus.
Den strid som nu pågår är en andlig strid, inte mot varelser av kött och blod, härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Denna strid som är osynlig pågår i allra högsta grad och vi anar att vi närmar oss slutet på den, då Jesus skall komma tillbaka. "Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.
Sakarja - Hoppets profet del 1.
Profeten Sakarja har blivit kallad hoppets profet, därför att hans profetior handlar om Messias och hans rikes seger över alla världens makter. Sakarja skall inte läsas som en domsbok. Nej det är en tröstebok, som handlar om konungen som kommer. ”Fröjda dig storligen du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” Sak.9:9
Det finns ingen tvekan vem det handlar om. Det handlar om vår Messias, om Jesus vår Frälsare. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung….
Uppfyllelsen av denna profetia har redan skett. Han ”är konung”. Det står inte att han”skall bli konung.”. Det står att ”han är konung.” ”han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran den eviga makten.” 1.Tim. 6:15-16 Det stod redan dessförinnan i Sakarja om det rike över vilket han skulle bli konung. Det var verkligen inget litet fjuttigt rike där inte alla fick plats. Inga skulle heller behöva kastas ut ur det riket. Där skulle finnas plats för alla folk. ”hans herradöme skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens ändar.”Sak.9:10 I denna hoppfulla profetia talas också om ett förbund, om en återupprättelse där fångar skulle släppas fria. Dessutom talas här om ett förbundsblod. Det nya förbundets blod. Det som vi påminner varandra om när vi som kristna firar Herrens heliga nattvard.
”För ditt förbundsblods skull vill jag också släppa dina fångar fria ur gropen där inget vatten finns.” Sak 9:11.
Vem handlar det om? Kära vänner som läser detta: ”Det handlar faktiskt om oss. Om dig och mig. Vi var tidigare fångar eftersom det gamla förbundet bara gällde judar. Alla hedningar var utanför. ”Men nu tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.” Ef. 2:13 Den konung som vi här och nu får ta emot i våra hjärtan. Redan nu får vi ingå ett förbund med honom. Det är betydelsefullt att vi gör det och att vi blir medvetandegjorda om att han ”är” konung. Han vill ta emot vår hyllning precis som han gjorde med barnen som ropade Hosianna när han kom ridande på en åsna in mot Jerusalem.
Sakarja Hoppets profet del 2.
Låt mig påminna mina läsare om att jag absolut inte gör anspråk på att kunna skriva en uttömmande artikel om profeten Sakarjas bok. Det är bara några reflexioner jag gjort med anledning av de iakttagelser jag gör av den del av denna profetia som kan gälla för vår tid, som vi också brukar kalla den Messianska tiden. Jag har hämtat en del av mina tankar ur Edvin Wirén, När han öppnade boken, men det mesta ur Bibeln där jag tar med olika citat.
Se din konung kommer. Detta är det stora temat i Sakarja bok. Profetian har gått i uppfyllelse, Guds rike har kommit. Konungen har redan satt sig på högra sidan om den tron där Gud härskar ”tills han har lagt alla fiender under sina fötter.” 1.Kor.15:25.
Det pågår ett krig, som vi inte kan se. Det är inget jordiskt krig med nationella gränser. Alla de som tillhör Herren är inblandade i detta krig.
”Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning..” Ef.6:12 1. Det finns redan ett gudomligt herravälde genom Jesus Kristus och vi uppmanas i Skriften att söka detta rike först av allt. 2. Men profetian syftar också på det rike där Gud skall återta sitt herravälde, som rubbats av ondskans makt. Guds rike är det tillstånd som då upprättas.
Därför beder vi i bönen Fader vår: ”Tillkomme ditt rike, ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.”
”Hela skapelsen ropar ännu som i födslovåndor….vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.” I hoppet är vi räddade.” skriver Paulus i Rom. 8:22-24 Profeterna använder ett språk som visserligen handlar om det nationella Israel, men det är helt klart att profetian syftar på ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling som sträcker sig till alla jordens folk..
Sak. 14:9 ”Herren skall vara konung över hela jorden, ja på den tiden skall Herren vara en och hans namn ett.”
Det finns ingen anledning till att spekulera om särskilda tidpunkter för detta. Förkunnelsen om Guds rike är däremot mycket viktig. Det står om Jesus att han efter sin uppståndelse under fyrtio dagar visade sig för sina lärjungar och talade med dem om Guds rike.
”De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.”
De väntade på ett återupprättat Israel som kungarike, och hade svårt att förstå vad profetian handlade om: nämligen ett rike med helt andra gränser.
När fariseerna frågade Jesus i Luk. 17:20
”när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: ”Här är det”, eller: ”Där är det”. Nej Guds rike är inom er.”
Om det nu är så som vi har sagt att Jesus Kristus, Messias är konung och att hans herradöme omfattar allt, hur kan det då komma sig att det ser ut som det gör på vår jord?.
Det finns ingen anledning för mig att konstruera ett eget svar på denna fråga. I Bibeln finns så många löften om det som skall ske när Gud återtar sitt herravälde. Det är inga skräckfyllda löften för dem som tagit sin tillflykt hos honom. Det är löften som innehåller tröst, hopp och tillförsikt.
Ett nyckelord återfinner vi i Första Korinthierbrevets femtonde kapitel: ”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.” Det står i Hebreerbrevets tolvte kapitel att Jesus sitter nu till höger om Guds tron, och vi uppmanas där att ha blicken fäst på honom. Det är så lätt att vi blir upptagna med det som sker runtomkring honom, men det är bättre att se och förtrösta på honom. Det herravälde som upprättas just nu är det som sker inom oss, när han får bli herre i våra liv.
Gud startar inga krig på jorden. Han sanktionerar inte till våld ockupation hat och förtryck. När Petrus skulle försvara Jesus och högg av örat på översteprästens tjänare så säger Jesus:
”Stick tillbaka ditt svärd, den som griper till svärd skall dödas med svärd..” Om vi tror att vi kan använda de profetiska skrifterna som verktyg för felaktiga läror om detta så är vi ute på farlig mark. Någon skrev på en blogg. Gud är inte pacifist. Ett sådant påstående ger felaktiga signaler. Var de signalerna kommer ifrån är inte svårt att förstå.
Vi har alla rättighet att ifrågasätta de felsteg som begås inte bara av staten Israel utan också av andra nationer. Låt oss inte blanda in profetiska uttalanden som försvar för våld och förtryck. Det är att missbruka Guds namn
Vi kan inte tolka orden i Sakarja 12 som handlar om hur Jerusalem skall bli gjord till en lyftessten för folken på ett bokstavligt sätt för att försvara sådant som sker i staten Israel i vår tid. Nej som jag har skrivit tidigare handlar profetian om det andliga Israel både här och på andra ställen i Skriften.
Har jag stöd för detta påstående i Skriften? När det i Gamla testamentet talades om Guds folk, så handlade det om dem som han hade slutit ett förbund med. Vi brukar kalla det för det gamla förbundets folk. Men i den Messianska tiden i vilken vi nu lever talar vi om det nya förbundets folk. Vilka är det? Det är det andliga Israel, alla dem som tillhör Herren Jesus. Dem han har återlöst med sitt eget blod när han gav sitt liv för att rädda oss. Det gamla förbundets folk och det nya förbundets folk är nu ett och samma folk. Se Gal 3:26-29 ”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus, är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”
"Profetian genombryter här det nationella omhöljet på ett sätt, som låter det naturliga Israel uppgå i ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling i världen, som sträcker sig till alla jordens folk, släkter och tungomål." (s.225)
Bibeln säger att Jesus "redan nu" är konung och sitter på sin tron i himmelen. Det står inte att han "skall bli," det står att han "är" herrarnas herre och konungarnas konung, evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden. Just därför har jag svårt att tro att det Messianska riket skulle vara ett jordiskt rike som en gång skall bryta in. Nej det är ett himmelskt rike, som redan nu existerar och dit vi får komma om vi hörsammar Herrens kallelse och tar emot Jesus Kristus.
Den strid som nu pågår är en andlig strid, inte mot varelser av kött och blod, härskarna, makterna, herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Denna strid som är osynlig pågår i allra högsta grad och vi anar att vi närmar oss slutet på den, då Jesus skall komma tillbaka. "Ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.
Sakarja - Hoppets profet del 1.
Profeten Sakarja har blivit kallad hoppets profet, därför att hans profetior handlar om Messias och hans rikes seger över alla världens makter. Sakarja skall inte läsas som en domsbok. Nej det är en tröstebok, som handlar om konungen som kommer. ”Fröjda dig storligen du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” Sak.9:9
Det finns ingen tvekan vem det handlar om. Det handlar om vår Messias, om Jesus vår Frälsare. Dig vi lovsjunger ärar, Jesus de fattigas konung….
Uppfyllelsen av denna profetia har redan skett. Han ”är konung”. Det står inte att han”skall bli konung.”. Det står att ”han är konung.” ”han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran den eviga makten.” 1.Tim. 6:15-16 Det stod redan dessförinnan i Sakarja om det rike över vilket han skulle bli konung. Det var verkligen inget litet fjuttigt rike där inte alla fick plats. Inga skulle heller behöva kastas ut ur det riket. Där skulle finnas plats för alla folk. ”hans herradöme skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens ändar.”Sak.9:10 I denna hoppfulla profetia talas också om ett förbund, om en återupprättelse där fångar skulle släppas fria. Dessutom talas här om ett förbundsblod. Det nya förbundets blod. Det som vi påminner varandra om när vi som kristna firar Herrens heliga nattvard.
”För ditt förbundsblods skull vill jag också släppa dina fångar fria ur gropen där inget vatten finns.” Sak 9:11.
Vem handlar det om? Kära vänner som läser detta: ”Det handlar faktiskt om oss. Om dig och mig. Vi var tidigare fångar eftersom det gamla förbundet bara gällde judar. Alla hedningar var utanför. ”Men nu tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.” Ef. 2:13 Den konung som vi här och nu får ta emot i våra hjärtan. Redan nu får vi ingå ett förbund med honom. Det är betydelsefullt att vi gör det och att vi blir medvetandegjorda om att han ”är” konung. Han vill ta emot vår hyllning precis som han gjorde med barnen som ropade Hosianna när han kom ridande på en åsna in mot Jerusalem.
Sakarja Hoppets profet del 2.
Låt mig påminna mina läsare om att jag absolut inte gör anspråk på att kunna skriva en uttömmande artikel om profeten Sakarjas bok. Det är bara några reflexioner jag gjort med anledning av de iakttagelser jag gör av den del av denna profetia som kan gälla för vår tid, som vi också brukar kalla den Messianska tiden. Jag har hämtat en del av mina tankar ur Edvin Wirén, När han öppnade boken, men det mesta ur Bibeln där jag tar med olika citat.
Se din konung kommer. Detta är det stora temat i Sakarja bok. Profetian har gått i uppfyllelse, Guds rike har kommit. Konungen har redan satt sig på högra sidan om den tron där Gud härskar ”tills han har lagt alla fiender under sina fötter.” 1.Kor.15:25.
Det pågår ett krig, som vi inte kan se. Det är inget jordiskt krig med nationella gränser. Alla de som tillhör Herren är inblandade i detta krig.
”Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning..” Ef.6:12 1. Det finns redan ett gudomligt herravälde genom Jesus Kristus och vi uppmanas i Skriften att söka detta rike först av allt. 2. Men profetian syftar också på det rike där Gud skall återta sitt herravälde, som rubbats av ondskans makt. Guds rike är det tillstånd som då upprättas.
Därför beder vi i bönen Fader vår: ”Tillkomme ditt rike, ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.”
”Hela skapelsen ropar ännu som i födslovåndor….vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.” I hoppet är vi räddade.” skriver Paulus i Rom. 8:22-24 Profeterna använder ett språk som visserligen handlar om det nationella Israel, men det är helt klart att profetian syftar på ett andligt Israel, en Guds kyrka och församling som sträcker sig till alla jordens folk..
Sak. 14:9 ”Herren skall vara konung över hela jorden, ja på den tiden skall Herren vara en och hans namn ett.”
Det finns ingen anledning till att spekulera om särskilda tidpunkter för detta. Förkunnelsen om Guds rike är däremot mycket viktig. Det står om Jesus att han efter sin uppståndelse under fyrtio dagar visade sig för sina lärjungar och talade med dem om Guds rike.
”De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt.”
De väntade på ett återupprättat Israel som kungarike, och hade svårt att förstå vad profetian handlade om: nämligen ett rike med helt andra gränser.
När fariseerna frågade Jesus i Luk. 17:20
”när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: ”Här är det”, eller: ”Där är det”. Nej Guds rike är inom er.”
Om det nu är så som vi har sagt att Jesus Kristus, Messias är konung och att hans herradöme omfattar allt, hur kan det då komma sig att det ser ut som det gör på vår jord?.
Det finns ingen anledning för mig att konstruera ett eget svar på denna fråga. I Bibeln finns så många löften om det som skall ske när Gud återtar sitt herravälde. Det är inga skräckfyllda löften för dem som tagit sin tillflykt hos honom. Det är löften som innehåller tröst, hopp och tillförsikt.
Ett nyckelord återfinner vi i Första Korinthierbrevets femtonde kapitel: ”Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter.” Det står i Hebreerbrevets tolvte kapitel att Jesus sitter nu till höger om Guds tron, och vi uppmanas där att ha blicken fäst på honom. Det är så lätt att vi blir upptagna med det som sker runtomkring honom, men det är bättre att se och förtrösta på honom. Det herravälde som upprättas just nu är det som sker inom oss, när han får bli herre i våra liv.
Gud startar inga krig på jorden. Han sanktionerar inte till våld ockupation hat och förtryck. När Petrus skulle försvara Jesus och högg av örat på översteprästens tjänare så säger Jesus:
”Stick tillbaka ditt svärd, den som griper till svärd skall dödas med svärd..” Om vi tror att vi kan använda de profetiska skrifterna som verktyg för felaktiga läror om detta så är vi ute på farlig mark. Någon skrev på en blogg. Gud är inte pacifist. Ett sådant påstående ger felaktiga signaler. Var de signalerna kommer ifrån är inte svårt att förstå.
Vi har alla rättighet att ifrågasätta de felsteg som begås inte bara av staten Israel utan också av andra nationer. Låt oss inte blanda in profetiska uttalanden som försvar för våld och förtryck. Det är att missbruka Guds namn
Vi kan inte tolka orden i Sakarja 12 som handlar om hur Jerusalem skall bli gjord till en lyftessten för folken på ett bokstavligt sätt för att försvara sådant som sker i staten Israel i vår tid. Nej som jag har skrivit tidigare handlar profetian om det andliga Israel både här och på andra ställen i Skriften.
Har jag stöd för detta påstående i Skriften? När det i Gamla testamentet talades om Guds folk, så handlade det om dem som han hade slutit ett förbund med. Vi brukar kalla det för det gamla förbundets folk. Men i den Messianska tiden i vilken vi nu lever talar vi om det nya förbundets folk. Vilka är det? Det är det andliga Israel, alla dem som tillhör Herren Jesus. Dem han har återlöst med sitt eget blod när han gav sitt liv för att rädda oss. Det gamla förbundets folk och det nya förbundets folk är nu ett och samma folk. Se Gal 3:26-29 ”Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus, är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”
tisdag 21 november 2017
Eskatologi och teologi del 3
Vad Bibeln säger om Guds löften.
"Löftena kunna ej svika nej de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna. Löftena de stå kvar." (Lewi Pethrus 1913.)
Bibeln visar oss Guds löften som är uppfyllda och Guds löften som kommer att uppfyllas. Det som sker i historien har en gudomlig mening och ett syfte som pekar i en bestämd riktning Låt oss ta reda på vad Bibeln säger om meningen med Guds löften. Om Bibeln kan ge oss svaret på detta så finns det anledning att ta Bibelns ord, Guds ord på största allvar.
Gud har knutit sina löften till ett folk som i Bibeln kallas Guds egendomsfolk. I gamla testamentet är det Israel som är Guds egendomsfolk.
"Dig har Herren din Gud utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför alla andra folk på jorden." 5. Mos. 7:6
När Gud hade utvalt dem så gav han dem också befallningen att leva efter de stadgar och bud som han hade givit dem. Om de gjorde så, och vandrade på Guds vägar, så lovade Gud att han skulle vara med dem. Precis som Gud hade givit sina löften till dem, så ville han ha deras gensvar.
"Och Herren har i dag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud, för att han över alla folk som han har gjort må upphöja dig till lov, berömmelse och ära, och för att du må vara ett folk, som är helgat åt Herren din Gud, så som han har sagt." 5.Mos. 26:18-19
Guds löften är alltid knutna till villkor. Gud lovar, om vi gör det han befaller oss att göra. Han sluter förbund med mänskligheten. De människor han sluter förbund med är ett utvalt folk. Ibland kan man läsa ordet förbund i pluralis: "förbunden" och ibland i singularis: "förbundet." Gud slöt olika förbund med människor.
Noaförbundet gällde hela mänskligheten. Det var det första förbundet som Gud knöt med hela skapelsen alla djur och människor. I Noa förbundet. har Gud lovat att ha omsorg om sin skapelse och aldrig låta en syndaflod drabba igen. Regnbågen är tecknet på detta
Det andra förbundet som Gud slöt var med Abraham 350 år efter detta. Detta var ett förbund som innebar att det land som Gud lovade hans efterkommande skulle tillhöra dem här på jorden, men först skulle de leva som främlingar i 400 år på andra platser innan de skulle få besitta landet. Landet skulle sträcka sig
"från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat." 1.Mos 15:18
Om man följer den bibliska historien, så kan man se att Gud hjälpte sitt folk och infriade sitt löfte till dem.
Ännu ett förbund kan vi läsa om i 5.Mos 5. Det är Guds förbund med Mose på berget Sinai 430 år efter Guds löfte till Abraham, där Mose fick ta emot de tio budorden.
Dessa gamla förbund gällde särskilt Israels folk och det gav dem särskilda privilegier vid denna tid.
"De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa, han som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen." Rom. 9:4-5.
Alla dessa förbund som vi läser om i gamla testamentet skulle kunna sammanfattas i ett enda förbund; det gamla förbundet.
En fråga som då inställer sig är: "Gäller inte det gamla förbundet längre?" I 1.Mos. 17:7 står det att förbundet med Abraham var ett evigt förbund och Kanaans land som de skulle få var en evig besittning. Hur skall vi förhålla oss till detta? Vem var det som Gud gav sina löften till?
"Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus." Gal. 3:16
Alltså löftena i gamla förbundet har fått sin uppfyllelse genom Jesus Kristus.
"Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära. Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt ett sigill på oss och gett oss Anden, som en borgen i våra hjärtan." 2.Kor. 1:21-22
Detta skrev Paulus till församlingen, de heliga i Korint och detta ord gäller för alla de troende. Genom vår trosbekännelse, det vill säga genom vårt: "Amen" så bejakar vi Guds löften till oss genom Jesus Kristus.
Det eviga förbund som Gud gav till Abraham gäller oss alla, inte bara Israels barn. Den eviga besittning som han har lovat, Kanaans land är inte ett jordiskt rike, utan det handlar om det himmelska Kanaan som är berett för dem som han har utvalt till att ärva Guds rike.
"Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: "Genom dina efterkommande skall alla släkter på jorden bli välsignade. Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg." Apg. 3:25-26.
Dett är ett avsnitt av det tal som Petrus höll till Israeliterna i Salomos pelarhall.
När Jesus dog för våra synders skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull så instiftades ett nytt förbund, som endast kan skrivas i singularis. Inte många förbund utan ett förbund: "Det nya förbundet."
"Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder" Rom 11:27
Detta nya förbund har redan trätt i kraft.
"När vi nu har en mäktig överstepräst, som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son.." Hebr. 4:14
Jesus har redan satt sig på sin härlighets tron och det nya förbundet har trätt i kraft.
"Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat. Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister." Hebr. 8:11-12
Hebreerbrevets författare återger här en förutsägelse som profeten Jeremia uttalat 600 år tidigare, som handlar om ett nytt förbund som är helt överlägset det gamla förbundet. Detta innebär absolut inte att Gud överger sitt folk Israel, ty i samma profetia i Jeremia 31:36 skrev han att Israels släkt skall finnas och vara ett folk så länge himmel och jord existerar. Gud vakar fortfarande över Israel så som sitt utvalda egendomsfolk.
"Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna." Hebr. 8:13
Varför skulle då det gamla förbundet försvinna? Det var inte längre användbart. När Hebreerbrevet skrevs stod templet ännu kvar och man fortsatte med de gamla ritualerna, men det hus vari Gud skulle bo var bara en tom institution.
Hur kan det komma sig att det judiska folket återvänder till sitt gamla hemland, alltsedan 1800 talet och gör anspråk på att Gud har lovat dem detta land efter två tusen års exil? Att folket hör samman med Israels land på ett särskilt sätt går väl inte att förneka rent historiskt, men är en fortsatt expansion verkligen meningen enligt de förutsägelser som finns i Bibeln.
Så här skriver Professor Bo Johnson i sin bok "Judendomen - i kristet perspektiv sidan 136.:
"Att Israel som alla andra folk bör få bo i trygghet i ett land med säkra och erkända gränser är svårt att resa invändningar emot. Men för judarna tillkommer då den religiösa dimensionen, som inte går att skilja från den yttre historiska: man har fått löftet om landet. Och detta är på ett ofrånkomligt sätt invävt i själva toran, lagen.......i samma lag står budet om att främlingen, icke-israeliten, som bor i landet skall behandlas väl. Ur denna synpunkt är en uppgörelse som beaktar även icke-judarnas rättigheter i dagens Israel väl förankrad i Mose lag. I den inomjudiska debatten förekommer också starka röster för palestiniernas rättigheter - det är inte så att judarna som helhet vill fördriva araber och palestinier ur landet." (slut citat.)
Det löfte som Gud gav till israeliterna om ett särskilt land i gamla testamentet, har som jag uppfattat det redan gått i uppfyllelse under det gamla förbundets tid. I det löftet fanns ju också templets återuppbyggande med. Löftet om landet går inte att skilja från Messias. Hur det landet ser ut kan vi inte få någon detaljerad beskrivning på i nya testamentet, men det handlar inte om ett jordiskt rike, som man erövrar med våld.. Det handlar om ett himmelskt rike där Jesus är kung och där det nya Jerusalem är huvudstad.
"Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem som kom ner från himlen från Gud, full av Guds härlighet." Upp.21:10
"Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren är dess tempel, han och Lammet." Upp. 21:22
"Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta, som Herren vår Gud vill kalla." Apg. 2:39
"Löftena kunna ej svika nej de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna. Löftena de stå kvar." (Lewi Pethrus 1913.)
Bibeln visar oss Guds löften som är uppfyllda och Guds löften som kommer att uppfyllas. Det som sker i historien har en gudomlig mening och ett syfte som pekar i en bestämd riktning Låt oss ta reda på vad Bibeln säger om meningen med Guds löften. Om Bibeln kan ge oss svaret på detta så finns det anledning att ta Bibelns ord, Guds ord på största allvar.
Gud har knutit sina löften till ett folk som i Bibeln kallas Guds egendomsfolk. I gamla testamentet är det Israel som är Guds egendomsfolk.
"Dig har Herren din Gud utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför alla andra folk på jorden." 5. Mos. 7:6
När Gud hade utvalt dem så gav han dem också befallningen att leva efter de stadgar och bud som han hade givit dem. Om de gjorde så, och vandrade på Guds vägar, så lovade Gud att han skulle vara med dem. Precis som Gud hade givit sina löften till dem, så ville han ha deras gensvar.
"Och Herren har i dag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud, för att han över alla folk som han har gjort må upphöja dig till lov, berömmelse och ära, och för att du må vara ett folk, som är helgat åt Herren din Gud, så som han har sagt." 5.Mos. 26:18-19
Guds löften är alltid knutna till villkor. Gud lovar, om vi gör det han befaller oss att göra. Han sluter förbund med mänskligheten. De människor han sluter förbund med är ett utvalt folk. Ibland kan man läsa ordet förbund i pluralis: "förbunden" och ibland i singularis: "förbundet." Gud slöt olika förbund med människor.
Noaförbundet gällde hela mänskligheten. Det var det första förbundet som Gud knöt med hela skapelsen alla djur och människor. I Noa förbundet. har Gud lovat att ha omsorg om sin skapelse och aldrig låta en syndaflod drabba igen. Regnbågen är tecknet på detta
Det andra förbundet som Gud slöt var med Abraham 350 år efter detta. Detta var ett förbund som innebar att det land som Gud lovade hans efterkommande skulle tillhöra dem här på jorden, men först skulle de leva som främlingar i 400 år på andra platser innan de skulle få besitta landet. Landet skulle sträcka sig
"från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat." 1.Mos 15:18
Om man följer den bibliska historien, så kan man se att Gud hjälpte sitt folk och infriade sitt löfte till dem.
Ännu ett förbund kan vi läsa om i 5.Mos 5. Det är Guds förbund med Mose på berget Sinai 430 år efter Guds löfte till Abraham, där Mose fick ta emot de tio budorden.
Dessa gamla förbund gällde särskilt Israels folk och det gav dem särskilda privilegier vid denna tid.
"De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa, han som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen." Rom. 9:4-5.
Alla dessa förbund som vi läser om i gamla testamentet skulle kunna sammanfattas i ett enda förbund; det gamla förbundet.
En fråga som då inställer sig är: "Gäller inte det gamla förbundet längre?" I 1.Mos. 17:7 står det att förbundet med Abraham var ett evigt förbund och Kanaans land som de skulle få var en evig besittning. Hur skall vi förhålla oss till detta? Vem var det som Gud gav sina löften till?
"Men nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Och det heter inte: "och åt dina avkomlingar", som om det gällde många, utan det talas om en enda: och åt din avkomma, och det är Kristus." Gal. 3:16
Alltså löftena i gamla förbundet har fått sin uppfyllelse genom Jesus Kristus.
"Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära. Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt ett sigill på oss och gett oss Anden, som en borgen i våra hjärtan." 2.Kor. 1:21-22
Detta skrev Paulus till församlingen, de heliga i Korint och detta ord gäller för alla de troende. Genom vår trosbekännelse, det vill säga genom vårt: "Amen" så bejakar vi Guds löften till oss genom Jesus Kristus.
Det eviga förbund som Gud gav till Abraham gäller oss alla, inte bara Israels barn. Den eviga besittning som han har lovat, Kanaans land är inte ett jordiskt rike, utan det handlar om det himmelska Kanaan som är berett för dem som han har utvalt till att ärva Guds rike.
"Ni är söner till profeterna och har ärvt det förbund som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: "Genom dina efterkommande skall alla släkter på jorden bli välsignade. Det var i första hand för er som Gud lät sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att förmå er alla att lämna ondskans väg." Apg. 3:25-26.
Dett är ett avsnitt av det tal som Petrus höll till Israeliterna i Salomos pelarhall.
När Jesus dog för våra synders skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull så instiftades ett nytt förbund, som endast kan skrivas i singularis. Inte många förbund utan ett förbund: "Det nya förbundet."
"Och detta mitt förbund med dem betyder att jag lyfter av dem deras synder" Rom 11:27
Detta nya förbund har redan trätt i kraft.
"När vi nu har en mäktig överstepräst, som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son.." Hebr. 4:14
Jesus har redan satt sig på sin härlighets tron och det nya förbundet har trätt i kraft.
"Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist, skulle det inte ha funnits behov av ett annat. Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister." Hebr. 8:11-12
Hebreerbrevets författare återger här en förutsägelse som profeten Jeremia uttalat 600 år tidigare, som handlar om ett nytt förbund som är helt överlägset det gamla förbundet. Detta innebär absolut inte att Gud överger sitt folk Israel, ty i samma profetia i Jeremia 31:36 skrev han att Israels släkt skall finnas och vara ett folk så länge himmel och jord existerar. Gud vakar fortfarande över Israel så som sitt utvalda egendomsfolk.
"Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna." Hebr. 8:13
Varför skulle då det gamla förbundet försvinna? Det var inte längre användbart. När Hebreerbrevet skrevs stod templet ännu kvar och man fortsatte med de gamla ritualerna, men det hus vari Gud skulle bo var bara en tom institution.
Hur kan det komma sig att det judiska folket återvänder till sitt gamla hemland, alltsedan 1800 talet och gör anspråk på att Gud har lovat dem detta land efter två tusen års exil? Att folket hör samman med Israels land på ett särskilt sätt går väl inte att förneka rent historiskt, men är en fortsatt expansion verkligen meningen enligt de förutsägelser som finns i Bibeln.
Så här skriver Professor Bo Johnson i sin bok "Judendomen - i kristet perspektiv sidan 136.:
"Att Israel som alla andra folk bör få bo i trygghet i ett land med säkra och erkända gränser är svårt att resa invändningar emot. Men för judarna tillkommer då den religiösa dimensionen, som inte går att skilja från den yttre historiska: man har fått löftet om landet. Och detta är på ett ofrånkomligt sätt invävt i själva toran, lagen.......i samma lag står budet om att främlingen, icke-israeliten, som bor i landet skall behandlas väl. Ur denna synpunkt är en uppgörelse som beaktar även icke-judarnas rättigheter i dagens Israel väl förankrad i Mose lag. I den inomjudiska debatten förekommer också starka röster för palestiniernas rättigheter - det är inte så att judarna som helhet vill fördriva araber och palestinier ur landet." (slut citat.)
Det löfte som Gud gav till israeliterna om ett särskilt land i gamla testamentet, har som jag uppfattat det redan gått i uppfyllelse under det gamla förbundets tid. I det löftet fanns ju också templets återuppbyggande med. Löftet om landet går inte att skilja från Messias. Hur det landet ser ut kan vi inte få någon detaljerad beskrivning på i nya testamentet, men det handlar inte om ett jordiskt rike, som man erövrar med våld.. Det handlar om ett himmelskt rike där Jesus är kung och där det nya Jerusalem är huvudstad.
"Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem som kom ner från himlen från Gud, full av Guds härlighet." Upp.21:10
"Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren är dess tempel, han och Lammet." Upp. 21:22
"Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta, som Herren vår Gud vill kalla." Apg. 2:39
söndag 19 november 2017
Eskatologi och teologi del 2
Fortsättning på Eskatologi och teologi.
Bibeln talar mycket om löften, som Gud givit till Israel när det gäller landet. Då handlar det främst om löften som redan är uppfyllda och bekräftade genom det som skett i historien. Det är utan tvekan så att det judiska folket med dess tradition utgör en säregen plats i historien, jämfört med andra folk. En fråga som jag ställer är om de profetior och löften som handlar om landet, folket, dess tempel och högtider hör till en förgången tid?
Kristna sionister anser att Guds geografiska löften i gamla testamentet till judarna fortfarande gäller. Detta skulle innebära att gamla och nya förbundet gäller parallellt. Jag kan inte se att detta stämmer med vad som står skrivet i Guds ord. Om man har en sådan teologisk uppfattning stöder man staten Israels krig mot palestinierna och anser att de har rätt att ta över stora landområden. Man talar om ett storhetsrike här på jorden och att det skulle vara i överensstämmelse med Guds plan för framtiden. Detta stämmer inte med vad jag läser i min Bibel.
När det gäller det tredje tempelbygget på Tempelberget i Jerusalem, som religiösa judar har bett till Gud om att få bygga, så är det svårt att ur ett kristet perspektiv se att det skulle vara ett steg mot löftets uppfyllelse.
Det tempel som beskrives i nya testamentet är den himmelska helgedomen. Det är det nya förbundets tempel och det är inte byggt av människohand. Kristus har gått före in i detta tempel, in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. Den jordiska helgedom, som Mose fick uppföra beskrivs i 2.Mos 25:40 som en kopia av sin himmelska förebild.
Fortsättning följer
Bibeln talar mycket om löften, som Gud givit till Israel när det gäller landet. Då handlar det främst om löften som redan är uppfyllda och bekräftade genom det som skett i historien. Det är utan tvekan så att det judiska folket med dess tradition utgör en säregen plats i historien, jämfört med andra folk. En fråga som jag ställer är om de profetior och löften som handlar om landet, folket, dess tempel och högtider hör till en förgången tid?
Kristna sionister anser att Guds geografiska löften i gamla testamentet till judarna fortfarande gäller. Detta skulle innebära att gamla och nya förbundet gäller parallellt. Jag kan inte se att detta stämmer med vad som står skrivet i Guds ord. Om man har en sådan teologisk uppfattning stöder man staten Israels krig mot palestinierna och anser att de har rätt att ta över stora landområden. Man talar om ett storhetsrike här på jorden och att det skulle vara i överensstämmelse med Guds plan för framtiden. Detta stämmer inte med vad jag läser i min Bibel.
När det gäller det tredje tempelbygget på Tempelberget i Jerusalem, som religiösa judar har bett till Gud om att få bygga, så är det svårt att ur ett kristet perspektiv se att det skulle vara ett steg mot löftets uppfyllelse.
Det tempel som beskrives i nya testamentet är den himmelska helgedomen. Det är det nya förbundets tempel och det är inte byggt av människohand. Kristus har gått före in i detta tempel, in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. Den jordiska helgedom, som Mose fick uppföra beskrivs i 2.Mos 25:40 som en kopia av sin himmelska förebild.
Fortsättning följer
lördag 18 november 2017
Eskatologi och teologi
Ersättningsteologi innebär att kyrkan skulle ha ersatt Israel som arvtagare till Gamla testamentet med dess historia och dess löften. Kyrkan betraktar sig då själv som det nya Israel i stället för det gammaltestamentliga som är ett avslutat kapitel. Det innebär dessutom att det gammaltestamentliga judiska Israel nu är förkastat och att den kristna kyrkan har trätt i dess ställe. Denna så kallade ersättningsteologi ger upphov till antisemitism. Låt oss i stället förkunna att Gud är både judars och kristnas Gud. Kristendomen har inte ersatt judendomen. Jesus som var jude firade de judiska högtiderna under sin levnad på jorden. Därför måste vi ta avstånd ifrån ersättningsteologin.
Kristus har kommit och fullbordat sitt verk här på jorden och nu är frågan vad som sker med det utvalda folket efter detta. Dessutom frågar vi: "Vilket är det utvalda folket?" Guds folk är för Paulus enligt Gal. 6:16 "Guds Israel". Det är de som tror på Kristus. Det är de kristna, vare sig de varit judar eller hedningar före sin omvändelse. Omvändelsen har i nya testamentet en stor betydelse.
Ett alternativ till ersättningsteologin är den så kallade tvåvägsteologin, vilket innebär att judendom och kristendom har olika vägar till Gud. Det skulle innebära att det förbund som Gud slöt med Noa gäller hela mänskligheten medan förbundet med Abraham och förbundet vid Sinai ger Israels folk en särställning. Ett sådant förhållningssätt är också problematiskt att förena med en del av det som står i Nya testamentet. Frågan om Jesus Kristus som alla människors frälsare lämnas obesvarad. En fråga som för den som är kristen är viktig och grundläggande
En annan teologi är den som kallas för dispensationalism. Den lär att det finns två folk som är Guds folk nämligen: Israel och Kyrkan (församlingen) Historien indelas i sju tidsperioder. De troende skall tas upp till himmelen genom "uppryckandet" när Jesus kommer tillbaka. Därefter följer vedermödans tid på jorden. Efter denna tid kommer Jesus tillbaka till jorden ännu en gång tillsammans med kyrkan (församlingen) och tusenårsriket börjar.
Även de kristna sionisterna har denna uppfattning och de tror att det judiska folket måste återvända till Israel för att Jesus skall kunna komma tillbaka. Det finns inget stöd i Bibeln för en sådan tanke, men uppfattningen är ändå vedertagen. Det dröjde länge innan jag förstod att denna lära inte stämde.
Om darbyismen har jag tidigare skrivit på Ökenkällan:
Det profetiska ordet och Israel
Det finns en del predikanter som anser att de har rätt att förkunna budskapet om det profetiska Ordet, Israel och den underbara framtid och evighet som väntar. Den rätten kan naturligtvis ingen ta ifrån dem, men då behöver man i stället fråga om undervisningen är sund och väl förankrad i den verklighet vi i dag upplever.
Det är nämligen så att en stor del av denna eskatologi bygger på villfarelse.
Förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse har tyvärr använts på ett felaktigt sätt i västvärldens kristenhet. Många har blivit vilseledda av falska läror, inte bara av rörelser sådana som Jehovas vittnen och Adventisterna, utan även av kända bibellärare i de väckelsekristna samfunden och rörelserna. Förkunnelsen har många gånger skett i välmening och oförstånd, men ibland också med felaktiga motiv, då man utnyttjat människors oro för framtiden på ett spektakulärt sätt.
En av dessa eskatologiska irrläror är darbyismen. Plymouthbrodern John Nelson Darby var denna läras främste talesman. Läran är i korthet följande: Kristus skall vid två tillfällen återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – futtiga sju år – kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett tiostatsförbund – som skall ledas av en person (=antikrist) – kommer att bildas.
Detta är en lära som strider emot vad vi läser och tolkar i Guds Ord när det gäller Jesu andra tillkommelse. Att förutsäga tiden när denna skall äga rum är ingenting vi skall ägna oss åt.
Den darbyistiska eskatologin uppstod på 1830-talet inom irvingrörelsen i England genom en kvinna, Margret MacDonald, som fick en uppenbarelse om Jesu återkomst. J.N. Darby (1800-1882) verksam inom Plymothrörelsen tolkade denna uppenbarelse som en tvådelad återkomst och konstruerade den välkända eskatologi som fick en stark ställning inom väckelserörelserna i Sverige. Genom Darbys besök i USA under 1850-talet etablerades denna lära bland baptisterna. Den övertogs senare av den framväxande pingstväckelsen. Hur kunde denna lära etablera sig så snabbt?
Det finns en historisk förklaring till detta. Baptistevangelisten William Millers budskap om att Jesu återkomst skulle ske 1844 hade innan dess fått ett enormt genomslag i USA. När detta år passerade blev det något av ”bränd mark” att fastställa nya årtal för Jesu återkomst. När då Darby kom och förkunnade att inga mer uträkningar behövs, därför att församlingens uppryckande kan ske när som helst, och att denna återkomst var osynlig för världen, mottogs det med öppna armar. Herren skulle rädda oss undan den ”kommande vreden”, sa man. Slutförandet av missionsbefallningen förlades till ”vedermödan”, då skulle det bli väckelse och judarna skulle bli frälsta. På så sätt kringgick man de texter som talade om att uppdraget måste slutföras innan Herren kommer. Darbys förkunnelse passade som hand i handske i tiden efter Millers misslyckande.
Alla fantasifulla skildringar av detta har eggat människor i alla tider till att spekulera i sådant vi inte vet någonting om. Detta är ovärdigt och jag tar bestämt avstånd och varnar för följderna av detta.
Jag efterlyser ett större kurage ibland kristna ledare att stå upp för en sund undervisning i detta och ta avstånd ifrån de irrläror som leder oss bort ifrån den sanna läran.
Vår uppgift är att ingjuta livsmod och hopp ibland unga människor till att tro på den framtid som de skall vara med om att bygga upp.
Om jag fattat saken rätt så har en av mina facebooksvänner, den kände pastorn Stanley Sjöberg en dispensationistisk uppfattning i dessa frågor. Jag skulle bli väldigt glad om han ville kommentera det jag här har skrivit om. Detta är svåra frågor och vi kan absolut inte ha några tvärsäkra svar på hur det i framtiden kommer att bli. Våra försök att tolka profetiorna i den yttersta tiden ter sig ofta både tafatta och svårbegripliga. Därför tror jag att vi gör väl i att vara försiktiga i vår bedömning av tidsläget.
Det är inte de kända förkunnarna, som ska vägleda oss utan Guds ord. Ordet är måttstocken på om budskapet är sant. Vi har fått Hjälparen, den helige Ande som skall leda oss fram till hela sanningen. Detta är ett pågående verk. Det profetiska ordet blir först bekräftat när det har gått i uppfyllelse.
Kristus har kommit och fullbordat sitt verk här på jorden och nu är frågan vad som sker med det utvalda folket efter detta. Dessutom frågar vi: "Vilket är det utvalda folket?" Guds folk är för Paulus enligt Gal. 6:16 "Guds Israel". Det är de som tror på Kristus. Det är de kristna, vare sig de varit judar eller hedningar före sin omvändelse. Omvändelsen har i nya testamentet en stor betydelse.
Ett alternativ till ersättningsteologin är den så kallade tvåvägsteologin, vilket innebär att judendom och kristendom har olika vägar till Gud. Det skulle innebära att det förbund som Gud slöt med Noa gäller hela mänskligheten medan förbundet med Abraham och förbundet vid Sinai ger Israels folk en särställning. Ett sådant förhållningssätt är också problematiskt att förena med en del av det som står i Nya testamentet. Frågan om Jesus Kristus som alla människors frälsare lämnas obesvarad. En fråga som för den som är kristen är viktig och grundläggande
En annan teologi är den som kallas för dispensationalism. Den lär att det finns två folk som är Guds folk nämligen: Israel och Kyrkan (församlingen) Historien indelas i sju tidsperioder. De troende skall tas upp till himmelen genom "uppryckandet" när Jesus kommer tillbaka. Därefter följer vedermödans tid på jorden. Efter denna tid kommer Jesus tillbaka till jorden ännu en gång tillsammans med kyrkan (församlingen) och tusenårsriket börjar.
Även de kristna sionisterna har denna uppfattning och de tror att det judiska folket måste återvända till Israel för att Jesus skall kunna komma tillbaka. Det finns inget stöd i Bibeln för en sådan tanke, men uppfattningen är ändå vedertagen. Det dröjde länge innan jag förstod att denna lära inte stämde.
Om darbyismen har jag tidigare skrivit på Ökenkällan:
Det profetiska ordet och Israel
Det finns en del predikanter som anser att de har rätt att förkunna budskapet om det profetiska Ordet, Israel och den underbara framtid och evighet som väntar. Den rätten kan naturligtvis ingen ta ifrån dem, men då behöver man i stället fråga om undervisningen är sund och väl förankrad i den verklighet vi i dag upplever.
Det är nämligen så att en stor del av denna eskatologi bygger på villfarelse.
Förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse har tyvärr använts på ett felaktigt sätt i västvärldens kristenhet. Många har blivit vilseledda av falska läror, inte bara av rörelser sådana som Jehovas vittnen och Adventisterna, utan även av kända bibellärare i de väckelsekristna samfunden och rörelserna. Förkunnelsen har många gånger skett i välmening och oförstånd, men ibland också med felaktiga motiv, då man utnyttjat människors oro för framtiden på ett spektakulärt sätt.
En av dessa eskatologiska irrläror är darbyismen. Plymouthbrodern John Nelson Darby var denna läras främste talesman. Läran är i korthet följande: Kristus skall vid två tillfällen återkomma till jorden. Tidsperioden däremellan – futtiga sju år – kallar man vedermödan. Vidare påstår man att ett tiostatsförbund – som skall ledas av en person (=antikrist) – kommer att bildas.
Detta är en lära som strider emot vad vi läser och tolkar i Guds Ord när det gäller Jesu andra tillkommelse. Att förutsäga tiden när denna skall äga rum är ingenting vi skall ägna oss åt.
Den darbyistiska eskatologin uppstod på 1830-talet inom irvingrörelsen i England genom en kvinna, Margret MacDonald, som fick en uppenbarelse om Jesu återkomst. J.N. Darby (1800-1882) verksam inom Plymothrörelsen tolkade denna uppenbarelse som en tvådelad återkomst och konstruerade den välkända eskatologi som fick en stark ställning inom väckelserörelserna i Sverige. Genom Darbys besök i USA under 1850-talet etablerades denna lära bland baptisterna. Den övertogs senare av den framväxande pingstväckelsen. Hur kunde denna lära etablera sig så snabbt?
Det finns en historisk förklaring till detta. Baptistevangelisten William Millers budskap om att Jesu återkomst skulle ske 1844 hade innan dess fått ett enormt genomslag i USA. När detta år passerade blev det något av ”bränd mark” att fastställa nya årtal för Jesu återkomst. När då Darby kom och förkunnade att inga mer uträkningar behövs, därför att församlingens uppryckande kan ske när som helst, och att denna återkomst var osynlig för världen, mottogs det med öppna armar. Herren skulle rädda oss undan den ”kommande vreden”, sa man. Slutförandet av missionsbefallningen förlades till ”vedermödan”, då skulle det bli väckelse och judarna skulle bli frälsta. På så sätt kringgick man de texter som talade om att uppdraget måste slutföras innan Herren kommer. Darbys förkunnelse passade som hand i handske i tiden efter Millers misslyckande.
Alla fantasifulla skildringar av detta har eggat människor i alla tider till att spekulera i sådant vi inte vet någonting om. Detta är ovärdigt och jag tar bestämt avstånd och varnar för följderna av detta.
Jag efterlyser ett större kurage ibland kristna ledare att stå upp för en sund undervisning i detta och ta avstånd ifrån de irrläror som leder oss bort ifrån den sanna läran.
Vår uppgift är att ingjuta livsmod och hopp ibland unga människor till att tro på den framtid som de skall vara med om att bygga upp.
Om jag fattat saken rätt så har en av mina facebooksvänner, den kände pastorn Stanley Sjöberg en dispensationistisk uppfattning i dessa frågor. Jag skulle bli väldigt glad om han ville kommentera det jag här har skrivit om. Detta är svåra frågor och vi kan absolut inte ha några tvärsäkra svar på hur det i framtiden kommer att bli. Våra försök att tolka profetiorna i den yttersta tiden ter sig ofta både tafatta och svårbegripliga. Därför tror jag att vi gör väl i att vara försiktiga i vår bedömning av tidsläget.
Det är inte de kända förkunnarna, som ska vägleda oss utan Guds ord. Ordet är måttstocken på om budskapet är sant. Vi har fått Hjälparen, den helige Ande som skall leda oss fram till hela sanningen. Detta är ett pågående verk. Det profetiska ordet blir först bekräftat när det har gått i uppfyllelse.
Så kan det låta med Rolf
Så kan det låta
Sång & musikquis med Rolf Ericson
Måndag 20 november kl 14 i Pingstkyrkan, Renströmmen Norrköping (Sopplunch)
Torsdag 30 november kl 14 i Pingstkyrkan, Motala vid RPG-träffen
Sång & musikquis med Rolf Ericson
Måndag 20 november kl 14 i Pingstkyrkan, Renströmmen Norrköping (Sopplunch)
Torsdag 30 november kl 14 i Pingstkyrkan, Motala vid RPG-träffen
lördag 4 november 2017
Bön och tungotal
Just nu har vi i vår församling något som vi kallar för böne-vakt, vilket innebär att vi turas om att bedja i en veckas tid. Meningen är att någon är verksam i bön under dygnets alla timmar eller så långt det är möjligt. Vi tror att bön och arbete är som två åror i en roddbåt. Därför ber vi samtidigt som vi arbetar för att Guds verksamhet i vår stad skall få framgång.
När jag ber brukar jag tala i tungor. Tungotal är ett böne-språk som Gud förstår Jag har tidigare skrivit om det här på Ökenkällan.
Läs här från år 2014.
På nytt fick jag göra en liknande upplevelse. Jag fick ett tungotal och lät Google translate identifiera språket. Det visade sig vara italienska. Orden jag fick var: "In dorina mi solva si kantora" och översättningen till svenska blev: "I min hand har jag en kantor."
När jag ber brukar jag tala i tungor. Tungotal är ett böne-språk som Gud förstår Jag har tidigare skrivit om det här på Ökenkällan.
Läs här från år 2014.
På nytt fick jag göra en liknande upplevelse. Jag fick ett tungotal och lät Google translate identifiera språket. Det visade sig vara italienska. Orden jag fick var: "In dorina mi solva si kantora" och översättningen till svenska blev: "I min hand har jag en kantor."
tisdag 31 oktober 2017
Bönemoln och solstrålar
En vän till mig förmedlade en bild: Mina böner var som ett moln runtomkring mig." Solstrålarna från Gud gick rakt igenom molnen till mig och förvandlade bönemolnen till ett soldis. Soldiset omgav mig och mina böner behövde inte "gå upp" till Gud utan jag fick stå där i Guds solstrålar.
Jag är så tacksam för att jag fick den bilden just då, när jag bäst behövde det. Jag tror inte att det finns en rangskala där man kan placera människor i förhållande till deras böner, men om så vore, så skulle jag känna mig ganska långt ner på den skalan. Nu vet jag ju att det inte beror på mina känslor, inte heller på min svaga tro, utan allt beror på att Gud finns och att han lönar den som söker honom. Kom att tänka på en sång av Nils F. Nygren:
"Har det hänt att du ej orkat tro
eller gå över bönernas bro?
Är din himmel ej blå, bara mulen och grå,
du skall minnas han finns där ändå.
Ja han finns bakom molnen ändå,
ja han finns bakom molnen ändå.
Han dig räcker sin hand, fast du tvivlar ibland,
ty han finns bakom molnen ändå.
Har det hänt att du brutit hans bud
eller kanske vänt ryggen åt Gud?
Var du bitter och vrång, när din tunnel blev lång,
du skall minnas han fanns där ändå.
Har du kanske vräkt allt överbord,
alla löften och trofasthets ord.
Fastän allt var så glatt går det hjälplöst mot natt,
men du skall minnas: han finns där ändå.
Jag är så tacksam för att jag fick den bilden just då, när jag bäst behövde det. Jag tror inte att det finns en rangskala där man kan placera människor i förhållande till deras böner, men om så vore, så skulle jag känna mig ganska långt ner på den skalan. Nu vet jag ju att det inte beror på mina känslor, inte heller på min svaga tro, utan allt beror på att Gud finns och att han lönar den som söker honom. Kom att tänka på en sång av Nils F. Nygren:
"Har det hänt att du ej orkat tro
eller gå över bönernas bro?
Är din himmel ej blå, bara mulen och grå,
du skall minnas han finns där ändå.
Ja han finns bakom molnen ändå,
ja han finns bakom molnen ändå.
Han dig räcker sin hand, fast du tvivlar ibland,
ty han finns bakom molnen ändå.
Har det hänt att du brutit hans bud
eller kanske vänt ryggen åt Gud?
Var du bitter och vrång, när din tunnel blev lång,
du skall minnas han fanns där ändå.
Har du kanske vräkt allt överbord,
alla löften och trofasthets ord.
Fastän allt var så glatt går det hjälplöst mot natt,
men du skall minnas: han finns där ändå.
onsdag 25 oktober 2017
Lars Adaktusson och Kristdemokraterna
Det finns en trend i europeisk politik, att det är viktigare vem man är än vad man gör. Det skriver Elisabeth Sandlund i sin
ledare i tidningen Dagen 24 oktober 2017.
Hon syftar på valet av Lars Adaktusson till den tredje viktigaste posten i KD efter Ebba Busch- Thor och Jakob Forssmed, vid Kristdemokraternas senaste riksting. Jag tycker inte att han är är det draglok, som KD behöver i sin valrörelse. Det är en klar överdrift. Det sorgliga är ju att han tar platsen som skulle ha tillfallit en verkligt kompetent person i de frågor om vård och omsorg som Kristdemokraterna vill lyfta fram, nämligen Emma Henriksson, som tyvärr måste träda tillbaka. Man kan verkligen tycka att det är underligt att de som väljer Adaktusson frågar mera om vem han är än vad han gör
ledare i tidningen Dagen 24 oktober 2017.
Hon syftar på valet av Lars Adaktusson till den tredje viktigaste posten i KD efter Ebba Busch- Thor och Jakob Forssmed, vid Kristdemokraternas senaste riksting. Jag tycker inte att han är är det draglok, som KD behöver i sin valrörelse. Det är en klar överdrift. Det sorgliga är ju att han tar platsen som skulle ha tillfallit en verkligt kompetent person i de frågor om vård och omsorg som Kristdemokraterna vill lyfta fram, nämligen Emma Henriksson, som tyvärr måste träda tillbaka. Man kan verkligen tycka att det är underligt att de som väljer Adaktusson frågar mera om vem han är än vad han gör
måndag 9 oktober 2017
Antisemit och ulv i fårakläder?
Jag har blivit anklagad på en facebooks-sida för att min blogg stinker av antisemitism och att jag därför är en ulv i fårakläder. Det handlar om det jag har skrivit om Israel-Palestinakonflikten, där en person menar att jag bara tar ställning för den ena sidan vilket jag aldrig har gjort. Anklagelsen vore sann om det som jag kritiserar vore av andlig karaktär, så som den som skriver tror. Jag förlåter honom. Han tror att han gör rätt när han fördömer mig och har nitälskan för det han tror vara sanningen. Det är bättre att göra så än att gå bakom ryggen med en sådan attityd. Det är till och med bibliskt. Det står skrivet att om du har något emot din broder, gå då först till honom och säg det. Nu gjorde han väl inte riktigt så förstås. Han gick ut offentligt med sin anklagelse mot mig. Det hade varit bättre om han skrivit direkt till mig. Jag har däremot skrivit till honom och önskat honom Guds välsignelse. Hur skulle jag kunna göra det på ett annat sätt tycker ni?
torsdag 5 oktober 2017
Brev till Adaktusson och Dozzi
Bäste Adaktusson och Dozzi
Vem borde be om ursäkt, egentligen? Så här skriver ni i tidningen Dagen.
Ni fortsätter att sprida gång på gång upprepad lögnpropaganda och det är sorgligt att tidningen Dagen tar in en sådan debattartikel som är full av ohederliga osanningar om Sveriges agerande i den israeliska-palestinska konflikten. Ju större en lögn är, desto villigare ser den ut att bli trodd. Den svenska regeringen har aldrig varit fientligt inställd utan för en balanserad politik, som vilar på folkrättens grund. Den har också vid flera tillfällen kritiserat den palestinska sidan. Detta borde Adaktusson ha klart för sig. Det värsta är att han drar med sig en stor del av Dagenläsarna i denna lögnhärva. Israel har ingen anledning att förvänta sig någon ursäkt från den svenska regeringen. Det borde vara tvärtom. Orsaken till de kyliga relationerna mellan Sverige och Israel beror helt och hållet på Israels sätt att reagera. Sverige har aldrig visat någon kyla mot Israel. Sluta upp med dessa dumheter Adaktusson.och Dozzi!
Hälsningar Rolf Ericson
Vem borde be om ursäkt, egentligen? Så här skriver ni i tidningen Dagen.
Ni fortsätter att sprida gång på gång upprepad lögnpropaganda och det är sorgligt att tidningen Dagen tar in en sådan debattartikel som är full av ohederliga osanningar om Sveriges agerande i den israeliska-palestinska konflikten. Ju större en lögn är, desto villigare ser den ut att bli trodd. Den svenska regeringen har aldrig varit fientligt inställd utan för en balanserad politik, som vilar på folkrättens grund. Den har också vid flera tillfällen kritiserat den palestinska sidan. Detta borde Adaktusson ha klart för sig. Det värsta är att han drar med sig en stor del av Dagenläsarna i denna lögnhärva. Israel har ingen anledning att förvänta sig någon ursäkt från den svenska regeringen. Det borde vara tvärtom. Orsaken till de kyliga relationerna mellan Sverige och Israel beror helt och hållet på Israels sätt att reagera. Sverige har aldrig visat någon kyla mot Israel. Sluta upp med dessa dumheter Adaktusson.och Dozzi!
Hälsningar Rolf Ericson
tisdag 3 oktober 2017
Till minnet av Wega och Natanael Claesson
För tre år sedan fick vår käre vän Natanael hembud och för drygt ett och ett halvt år sedan fick vi följa hans hustru Wega till sista vilan. Frid över deras ljusa minne.
NATANAEL IN MEMORIAM
WEGA IN MEMORIAN
NATANAEL IN MEMORIAM
WEGA IN MEMORIAN
fredag 29 september 2017
Muslimsk högtid i Motala.
LÄNK FRÅN SVTPLAY
Låt oss bemöta våra muslimska vänner med respekt och kärlek och sluta upp med att sprida fördomar om och fientlighet mot muslimsk tro.
Låt oss bemöta våra muslimska vänner med respekt och kärlek och sluta upp med att sprida fördomar om och fientlighet mot muslimsk tro.
torsdag 28 september 2017
En Gud för både kristna och muslimer
Kristna och muslimer tror inte på samma Gud. Så skriver redaktör Elisabeth Sandlund i tidningen Dagen.
Hon menar att det finns en gräns som inte får överskridas, när dialogen och samverkan mellan kristna och muslimer övergår i synkretism och religionerna sammanblandar sig med varandra. Finns det en risk att detta sker i vår tid, eller är det en onödig rädsla som hon ger uttryck för? Om det nu är sant att kristna och muslimer inte tror på samma Gud, så tror jag ändå tro att den ende Gud som finns, antingen han utger sig för att vara de kristnas eller muslimernas Gud, i vilket fall som helst tror på både kristna och muslimer, eftersom han älskar varje människa oavsett vilken religionstillhörighet man bekänner sig till.
Låt mig i så fall först få ställa två frågor: 1.”Är det samma Gud i Bibeln och Koranen?” 2.”Ber kristna och muslimer till samma Gud?” Jag anser att detta är två ifrån varandra skilda frågor. I Bibeln och i Koranen beskrives Gud på olika sätt med ett mänskligt språk. Dessa två källor utgör grunden för två stora världsreligioner som båda anser sig ha rätt uppfattning om vem Gud är. Även om det kan finnas en del gemensamma uppfattningar, så finns det lika mycket som skiljer dem åt. Med andra ord tror jag man kan påstå: ”Det är inte samma Gud i Bibeln och i Koranen, men vissa likheter finns.”
Om vi i stället för att ägna oss åt skillnaderna mellan Bibelns och Koranens Gud, kunde tänka oss att Gud finns utanför dessa heliga skrifter. För många religionsutövare är detta en hädisk tanke, eftersom man betraktar sina heliga skrifter som auktoriteter. ”Så säger Bibeln” eller ”Så säger Koranen” Det är detta som åstadkommer så mycket strid och konflikter mellan de religiösa.
Låt mig få gå ett steg längre: ”Den Gud som jag tror på är verkligen inte så religiös, så att han är beroende av några auktoritära skrifter, eftersom han själv är auktoriteten. Vi har en bristfällig kunskap om Gud, men vi kan få lära känna honom ännu mer. Jag har under mitt liv lärt mig att känna Gud genom Jesus Kristus, som blivit min personlige Frälsare och den helige Ande, som blivit min Hjälpare och ledare. Detta är en förmån, som jag önskade att alla mina medmänniskor fick uppleva. Jag har upplevt Guds väg till mig, men vet ingenting om Guds väg till en annan människa. Den kan se annorlunda ut.
Jag tror att Gud har sin särskilda väg med varje människa, men vi kan bara vittna om den väg vi funnit vara den rätta för oss, utan att döma över den andre.
"En nyutexaminerad gymnasielärare får en alldeles ny klass att undervisa. Den består av sexton ungdomar som nyss kommit till Sverige, de flesta av dem ensamma. Modersmålen varierar från engelska och polska till arabiska och dari. Efter en vecka tar läraren sina elever på utflykt i Malmö. De ska lära sig busstabeller och låna böcker på biblioteket. När de kommit förbi en kyrka undrar någon av killarna om det är tillåtet för dem att gå in fast de är muslimer. Efter ett jakande svar går de in och ser sig omkring. Killarna upptäcker förbönslapparna och undrar om de får skriva böner. Det gör de. Vi har bett för Irak, säger de till läraren lite senare.. Den unga läraren börjar fundera. Vad är egentligen normalt för en människa? Att vara religiös och söka uttryck för sin andlighet” Eller att förneka sin religiositet och betrakta sig själv som starkare och friare om man inte har behov av ett heligt rum?Uppvuxen i Sverige får man lätt intrycket att det normala är att inte vara religiös. Men av världens nästan sju miljarder människor är det långt fler som har religiösa inslag i sitt vardagliga liv än som inte har det. Sett i ett globalt perspektiv är det vårt samhälle som är avvikande.” (Gud är större, Antje Jackelén s.9-10)"
Bibelns och Koranens Gud skiljer sig åt, men jag hoppas att du vill hålla med mig om att en muslim och en kristen, som ber utan att reflektera över sin religiösa tillhörighet, kan få bönesvar genom sitt ärliga uppsåt. Ja, detta gäller även den som inte alls anser sig vara religiös.
Jesus, Kristus är densamme i går, i dag, och i evighet. Hebr.13:8 Vi som tror på Jesus Kristus, ber till Gud genom honom. Bibeln säger också klart och tydligt att den som inte känner Jesus, känner inte Gud. Ja, det är sant, men vi vet inte hur det förhåller sig, när en människa som inte känner Jesus, vänder sig till Gud och i sin nöd ber till honom, utifrån sin egen situation. "Gud är större än vårt hjärta och förstår allt."1.Joh.3:20
Hon menar att det finns en gräns som inte får överskridas, när dialogen och samverkan mellan kristna och muslimer övergår i synkretism och religionerna sammanblandar sig med varandra. Finns det en risk att detta sker i vår tid, eller är det en onödig rädsla som hon ger uttryck för? Om det nu är sant att kristna och muslimer inte tror på samma Gud, så tror jag ändå tro att den ende Gud som finns, antingen han utger sig för att vara de kristnas eller muslimernas Gud, i vilket fall som helst tror på både kristna och muslimer, eftersom han älskar varje människa oavsett vilken religionstillhörighet man bekänner sig till.
Låt mig i så fall först få ställa två frågor: 1.”Är det samma Gud i Bibeln och Koranen?” 2.”Ber kristna och muslimer till samma Gud?” Jag anser att detta är två ifrån varandra skilda frågor. I Bibeln och i Koranen beskrives Gud på olika sätt med ett mänskligt språk. Dessa två källor utgör grunden för två stora världsreligioner som båda anser sig ha rätt uppfattning om vem Gud är. Även om det kan finnas en del gemensamma uppfattningar, så finns det lika mycket som skiljer dem åt. Med andra ord tror jag man kan påstå: ”Det är inte samma Gud i Bibeln och i Koranen, men vissa likheter finns.”
Om vi i stället för att ägna oss åt skillnaderna mellan Bibelns och Koranens Gud, kunde tänka oss att Gud finns utanför dessa heliga skrifter. För många religionsutövare är detta en hädisk tanke, eftersom man betraktar sina heliga skrifter som auktoriteter. ”Så säger Bibeln” eller ”Så säger Koranen” Det är detta som åstadkommer så mycket strid och konflikter mellan de religiösa.
Låt mig få gå ett steg längre: ”Den Gud som jag tror på är verkligen inte så religiös, så att han är beroende av några auktoritära skrifter, eftersom han själv är auktoriteten. Vi har en bristfällig kunskap om Gud, men vi kan få lära känna honom ännu mer. Jag har under mitt liv lärt mig att känna Gud genom Jesus Kristus, som blivit min personlige Frälsare och den helige Ande, som blivit min Hjälpare och ledare. Detta är en förmån, som jag önskade att alla mina medmänniskor fick uppleva. Jag har upplevt Guds väg till mig, men vet ingenting om Guds väg till en annan människa. Den kan se annorlunda ut.
Jag tror att Gud har sin särskilda väg med varje människa, men vi kan bara vittna om den väg vi funnit vara den rätta för oss, utan att döma över den andre.
"En nyutexaminerad gymnasielärare får en alldeles ny klass att undervisa. Den består av sexton ungdomar som nyss kommit till Sverige, de flesta av dem ensamma. Modersmålen varierar från engelska och polska till arabiska och dari. Efter en vecka tar läraren sina elever på utflykt i Malmö. De ska lära sig busstabeller och låna böcker på biblioteket. När de kommit förbi en kyrka undrar någon av killarna om det är tillåtet för dem att gå in fast de är muslimer. Efter ett jakande svar går de in och ser sig omkring. Killarna upptäcker förbönslapparna och undrar om de får skriva böner. Det gör de. Vi har bett för Irak, säger de till läraren lite senare.. Den unga läraren börjar fundera. Vad är egentligen normalt för en människa? Att vara religiös och söka uttryck för sin andlighet” Eller att förneka sin religiositet och betrakta sig själv som starkare och friare om man inte har behov av ett heligt rum?Uppvuxen i Sverige får man lätt intrycket att det normala är att inte vara religiös. Men av världens nästan sju miljarder människor är det långt fler som har religiösa inslag i sitt vardagliga liv än som inte har det. Sett i ett globalt perspektiv är det vårt samhälle som är avvikande.” (Gud är större, Antje Jackelén s.9-10)"
Bibelns och Koranens Gud skiljer sig åt, men jag hoppas att du vill hålla med mig om att en muslim och en kristen, som ber utan att reflektera över sin religiösa tillhörighet, kan få bönesvar genom sitt ärliga uppsåt. Ja, detta gäller även den som inte alls anser sig vara religiös.
Jesus, Kristus är densamme i går, i dag, och i evighet. Hebr.13:8 Vi som tror på Jesus Kristus, ber till Gud genom honom. Bibeln säger också klart och tydligt att den som inte känner Jesus, känner inte Gud. Ja, det är sant, men vi vet inte hur det förhåller sig, när en människa som inte känner Jesus, vänder sig till Gud och i sin nöd ber till honom, utifrån sin egen situation. "Gud är större än vårt hjärta och förstår allt."1.Joh.3:20
tisdag 26 september 2017
Kyrkan, Gud och politiken
Debatten om Svenska kyrkan fortsätter i tidningen Dagen. Nu senast i dag tisdag 26 september där Biskop emeritus Biörn Fjärstedt skriver om En kyrka utan helhetsvision.
Debatten har handlar om att Svenska kyrkan styrs av politiska partier. Självklart kan inte politiska partier ha någon vision av hur kyrkan ska styras. Min uppfattning är däremot att de personer som är invalda att styra kyrkan mycket väl kan ha en bra helhetsvision oavsett vilket politiskt parti de företräder.
Biörn Fjärstedt anser sig kunna bedöma att kyrkan saknar helhetsvisionen. Ja han anser att visionen finns på annat håll. "Om svenska kristna kunde släppa sin skräck för det katolska, det som alltid burits i de stora kyrkorna, och samlas ring det, skulle en kristen vision för Sverige kunna bli synlig igen."
Detta tycker jag är att underskatta alla de goda krafter som finns i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan, som fortfarande är det största kristna samfundet i Sverige har alltfort en unik roll som bärare av den kristna helhetsvision som Fjärstedt efterlyser.
Jag tycker inte att han har rätt i sin analys. Han skriver att helhetsvisionen handlar om en enda katolsk och apostolisk kyrka. I denna vision finns således inte någon plats för den mångfald som jag för min del tror är lösningen för vårt land. Den helhet som Fiärstedt efterlyser tror jag först blir synlig i den himmelska församlingen.
Det är inte bara Svenska kyrkan som behöver bli nyförälskade i den Gud som framträtt och visat sig i sin enfödde son Jesus Kristus. Det behöver vi alla oavsett vilken kyrka vi tillhör.
Debatten har handlar om att Svenska kyrkan styrs av politiska partier. Självklart kan inte politiska partier ha någon vision av hur kyrkan ska styras. Min uppfattning är däremot att de personer som är invalda att styra kyrkan mycket väl kan ha en bra helhetsvision oavsett vilket politiskt parti de företräder.
Biörn Fjärstedt anser sig kunna bedöma att kyrkan saknar helhetsvisionen. Ja han anser att visionen finns på annat håll. "Om svenska kristna kunde släppa sin skräck för det katolska, det som alltid burits i de stora kyrkorna, och samlas ring det, skulle en kristen vision för Sverige kunna bli synlig igen."
Detta tycker jag är att underskatta alla de goda krafter som finns i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan, som fortfarande är det största kristna samfundet i Sverige har alltfort en unik roll som bärare av den kristna helhetsvision som Fjärstedt efterlyser.
Jag tycker inte att han har rätt i sin analys. Han skriver att helhetsvisionen handlar om en enda katolsk och apostolisk kyrka. I denna vision finns således inte någon plats för den mångfald som jag för min del tror är lösningen för vårt land. Den helhet som Fiärstedt efterlyser tror jag först blir synlig i den himmelska församlingen.
Det är inte bara Svenska kyrkan som behöver bli nyförälskade i den Gud som framträtt och visat sig i sin enfödde son Jesus Kristus. Det behöver vi alla oavsett vilken kyrka vi tillhör.
onsdag 20 september 2017
Stefan Gustavsson och homosexualiteten
Läs först mitt föregående i ämnet!
Stefan Gustavsson har under de senaste 15 åren varit generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, som är ett samfundsoberoende kristet nätverk.
Han anses vara den mest kände kristne apologeten i Sverige. Kristen apologetik är ett försök till intellektuellt försvar och förklaring av kristen tro genom logik. Han förespråkar i likhet med Svenska Evangeliska alliansen en bibeltrogen och konservativ bibelsyn i motsats till en liberal sådan.
I sin föreläsning om homosexualitet anser han att Bibeln fördömer utlevd homosexualitet. Att fördöma utlevd homosexualitet är enligt min uppfattning detsamma som att man också fördömer de homosexuella, vilket man ofta i sådana sammanhang påpekar att man inte gör. Är inte detta dubbelmoral?
Om Bibeln fördömer de homosexuella så måste det innebära att man utesluter kristna människor ifrån den kristna gemenskapen, eftersom utlevd homosexualitet anses vara synd.
Personligen har jag mycket svårt att ställa upp på en sådan exkluderande människosyn. Den är styrd av en skrämmande dubbelmoral, som jag tycker borde vara anstötlig för alla kristna. Där fattas fortfarande väldigt mycket och vi har inte kommit särskilt långt när det gäller kärlek och tolerans mot alla människor.
Om Bibeln däremot har en inkluderande människosyn, vilket jag tycker att den har, så måste vi behandla alla människor likvärdigt. Ingen människa kan då anses vara utesluten från den kristna gemenskapen
Stefan Gustavsson har under de senaste 15 åren varit generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, som är ett samfundsoberoende kristet nätverk.
Han anses vara den mest kände kristne apologeten i Sverige. Kristen apologetik är ett försök till intellektuellt försvar och förklaring av kristen tro genom logik. Han förespråkar i likhet med Svenska Evangeliska alliansen en bibeltrogen och konservativ bibelsyn i motsats till en liberal sådan.
I sin föreläsning om homosexualitet anser han att Bibeln fördömer utlevd homosexualitet. Att fördöma utlevd homosexualitet är enligt min uppfattning detsamma som att man också fördömer de homosexuella, vilket man ofta i sådana sammanhang påpekar att man inte gör. Är inte detta dubbelmoral?
Om Bibeln fördömer de homosexuella så måste det innebära att man utesluter kristna människor ifrån den kristna gemenskapen, eftersom utlevd homosexualitet anses vara synd.
Personligen har jag mycket svårt att ställa upp på en sådan exkluderande människosyn. Den är styrd av en skrämmande dubbelmoral, som jag tycker borde vara anstötlig för alla kristna. Där fattas fortfarande väldigt mycket och vi har inte kommit särskilt långt när det gäller kärlek och tolerans mot alla människor.
Om Bibeln däremot har en inkluderande människosyn, vilket jag tycker att den har, så måste vi behandla alla människor likvärdigt. Ingen människa kan då anses vara utesluten från den kristna gemenskapen
måndag 18 september 2017
Homosexualitet och samkönade äktenskap
Stefan Gustavsson föreläser i ämnet på ett mycket pedagogiskt och bra sätt. Det är en sak att ha en uppfattning om homosexualiteten utifrån kristen tro och en annan sak att ha en uppfattning om de kristna som är homosexuella.
https://www.youtube.com/watch?v=jOaz6GlUEKE
Stefan Gustavsson har under de senaste 15 åren varit generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, som är ett samfundsoberoende kristet nätverk.
Han anses vara den mest kände kristne apologeten i Sverige. Kristen apologetik är ett försök till intellektuellt försvar och förklaring av kristen tro genom logik. Han förespråkar i likhet med Svenska Evangeliska alliansen en bibeltrogen och konservativ bibelsyn i motsats till en liberal sådan.
I sin föreläsning om homosexualitet anser han att Bibeln fördömer utlevd homosexualitet. Att fördöma utlevd homosexualitet är enligt min uppfattning detsamma som att man också fördömer de homosexuella, vilket man ofta i sådana sammanhang påpekar att man inte gör. Är inte detta dubbelmoral?
Om Bibeln fördömer de homosexuella så måste det innebära att man utesluter kristna människor ifrån den kristna gemenskapen, eftersom utlevd homosexualitet anses vara synd.
Personligen har jag mycket svårt att ställa upp på en sådan exkluderande människosyn. Den är styrd av en skrämmande dubbelmoral, som jag tycker borde vara anstötlig för alla kristna. Där fattas fortfarande väldigt mycket och vi har inte kommit särskilt långt när det gäller kärlek och tolerans mot alla människor.
Om Bibeln däremot har en inkluderande människosyn, vilket jag tycker att den har, så måste vi behandla alla människor likvärdigt. Ingen människa kan då anses vara utesluten från den kristna gemenskapen.
Stefan Gustavsson har under de senaste 15 åren varit generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, som är ett samfundsoberoende kristet nätverk.
Han anses vara den mest kände kristne apologeten i Sverige. Kristen apologetik är ett försök till intellektuellt försvar och förklaring av kristen tro genom logik. Han förespråkar i likhet med Svenska Evangeliska alliansen en bibeltrogen och konservativ bibelsyn i motsats till en liberal sådan.
I sin föreläsning om homosexualitet anser han att Bibeln fördömer utlevd homosexualitet. Att fördöma utlevd homosexualitet är enligt min uppfattning detsamma som att man också fördömer de homosexuella, vilket man ofta i sådana sammanhang påpekar att man inte gör. Är inte detta dubbelmoral?
Om Bibeln fördömer de homosexuella så måste det innebära att man utesluter kristna människor ifrån den kristna gemenskapen, eftersom utlevd homosexualitet anses vara synd.
Personligen har jag mycket svårt att ställa upp på en sådan exkluderande människosyn. Den är styrd av en skrämmande dubbelmoral, som jag tycker borde vara anstötlig för alla kristna. Där fattas fortfarande väldigt mycket och vi har inte kommit särskilt långt när det gäller kärlek och tolerans mot alla människor.
Om Bibeln däremot har en inkluderande människosyn, vilket jag tycker att den har, så måste vi behandla alla människor likvärdigt. Ingen människa kan då anses vara utesluten från den kristna gemenskapen.
lördag 16 september 2017
You can be saved by confession Jesus as your Savior
Musicbackground and words talking by Rolf Ericson, Motala, Sweden. rolfericson@boremail.com
Läsvärt i Corren och Motala tidning om Biskop Martin Modéus
Med anledning av den skeva bild som en del av mina facebooksvänner förmedlar av Svenska kyrkan i samband med kyrkovalet vill jag här förmedla några citat ur en artikel från Motala tidning lördag 16 september där Christer Kustvik intervjuar Biskop Martin Modéus om hans tro på Gud, sitt hopp om Svenska kyrkan och sin kärlek till människor.
Samma artikel i Corren http://www.corren.se/nyheter/ostergotland/kyrkan-har-gjorts-irrelevant-om4812277.aspx
"Kyrkan har gjorts irrelevant i samhällssamtalet och i media."
"Kyrkan syns i det lokala genom dop, vigsel, begravningar, barngrupper och gudstjänster."
"Jag brinner för att människor ska uppfatta att kyrkan bejakar att Gud är närvarande i människors liv. Att detta vardagliga arbete är att bygga Guds rike i världen, det goda riket."
"Jag skulle vilja säga till alla oavsett kulör: "Här ser du Jesus och det kärleksbudskap han står för. Berätta hur det du vill göra står i relation till hans kärleksbudskap så kan vi prata om det.""
"Vi kallar oss själva för världens mest sekulariserade land.....trots....så lämnar inte folk kyrkan i särskilt hög grad...så är 61 procent av befolkningen medlemmar i kyrkan. I världens mest sekulariserade land röstar 700000 människor i kyrkoval."
"En så stor organisation behöver alltid återfinna sitt fokus. I vår tro är det Jesus. Att följa Jesu budskap och leva nära Jesus, det tror jag är det viktigaste att vi påminner varandra om det"
Samma artikel i Corren http://www.corren.se/nyheter/ostergotland/kyrkan-har-gjorts-irrelevant-om4812277.aspx
"Kyrkan har gjorts irrelevant i samhällssamtalet och i media."
"Kyrkan syns i det lokala genom dop, vigsel, begravningar, barngrupper och gudstjänster."
"Jag brinner för att människor ska uppfatta att kyrkan bejakar att Gud är närvarande i människors liv. Att detta vardagliga arbete är att bygga Guds rike i världen, det goda riket."
"Jag skulle vilja säga till alla oavsett kulör: "Här ser du Jesus och det kärleksbudskap han står för. Berätta hur det du vill göra står i relation till hans kärleksbudskap så kan vi prata om det.""
"Vi kallar oss själva för världens mest sekulariserade land.....trots....så lämnar inte folk kyrkan i särskilt hög grad...så är 61 procent av befolkningen medlemmar i kyrkan. I världens mest sekulariserade land röstar 700000 människor i kyrkoval."
"En så stor organisation behöver alltid återfinna sitt fokus. I vår tro är det Jesus. Att följa Jesu budskap och leva nära Jesus, det tror jag är det viktigaste att vi påminner varandra om det"
onsdag 13 september 2017
onsdag 6 september 2017
måndag 4 september 2017
lördag 2 september 2017
måndag 28 augusti 2017
Vetenskap, tro och bön
Vetenskapen är tydlig om än ofullständig, inte bara när det gäller frågan om det går att bevisa att Gud hör bön.I vetenskapen måste allt bevisas. Det är vetenskapens roll.
Tron går en annan väg. Så här skriver Petrus i sitt första brev 1:6 ff: "Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte, men tror på honom och kan jubla i outsäglig himmelsk glädje, då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning."
Frågan inställer sig säkert hos många: "Hur är det möjligt att tro på något utan att se?" Alltså utan bevis! Tron är enligt Hebr. 11: 1 "grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se" Hur kan detta vara möjligt för en sunt tänkande människa? Svar: "Mänskligt sett är det omöjligt, men tron är Guds gåva."
Att tro blir möjligt först när jag är villig att ta emot "trons upphovsman och fullkomnare." (=Jesus) Hebr. 12:2.
"Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud Har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. HJÄRTATS TRO LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET OCH MUNNENS BEKÄNNELSE TILL RÄDDNING. Skriften säger ju: "Ingen som tror på honom skall stå där med skam." " Rom. 10:9-11.
Tron går en annan väg. Så här skriver Petrus i sitt första brev 1:6 ff: "Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte, men tror på honom och kan jubla i outsäglig himmelsk glädje, då ni nu står nära målet för er tro: era själars räddning."
Frågan inställer sig säkert hos många: "Hur är det möjligt att tro på något utan att se?" Alltså utan bevis! Tron är enligt Hebr. 11: 1 "grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se" Hur kan detta vara möjligt för en sunt tänkande människa? Svar: "Mänskligt sett är det omöjligt, men tron är Guds gåva."
Att tro blir möjligt först när jag är villig att ta emot "trons upphovsman och fullkomnare." (=Jesus) Hebr. 12:2.
"Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud Har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. HJÄRTATS TRO LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET OCH MUNNENS BEKÄNNELSE TILL RÄDDNING. Skriften säger ju: "Ingen som tror på honom skall stå där med skam." " Rom. 10:9-11.
fredag 25 augusti 2017
Kristen höger i Sverige
Joel Halldorf skriver i Dagen att det inte finns, och aldrig funnits en kristen höger i Sverige av nämnvärd styrka, liknande den som finns i USA. Observera att Halldorf skriver "av nämnvärd styrka". Han förnekar således inte att det finns en kristen höger även i Sverige.
Visserligen är det väl sant att den kristna högern i Sverige inte är så militant som i USA och den tar även avstånd från dödsstraffet, men tyvärr så finns den och det behöver vi bli medvetna om.
Jag kan inte förstå varför vi ska förneka att det i vårt land finns kristna auktoriteter, som säger att de har monopol på sanningen. De vill på alla tänkbara sätt samla de kristna värdekonservativa, som är fixerade vid samlevnadsfrågor. Då handlar det om abortmotstånd och synen på homosexualitet. Dessutom försvarar man Israel oavsett vilka handlingar Israel begår i konflikten med Palestinierna. Man skildrar också islam och andra främmande religioner på ett fördomsfullt sätt.
Självklart finns det en ovilja till att förknippas med den extrema kristna högern i USA och jag kan förstå det.
Även om det ser annorlunda ut i Sverige än i USA, så kan man inte förneka att den kristna högern existerar.
Om det nu är så att den kristna högern har en negativ klang i våra öron så finns den precis på samma sätt som det finns en kristen vänster, men om den ska jag skriva en annan gång.
Visserligen är det väl sant att den kristna högern i Sverige inte är så militant som i USA och den tar även avstånd från dödsstraffet, men tyvärr så finns den och det behöver vi bli medvetna om.
Jag kan inte förstå varför vi ska förneka att det i vårt land finns kristna auktoriteter, som säger att de har monopol på sanningen. De vill på alla tänkbara sätt samla de kristna värdekonservativa, som är fixerade vid samlevnadsfrågor. Då handlar det om abortmotstånd och synen på homosexualitet. Dessutom försvarar man Israel oavsett vilka handlingar Israel begår i konflikten med Palestinierna. Man skildrar också islam och andra främmande religioner på ett fördomsfullt sätt.
Självklart finns det en ovilja till att förknippas med den extrema kristna högern i USA och jag kan förstå det.
Även om det ser annorlunda ut i Sverige än i USA, så kan man inte förneka att den kristna högern existerar.
Om det nu är så att den kristna högern har en negativ klang i våra öron så finns den precis på samma sätt som det finns en kristen vänster, men om den ska jag skriva en annan gång.
tisdag 15 augusti 2017
Sådd och skörd
När Jesus berättar liknelsen om sådden, så talar han om att förutsättningen till en god skörd beror på jordmånen. Vid vägkanten finns inte mycket jord och där blir säden nedtrampad och fåglarna äter upp den. På berghällen vissnar sådden därför att det inte får någon väta och ibland tistlarna kvävs den, men i den goda jorden växer den och ger en god skörd.
Det är aldrig fel på utsädet när skörden uteblir. Det måste bero på jordmånen och på sol och regn i lagom mängd. Ingenting kan växa utan jord, sol och regn. Detta är en naturlag som även gäller för den andliga sådden och skörden. Utsädet i den andliga sådden är Guds ord. Detta är tolkningen av Jesus i Lukas 8:11.
De som sår Guds ord har fått sanningens utsäde. Psalmisten skriver:
"Summan av ditt ord är sanning" i Ps.119:160.
Summan av sanningen är Jesus, som också säger att han är vägen, sanningen och livet och att ingen kommer till Fadern utom genom honom
Om sanningens utsäde står det att: "Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar." Hebr 4:12
Men hur förhåller det sig då med den som sår? Är det inte deras duglighet som betyder något för växten? Nej det är det inte. Så här står det i 1. Kor.3:4-9.
"När den ene säger: "Jag hör till Paulus", och den andre: "Jag hör till Apollos.", är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren". Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Vi är Guds medhjälpare och ni är Guds åker, Guds bygge."
Nej det är varken den som sår, planterar eller vattnar som betyder något, bara Gud, han som ger växten.
Gud väljer att använda det som är svagt. Ja i svagheten blir kraften störst. Ingen får ta åt sig äran för det verk som är hans. Såningsmännen är bara tjänare som utför sitt arbete i trohet mot den som givit dem uppdraget.
"Min nåd är allt du behöver. Ja i svagheten blir kraften störst." 2. Kor 12:9
I den här liknelsen om sådden ger oss Jesus också en tolkning. Det handlar om hur människor tar emot Guds ord i sina hjärtan.
1. Vägkantens människor hör ordet, men djävulen tar bort det ur deras hjärtan för att de inte ska tro och bli räddade
2. Berghällens människor tar emot ordet med glädje, men det får aldrig slå rot. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de.
3. Tistlarnas människor är de som hör ordet, men som låter livets bekymmer kväva det.
4. Den goda jordens människor är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.
Med alla de resurser som vi fått oss tilldelade både ekonomiska och genom de talanger som Gud har gett oss, så har vi möjlighet att bli såningsmän i Guds rike redan här och nu. Vi är kallade att så en andlig sådd. "Vårt liv är en sådd här på jorden och en gång skall inbärgning ske." Så sjunger vi i en gammal sång. Det är både förmånligt och ansvarsfullt att få vara med i ett sådant arbete. Det sätt på vilket vi sår är betydelsefullt för den skörd vi väntar.
"Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd." 2.Kor. 9:6
De som sår Guds ord har fått dem av Herren. De har blivit impregnerade av Guds ord. De har fått levande ord från Herren. Så var det för profeterna i gamla testamentet och så är det för Guds församling i nya testamentet. De har fått levande ord för att ge dem vidare.
"Ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde". skrev Johannes i sitt första brev. 1. Joh. 2:14
Detta är såningsmännens signum. När det förhåller sig på det viset, så är det inte tjänaren som har framgång utan det är ordet, sådden, som har framgång. Vi kan lita på att det är kraft i Guds ord.
Det står att de första lärjungarna "predikade överallt och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det." Mark. 16:20
"Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka." Apg. 19:20
När Gud i sin stora nåd gör under ibland oss så gäller samma löften som på bibelns tid. Det sker först när ordet får framgång och ordets tjänare ger Gud äran.
Arbetet med sådden innebär ibland påfrestningar. Sådden sker ibland så som psalmisten beskriver det:
"De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar." Ps. 126:6
Detta är såningsarbetets villkor, men tjänaren som sår väntar tålmodigt på skörd. En skörd som först kommer när tiden är inne. Det är en skörd som Gud har förutbestämt och den kommer när Herren vill, men aldrig utan att vi sår. Det finns en klar samverkan mellan dem som sår och dem som skördar.
"Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördat kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda." Joh.4:35-38.
Käre vän som läser detta: Gud har kallat dig och mig till ett underbart såningsarbete. Vi har fått olika uppgifter, men alla får vi vara med. Det är ett långsiktigt arbete och långt ifrån ett latmansgöra. Det är ett arbete där vi får ge allt vad vi äger både andligt och lekamligt, men Gud har lovat oss att vi en dag skall få jubla med skördemännen.
"Till dess vill jag kämpa trons goda strid, till dess vill jag bedja och sjunga alltid. Till dess vill jag bjuda all världen Guds frid. Tills Jesus har samlat sin brud.
Det är aldrig fel på utsädet när skörden uteblir. Det måste bero på jordmånen och på sol och regn i lagom mängd. Ingenting kan växa utan jord, sol och regn. Detta är en naturlag som även gäller för den andliga sådden och skörden. Utsädet i den andliga sådden är Guds ord. Detta är tolkningen av Jesus i Lukas 8:11.
De som sår Guds ord har fått sanningens utsäde. Psalmisten skriver:
"Summan av ditt ord är sanning" i Ps.119:160.
Summan av sanningen är Jesus, som också säger att han är vägen, sanningen och livet och att ingen kommer till Fadern utom genom honom
Om sanningens utsäde står det att: "Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar." Hebr 4:12
Men hur förhåller det sig då med den som sår? Är det inte deras duglighet som betyder något för växten? Nej det är det inte. Så här står det i 1. Kor.3:4-9.
"När den ene säger: "Jag hör till Paulus", och den andre: "Jag hör till Apollos.", är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren". Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Vi är Guds medhjälpare och ni är Guds åker, Guds bygge."
Nej det är varken den som sår, planterar eller vattnar som betyder något, bara Gud, han som ger växten.
Gud väljer att använda det som är svagt. Ja i svagheten blir kraften störst. Ingen får ta åt sig äran för det verk som är hans. Såningsmännen är bara tjänare som utför sitt arbete i trohet mot den som givit dem uppdraget.
"Min nåd är allt du behöver. Ja i svagheten blir kraften störst." 2. Kor 12:9
I den här liknelsen om sådden ger oss Jesus också en tolkning. Det handlar om hur människor tar emot Guds ord i sina hjärtan.
1. Vägkantens människor hör ordet, men djävulen tar bort det ur deras hjärtan för att de inte ska tro och bli räddade
2. Berghällens människor tar emot ordet med glädje, men det får aldrig slå rot. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de.
3. Tistlarnas människor är de som hör ordet, men som låter livets bekymmer kväva det.
4. Den goda jordens människor är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.
Med alla de resurser som vi fått oss tilldelade både ekonomiska och genom de talanger som Gud har gett oss, så har vi möjlighet att bli såningsmän i Guds rike redan här och nu. Vi är kallade att så en andlig sådd. "Vårt liv är en sådd här på jorden och en gång skall inbärgning ske." Så sjunger vi i en gammal sång. Det är både förmånligt och ansvarsfullt att få vara med i ett sådant arbete. Det sätt på vilket vi sår är betydelsefullt för den skörd vi väntar.
"Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd." 2.Kor. 9:6
De som sår Guds ord har fått dem av Herren. De har blivit impregnerade av Guds ord. De har fått levande ord från Herren. Så var det för profeterna i gamla testamentet och så är det för Guds församling i nya testamentet. De har fått levande ord för att ge dem vidare.
"Ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde". skrev Johannes i sitt första brev. 1. Joh. 2:14
Detta är såningsmännens signum. När det förhåller sig på det viset, så är det inte tjänaren som har framgång utan det är ordet, sådden, som har framgång. Vi kan lita på att det är kraft i Guds ord.
Det står att de första lärjungarna "predikade överallt och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det." Mark. 16:20
"Så fick ordet genom Herrens kraft ökad framgång och styrka." Apg. 19:20
När Gud i sin stora nåd gör under ibland oss så gäller samma löften som på bibelns tid. Det sker först när ordet får framgång och ordets tjänare ger Gud äran.
Arbetet med sådden innebär ibland påfrestningar. Sådden sker ibland så som psalmisten beskriver det:
"De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar." Ps. 126:6
Detta är såningsarbetets villkor, men tjänaren som sår väntar tålmodigt på skörd. En skörd som först kommer när tiden är inne. Det är en skörd som Gud har förutbestämt och den kommer när Herren vill, men aldrig utan att vi sår. Det finns en klar samverkan mellan dem som sår och dem som skördar.
"Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördat kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda." Joh.4:35-38.
Käre vän som läser detta: Gud har kallat dig och mig till ett underbart såningsarbete. Vi har fått olika uppgifter, men alla får vi vara med. Det är ett långsiktigt arbete och långt ifrån ett latmansgöra. Det är ett arbete där vi får ge allt vad vi äger både andligt och lekamligt, men Gud har lovat oss att vi en dag skall få jubla med skördemännen.
"Till dess vill jag kämpa trons goda strid, till dess vill jag bedja och sjunga alltid. Till dess vill jag bjuda all världen Guds frid. Tills Jesus har samlat sin brud.
fredag 11 augusti 2017
När vetenskap och tro går skilda vägar
Om någon som ser en uppstoppad fågel skulle fråga mig vem som har stoppat upp fågeln och jag svarade att det har naturen gjort, så skulle jag bli utskrattad. Om någon däremot skulle fråga mig vem det är som har gjort fågeln och jag skulle svara att det har naturen gjort så skulle man inte alls skratta. Då är mitt svar vetenskapligt. Om jag då invänder och säger att det har Gud gjort, så blir jag genast betraktad som efterbliven och obildad. Vetenskap och tro går inte alltid samma väg.
Men det finns undantag. Många vetenskapsmän visar både stor upprymdhet och stor ödmjukhet inför hur skapelsen fungerar. Man fascineras över den storslagna och sinnrika naturen. När en av 2006 års nobelpristagare i fysik, professor George Smoot, för första gången såg den efterlängtade bilden av hur materien fördelade sig efter Big Bang utbrast han: ”För den troende är detta som att se Guds ansikte”.
Medan vetenskapens uppgift är att beskriva verkligheten så precist som möjligt, handlar tro, religion och filosofi om att söka svar på meningen och syftet med livet och världen.
Den moderna vetenskapen styrs av den så kallade rationalismen. Rationalismen är alla filosofiska riktningar som är centrerade till förnuftet, tänkandet och tingens logiska ordning.
För mig som troende räcker inte rationalismen till. Jag väljer inte emellan min bibeltro och den moderna rationalismen. För både bibeltron och rationalismen går sina egna vägar.
Jag tycker inte man kan säga att bibeln kan förklara vetenskapen. Bibeln är ingen vetenskaplig lärobok och texterna i Bibeln kan inte vetenskapligt bevisas, så som en del tror.
Trots detta väljer jag först av allt tron på bibeln där Gud har valt att berätta om Jesus på det sätt han själv vill. Summan av Guds ord är sanning och sanningen är Jesus.
Därför räknar jag inte med att bli förstådd. Det jag tror på räknas för dårskap. Det går inte att vetenskapligt förklara, men det hör till det liv som vi får om vi vill tro på Guds ord.
Om alla de erfarenheter och upplevelser vi gjort inte stämmer med Guds ord då finns risk för att vi hamnar på fel väg. Det räcker aldrig att säga att vårt eget omdöme har lett oss rätt och att vi därför kan känna oss tillfreds.
Människor kan ha olika lärouppfattningar, men om dessa läror strider mot Guds ord så kan vi utan vidare avvisa dem. Visserligen kan vi ha skilda uppfattningar i en del vilket vi borde tolerera, men om vi förnekar det som hör till grundförutsättningarna för all kristen tro så är vi som säger att vi tror de mest ömkansvärda enligt Paulus.
Det finns möjlighet att använda bibelord till stöd för de mest befängda läror, men vi är kallade av Gud till att förvalta det ord som han har givit oss i den heliga skrift. Detta måste få ske med respekt och en vilja till att ledas av den helige Ande som är vår Hjälpare och som skall leda oss fram till hela sanningen. Den sanning som vi bara finner konturerna av på denna jord.
Men det finns undantag. Många vetenskapsmän visar både stor upprymdhet och stor ödmjukhet inför hur skapelsen fungerar. Man fascineras över den storslagna och sinnrika naturen. När en av 2006 års nobelpristagare i fysik, professor George Smoot, för första gången såg den efterlängtade bilden av hur materien fördelade sig efter Big Bang utbrast han: ”För den troende är detta som att se Guds ansikte”.
Medan vetenskapens uppgift är att beskriva verkligheten så precist som möjligt, handlar tro, religion och filosofi om att söka svar på meningen och syftet med livet och världen.
Den moderna vetenskapen styrs av den så kallade rationalismen. Rationalismen är alla filosofiska riktningar som är centrerade till förnuftet, tänkandet och tingens logiska ordning.
För mig som troende räcker inte rationalismen till. Jag väljer inte emellan min bibeltro och den moderna rationalismen. För både bibeltron och rationalismen går sina egna vägar.
Jag tycker inte man kan säga att bibeln kan förklara vetenskapen. Bibeln är ingen vetenskaplig lärobok och texterna i Bibeln kan inte vetenskapligt bevisas, så som en del tror.
Trots detta väljer jag först av allt tron på bibeln där Gud har valt att berätta om Jesus på det sätt han själv vill. Summan av Guds ord är sanning och sanningen är Jesus.
Därför räknar jag inte med att bli förstådd. Det jag tror på räknas för dårskap. Det går inte att vetenskapligt förklara, men det hör till det liv som vi får om vi vill tro på Guds ord.
Om alla de erfarenheter och upplevelser vi gjort inte stämmer med Guds ord då finns risk för att vi hamnar på fel väg. Det räcker aldrig att säga att vårt eget omdöme har lett oss rätt och att vi därför kan känna oss tillfreds.
Människor kan ha olika lärouppfattningar, men om dessa läror strider mot Guds ord så kan vi utan vidare avvisa dem. Visserligen kan vi ha skilda uppfattningar i en del vilket vi borde tolerera, men om vi förnekar det som hör till grundförutsättningarna för all kristen tro så är vi som säger att vi tror de mest ömkansvärda enligt Paulus.
Det finns möjlighet att använda bibelord till stöd för de mest befängda läror, men vi är kallade av Gud till att förvalta det ord som han har givit oss i den heliga skrift. Detta måste få ske med respekt och en vilja till att ledas av den helige Ande som är vår Hjälpare och som skall leda oss fram till hela sanningen. Den sanning som vi bara finner konturerna av på denna jord.
tisdag 8 augusti 2017
Var finns det förlåtande sinnelaget?
Där vinet går in går vettet ut, skriver Elisabeth Sandlund, tidningen Dagen på ledarplats.
Det handlar om förre finansministern i alliansregeringen Anders Borg, som har blivit de stora tidningsrubrikernas man när han under en privat tillställning druckit för mycket alkohol och burit sig illa åt. Rykten och skvaller har blandats med sådant som förefaller vara fakta. Anders Borg har bett om ursäkt för sitt beteende, vilket verkligen borde vara självklart för en man i hans ställning, och det hedrar honom naturligtvis.
Det kanske är riktigt, som Sandlund skriver att vuxna människor måste ta ansvar för sitt handlande och bära konsekvenserna av dem. Detta som ofta sker under påverkan av alkoholkonsumtion kan få oanade konsekvenser.
Jag frågar mig likväl om det är nödvändigt med all denna uppmärksamhet, och allt detta ältande i en människas felsteg. Historien kommer säkert att upprepa sig när någon annan person blir ertappad vid något annat tillfälle. Var finns då det förlåtande sinnelaget, medlidandet, barmhärtigheten. Är det bara vackra ord, eller är det livets gåta, att älska, glömma och förlåta
Pöbeln hade ertappat en kvinna som begått äktenskapsbrott. Lagen krävde att sådana kvinnor skulle stenas. Det fanns ingen känsla av barmhärtighet hos de människor som ertappat kvinnan. Det fanns bara skadeglädje. Denna skadeglädje var inte riktad mot den ertappade kvinnan i första hand utan hon var bara en bricka i spelet. Den var riktad emot den som alltid visade sig vara syndares vän.
Människorna visste att Jesus skulle visa på vilken sida han stod och de ville i första hand få något att anklaga honom för.
"Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne",
sa han till de uppretade människorna." Detta var ett oväntat svar. Han förnekade inte att de hade rätt, eftersom de kände till vad lagen föreskrev, men han gav dem en ny infallsvinkel då han vidgade kravet till att gälla även dem. Han talade till deras samveten.
Fanns det någon där som var fri från synd. Dessa människor som försökte följa lagen visste ju lagens uppgift. De ägde kunskapen om hur lagen skulle tillämpas på andra, men de vände den inte till sig själva. De var stolta över lagen, men de vanärade Gud genom att överträda den. De var väktare åt lagen, men samtidigt lagens överträdare.
Detta visste Jesus och därför lyckades han att få dem att förstå sin egen skuld. Det måste sägas dem till godo att de lät detta ske. Den ena efter den andra avlägsnade sig och till sist stod bara Jesus och kvinnan kvar.
"Jesus såg upp och sa till henne: Kvinna vart tog de vägen, var det ingen som dömde dig? Hon svarade: Nej herre. Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."
Det är bara en som kan befria oss ifrån lagens dom. Det är bara Jesus som kan säga: "inte heller jag dömer dig." Han har tagit domen och straffet för all världens synd. "Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus" "Han min synd på sig tog, då för mig han dog. Ja han naglades fast för mig."
Lagen kan inte befria oss från synden. Den dömer lika hårt som den alltid har gjort. Pöbeln som fanns på Jesu tid finns också i vår tid. Skadeglädjen visar sig ofta då människor ertappas med att bryta mot lagen. Då människor skämmer ut sig och förnedras.
Det är grymt att se hur människor även i vår tid blir offer för onda tungor. Då finns det inte något rum för förmildrande omständigheter. Var finns det förlåtande sinnelaget? Var finns medlidandet med de människor som har försyndat sig. Du kanske säger: "Det angår inte mig vad en annan människa gör?" Detta är inte sant. Vi lever i en tid där vi ofta blir delaktiga i vad andra människor gör. Hur skall vi då handla?
Petrus frågade Jesus: "Hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger? Jesus svarade: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttiosju gånger." Därefter berättar han om den kunglige tjänaren som fick sin skuld efterskänkt efter det att han bönfallit kungen. Samme tjänare hade också en tjänare som på liknande sätt var skyldig. Även denne tjänare bönföll sin herre, men han ville inte efterskänka honom sin skuld utan satte honom i fängelse. När kungen fick höra detta kallade han till sig sin tjänare och sade: "Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat, som jag emot dig." I sin vrede lät han bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder, sa Jesus.
.
Det handlar om förre finansministern i alliansregeringen Anders Borg, som har blivit de stora tidningsrubrikernas man när han under en privat tillställning druckit för mycket alkohol och burit sig illa åt. Rykten och skvaller har blandats med sådant som förefaller vara fakta. Anders Borg har bett om ursäkt för sitt beteende, vilket verkligen borde vara självklart för en man i hans ställning, och det hedrar honom naturligtvis.
Det kanske är riktigt, som Sandlund skriver att vuxna människor måste ta ansvar för sitt handlande och bära konsekvenserna av dem. Detta som ofta sker under påverkan av alkoholkonsumtion kan få oanade konsekvenser.
Jag frågar mig likväl om det är nödvändigt med all denna uppmärksamhet, och allt detta ältande i en människas felsteg. Historien kommer säkert att upprepa sig när någon annan person blir ertappad vid något annat tillfälle. Var finns då det förlåtande sinnelaget, medlidandet, barmhärtigheten. Är det bara vackra ord, eller är det livets gåta, att älska, glömma och förlåta
Pöbeln hade ertappat en kvinna som begått äktenskapsbrott. Lagen krävde att sådana kvinnor skulle stenas. Det fanns ingen känsla av barmhärtighet hos de människor som ertappat kvinnan. Det fanns bara skadeglädje. Denna skadeglädje var inte riktad mot den ertappade kvinnan i första hand utan hon var bara en bricka i spelet. Den var riktad emot den som alltid visade sig vara syndares vän.
Människorna visste att Jesus skulle visa på vilken sida han stod och de ville i första hand få något att anklaga honom för.
"Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne",
sa han till de uppretade människorna." Detta var ett oväntat svar. Han förnekade inte att de hade rätt, eftersom de kände till vad lagen föreskrev, men han gav dem en ny infallsvinkel då han vidgade kravet till att gälla även dem. Han talade till deras samveten.
Fanns det någon där som var fri från synd. Dessa människor som försökte följa lagen visste ju lagens uppgift. De ägde kunskapen om hur lagen skulle tillämpas på andra, men de vände den inte till sig själva. De var stolta över lagen, men de vanärade Gud genom att överträda den. De var väktare åt lagen, men samtidigt lagens överträdare.
Detta visste Jesus och därför lyckades han att få dem att förstå sin egen skuld. Det måste sägas dem till godo att de lät detta ske. Den ena efter den andra avlägsnade sig och till sist stod bara Jesus och kvinnan kvar.
"Jesus såg upp och sa till henne: Kvinna vart tog de vägen, var det ingen som dömde dig? Hon svarade: Nej herre. Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."
Det är bara en som kan befria oss ifrån lagens dom. Det är bara Jesus som kan säga: "inte heller jag dömer dig." Han har tagit domen och straffet för all världens synd. "Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus" "Han min synd på sig tog, då för mig han dog. Ja han naglades fast för mig."
Lagen kan inte befria oss från synden. Den dömer lika hårt som den alltid har gjort. Pöbeln som fanns på Jesu tid finns också i vår tid. Skadeglädjen visar sig ofta då människor ertappas med att bryta mot lagen. Då människor skämmer ut sig och förnedras.
Det är grymt att se hur människor även i vår tid blir offer för onda tungor. Då finns det inte något rum för förmildrande omständigheter. Var finns det förlåtande sinnelaget? Var finns medlidandet med de människor som har försyndat sig. Du kanske säger: "Det angår inte mig vad en annan människa gör?" Detta är inte sant. Vi lever i en tid där vi ofta blir delaktiga i vad andra människor gör. Hur skall vi då handla?
Petrus frågade Jesus: "Hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger? Jesus svarade: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttiosju gånger." Därefter berättar han om den kunglige tjänaren som fick sin skuld efterskänkt efter det att han bönfallit kungen. Samme tjänare hade också en tjänare som på liknande sätt var skyldig. Även denne tjänare bönföll sin herre, men han ville inte efterskänka honom sin skuld utan satte honom i fängelse. När kungen fick höra detta kallade han till sig sin tjänare och sade: "Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat, som jag emot dig." I sin vrede lät han bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder, sa Jesus.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)